[Strv102r]

Mörkret faller över Tennessee 31 december 1862. Withers har dreagits sig tillbaka när han hejdades frontalt och sedan ansattes i flanken med allt starkare fiender. Å andra sidan avbröt Palmer sina anfall längs landsvägen. Cheatham håller på att dra ur stridskontakten. Sex federala brigader är brutna mot två av mina. Tyvärr talar de geografiska målen för de federala. Nåja. Det är inte över än.

[Strv102r]

Morgon 1 januari 1863. Sidorna är separerade med minst 130 meter. Historiskt var båda sidor utmattade efter nyårsaftons verksamhet så nyårsdagen ägnades bara till artilleribeskutning och småstrider. Detta skildras i spelet genom att hela dagen bara är ett enda GT. Och de kan ju bli jättelånga. Men också jättekorta i systemet. Min plan för det forstatta slaget är att anfalla med mina fräscjaste förband och ta terräng längs landsvägen, ger mest VP och gör att jag slipper få mina nedslitna förband i Hardees kår brutna. Frågan är bara om jag ska vänta till 2 januari?

[Strv102r]

1 januari går mot sitt slut. Lite action på yttersta högerflygeln där de federala sökte omfatta mig med en brigad men jag hejdade dem med en kavalleribrigad som var i reserv. I centern grupperar jag artilleri inför ett anfall den 2 januari, men då de federala börjar dra ur sin sårbara position vid landsvägen anfaller jag direkt redan nu. Jag trycker en brigad bakåt och tar ett par viktiga hex av vägen. VP läget inför sista dagen är nu mer jämnt ,men ännu till de federalas fördel. De federala har nu grupperat mycket artilleri för att möta fortsatta anfall längs vägen så sista dagen får se Breckinridges anfall mot Van Cleve för att omfatta Palmer och ta vägen från det hållet. Detta ska understödjas av ett vilseledande anfall med Cheatham mot Sheridan.

[Strv102r]

2 Januari 1863. Sista dagens relativa inaktivitet, Breckinridge anföll först  1545, simuleras genom att man varje GT slår på en tabell. 6 och över skippas rundan. 4-5 så spelas rundan men man slår nästa runda igen. 2-3 så spelas rundan och alla kommande rundor. Vårt första GT blir det tredje, 0645-0730.

Jag inleder med att två ganska fräscha brigader anfaller Sheridan frontalt för att binda denne och nöta på ett par brigader som är nära att knäckas. Anfallet blir väl ingen rungande framgång, flera regementen viker tillbaka snabbt, men jag når målet att nöta ner två brigader under LCE gränsen. Därefter börjar det grupperade artilleriet på Breckinridges vänsterflygel att beskjuta de federala på andra sidan STONES RIVER. Dessa tycker tydligen inte  att det är så lajbans för de viker snabbt. Jag anfaller då med en brigad över bron och når snabb framgång. Dock genomför fienden ett motanfall längs vattendraget från öster och binder mig på norra sidan bron i en eldstrid. Jag anfaller då med nästa brigad och tar en linje på söder sida vattendraget och flankerar fienden med eld. Efter en utdragen eldstrid viker fienden och jag kan anfalla med båda brigaderna över bron mot höjden 200 meter norr bron. Där blir det hårda strider ånyo och båda sidor drabbas av vikande förband. När GT är slut har jag tvingat bort fienden från höjden men inte lyckast ta den. Anfall västerut mot landsvägen har slagits tillbaka. De federala har faktiskt gjort ett begränsat anfall längs landsvägen och återtagit ett par hex.

Flera GT skippas och nästa som spelan är 0945-1030.

[Strv102r]

Det federala artilleriet vid bron fäller avgörandet och en av mina brigader bryter ihop och viker. Den andra följer efter självmant för att inte avskäras och slås. I slutändan blev det nästan oförändrat i VP efter försöket att anfalla över bron. Vardera en brigad bruten och bron är nu inte i någons händer.

Jag anfaller också längs landsvägen igen och tar åter tillbaka "The orchard".

Där slutar GT och nästa blir först 1245-1330.

[Strv102r]

Jag leder ganska stort på VP. McCooks kår är slagen och nästan utraderad och ur Crittendens är är division som varit i strid vid landsvägen och bron är i princip slagen den med. Jag har enstaka brigad som är slagen. Då ingen av oss förefaller kunna skära av den andres underhållsväg genom att ta landsvägen med någon typ av omfattning eller genombrott i fronten så kommer det hela att avgöras på den som skadat den andra mest. Min armé har stridsvärde kvar, den federala har tagit kännbara förluster. Låter som att Rosecrans får avbryta sin operation mot CHATTANOOGA och gå tillbaka till NASHVILLE. Seger för mig!

Men min motspelare ger inte upp! Han drar igång ett anfall med Rousseaus fräscha division, som har flera riktigt bra brigader, mot McCowns division som är svag och inte den bästa. Efter ett GT viker större delen av min division bakåt och en brigad är slagen. Fienden tillfogas ungefär motsvarande förluster men hans större fräschare brigader kan ta dem utan att knäckas.

Jag får hoppas på att det var sista GT som ska spelas och att jag räddas av gånggången. Jag är lite rädd att hans offensive med Rosusseau och ytterligare tre brigader han har på den flygeln med gott stridsvärde kan kvadda Hardees ganska slitna kår med lite tur...

När vi slår för om nästa GT ska spelas slår vi 3... Varje GT intill 1800 ska nu spelas... inte optimalt för mig.

[Strv102r]

Rousseau pressar på och jag omgrupperar delar av Whartons kavalleri för att fördröja Rousseau så att McCowns vikande brigad kan reorganiseras. Framför Rousseaus center i den öppna terrängen står ett ensamt svagt men ack så envist regemente kvar och håller tillbaka Rousseaus första brigad. Jag har tur och detta GT blir kort. De federala hinner bara göra knappt hälften vad systemet medger med Rousseaus division.

[Strv102r]

Rousseaus slås tillbaka på det öppna fältet av mitt artilleri på höjden där Cleburne personligen är grupperad. Men de federala fortsätter sina anfall med framgång i skogen. Kavalleriet viker och den brigad som vek står åter i frontlinjen. Jag har tur som en tokig och även detta GT blir lika kort som det förra.

[Strv102r]

Rousseaus division har bara en brigad med anfallskraft kvar. Whartons kavaller sköter sin fördröjningsstrid ganska bra. Men de federala fortsätter anfallet mot McCown flank. De stoppas dock.

Negleys division sätts in i ett anfall den också. Inledande framgångar där ett par av mina slitna brigader knäcks slutar dock även här med att Negleys brigader hejdas med stora förluster.

Och där är det slut!

Båda arméerna har ett fåtal brigader med anfallsförmåga kvar. Mest i öster. Båda håller sin innehavda gruppering. Förlusterna är skyhöga, 10600 för mig och 13900 för de federala, men en del av dem är ju "stragglers". Ett historiskt utfall om än inte på det helt historiska sättet.

[Strv102r]

Av de tre olika GBACW systemen är TCT-systemet helt klart det mest intressanta och det som producerar resultat liknande The Gamers/MMPs brigadsystem. Det är också ganska tungspelat. men jag gillar det! Fungerade bättre här än i Baton Rouge spelet. Ser fram mot nästa spel med samma system, Guns of Cedar creek. Fast dit är det väl ett tag (1864 i Shenandoah Valley, Early mot Sheridan).