Vad gäller Rysslands arme så överskattades den vad det verkar. Ukrainas underskattades delvis. Men åter till ryssarna, en fråga är väl också att hur utrustningen användes. Vad jag läst (endast öppna källor) så byggde det ryska anfallet på premissen att Ukraina inte skulle slåss och de (ryssarna) då inte använde sina system på ett optimalt sätt. Vad jag förstått så använde de ex inte sina EW system alls i början vilket bla gjorde att de berömda Bayraktar drönarna fick fritt spelrum. Så där blir det inte rättvist, hade (kontrafaktiskt) ryssen använt sin EW utrustning så kanske scenariot sett helt annorlunda ut.

Hade trupperna blivit informerade mer i förväg så kanske de hade varit mer motiverade? Hade planen sett annorlunda ut, dvs inte bara rulla fram och ta över så kanske trupperna presterat bättre då underhållet varit helt annorlunda dimensionerat?

Många saker som gör det, tror jag, svårt att bara säga "de är klappkassa överlag".

Är kanske den ryska armen faktiskt bättre nu än i början då de lärt sig en hel del? Säkerligen sämre individuellt men kanske bättre som hel "organism"? Lite socialdarwinism helt enkelt.

Så hur skall man värdera ex kineserna? De är kommunister i grunden och då gör man som man blir beordrad och tar inga egna initiativ. Det ligger heller inte (grovt räknat) helt i linje med den asiatiska mentaliteten att sticka ut och agera på eget initiativ. Så det är "dåligt" då krig kräver snabba egna beslut. Samtidigt är de oerhört lojala och hårt arbetande. Men som alla diktaturer är de korrupta och kompetens ses inte alltid som positivt. Då är det bättre att vara dumlojal med högre chef. Så det är inte alltid de bästa som befordras.

Hur pass väl tränade är de? Kan de hantera oförutsägbarheten? Eller är deras övningar skriptade ? Lär de sig av misstag och övningar eller är det mest till för att visa upp? Vilken kvalitet håller utrustningen? Mycket rysk materiel har ju visat sig inte vara så bra som det påståtts. Är det likadant med den kinesiska?

Jag skulle säga det är otroligt svårt att uttala sig om ev framtida konflikter.

Då vi har importerat det amerikanska begreppet combined arms, benämt "kombinerade vapen" i Sverige (som de härleder till G2As brigader på 1630 talet) med dess fokus på synkronisering så är funktionerna starka i Sverige. "Kombinerade vapen" är en konstig språkkunstruktion vilket beror på direktöversättningen. Vi har köpt det amerikanska synsättet i princip rakt av. Vilket är synd då det influerats av det tyska "Verbundene Waffe" vilket inte betyder "combined arms/Kombinerade vapen" utan "förenade truppslag"... Med det amerikanska ingenjörsfokuset tolkar de det tyska begreppet mekaniskt och ser en matris där alla funktioner synkroniseras i tid och rum i en förutseende plan. Det tyska begreppet gick i stället ut på att funktionerna med syftet som ledstjärna ska stödja manövern flexibelt allt eftersom striden utvecklar sig. Vi kopierar alltså ett missförstått koncept och får en syn där funktionerna måste få order i flera steg i förväg för att synkroniseringen ska fungera vilket gör dem till bromsklossar när något ska ändras. Och då de betraktas som kritiska för matrisen så är deras nej ofta ett veto.

  Det är så förbannat dumt att vi alltid har USA som förebild, bara för att de är störst och starkast. De är ju tämligen värdelösa på att få "bang for the bucks" i förhållande till vad de investerar. Vi borde låta oss inspireras av Israel eller (ve och fasa) Talibanerna.

Ja, det blir fel anser jag om man kopierar ett koncept utan att ta till sig allt. Med allt i detta fall menar jag den amerikanska industriella kapaciteten och logistiken. De må ha ett fungerande koncept men det bygger på att man har "massor av allt hela tiden" som jag ser det. Vi har inte massor av allt hela tiden och då fallerar.

Det kan jämföras med polisens verksamhet där den amerikanska metoden "sluta skjut" kopierats rakt av men då vi har en helt annan lagstiftning så fungerar inte metoden här (trots vad som påstås i media).

Grundproblemet är det samma. Vi kopierar något men ser inte helheten och kan inte kopiera allt som behövs för att det skall fungera.

Först och främst får man tänka om det skall vara ett spel eller en simulation. Vill man spela och ha kul eller vill man ha en simulation av verkligheten så långt det är möjligt. Vilka är målgruppen. Hur mycket "verklighet" vill de ha? Kan en vanlig brädspelare ta in och fatta alla relevanta beslut och är det kul?

I Strv102r:s första inlägg så är det ett spel för officerare och måste/bör då vara mer realistiskt då det är en del i en utbildning för verkligheten (som jag tolkar det). Men är det kul för Brad och Karl, två medelålders amerikaner som gillar blippspel (med lite öl och chips till)?

jag hade not inte tyckt ett alltför verklighetstroget spel är kul. För många beslut som måste fattas som inte är stridsrelaterade. Jag spelar för att det är kul att leka fältherre, inte för att det är kul att vara stabschef på en brigad (då jag inte har minsta kunskap eller kompetens för det).

Crossfire systemet är briljant. Varje förflyttning och tärningsslag är viktigt och man står alltid som en åsna mellan två hötappar. Allt är viktigast och måste göras först!

Fordonsreglerna är dock erkänt klumpiga. Inte för att det gör så jättemycket men ändå, spelet är främst ett infanterispel. Det är dock alltid roligt att ha med fordon.

Micro har jag spelat massor i alla upptänkliga skalor och regler. En gång påbörjades en kampanj med rysk invasion av Sverige. Den blev aldrig klar.

Fina brickor och bräde! Intressant konflikt.

Se där, nu blir det svåra beslut...

Fin terräng och fina modeller. Trevlig AAR. Pico armor gör fina modeller men de är lite för små för mig. Ju mindre skala ju trognare kan man vara mot 1:1 i avstånd och fordon. Bra jobbat, kom gärna med fler AAR:s. Dock känns Ukrainakriget nästan lite "tråkigt" då Ryssen känns väldigt ineffektiv utifrån min högst amatörmässiga kunskap. De har ju inte direkt imponerat i förmåga, ledning eller effektivitet.Generellt blir det trevligare spel om sidorna är lite mer jämspelta i skicklighet.

Just nu så blir jag översköljd av AAR:s och liknande från solitärspelet American Tank Ace. Jag har spelat "föregångaren" Pattons Best men fastande aldrig för det spelet.

Det verkar ha funnits i handeln ett tag i USA, i alla fall levererats till amerikaner. Så nu till frågan. Har det kommit till Sverige/europa än? Det verkar inte finnas till försäljning än här. I alla fall inte på Alphaspel i Sthlm. Där kan man bara boka det.

För mig känns många moderna spel med ryssar nu tråkiga. Ryssen har visat sig vara så dålig och inkompetent att spelen förlorat sin charm. Hur kul är det att spela ett spel som inte verkar vara i närheten korrekt? Då spelar jag hellre sci fi spel.

Tom "Cold War" spel känns tråkiga. Jag har alltid gillat sjö stridsspel under -80 talet. Efter sänkningen av Moskva, som verkade visa att rysk sjöstridsförmåga inte var så bra så sjönk även charmen för dessa spel.

Nu verkar ryska armen i Ukraina mest likna beväpnade hoper med våldsverkare. Det är inte så kul att spela såna spel. Då får det vara "postapokalyptiska" spel men inte riktiga krigsspel.

Jag tror att om NATO råkat i luven med Ryssland i Ukraina för fyra fem veckor sedan hade ryssen fått det väldigt, väldigt svårt.

Min tes är att auktoritära regimer som inte tillåter fritt tänkande och beslutsstagande på lägre nivå, har inte heller en bra krigsmakt (nazityskland är ett märkligt undantag). Deras enheter tenderar att bli lamslagna när det gäller att ta beslut så fort det blir skarpt läge och den ursprungliga planen inte gäller längre. Lägger man till korruption (vilket är förklaringen till att ryska utrustningen är skit), så är det dömt att misslyckas med en sådan krigsmakt.

När det gäller Kina. Ett land som inte är självförsörjande i mat och som måste importera 60% av sitt bränsle, ska inte mucka med omvärlden om ens flotta inte klarar av att operera bortom Japan, Taiwan, och Filippinerna. Just saying

Slutligen. Mitt nästa projekt var tänkt att vara Barbarossa. Det läggs på hyllan nu. Ha t inte lust längre.

Krig är oftast så kaotiskt och svårt att överblicka att alla nivåer måste kunna få ta beslut. Som du säger så vill inte auktoritära regimer att folk skall tänka själva, då kan de ju utgöra ett hot. Ryssland har alltid bestått av en elit som styrt över en massa. Först tsaren och en massa bönder, sen en kommunistisk elit och en massa bönder och sen en korrupt gangsterboss och en massa bönder. De två sista har nog dessutom haft en fruktan för en alltför stark militär så de bästa och mest fritänkande officerarna har nog inte fått avancera. Hellre lite lagom tröga men politiskt lojala än fritänkande och innovativa officerare.

Ryssar lider av kommunistsjukdomen att man gör som man blir tillsagd även om man vet att det inte kommer fungera. Det spelar nämnligen ingen roll om det fungerar eller inte. Det viktiga är att man gjort som man blivit tillsagd, för då har man inte gjort något fel. Man har ju bara lytt order...

Tyskland var inte auktoritärt tillräckligt länge innan kriget började för att detta tankesätt skulle hinna slå igenom. Vidare var det preussiska tankesättet nog så djupt och hårt rotat att det inte gick att tvinga bort på den korta tiden heller.

Ryssland är dessutom genomkorrupt, målet är inte att leverera en bra krigsmakt utan att berika sig själv. Alla, på alla nivåer försöker först berika sig själva och sedan, kanske, leverera bra valuta för pengarna.

Ryssland saknar (kompetenta och stamanställda) underbefäl vilket påstås spela stor roll.

Ryska värnpliktiga behandlas fruktansvärt illa. Det bygger knappast lojalitet och förtroende när ens "kamrater" misshandlar, torterar och våltar en...

Ryska övningar verkar inte vara till för att enheterna skall bli bättre utan de verkar mest vara skriptade övningar för att visa upp sig för högre potentater.

Viljan att lära sig av misstag verkar inte direkt finnas. inte heller att prova nya saker eller lösningar.

En buse är en buse och några månaders värnplikt kommer inte ändra på det. En 17-19 åring som är kriminell är redan så fast i sin kriminella bana att det är nästintill meningslöst att försöka "rädda" honom. De som kan hjälpas av en värnplikt är ostraffade ungdomar som är lite sökande, vilsna och vacklar mellan alternativen laglydig eller buse. Men de redan kriminella är bara att glömma.

I Los Angeles gjordes en studie år 2000 som visade att alla hjälpande insatser som sattes in efter åldern 13 år var meningslösa. De satsade allt på 8-12 åringar. Efter det var det försent.

Nu är visserligen taktiska kärnvapen (självklart) inte lika verksamma som strategiska samt att förband kanske är grupperade mer utspritt för att bättre kunna överleva men, kärnvapen tycker jag förtar nöjet med spel. Det liksom "rensar brädet" känns det som. Spelet inleds med att x antal brickor bara plockas bort eller vad det nu månde vara. Det är säkerligen korrekt men, tycker jag, bara tråkigt.

Det ser mörkt ut för polacken. I verkligheten hade man utplånat brohuvudet eller hade man nöjt sig (polackerna sitter där de sitter och kan inte göra något)  för att spara sina egna förband? Finns de kvar så binder de danska förband och utgör en bas för ett nytt försök men att slå dem kanske kostar mer än det smakar?

Nästan lite Arnhem vibbar! Fallskärmsjägare skall ta en bro. Tar bara ena brofästet och inväntar pansar. Vordingsborg, där har jag samtränat med danskar inför Bosnien för en massa år sedan. Trist stad, passar östtyskarna...

Min uppfattning är att många länder med yrkesarméers ansåg att värnpliktsarméer per definition hade lägre moral och sämre soldater än yrkesarméer. Att folk sökt "frivilligt" till soldatyrket var tydligen viktigt.

Jag har i många böcker läst lustiga kommentarer om att holländska värnpliktiga (-80 samt tidigt -90tal) hade långt hår. Tydligen låg förmågan till att vara en bra soldat enbart i hårlängden.

Förmågan till att utbilda bra soldater var tydligen också avhängigt frivilligheten. Värnpliktiga genomgick alltid sämre utbildning än yrkessoldater verkar det som. Skicklighet, initiativ och vilja att slåss hängde därmed på formen hur man deltog (frivillig eller värnplikt). Utgångspunkten var tydligen att ALLA värnpliktiga inte ville vara soldater under en tid av sitt liv och inte hade någon vilja att försvara sitt land medans "frivilliga" yrkessoldater med liv och lust tillgodogjorde sig all utbildning och aktivt ville försvara sitt land.

Rätt märkligt resonemang tycker jag, yrkessoldater har inte alltid imponerat på mig med sin iver och entusiasm...

Förlåt för trådkapningen.  Åter till striden