[Fredrik H]

Den sjätte augusti. NATO kontrollerar luftrummet, WP har knappt några plan kvar. En ganska dyster bild av WP:s flygstyrkor måste jag säga, det är ändå första veckan av ett strategiskt överraskningsanfall. Nåja, NATO får in en del plan till markstriderna, det kan dom behöva.

Turn 6 blev, som synes väldigt rörig i norr. WP anfaller med allt dom har över hela linjen. Dom ådrar sig fruktansvärda förluster, men linjen knäcks på flera ställen. Bremerhaven faller och slitna delar av två tyska divisioner blir i det närmaste inringade. Dom kommer aldrig att komma ut ur fickan, WP anfaller oupphörligt och binder dom där dom står. Även holländarna längst österut är farligt grupperade.

Mer centralt fortsätter malandet, båda sidor skulle behöva en lång stridspaus. Det begreppet dominerar emellertid inte sovjetisk militärdoktrin så de båda pugilisterna fortsätter att slita ner varandra. Svårt att säga vem som vinner i mitten, men tyskarna är inte nöjda med att behöva parera anfall efter anfall medans britterna mest väljer kakor till eftermiddagsteet.

Situationen norr om Bremen är synnerligen allvarlig. Om en dag eller två så är två sovjetiska arméer redo att rycka vidare och det är en holländsk skyttedivision som ska stoppa dem. De får förstås hjälp av en amerikansk brigad, som efter att ha stoppat en rysk pansardivision fick en ordentlig snyting av nästa ryska division. Team Yankee känner sig lite ensamma, trots att dom fick mycket flygunderstöd.

[Fredrik H]

I söder blir det lite av en besvikelse. Den belgiska divisionen som stred så tappert igår får ordentligt med stryk och finns kvar med två nästan utraderade brigader, mer av ett gupp än militärt hot.

Men vid den centrala punkten, närmast Ruhr, stoppas ryssarna av BAOR (britterna). Både flyg och en stiff upper lip gör att anfallet helt stannar av, britterna gratulerar varandra och Montgomerys barnbarn skriver i sin dagbok att den brittiska insatsen varit avgörande.
Till och med holländarna håller ställningarna. Det kommer att bli trångt i Sibirien framöver.

Hannover faller till slut och 3rd Shock army har löst en svår uppgift. Dom har inte kraft att uppnå så mycket mer på egen hand, men deras ständiga anfall har bidragit till att NATO fått mata in förband dit hela tiden.

Runt Osnabrück så grupperar en amerikansk POMCUS-division, den enda som kom in. Passande nog är det en kavalleridivision, kavalleriet kommer! Det är en slagkraftig division med M1 och M2 och den kan plugga igen eventuella luckor om sådana skulle visa sig, en kraftfull reserv för ett slitet NATO.

[Fredrik H]

Och där är scenariot slut. De första 6 dagarna av WP:s offensiv i norr är över. Enligt scenariot har NATO vunnit en övertygande seger. Jag håller inte med, av två orsaker.

Det ena är tidsaspekten. Jag har kört sex turns, kampanjen är 15. NATO är väldigt slitna på flera ställen, hade kampanjen sett ut så här turn sex hade jag varit nöjd som WP. Det finns flera potentiella genombrott eller i alla fall ordentliga återtåg som NATO skulle behöva genomföra (men har så svårt att få till). Det skulle kanske varit intressant med ett par turns till.

Det andra är vad som hänt på kartan. Hamburg, Kiel, Lübeck och Hannover har fallit, Weser har korsats av en hel armé och styrkebalansen är inte i NATO:s favör. Det som är lite smolk i den bägaren är att trots kärnvapenbombade baser så dominerar NATO ändå luftrummet, hur det skulle sett ut utan bombningen kan jag knappt föreställa mig. Var WP verkligen så underlägsna i luften? Men med ovanstående framgångar för WP är jag rätt säker på att NATO (eller framför allt BRD) inte uppfattat det som en stor framgång.

Som jag redan sagt gillar jag spelsystemet, det har inte ändrats under min replay. Striderna kan få rätt dramatiska utfall (man slår en tärning mot varandra och det blir ju 10-1 ibland). Det kan man både gilla och ogilla, men så är det. Ibland får T55 bättre effekt än LeoII, men statistiskt sett inte ofta. Spelets strider innehåller så många moment som det inte går att skriva om, men det svänger friskt i varje strid.

Nytänkande och intressant system på en skala som känns helt rätt för mig. Jag återkommer med rapport när Balkan-spelet kommer, jag ser verkligen fram emot giganter som Grekland och Bulgarien eller varför inte Rumänien och Turkiet. Det kan bli hur kul som helst att vaxa sin tangorabatt och leka en grekisk general som egentligen hatar turkar mer än ryssar. 

[jerry]

Det där med strv var väl en sak jag störde mig lite på, att om man får in sin stridsvagn så är alla lika bra, man får ju +7 i clear (till exempel) om det gäller en M1 eller om det gäller en T55, rätta mig om jag har fel.

Det är ju lättare att slå in sin M1:a, än att slå in sin T55:a, så det är väl där skillnaden i kvalitet skall ligga, antar jag, och spelet är ju inte på taktisk skala med pansarmodifieringar, typ.

Men visst är det ett engagerande stridssystem, och som sagt mångbottnade strider är det allt.

[Fredrik H]

var väl en sak man störde sig lite på, att om man bara får in sin stridsvagn så är alla lika bra, man får ju +7 i clear om det gäller en M1 eller om det gäller en T55, rätta mig om jag har fel.
Men visst är det ett engagerande stridssystem, och som sagt mångbottnade strider är det allt.

Jo det stämmer. M1:an har större chans att få effekt och dessutom tar den svagare vagnen alltid extra skada (utslagna stridsvagnar) så det finns nog en tanke bakom det. Sedan motsvarar varje NATO-step av en stridsvagnsmodell bara en fjärdedel av en WP-step, så det finns en inbyggd asymmetri.
Men visst hände det att Leopard II:or missade sitt support-slag och T55:orna lyckades. Jag tolkar det som taktiska händelser under spelarnivå, det är potentiellt frustrerande ftf kan jag tänka mig.
Det jag kanske störde mig mest på var att T64 var lågt rankad, men som designern säger är det ju helt problemfritt att ändra på ett värde.  Jag tänker att T64 förtjänar en sjua, som T72 (och M1).

[jerry]

Jo det mesta känns relevant.... och jag gillar att striderna är så komplexa som dom är, gillar det mesta jag också, det var mest det oerhört röriga regelhäftet som jag blev frustrerad över.
Vilket ledde till att vi inte kom nån vart med spelandet.

Jag kan nog inte låta bli att köpa den norra delen när den dyker upp, det blir nog en del att reta upp sig på 
Hoppas det blir HELA Sverige o inte typ bara norra Norge, o en sorts sjökrigssystem.

Har inte spelat deadly northern light än dessvärre, det är väl ännu mer detaljerat ?

[jerry]

Vad har vi att se fram emot
Strv S (103)
Centurion (102)
Strv 74
Pbv 302
lastbilar !!!

Kan bli intressant, likaså HQ och/eller cadre ?

[Fredrik H]

Vad har vi att se fram emot
Strv S (103)
Centurion (102)
Strv 74
Pbv 302
lastbilar !!!

Kan bli intressant, likaså HQ och/eller cadre ?

Det ska bli kul att se, men min upplevelse är att designers (fullt förståeligt) har svårt att förstå hur Sverige tänkte utkämpa ett krig på åttiotalet. Det tycks vara standard att missförstå den svenska krigsorganisationen, även om designern till Deadly Northern lights i alla fall verkade tämligen ödmjuk i frågan - tyvärr i efterhand.

[Andreas Lundin]

" Deadly Northern lights i alla fall verkade tämligen ödmjuk i frågan - tyvärr i efterhand."

Jag vet att Mats gjort en variant med mer "realistisk" svensk slagordning och plan. Hade varit kul att spela den multi player på Rimforsa el dyl.

[Strv102r]

Jäkla Fredrik! Nu försvann en tusenlapp till!

[Fredrik H]

Jäkla Fredrik! Nu försvann en tusenlapp till!

Livet är hårt och orättvist. Jag får trösta mig med att det inte drabbade någon fattig!

Hoppas du gillar det.

[jerry]

hoppas också du gillar det.... sitter o pillar med det i VASSAL o försöker få det att flyta, sen blev det som vanligt ner med "doomsday" o upp med WIF CE extra allt........

[Strv102r]

var väl en sak man störde sig lite på, att om man bara får in sin stridsvagn så är alla lika bra, man får ju +7 i clear om det gäller en M1 eller om det gäller en T55, rätta mig om jag har fel.
Men visst är det ett engagerande stridssystem, och som sagt mångbottnade strider är det allt.

Jo det stämmer. M1:an har större chans att få effekt och dessutom tar den svagare vagnen alltid extra skada (utslagna stridsvagnar) så det finns nog en tanke bakom det. Sedan motsvarar varje NATO-step av en stridsvagnsmodell bara en fjärdedel av en WP-step, så det finns en inbyggd asymmetri.
Men visst hände det att Leopard II:or missade sitt support-slag och T55:orna lyckades. Jag tolkar det som taktiska händelser under spelarnivå, det är potentiellt frustrerande ftf kan jag tänka mig.
Det jag kanske störde mig mest på var att T64 var lågt rankad, men som designern säger är det ju helt problemfritt att ändra på ett värde.  Jag tänker att T64 förtjänar en sjua, som T72 (och M1).

Nu har jag hunnit titta lite på detta. Jag tyckte att det fanns logik i värderingarna faktiskt. M1 hade ju bara 10,5cm kanoner 1985, M1A1 hade ju inte börjat levereras i något antal. Man kan diskutera huruvida Centurion ska vara i samma kalss som M60 och Leopard 1, om M48 inte är det? Förutsatt att man med M48 menar M48A5 där 9 cm kanonen ersatts med en 10,5 cm.  Annars är det i sin ordning. Tror att Bundeswehr hade både 9 cm versionen och 10,5 cm versionen i tjänst 1985? Det skulle kunna ha varit bra att skilja dem åt då 9 cm är klart mindre kapabel kanon. Sedan är Challenger gravt övervärderad. Challenger 1 hade sådana brister i ergonomi och MMI, i synnerhet för skytten, att de kom sist i Canadian army Trophy skjutningarna i mitten på 80-talet. Nederländerna vann det året med Leo 2, följt av en massa tyska förband med Leo 2 och några Leo 1 förband från olika länder. Britterna kom alltså sist. Efter danskarnas Centurioner. Då avbeställde man resten av vagnarna , och började utveckla Challenger 2.

T-64 kontra T-72... Ja, T-64 var en högteknologivagn för spjutspetsförbanden som ersatte T-62 på sikt och sedan i sin tur skulle ersättas av T-80. T-72 var en massvagn som ersatte T-55 (som fortsatte tillverkas hela 70-taket, efter att T-62 slutat tillverkas). Men den tidiga versionen hade stora problem med den avancerade motorn (en dålig kopia på Chieftains motkolvsmotor), och även om  det nästan är samma kanon så hade T-64 en laddautomat som var mer komplex och som hade mer problem än den på T-72. Färre fungerande vagnar per förband kan man nog utgå från. Skyddet vara avancerat för 60-talet, men T-72 är nästan 10 år modernare och hade också ett för sin tid avancerat skydd. Jag kan köpa värderingen av T-64, inte för vagnens duellegenskaper, de bör vara som T-72, men på grund av att det sannolikt är färre vagnar som rullar i förbandet.