[magnus lindström]

Nej det var just de taktiska fördelarna med höjder och t.o.m ett avsiktligt översvämmat område som nämns. Johnston kände tydligen till risken med flanken, men då skulle det ha varit via Rome och inte via Snake Creek Gap som tydligen var helt obevakat.

Sherman får sig som sagt en rejäl känga. Han missbedömer gång på gång enligt boken såväl Johnston som Hoods avsikter, blir gång på gång överraskad trots information bl.a. från sina underordnade. (ska bidra med en lista )

Serien rekommenderas varmt men har sin styrka i när ett slag eller en kortare period beskrivs, kanske pga att de är så pass tunna

[magnus lindström]

ursäkta ska inte klottra ner tråden men boken finns tillgänglig att läsa här

http://www.nps.gov/history/history/onli ... _series/7/

[Strv102r]

ursäkta ska inte klottra ner tråden men boken finns tillgänglig att läsa här

http://www.nps.gov/history/history/onli ... _series/7/

Ingen fara! Har börjat läsa artikeln/boken du länkade till. De tar ära och heder av Sherman ganska rejält!

[Strv102r]

Svalare igen så nu händer det mer. Thomas rör sig efter Schofield och den nya tydliga federala kraftsamlingsriktningen gör att Hardee får röra sig runt till andra flanken för att stoppa dem. Johnston grupperar sig med Hood så att han kan understödja både Polk och Hardee vid behov. Blair börjar röra sig söderut från DALTON mot RESACA. Ett återskapat kavalleri under Featherston grupperar för att fördröja en eventuell rörelse av Sherman/McPherson mot RESACA.





Sherman delar upp McPhersonsn arme i dess två kårer för att kunna röra sig mot RESACA med en kår och binda Polk med den andra. Om Sherman lyckas kommer Cheatham att avskäras i RESACA och det vill jag inte så han drar ur söderut. Depån i RESACA förstörs av den lilla eftertruppen som försvarar befästningarna. Thomas förenar sig med Schofield i ett anfall på Hardee som Johnston inte lyckas understödja. Hardee presterar dåligt, igen, och Thomas perfekt. Mina förluster blir mycket större och Hardee retirerar. När Thomas ska följa upp blir han dock inaktiv, mostvarar väl att han går i bivack med armén med låg stridsberedskap, och jag ser chansen till en ny överraskning a la Shiloh. Men Johnston som förenar sig med Hardee för att slå till med både Hood och Hardee får inte till anfallet...



Thomas väcks av en krigsdepartementsorder och går till anfall mot Johnston, Hardee och Hood. Mina förluster blir mycket större då jag åter slår lågt och han högt och jag retirerar. Thomas skadas dock själv och får reducerad förmåga. Dessutom har hans armé ont om ammunition. Jag tar tillfället i akt och låter Johnston genomföra ett motanfall med Hood och Hardee. De federala tappar nerverna och drar ur före strid vilket kostar dem deras eftertrupp. Det slutar oavgjort med lika stora förluster i slutändan och förlorad terräng återtagen. I övrigt rör sig mina förband söderut mot ETOWAH linjen.

[magnus lindström]

Lite intressant: Army of Tennesse ser jag ofta som den fattiga kursinen till Army of Northern Virginia, men enligt artikeln/boken så ska Johnston ha haft en större numerär än Lee under tiden för fälttåget. Det kan vara en av förklaringarna till Davis höga förväntningar på offensivt aggerande.

[Strv102r]

Artikeln i tidningen till spelet framhåller det dåliga skicket Johnstons armé hade med brist på förnödenheter, inte minst hästar. Johnston planerade hela tiden för motanfall, enligt artikeln, men inte minst Hoods agerande gjorde att de fick inställas eller blev besvikelser.

[magnus lindström]

Ja Johnston menar väl att han blev avsatt precis innan han skulle sätta in sin stöt. Situationen påminner lite om Richmond 1862 där johnston faktiskt slog till vid Seven Pines till slut.

[magnus lindström]

vad jag har förstått så trodde Davis att Johnston eventuellt tänkte sig att ge upp Richmond-62 och dessutom lyckades han inte störa operationen mot Vicksburg. Jag antar att det var en för stor chansning att riskera en evakuering av Atlanta...

[Strv102r]

Blair tar ett nästan helt övergivet RESACA. Sherman kommer inte närmare CALHOUN i hettan. Thomas/Schofield inväntar att Thomas ska återhämta sig. Nu börjar moralslagen för mig där ett slag på 10 eller mer ger ett steg upp på moraltrappan mot Johnstons avsättning och ersättning av Hood. Per två städer längs järnvägen som är tagna är det +1 och Hood ger +1 så länge han är vid liv pga sina brev till Bragg och Jefferson Davis. Slag 7+3 = Nu har resan börjat! Både Cheatham och Polk rör sig för långsamt in bakom Johnston. Risken finns att Thomas anfaller och lyckas slå Johnston varpå de kan avskäras.





Sherman tar CALHOUN då det nu blivit svalare. Han samlar de små förbanden till sin eller egentligen McPhersons armé. Trots det svala vädret segar Cheatham och Polk, men Thomas fortsätter återhämta sig. Jeff Davis surar till ännu mer.





Nu blir det fart på Cheatham. han återförenar sig med Hardee som i sin tur avdelas av Johnston för att marschera, vilket han gör snabbt, mot CALHOUN i det dubbla syftet att skydda från en kringgång av Thomas eller Schofield, samt att själv utgöra ett flankhot med de federala vilket borde suga resurser för fienden. Nu har Johnston bara Hoods kår och det är en risk, men jag är villig att backa bakom ETOWAH RIVER. Jeff Davis är dock inte nöjd.

[Strv102r]

Hardee når CANTON medan Thomas mycket riktigt ger sig iväg på en spegelvänd marsch. Hmmm.... Hardee har en stark kår, men om Han får stryk av Thomas så måste jag backa mycket närmare ATLANTA för att inte bli avskuren när Thomas följer upp med en marsch mot järnvägen. Sherman anfaller polk, men Johnston hinner fram med Hoods kår och är kraftigt överlägsen. Sherman får rundsmörj och faller tillbaka norrut. Jeff Davis blir väl inte glad (moralen kan inte gå ner mot startläget igen), men han surar inte hop mer för det i all fall.





Hetta igen. Hardee får backa hem mot underhållslinjerna, men det gör Thomas också efter Shermans nederlag. Jag överväger att inleda en motoffensiv och jaga Sherman norrut, men Schofields armé skulle då kunna skära av mig så jag blir försiktig. Det gillade tydligen inte Jeff Davis. Moralen går mot att Johnston får ett nytt jobb.





Fortsatt hetta med lite rörelse. Kilpatricks kavalleri anländer till de federala.

[Strv102r]

Sherman tar med sig Thomas, Schofield och McPherson och anfaller Polk som får understöd av Johnston. Slaget, som förlängs till en andra omgång, slutar med ung lika stora förluster för båda men McPherson dödas (helt historiskt) liksom Dodge, en av hans kårchefer. Dessutom skadas flera andra chefer. I andra omgången tar jag dessutom ett antal kanoner från fienden. Sherman får retirera. Stor seger för Johnston kan man tycka. Dessutom framrycker Hardee mot den federala flanken så Hooker som tagit över efter McPherson (eg ska Howard göra det som historiskt i reglerna, men han är ju redan borta pga sjukdom, vilket öppnar för Hooker som då slipper säga upp sig pga förödmjukelsen att bli förbigången av Howard) för lämna huvudarmén och marschera för att möta honom. Jag ser inget syfte i att ta risker med Johnston så jag gör inga motanfall, mest pga brist på ammunition. Jag nöjer mig med en räd med Jacksons kavalleri som river upp järnvägen bakom Sherman och sätter underhållet i svajning. Det var tydligen sådär bra i Jeff Davis ögon. Han anser tydligen att alla har ursäkter för att vara defensiva när läget för en motoffensiv är uppenbart! Johnston får gå trots sin framgång och Hood tar över. Hoods kår tas över av S D Lee.





Hooker grupperar i svår terräng med Kilpatrick varför Hardee avdelar Cheatham att kringgå i den kuperade (gröna) terrängen medan han binder frontalt.  Hookers ganska lilla armé hotas nu av inringning. Sherman är passiv och när jag gör ett snabbt överslag så beslutar jag mig för ett motanfall. Vi får ju spela efter Hoods lynne nu när bytet skett! Han får till ett anfall och det slutar till min fördel i förluster och Sherman får retirera igen. Han är nu nednött och min motpart är mentalt besegrad. Han ger upp. Hood är starkare i kraftsamlingsriktningen och Hardee på flanken. Nu kan motoffensiven mot CHATTANOOGA, och på sikt Nashville, starta!

Johnston går till historien som en duktig fördröjare som inte kunde växla mindset då tillfället gavs. Hood är den store hjälten som tog över i rätt stund och förde Army of Tennessee till dess största triumfer! Hur hade detta påverkat valet i USA samma höst? Hade det gett MCClellan medvind för en förhandling med konfederationen och lett till att Lincoln röstats bort? Hade det spelat någon roll för McClellan skulle ju fått ta över i praktiken först en bit in på 1865 ändå?

[Fredrik H]

Jag tror att det skulle ha haft en stor betydelse. Unionens enda framgångar 64 var Sherman och Sheridan. Grant var låst i belägring efter en oerhört blodig kampanj och Red river var ett praktfiasko. Atalanta var unionens största framgång 64, Lincoln hade fått det svårt att få gehör utan något att visa för allt blod som runnit under året. Lyssna gärna på Gallaghers föreläsningar om Acw på youtube, riktigt bra överblick och inblick i säväl politik som strategi.

Grafiken har hållit mig från det här spelet, systemet gillar jag ju. Sen undrar jag hur man kan gradera Cheatham som krigets bäste divisionschef, bättre till och med än Cleburne! Det är bara att husregla värden på en del av ledarna i spelet.

Tack för en som vanligt bra AAR.

[Strv102r]

Just Cheathams värden har ju fått en del kritik. Att han kunde prestera mycket bra är väl sant, men han var väl ojämn? Polk kunde också prestera men var också ojämn. Fast utan de värdena skulle man ju inte i spelet låta honom gå förbi Cleburne som historiskt skedde pga Cleburnes radikala synpunkter på slavarnas roll i kriget...

[magnus lindström]

Jag blir inte klok på spelkartan.

Thomas anföll vid Dug Gap samtidigt som McPhearson tog sig via Snake Creek Gap mot Resaca. På spelkartan så verkar det pass som jag tolkar som Snake Creek Gap vara benämnt Dug Gap och Snake Creek Gap kan jag inte se någonstans.

[Strv102r]

Det finns en errata för kartan just för det du skriver om. Jag har inte lagt något krut på det.