[Fredrik H]

Den här turnen blev bilderna väldigt matta, jag vet inte varför. Jag misstänker att livet går vidare trots detta betydande bakslag.

Det som hände den här turnen hände längst ut på flankerna. Centralt, framför allt i södra Polen, så lyckas inte kommunisterna bryta igenom. Detta trots många anfall. Det behöver lossna snart, det börjar bli löjligt.

Längst ner i söder så anfaller sovjeten längs "hela" linjen och tyskarna blir tvungna att utrymma. Man lämnar en stridsgrupp som håller Ploesti en turn till och fästningen Bukarest hålls förstås, men sen lämnar man slättlandet.
Anledningen till att oljefälten hålls en turn till är att det är ett så kallat strategiskt mål, det finns sex såna på kartan. För varje mål som faller så triggas End of the Reich-regler, man blandar in sämre supports (ekonomisk kollaps typ) som tyskarna drar och de får dra färre. Det enda positiva är att när det väl börjar falla så kommer det in dåligt infanteri varje turn - de fruktade tonåringarna och pensionärerna ska göra sitt för det tusenåriga riket!



I norr händer något oväntat. Ryssen får in maximalt antal supports och kan lika gärna anfalla. AGN har dragit ut trupper hela sommaren och när nu hammarslaget faller så finns det inget operationellt djupt alls, bakom linjen är det helt tomt. Ryssarna grupperar 4 tank-kårer från Stavkan och linjen bryts på flera ställen. Pskov isoleras och nu är det baltisk kollaps på menyn. Det underlättade inte alls att tyskarna hade halv förflyttning pga ny chef, här vet jag inte alls var nästa linje kommer vara. Riga?

De baltiska SS-förbanden runt Narva viker inte en tum, de fattar vad som väntar när Stalin återintroducerar arbetarnas paradis i städer och byar i de tre länderna. Baltutlämning anyone?

[theeverything]

Väldigt bra som vanligt! Rysligt spännande!

[Fredrik H]

Tittandes på tidslinjalen så ser jag att turn 10 redan är oktober. Det blir fint väder igen, något som inte kan hända nästa runda. Det är också scenariots slutpunkt. Jag har inte bestämt mig för om jag tutar vidare några turns, men jag kan i alla händelser göra en jämförelse med scenariots VC.

Längst ner i söder så erövras både Bukarest och Ploesti. Tyskarna och enstaka ungrare flyr mot den ungerska gränsen och amiral Horthy börjar fundera över sina livsval. Tyskarna har emellertid redan fattat att Horthy är mjuk som muffins och Skorzeny har redan planerat den mest tyskklingande operationen av dem alla: Operation Panzerfaust (Otto ersatte Horthy i mitten av oktober för att säkra landets lojalitet)!

Här nere är det bara sovjetisk logistik och kanske terräng-flaskhalsar som kan stoppa upp framryckningen.   



I södra Polen har det ta mig djävulen gått troll i den sovjetiska offensiven. Jag har slagit som en kratta, det finns nu en hel straffbataljon som bara består av sovjetiska överstar och generaler som inte kunnat slå över 6 på 2D6 på flera månader. Deras barn är sålda till mongoliska nomader och deras fruar ska putsa den transsibiriska järnvägen med tandborstar!

I början på oktober slår man sig över en flod (äntligen) och man avancerar med en stark inf-kår och två starka mek-kårer! Det bjuds på köpesprit och mäsk i fronthögkvarteret, nu lossnar det... Men tyskarna samlar tre pansardivisioner (däribland SS-Wiking) och sätter in Luftwaffe och alla sina tunga stridsvagnar (två supportbrickor) och under en serie strider skär man av och utplånar alla sovjetiska förband som tagit sig över! Det var intressant att se vilket enormt tryck tysken kan får till när han har möjlighet att koncentrera sina resurser. Adolf belönar sig och Eva med både broccoli och blomkål för att fira den största segern någonsin.

Längre norrut tar man sig närmare Brest- Litovsk och här börjar det se jobbigt ut för tysken.   



Centralt så börjar sovjeten få ordning på underhållet och man genomför en serie mindre anfall som vinner begränsat med mark. Man gör detta mer som en utnötning på fienden än för att åstadkomma genombrott. Det fungerar väl, väldigt många 5-6-2:or ligger i dödhögen och ersätts av 2-3-2:or som inte fyller luckorna lika bra.

Här bör nästa major offensive gå av stapeln om man tänker sig Warszawa innan vintern.



Återigen är det den norra fronten som begagnar sig av den korrekta Marxist-Leninistiska anfallsmetoden och fullkomligt pulvriserar sin motståndare. Man erövrar Pskov, slår ut ett arméhögkvarter och besegrar alla de tyska divisioner man hamnar i strid med. Styrkan uppe vid Narva kastar sig mot Tallin och övriga divisioner kastar sig mot Riga (blå pil). Jag inser att det här är väl typ OCS Baltic Gap som utspelar sig. Här kommer enbart den haltande logistiken stoppa upp ryssarna, genombrottet är så totalt så det är omöjligt att få till en linje. 



Sett till VC så är ovanstående en stor tysk framgång. De båda sidorna kan få tre nivåer av seger, det här är en tysk steg-2-seger. Det enda man egentligen tappar är Rumänien, man håller fortfarande Baltikum och städer i Sovjetunionen och man har inte tappat några tyska städer. Det hade kunnat sluta med en marginell tysk seger om inte södra Polen misslyckats så kapitalt, fronten utnämns härmed till least valuable player samtidigt som den tyska chefen där får ett järnkors med eklöv. Vem som skött sig bäst är svårt att säga, men Rumänien-fronten tog det dom skulle och i Baltikum fick dom en rejäl fart när dom väl fick resurser.

Som jag sagt förut, det här är ett väldigt bra spel på ett mycket intressant tema. De svepande operationerna, logistikproblemen, Hitlermekaniken och supportsystemet gör att berättandet och rollspelskänslan fångas på ett klockrent sätt.
Det finns ju en västfrontsmodul också, Liberty Roads. Det är också bra, men det här vinner alla dar i veckan. Det är dock intressant att se hur oerhört fjuttig västfronten var i relation till östfronten, när man ställer upp tyska divisioner från Narva till Bukarest och inser att den svenska armén idag är en bricka - den insikten är lika märklig varje gång. 

[Delirium]

Mycket bra!

[Strv102r]

Det är dock intressant att se hur oerhört fjuttig västfronten var i relation till östfronten, när man ställer upp tyska divisioner från Narva till Bukarest och inser att den svenska armén idag är en bricka - den insikten är lika märklig varje gång. 

Fast det är en väldigt bra bricka!