Tack för bra tips och bra inlägg! Ett av "Problemetn i grunden är nog att jag inte har någon lika hardcore kompis att spela med. Att bara hysta fram ett monsterspel är liksom inte att tänka på när folk inte kan koncentrera sig mer än max 2-3 timmar... Samt undrar vad en hexagon är samt vad som skiljer mellan ex en Panzer III och en Tiger i, båda är ju stridsvagnar...

Jag håller med om att Memoir ´44 inte är särskilt bra men, tja, i brist på kakor får man äta hårdbröd...  Är det det mina vänner kan spela så är det det vi spelar. Jag försöker nu få in dom på Tide of Iron. Jag liksom smyger in dem i hobbyn ha ha.

När det gäller regler och att lära sig regler så resonerar jag så här. Ju fler regler man läst och spel man spelat desto lättare är det att lära sig nya eftersom man redan känner till vissa moment och regler. Att ta ett "svårt" spel för en nybörjare kan bli övermäktigt men börjar man med ex M44 så blir steget mindre till ToI eftersom folket då liksom har en baskunskap. Då blir steget mindre till nästa spel osv osv!  Ni känner nog igen tankegången.

Trist att jag har tre problem, ingen lokal (kan spela hemma men kan inte ha spelen uppställda), dåligt med tid och (nästan) inga att spela med. Därav mitt intresse för solitärspel, som inte tar mer än 2-3 timmar.

Då jag flyttade för ett tag sedan så hittade jag ett antal av mina gamla krigsspel. Eftersom man inte slänger sådant så åkte de med till nya huset. när jag packade upp kartongerna så tänkte jag "dessa spel borde jag börja spela igen". De har legat nedpackade de senaste 10 åren.

Först upp var Victory games solitärspel "carrier". Dock stötte jag på patrull direkt. Regelboken är tjock som bibeln. För att lära sig reglerna så finns (om jag minns rätt) sex övningsscenarier av variernade svårighetsgrad. Sedan tar ett "vanligt" scenario 3-6 timmar att spela.

Jag bläddrade vidare och hittade "Pattons best" också det ett solitärspel. Samma här, tjock regelbok och låååång speltid.

Samma med alla gamla spel. De tar lång tid att lära sig reglerna och ännu längre tid att spela dem.

Vad gör man då man inte kan avvara tiden det tar att bara lära sig reglerna? Ännu mindre kunna spela ett scenario på mindre än en arbetsdag? Dessutom, jag har inga kompisar som är lika insnöade som jag på brädspel, men de vill göra spela ett parti då och då. Det känns så trist när någon tar fram någon AH spel eller liknande och säger "ska vi spela det här!" och jag måste svara "visst jag måste bara läsa regelboken, vilket tar fem timmar och sedan spela tre övningsscenarier för att lära mig reglerna, sen sätta upp spelet och sedan spela ett scenaro som tar 3-5 timmar. "Ska vi spela om två veckor?"Ojdå säger kamraten som tänkt sig spela något direkt på max 2 timmar.

Nu kanske jag talar för döva öron eller säger hädiska saker som förespråkar "enklare regler" och kortare speltid men jag vill ha spel jag kan spela och inte "ospelbara" spel.

Nu blir jag troligtvis bannad från forumet när jag säger att jag gillar Memoir ´44. Men det är ett bra spel, varför? Jo för att man SPELAR det. Reglerna är enkla, man hinner med 2-3 scenarier på nån timme eller två. Visst det är inte samma känsla som "Russian campaign" eller "6th Fleet" eller "Firepower", MEN det spelas istället för att stå ospelat i bokhyllan.

Samma med många av Lock ´Loads spel. De är relativt enkla och kan spelas till slut på en kväll.

Många gamla spel verkar gräva ned sig i detaljer som egentligen inte tillför något mer än att göra spelet långsamt och alltför detaljerat.  Ordet Micromanaging kommer osökt in i huvudet. Jag skall vara både general, kvartermästare och gruppchef.

Så nu jag fått gnälla av mig och väntar mig bli halshuggen...

Några regler som är ute nu på marknaden är Blitzkrieg Commander WWII
och Cold War Commander, "modern tid"

Reglerna är inte helt min "cup of tea" men det är rätt ok ändå.

Skala kan man debattera i evighet. Det beror på vilken nivå man
vill simulera, vid mindre strider fördrar jag 15mm men större
slag 6mm. Man får lägga det kritiska tänkandet åt sidan när två
stridsvagnsmodeller står 7 cm från varandra men egentligen är 700
m från varandra.

Fog of war är alltid ett problem, har ingen bra lösning på det. Har
dock spelat ett spel med spelledare och riktig FoW och det var SJUKT
kul.

förr spelade vi mycket Challenger 2000, visst var det mycket detaljer
men för oss löpte det rätt smidigt och snabbt.

Nu har jag spelat eisenbach gap med modeller i skala 1:600 från
Oddzial Ozmy/fighting 15. Köpt en hexmatta och gjort hus och skog
och spelar brädspelet fast i 3D, kul och annorlunda!

Eisenbach gap är "grundspelet" till det finns modulen "Death of the 1 Panzers".

Operation Garbo kommer vara en modul till Eisenbach Gap. För att spela
de två modulerna krävs Eisenbach Gap.

"Blood and Bridges" kommer vara ett helt eget spel, eller rättare sagt samma spel som Eisenbach Gap men med mer regler. Alla spel coh moudler är givetvsi helt kompatibla.

Jag har EB och Do1P och har förbeställt BaB, givetvis kommer Garbo att införskaffas när det börjar säljas!

För att återgå till den ursprungliga frågan.

Jag har läst dussintals böcker om andra världskriget och inte hört att
många svenskar skulle ha slagits för Sovjetunionen.

I de böcker som avhandlar svenskar i krig så nämns ett fåtal som slagits
för Sovjetunionen men inte var det särskilt många, källa på detta är Gyllenhaal & Westerbergs Svenskar i krig 1914-1945.

Det känns lite som attom många svenskar slagits för Sovjet så hade
det stått mer om det i någon av de böcker man läst.

Därför tror jag nog att man med ganska stor sannolikhet kan säga att
knappt några svenskar slagits för Sovjetunionen.

Visst är det fördjävligt med såna här grejer! Man lovar sig att inte köpa något så vips dyker nått upp som man bara mååååste ha.

Antingen kan man beställa från lock n load

http://www.locknloadgame.com/

eller från wargames depot

http://wargamedepot.com/catalog/1976pos ... d27a105447

För mig är det en blandning av vad som står i reglerna och vad som är ritat på kartan. Om reglerna specificerar att hela hexen är täckt av ex skog om det är skog i hexen så är det helt ok, även om inte hela hexen är fylld av skog (dvs det är mer än 50% skog)

Jag gillar snygga kartor med verklighetstrogna konturlinjer, skogsbryn med mera, bara speltillverkaren tänkt på det och försökt undvika att ha "nästan" ex 50% skog i en hex, hellre rejält för mycket eller väldigt lite.

Om regler och karta inte lirar tillsammans ja då blir det svårt, dvs om det är skog exakt där det är ritat skog och inte i hela hexen samtidigt som det inte klargörs i reglerna vad som gäller då blir det trist. Sen beror det på om man skall mäta LOS från mitten av hexen eller från brickan eller vad. Jag gillar att man mäter från mitten av hexen och att hela hexen anses vara fylld av den terräng som är i majoritet i hexen.
I de spel jag spelar är det inga problem, där är det förklarat och uppstyrt.

Visst blir det lite mer "orealistiskt" med hela hexar fyllda med skog men det gör inget för mig. Spelen är ändå bara spel och inte verklighetstrogna simulationer.

Att "ryssen" har färre aktiveringar jämfört med västländerna har, mig veterligen, använts som mekanism i många spel. Om öst doktrinen var mer stelbent än väst får mer insatta människor än mig bestämma. Men eftersom mängder av spel har den mekanismen så får man väl sluta sig till att det kanske var så, att öst inte lärde ut samma initiativkraft och "aufdragstaktik" som ex västtyskar och amerikaner.

Hursom, spelet är roligt och det är väl understött med många moduler och en bra gamer´s guide. Hittills finns en expansionsmodul men två till är på väg. Den ena av "på gång" modulerna kommer vara en fiktiv invasion av Sverige! Löst baserat på operation Garbo, den gamla bokserien om en invasion av Sverige.

Det är dock en p500 variant så om det inte beställs minst 500 så blir det inget. så stöd hobbyn och köp spelet "Eisenbach Gap" och sen den modulen! Med dagens låga dollar är det billigt. Speciellt från Wargames depot, 28 USD för spelet samt lite till för frakt, knappt en tvåhundring för ett bra spel. (Nej jag får inget betalt för att göra reklam för spelet   )

Det kommer alltså lite S-stridsvagnar, pbv302 med mera som rullar över hexagonfälten och ställer till det för ryssen.

Jag tycker spelet gav en bra WWIII känsla. Det kändes rätt liksom. Det gav vibbar av alla böcker man läst om ett fiktivt WWIII, typ Team Yankee av Harold Coyle, Röd Storm av Tom Clancy, Det tredje världskriget av sir John Hackett,  Red Army av Ralph Peters.

Sen är det ju svårt det där med "känsla" eftersom kriget aldrig inträffade men personligen så har jag inga problem med det. Känns inte mer "overkligt" än att spela Gettysburg i ACW.

Jag har införskaffat spelet, spelat det och tycker det var helt ok.

Kort recension. Spelet bygger på att man drar brickor från en mugg och den sida som får en bricka dragen får aktivera en enhet.

Generellt har varje rysk formation en aktiveringsbricka och varje amerikansk två. Detta gör att amerikanska enheter kan agera flera gånger i varje omgång. Detta skall symbolisera att amerikanerna är lite mer flexibla i sitt tänkande.

Fördelen för ryssarna är att när de väl får aktivera får de oftast aktivera hela bataljoner. De rör sig långsamt men slår väldigt hårt.

Brickorna är snygga men lite plottriga. Det är myckeet info som presenteras på varje bricka. Anti tank värde, anti personal värde, "närstridsvärde", förflyttning. Efter ett tag lär man sig dock utantill vad de olika enheterna har och man behöver inte sitta och titta på brickorna.

Kartan är också snygg och "lättläst"

Reglerna är enkla, lättlästa, bra exempel och bra strukturerade.


Strid går till så att man slår för att träffa, man rullar vanliga T6 och skall slå över ett visst värde. Sedan slår försvararen för att se hur många träffar som negeras. Om en träff blir kvar så blir enheten "disrupeted" dvs slåss lite sämre, detta kan rätas upp med ett moralslag. Vid två träffar blir enheten disrupted och reduced, dvs man vänder på brickan och enheten är nu lite sämre för resten av spelet. En träff till eliminerar enheten.

Olika förband har olika befälsradie och man måste se till att enhetens plutoner håller sig inom befälsradien för att kunna agera.

I spelet finns som väntat de flesta vapenslag, pansar, infanteri, helikoptrar med mera.

Spelet är lätt att lära sig, det är bara tiotalet sidor regler och är snabbt och lättspelat. Enheterna känns "rätt". M1 vagnar är rätt hårda, BMP har lite dåligt skydd osv.

Ett scenario tar ca 1-2 timmar att spela. Det är bra för då kan man spela fler scenarier på en kväll.

Det dåliga är att det bara finns 6 scenarier med. Lite väl snålt tycker jag. Det finns hittills ett expansionsset men fler förväntas komma. Även det innehåller bara 6 scenarier men även en poäng guide så man skall kunna göra egna, balanserade, scenarier.

Jag tycker spelet var bra, roligt, enkelt att lära sig och värt pengarna. (Fast så är jag en WWIII älskare också...) speciellt denna "tidsperiod" (mitten av -80talet)

Jag kan rekommendera det.  (det här får jag betalt för att säga   )