[Elias Nordling]

Har nu spelat första scenariot av Combat Commander: Pacific. Jag hyser hatkärlek till systemet, och detta scenario påminde mig tyvärr om det som går mig på nerverna.

Det största problemet med systemet är enligt min mening inertia. Varje gång det är din tur är chansen stor att du inte kan göra något vettigt pga att du inte har rätt kort (detta är något bättre i CC:P, då artillerikorten numera alltid är användbara. I CC:E var de i de flesta scenarion bara platshållare). HAR du kort att skjuta med är chansen mycket liten att du träffar. Så liten, faktiskt, att om du mot förmodan skulle lyckas med det är det värt för motståndaren att använda initiativkortet om han har det, för att tvinga dig att slå om, vilket ytterligare reducerar chansen att träffa något. Och om du träffar är chansen stor att enheten återhämtar sig innan du lyckas skjuta och träffa igen (det har de gjort sämre i CC:P genom att göra återhämtning automatisk).

Resultatet är att man i stället tvingas ta till toktaktik och kasta sig in i totalt slumpmässiga närstrider. Vilket det i och för sig är ännu svårare att få kort till.

I detta scenario sitter japanerna och trycker i en bunker, vilket ger dem ett försvarsvärde på sisådär 16, fullkomligt omöjligt att rå på med eldgivning. det bästa man kan hoppas på är ett slumpskott som förstör bunkerns skydd. Sade jag att de kan packa löjligt mycket eldkraft i denna bunker också?

Problemet med slumpskott för mig dock till ännu ett irritationsmoment: Hur tiden är kopplad till kortförbrukningen. Om det är fler försvarande japaner i bunkern går tiden mycket fortare när man skjuter på den, pga att varje försvarare får dra ett försvarskort, med chans till "ny omgång" på kortet. Förklara det, Einstein. Detta är inte irrelevant, utan ett högst relevant faktum som påverkar taktiken. För japanerna som bara försöker få tiden att gå så de kan vinna lönar det sig att skjuta frekvent på de största stackarna, så att tiden går fortare. För amerikanerna är det bättre att slänga kort än att skjuta lågodds-skott, för att man vill spara på tiden.

Det är bara så LÖJLIGT! Men ofta rätt kul. Inte denna gång, dock, det var med en suck av lättnad amerikanerna slapp fortsätta plågan när tiden tog slut.

[BigPapaBear]

Är det egentligen någon skillnad på de olika CC-inkarnationerna? Är det någon tematisk känsla som infinner sig? Krom?

Ett problem som väl är ganska vanligt för spel på stridsteknisk nivå med generiska kartor.

[Elias Nordling]

Är det egentligen någon skillnad på de olika CC-inkarnationerna?

Det är litet regelskillnader mellan CC:E/M och CC:P, saker designern valt att göra annorlunda. En del till det bättre, en del till det sämre.

Är det någon tematisk känsla som infinner sig? Krom?

Kromen ligger väl framför allt i sidornas kortlekar och moralvärdet på brickorna.