[Strv102r]

De fedarla överger I kårens anfall (grand division reglerna...) och satsar istället på III och IX kårerna. Dessa anfaller upp mot MAREYS HILL och ta mig f-n om inte V kåren får upp en brigad ur Griffins division på krönet och in i mina ställningar! Den kastas ut efter en resolut motanfall med en brigad från Andersons division. I övrigt slås alla anfall tillbaka, eller hejdas. Meades division tar stora förluster till artillerielden som A P Hill öser över dem, men han står kvar i mina ställningar på den plats han  brutit sig in då ett motanfall avvisas.  

[magnus lindström]

Jag väntar mig ett anfall av den Federala II kåren snart. Minns jag rätt så lyckades jag rätt bra mot Anderson där.

[Strv102r]

II kåren försökte i början av spelet men utan större framgång. Men det är nog inte en slump att Sumners Grand division, där II kåren ingår valts för aktivering inför kommande, sista GT.

OK, sista GT alltså.




Först ut är II kåren! Viss mindre framgång längst norrut (till vänster på bilden) men denna hanterar Anderson genom att draut brigaden som slängde ut Griffin i centern på MAREYS HILL och förstärka flanken.

Meades division nästan utplånas av artillerield från A P HIlls ställningar. De enda som är kvar är den brigad som ännu biter sig fast i mina ställningar. Den är inget hot då Earlys brigad står bakom A P Hill och när som heslt kan genomföra ett nytt motanfall. För mig, och tydligen för Burnside, en helt oprioriterad riktning.

IX kåren genomför ett anfall mot stenmuren som hålls av Ransoms brigad. Fienden tar sig över stenmuren men ett motanfall slänger honom tillbaka över muren igen. Fienden drar ur de upprivna förbanden och erstätter dem med nya och anfaller igen. Och tar sig över muren igen! På två ställen!


III kåren anfaller då på nytt för att understödja IX kåren egentligen begränsade, men högt irriterande framgång. Och de trycker McLaws (den gula brigaden) tillbaka på två täter och tar faktiskt en VP hex! Tlaiaferro som haft huvuddelen av sin division centralt mekkan McLaws och Picket som reserv avdelar två brigader för ett motanfall där det ena slänger de federala ut ur mina ställningar på nytt. Den andra hejdas av defensiv eld vilket var lite osannolikt givet moralen på förbandet. Och det innebär att han håller VP hexen så klart...

Som lök på laxen tar V kåren en hex av MAREYS HILL bredvid IX kåren. Men et motanfall av Andersons slänger ut honom igen.



Hade spelet fortsatt ett GT till är det ju ingen tvekan om att Taliaferro och McLaws skulle slängt ut III kåren helt och även rensat undan IX kåren . De två divsionerna aktiveras ju hur många gånger som helst i spelet.

Nåväl. De federala har en VP vilket är bättre än vad Burnside uppnådde. Spelet ger de federala en moralisk seger. Förlusterna är att jag tappat en halv brigad "permanent" och de federala ca 5 brigader permanent. Men då har de federala haft otrolig tur i att reorganisera utslagna brigader. Han borde haft 4-6 "permanent" utslagna till.

Att göra ett spännnade spel på Fredrickburg är en utmaning. Men här anser vi att man har lyckats! Spelsystemet är snabbspelat och enkelt, men nyansrikt och bra. Kan rekommenderas!

[magnus lindström]

Utan Grand divisionreglerna kan det kanske bli körigt för rebellerna?

Minns jag rätt så pratades det om ett alternativt scenario för detta spel. Detta skulle använda alla kartor, men enheterna från Fredericksburg. Tanken var att presentera Burnsides "Mud-march" i januari 1863. men det kanske aldrig blev något av det.

[Strv102r]

Intressant! Ett scenario om en marsch som gick åt pipan i regn och gyttja. Låter som ett solitärscenario... Intressant! Eller inte?

[magnus lindström]

scenariot skulle nog spegla hur det kunde ha gått om vädret varit lite bättre. Testa Burnsides plan liksom.

[Strv102r]

Dags för Chansellorsville. Vi har inte plats med alla tre kartorna så det blir att spela scenariona i kronologisk ordning. Det första scenariot visar första stridskontakten när Hooker genomför vad som närmast kan kallas ett spaningsanfall från CHANSELLORSVILLE mot Lees rygg i FREDRICKSBURG. På vägen finns delar av Andersons division (de röda) och McLaws division (de gula) samt en brigad ur Rodes division (de gröna). FREDRICKSBURG ligger på kartan som skullevarit till vänster om den vi spelar på och CHANSELLORSVILLE ligger på den som är till vänster om våran karta.

[Strv102r]

Hooker skickar alltså tre divisioner österut mot FREDRICKSBURG från CHANSELLORSVILLE. Vid ZIONS CHURCH ränner de in i mina förband. Scenariot är bara tre GT långt då Jacksons kår sedan började anlända från öster vilket gör det meningslöst att fortsätta. Har de federala inte vunnit innan dess lär de inte göra det då. Det är således bråttom. Min motpart har som vanligt otur med tärningen. Williams division hejdas helt av min defensiva eld.

[Strv102r]

Gearys division framrycker genom Williams som har behov av återformering. Geary uppnår begränsad framgång. Ur Meades kår når nu Sykes stridskontakt med framgång på sin vänsterflygel, men hejdas i övrigt. Det går tungt för de federala.

[Strv102r]

Min motpart fortsätter med sin sedvanliga oförmåga att prestera gynnsamma tärningsslag. Geary får bara begränsad framgång och Sykes helt hejdade division förs åt sidan för att ge plats åt Hancocks division ur Couchs  II kår. Denna stormar fram men når också bara begränsad framgång mot Kershaw. Scenariot tar slut här och han är inte i närheten av sina mål. Det federala trycket har varit så begränsat att jag effektivt kunnat fördröja med del av förbanden och kunnat gruppera en bakre linje i bröstvärnen som säkerhet. Detta beror inte på taktiska misstag av motparten, utrymmet att göra på olika sätt är begränsat i scenariot, utan på hans tärningslag och de faktum att scenariot är obalanserat till min fördel vilket medges i scenariobeskrivningen.

[Strv102r]

Läget 1715 dagen efter (2 maj). Hooker har retirerat till en linje i höjd med CHANSELLORSVILLE (vid C i Couch). Howards XI kår står i någon form av reserv. Under dagen har Jacksons kår marscherat från platsen där delar av A P Hills division ännu är grupperad till den gruppering tätdivisionen, Rodes division, har nu. Min motpart är alltså lite rövkrängd från början av Hookers agerande eftermiddagen den 1 maj och dagen 2. maj. Den numerärt överlägsna federala armén är helt defensiv och har låtit sig utmanövreras.

[Strv102r]

Efter första GT, som bara är en aktivering för Rodes division, så har XI kårens mest västra enheter trängts bakåt men inte i total oordning.






fter ännu ett GT har XI kåren självmant dragit sig bakåt mot ett skogsbryn för att få en bättre ställning. Rodes förföljer medan andra och tredje vågen, Colston respektive A P Hill rör sig norrut i en omfattning för att flankera XI kåren och binda Reynolds I kår som anlänt. De federala skickar II kåren "bakåt" och även V kåren avdelar två av sina tre divisioner för att ta han om hotet i ryggen. Det leder till att det blir möjligt att anfalla med McLaws mot CHANSELLORSVILLE, så han framgrupperar för ett anfall inom kort.

[Strv102r]

McLaws anfall sätter igång men det hejdas direkt. Medan Rodes anfaller XI kåren igen frontalt tar sig täten på Colsons division in bakom XI kårens flank och separerar den och Couch II kår. Farligt om II kåren hinner anfalla innan Colston faller XI kåren i flanken...

[Strv102r]

Rodes och Colston krossar XI kårens högerflygel innan II kåren hinner ingripa. Resten av Colstons division och A P Hill grupperar för anfall nästa GT. McLaws tar själva CHANSELLORSVILLE men Meade anfaller in i McLaws flank och återtar herrgården, men hejdas i övrigt hejdas.

[Strv102r]

Trots inledande motgångar lyckas Colston forsätta framåt medan Rodes däremot hejdas. På andra "fronten" anfaller Slocum med en division in i Mclaws andra flank. Detta anfall hejdas och Anderson sätter in ett motanfall.