[Övrigt]

Hej igen! Hoppas ni inte glömt bort min lilla berättelse(?), har haft det fullt upp, här kommer i alla fall nästa del.

1945
Det har gått fem veckor sedan den ödesdigra morgonen dagen efter Nyårsafton. Jag och mina vänner hade firat hela natten i slottet Versailles utanför Paris. Flera av rikets toppar var samlade i Paris för att diskutera kommande kampanjer. Tidigt på nyårsdagens morgon var jag på väg hem från slottet då bilen jag åkte i blev föremål för ett överfall. Partisaner som jag ännu inte vet nationaliteten på åkte upp utmed min bil och tömde därefter sina magasin. Min chaufför avled omedelbart och jag träffades av fem kulor. Tre i högra benet, två i min högra arm och en i sidan som punkterade min lunga. Efter denna salva kastades det en granat mot bilen men som genom ett under studsade granaten mot en kant på fönsterramen och ner i ett dike vilket med största sannolikhet räddade mitt liv. Tätt efter attentatet kom en patrull militärpoliser vilket skrämde iväg förövarna.



Jag har nu legat på ett sjukhus i lite mer än en månad och jag känner mig fortfarande mycket svag. Detta är förklaringen till varför mina rapporter uteblivit den senaste tiden. Fram till jag är starkare kommer rapporterna vara mer sparsamma, hoppas att min forna stryka snart infinner sig igen.


Jag såg till att komma till ett sjukhus där en skandinavisk lottakår var verksam. Efter denna nära-döden-upplevelse har ett starkt behov av att få vara nära landsmän (kvinnor) och att få tala sitt modersmål infunnit sig.



På östfronten fortsätter våra trupper att avancera österut med fortsatt frenesi. Då ryssarna har väldigt begränsat med pansar är det ingen match att ringa in stora områden och sedan krossa innehållet. Det går så pass bra att flera divisioner kan plockas bort och börja den långa färden tillbaka till Stettin där transportskepp ligger redo att ta trupperna till nya destinationer.


I min sjukhussäng har jag löpande fått ta del av topphemlig information om kommande attacker. En tidig morgon i början av april fick en sådan rapport mig att sätta morgonkaffet i halsstrupen. Hitler hade bestämt sig för att det nu var läge att påbörja anfallet mot England. Trots att jag ännu har svårt att gå slet jag genast tag i mina kryckor och gav order att jag genast måste bli skjutsad till till Avenue Montaigne, där högkvarteret för operationer i väst var beläget. Väl framme fann jag en febril aktivitet i huset. Inom några timmar var jag uppdaterad i den tilltänkta planen.


Full aktivitet


Sammanlagt 12 marindivisioner med tillhörande elitbrigader skulle tillsammans med två falskärmsjägardivisioner få ansvar för det svåra uppdraget att skapa ett brohuvud på ön. Därefter skulle trupper från östfronten som anslutet sig med trupper från Västafrika bilda huvudarmén. Denna huvudarmé delades sedan i sin tur in i två delar där den ena under ledningen av Fältmarskalk Rommel skulle inta London och den andra som leddes av Fältmarskalk von Manstain skulle skära av vägarna norrut och hindra brittiska trupper att ansluta sig till försvaret av London. En Skandinavisk reservstryka på 12 divisioner låg också förbered i Rennes för att snabbt säkra kustområden vi tagit över. Det hade varit långa överläggningar kring var på ön som attacken skulle äga rum. Till slut hade man kommit fram till att Cardiff på öns östkust var den bäst lämpade. Då området var väldigt kuperat och inte den mest naturliga anfallsplatsen var endast en brittisk division förlagd vid denna kust. Cardiff låg också nära Birmingham som våra generaler bedömde vara nyckeln till en framgångsrik attack mot London. I slutet av maj inleddes så denna gigantiska operation där ingen visste utkomsten. Tidigare under kriget hade jag kunnat använda mig av mina kunskaper i det historiska utfallet. Nu var det helt ny mark som skulle beträdas. Attacken inleddes med att 10 V2 bomber skickades mot Cardiff för att förstöra infrastrukturen och på så vis försvaga försvaret. Därefter skickades samtliga taktiska bombflyg dit för att ytterligare sprida kaos bland våra fiender.


Cardiff strax innan landstigningen


Tätt därefter kom sedan huvudattacken där flera vågor av marinsoldater stormade det branta kustområdet. Tillsammans med falmskärmsjägarna lyckades våra trupper upprätta ett brohuvud på bara några timmar. För första gången i modern tid hade Tyska trupper fått fotfäste på denna vindpinade ö!




Allt gick sedan väldigt fort. Rommel anföll först Birmingham och fortsatte sedan mot London där de brittiska trupperna blev fullständigt överraskade och gav snart upp.


Tyska trupper inne i London

Von Manstain lyckade även han med sitt uppdrag att skära av samtliga vägar norrut från London. Efter denna framgångsrika inledning hade de engelska trupperna inget att sätta emot.



Vårt pansar kunde snabbt och lätt avancera norrut och efter två månader var hela ön intagen. Det hela hade gått så snabbt att det nästan kändes overkligt. En av våra största fiender var nu i princip besegrade. Nu hade jag endast en stor fiende kvar som kunde hindra mig i mitt fruktansvärda uppdrag, USA!


Hitler vid Big Ben



Så fort vi fått kontroll över England skickades både Rommel och Von Manstain plus 12 pansardivisioner ner till Västafrika där vi återigen ska göra ett försök att bryta igenom USA:s försvar. Attacken kom den 18 september, till en början såg det bra ut och de amerikanska trupperna retirerade, innan vi hann nå fram och ta kontroll över det nyvunna området hade dock amerikanska försträkningar anlänt och vi kastades återigen tillbaka. Situationen i detta område verkar vara omöjligt att förändra. Vi kommer helt enkelt få vänta tills ännu mer trupper från öst kan ansluta sig.

Kort efter England var intaget började sex kustjägardivisioner förbereda sig för en attack mot Island. Island är en oerhört viktig strategisk plats för kommande operationer. Den 21 augusti anfaller våra trupper ön som endast bevakas av en brasiliansk division. Våra kustjägare som gjorde en sådan lysande insats i Cardiff fortsätter att övertyga. Inom några dagar har de säkrat ön.


Övrigt
Vår forskning har gått på högvarv sen min ankomst till denna tid. Här följer en kort redovisning.

Infanteri:
Här ligger vi bra till i samtliga discipliner, logistik har prioriterats. I dagsläget försöker vi få fram bättre mekaniskt infanteri för att underlätta partisanbekämpning i de gigantiska områdena i öst.

Flotta:
Har inte prioriterats. Kryssare och jagare är de enda fartygsslagen som håller någorlunda nivå. Dock inte i klass med våra fienders.

Flyg:
Här har vi lyckats forska fram jet-motorer till våra plan inom jakt, taktiskt- och marint bombflyg.

Pansar och artilleri:
Vi forskar i dagsläget på en ny pansartyp kallad E 50 Standardpanzer. Vårt artilleri håller högsta klass.

Industri:
Vår industri är i princip fulländad. Även kryptografi- och  raketteknologin är långt framkommen.

Hemlig forskning:
V2 raketer är framforskade, dock har de inte visat sig vidare effektiva. Våra forskare har tagit fram, för denna tid, avancerade datamaskiner. Forskning inom atomteknologi är också på frammarsch, måtte vi lyckats med vårt uppdrag innan Fuhren får tillgång till dessa avskyvärda bomber.


Vår underrättelsetjänst rapporterar att USA sannolikt snart är klara med forskning kring fissionsbomb. Detta får alla att känna en stark oro.

Till min fasa har Hitler gett order om att bygga tre provsprängningsanläggningar för atomteknologi.





Läget på östfronten, 15 september

[Övrigt]

1944
Första delen av året blir relativt händelselöst. I Västafrika har det varit ett dödläge under lång period. Båda sidor inser att en framgångsrik attack inte kan bli möjlig med befintliga trupper. Luftwaffe fortsätter att med framgång bekämpa brittiskt och amerikanskt flyg runt England.




Som jag misstänkte gick de omringade ryska trupperna öster om Moskva fruktansvärda öden till mötes. Efter denna slakt började våra trupper i området den långa färden till fronten vid Orsk för att förstärka detta område. Trupperna vid Orsk hade nu legat i beredskap i nästan ett år och moralen hade börjat svikta. Soldaterna var oerhört angelägna att få bryta det långa dödläget. Så när väl dagen för vår massiva sommaroffensiv till slut kom, var det stridslystna män som gick ut i strid. Det var i de täta skogarna i Kokchetov, där vi några år tidigare lidit stora förluster vid vårt inringningsförsök, som huvudattacken skulle äga rum.


Otåliga fronttrupper vid Orsk dagar innan den stora sommaroffensiven

Till mångas förvåning utnämndes Von Shobert till fältmarsalk och blev ansvarig för huvudattacken. Denna man hade utmärkt sig som en fantastisk befälhavare vid skogsstrider tidigare, där av detta val. Hela året hade vi planerat för detta anfall och vi visste att anfallet troligen skulle kunna ge oss en indikation på hur resten av vår östkampanj skulle utveckla sig. Denna gång vågar vi inte genomföra ett inringningsförsök utan den första attacken kommer att koncentreras mot ett mål. Trots att vi hade flyg i området visste vi väldigt lite vad som väntade oss. Vi hade opålitliga rapporter om våra fiendestyrkor och enligt vissa källor var marken oerhört lerig i området. Detta gjorde att vi väntade enda till den 15 juni för att inte riskera att våra pansartrupper skulle köra fast.

Tidigt denna dag gick 40 tyska divisioner till attack från två håll mot 21 försvarande sovjetiska divisioner. Överraskande nog har de inga pansardivisioner i området vilket gör att vi relativt enkelt bröt igenom. Visserligen förintade vi många pansarförband vid inringningen tidigare under året, men nog måste de ha fler förband kvar. Kort efter detta framgångsrika avancemang anfaller vi Ekibaztuz för att tvinga de sovjetiska trupperna söderut. Vår plan är nämligen att inta alla områden rakt söder ut från Ekibaztuz och på detta sätt skapa en gigantisk inringning där ingen kommer ut eller in.





I Östafrika har franska trupper under general de Gaulle börjat avancera norrut mot Alexandria. Det ser så pass hotfullt ut att jag skickar trupper från de ockuperade Grekland samt Västafrika till området. Dessa trupper hindrar effektivt den fransk/engelska markoffensiven. För första gången möter vi även trupper under ledning av Montgomery.





Lagom till höstens ankomst är den gigantiska inringningen i Sovjet ett faktum. Utan förnödenheter är de instängda ryska trupperna ingen match. Sammanlagt går 30-40 ryska divisioner under och vi kan i oktober börja koncentrera oss på ett av de sista stora ryska fästena, Novobirsk. Den 10 oktober anfaller vi detta kuperade område med 44 divisioner. Till vår stora lättnat finns inte heller här något Sovjetiskt pansar. Det blir en enkel seger och de ryska trupperna tvingas retirera i snabb takt. Våra trupper är hungriga och de kämpar med frenetisk beslutsamhet samtidigt som det verkar vara dålig moral i fiendetrupperna.





I Grekland lyckas inte Mussolinis trupper att ta över det sista Grekiska området. Detta område är befäst och ligger i svårtillgängliga berg. Jag skickar dit General Haase som är en av tredje rikets mest erfarna officer när det gäller strider i berg. Med honom anländer fyra divisioner. Trots upprepande anfall tog det flera veckor att få kontroll över detta bergsområde. Detta tack vare att Bulgarien ställde upp med trupper som kunde anfalla parallellt från öst. Den 15 november tar slutligen Italien kontroll över Grekland, vilket var vårt mål från början.





Övrigt
Den fjärde november får vi rapporter om att Japan tagit kontroll över Kina och installerat en egen regering i landet. Detta är goda nyheter!





I början av året lyckas vår underrättelsetjänst sabotera produktionen på en rad fabriker långt inne i Sovjet.




Framsidan på Aftonbladet i början av året 1944

[Övrigt]

1943

Efter att Alexandria och Nordostafrika säkrats förflyttades Afrikaarmé Öst för att förstärka vår Nordvästafrikafront i området kring Casablanca. Våra spaningsflyg såg att hamnen i Mersa Matruh, söder om Casablanca, var obevakad varför vi valde landsatta hela denna armé där. Vi öppnade plötsligt ett tvåfrontskrig mot de amerikanska trupperna.



Vi är nu fler trupper än USA i denna region och vi iscensätter en rad attacker från båda fronterna. Vi tar små områden (med höga förluster) för att sedan snabbt tvingas retirera igen. Gång på gång inträffar samma sak.



De mesta av vårt marina bombflyg har nu flyttats till nordfrankrike. Hamnarna i England bombas dag och natt. Min bedömning är att vi troligen bombat sönder 60% av hela deras flotta. Det är fantastiska siffror.


Ett urval av de brittiska skepp vi sänkt



Den 20 april iscensätts Operation Karl. Den massiva Skandinaviska armén på 14 divisioner inleder attacken mot Mezen. Då de saknas tillräckligt med erfarenhet bland officerarna i den Skandinaviska armén, får en ungersk fältmarskalk vid namn Catlos befäl.


Inför attacken, 20 april

Det är en oväntad attack och där finns endast tre ryska divisioner i området. Jag följer noga utvecklingen. Det är svåra förhållanden i det jättelika området som mestadels består av kärr och träskmarker. Men den stora numerära överlägsenheten gör att mina landsmän intar området relativt enkelt, jag tackar en högre makt för detta.


En svensk kulsprutepatrull vid fronten vid Mezen

Nästa fas i denna operation är general Messe attack mot Syktyvkar. Även denna attack bli framgångsrik och i mitten av maj är hela den ryska fronten öster om Moskva inringat och utan förnödenheter. Jag inser att ännu ett blodbad står inför dörren.



Vi får mycket irriterande rapporter från Island. Det visar sig att tre amerikanska divisioner landstigit på öns västra sida som låg obevakad då vår enda division på ön stred mot partisaner på den östra sidan. Kort därefter blir denna division förintad, lång innan vi hunnit skicka förstärkningar. Ön är nu under amerikansk kontroll.



Efter månader av intensiva strider med höga förluster och utan framgångar beslutar vi oss för att nedprioritera fronten i Västafrika. Inga mer stora offensiver ska äga rum. Uppgiften blir istället att hålla de områden vi redan besitter.  Vi gör kort därefter några intressanta iakttagelser. Vårt marina bombflyg sänker mängder med amerikanska tranportskepp som hela tiden skickas till Casablanca. De få som väl kommer fram landsätter inga trupper. Det verkar istället som deras mål är att hämta trupper. Detta kommer vi däremot inte att tillåta. Vid en närmare eftertanke är det ju utmärkt att uppehålla nästan 60 amerikanska divisioner (varav 25 pansar) i ett område som egentligen föga saknar strategisk betydelse.



Övrigt
I mitten av januari börjar arbetet med att uppgradera våra pansarband, den nya pansarvagnen får namnet Panther.


I slutet av januari väljer vi att göra Ukraina till en ny lydstat. En nationalsocialist vid Andrej Vlassov blir ledare för landet. Även Armenien och Georgien blir lydstater till vårt rike denna månad.


Den 26 april förklarar vi utbrytarlandet Grekland krig på nytt. Vår plan är att Italien ska få ta över kontrollen över landet. Till vår stora glädje attackerar italienska trupper snabbt med viss framgång.


En ny taktisk bombflygsmodell har tagits fram, Junkers Ju -388. Inledningsvis har detta plan stora framgångar. Tyvärr mattas detta av rätt snabbt i samband med att våra fiender får bättre vapen att försvara sig med.


Den 28 augusti lyckas vi äntligen få Bulgarien att gå med i vår allians.


Resten av året flyter på relativt händelselöst. Våra fronttrupper vid Orsk har order om att inte gå anfall fören inringningen av det ryska frontavsnittet öster om Moskva är avslutat. Detta tar längre tid än beräknat, varför en ny offensiv inte kan äga rum fören nästa år.


Stora delar av den tyska befolkningen kan för första gången på länge slappna av något och välförtjänt njuta av sensommarens värme.


Stralsund, 16 augusti, 1943

Det är 7-8 mil till Gbg från Varberg där jag bor...är tyvärr rätt bekväm av mig, sen känns Gbg så stort......och scary  

Har spelat rollspel och dataspel i hela mitt liv. Den sista tiden har jag blivit allt mer nyfiken på brädspel. Har försökt påverka mina rollspelsvänner att också intressera sig för detta, men utan framgång. Vore kul om det fanns någon som kunde introducera mig i brädspelens värld. Jag är 30 år, bor i Varberg och är jääääävligt trevlig  

[Övriga händelser]

Kul att det finns intresse! Här kommer nästa del.


1942 del 3

Den 9 juli är äntligen våra nya konvojer klara och förnödenheter kan återigen komma fram till våra väntande trupper. Von Manstein blir utnämnd till fältmarskalk inför vår storoffensiv. Den 17 juli anfaller vi de amerikanske trupperna i Västafrika med över 30 divisioner för att slänga ut jänkarna en gång för alla. Attacken blir förödande och våra trupper slås brutalt tillbaka. Patton ser sin chans och fullföljer och attackerar våra retirerande trupper som tvingas tillbaka på alla håll. I ett kuperat område i den allra nordvästra regionen av Afrika omringas sju tyska divisioner. Mina trupper i närheten är alldeles för svaga för att hjälpa till med ett utbrytningsförsök. Något fruktansvärt håller på att hända. Jag skickar genast transportskepp från Tobruk för att försöka evakuera de instängda trupperna. Det tar tre dar för skeppen att komma fram, redan andra dagen krossas dock dessa sju divisioner i fruktansvärda strider , där våra män kämpar till sista man. Det är en enorm förlust. Samtliga sju divisioner var alla mycket erfarna trupper. De ingick både elitjägarförband och tungt artilleri. Som om inte detta vore nog lyckas de amerikanska pansarförbanden inta Villa Sanjuro där vi förvarade alla förnödenheter till Afrikakorps Väst. Som tur är får vi kort tid därefter hjälp av Italien med nya förnödenheter. Till slut lyckas våra trupper samla ihop sig och sätta stopp för framryckningen. USA har dock rejält utvidgat sitt område.


Överallt i Afrika sörjs de förintade divisionerna


I öst har flera av våra trupper retirerat till strategiskt lättförsvarade områden i väntan på nya direktiv. Jag har flera samtal med en alltmer stressad Hitler. Han vill se attacker på alla fronter. Både jag och generalerna försöker få honom på andra tankar. Jag har länge varit väldigt bestämd med att försöka undvika att blanda in svenska soldater i våra fältslag. Men i det här läget ser jag inga alternativ. Vi måste kräva att Skandinavien skickar förband. Vi är alla eniga om detta. General von Bock kommer då plötsligt med spektakulär plan som han planerat under en längre tid. Den innefattar i högsta grad svenska soldater. Planen går ut på att en stor Skandinavisk armé landsätts i Leningrad för vidare transport till Archangelsk, där de efter vintern ska attackera Mezen, som är ett gigantiskt träskområde bakom den ryska fronten. Det kommer att bli fruktansvärda förhållanden och utmaningar för de oerfarna nordiska trupperna. Samtidigt inser jag att det är en brilliant plan ifall den lyckas. Operationen får namnet "Karl", efter den kända och, bland dessa herrar, högaktade svensken. Bara några dagar efter detta beslut börjar trupper från framförallt Sverige och Danmark att skeppas över till Leningrad.


Värvningsaffischer i Skandinavien


I östra Afrika har Rommel nått El Alamein. Efter en kortvarig attack mot befästningarna i området rapporterar Rommel att han behöver förstärkningar för att kunna inta El Alamein. Han förfrågan avvisas. Det är då jag, i samspråk med Rommel, iscensätter en genial plan. Eftersom de allierade i nuläget inte har någon flotta i närheten av Alexandria (på grund av våra bombningar) är vägen öppen till Gaza. Vi landsätter 4 divisioner där. Dessa trupper avancerar sedan och attackerar Suez, den östra porten till Medelhavet, som snabbt intas. Efter denna operation skeppas Rommel och 8 divisioner (varav tre marinsoldatdivisioner) till Port Said (vilket nu är möjligt eftersom vi kontrollerar Suez) där majoriteten av förnödenheterna till Englands trupper i Nordafrika förvaras. Eftersom engelsmännen inte räknade med denna landstigning blir de totalt överraskade och inom några dagar är både El Alamein och Alexandria omringat. Det blir blodiga sammandrabbningar där de engelska trupperna står chanslösa utan förnödenheter. Hitler beordrar hämnd för det som skedde någon vecka tidigare i Västafrika då sju av våra divisioner blev helt förintade. Inga fångar tas, det hela blir en massaker av sällan skådat slag.


Vägen mot inringning


Efter vi intaget Suez har vi totalt herravälde över Medelhavet. Vi bestämmer nu vilka som ska få tillträde till havet. Tyvärr lyckas majoriteten av den brittiska Medelhavsflottan, under ledning av Storamiral Backhouse, komma undan och fly ut till havet utanför Egypten


Övriga händelser
Vi beställer 10 nya jagare, som ett led i vår ambition att bygga ut vår flotta.

Från Österrike bildas en SS division av frivilliga som genast ansluter sig till vår armé i öst.

Baku tas tillbaka från partisanerna i området. Oljan pumpar återigen för det tredje riket.

Irak bryter sig loss från det engelska förtrycket, vi stödjer naturligtvis denna kupp.

[Övriga händelser]

Här haglar verkligen feedbacken  Nåväl, här kommer nästa del.

1942 del 2

21 maj. Rapporten som fick mitt hjärta att banka hårt berättade att våra 14 divisioner som var förlagda vid staden Omsk (vid den östligaste fronten), under ledning av General von Leeb, nu blev attackerad från 7 olika håll av 36 ryska divisioner.


Röda pilar: Deras attacker. Svarta pilar: Våra motattacker

För att underlätta försvaret attackerar vi flera av de ryska trupperna som ingår i attacken mot Omsk. Det är ytterst nära att von Leeb tvingas retirera. När attacken avbryts har våra styrkor i området tagit stor skada. Vår transportkapacitet är fortfarande väldigt överansträngd vilket gör att det tar extra lång tid för våra trupper att återhämta sig.


Utmattade soldater efter dagar av intensiva strider vid Omsk



När vi verkar börja få kontroll över striderna i Nordafrika drabbas vi av en stor motgång. Det visar sig att våra konvojer inte klarar av att skicka förnödenheter och olja i den utsträckningen som våra arméer i regionen behöver. Både i väst och i öst hejdas våra trupper. Tätt där efter kommer nästa bakslag. Patton gör en oväntad storoffensiv. Han går förbi Mansteins frontarmé och tränger istället in i Marrakech och inom några dagar har han även tagit kontroll över Casablanca. Fyra taktiska bombplansdivisioner förintas. Dessutom uppstår ett annat synnerligen allvarligt läge. Von Manstein och 10 elitdivisioner (pansar och infanteri) är nu omringade och instängda i Agadir och Mogador. Han inser detta snabbt och påbörjar genast ett utbrytningsförsök med understöd av andra trupper. Försöket lyckas med en hårsmån. En misslyckand utbrytning skulle troligen ha resulterat i att hela den afrikanska västfronten skulle ha brakat samman. Än en gång har vi sett prov på Patton och de amerikanske truppernas styrka.


Strax innan Pattons oväntade attack.

På östfronten rasar nu nya intensiva strider vid fronten vid Orsk. Vår armé har klara instruktioner att inte attackera, endast hålla de strategiska platser som vi märkt ut. Det uppstår dock en situation som både jag och Hitler bedömer vara av en sådan karaktär att en attack är rättfärdigad. Planen går ut på att retirera tre divisioner från Kokchetav, lura in ryska trupper i detta område och sedan blixtsnabbt attackera Turgui, Ekibastuz med panzartrupper, vilka sedan möts upp i Akmolinsk. Det är en riskabel manöver men det finns för mycket att vinna för att inte genomföra den, resonerar vi.


Den taktiska reträtten

Den 10 augusti sätts planen i verk och våra trupper sätts i rullning. Hårda strider äger rum men efter några dagar bryter vi igenom på båda sidor om Kokchetav. I början av september har våra trupper förenats i Akmolinsk och hela 20 ryska divisioner är instängda.


Inringning

Våra trupper har tagit stor skada under operationen men jag är ändå segerviss när vi från fyra olika håll går till attack mot den instängda ryska armén. Det går en hel dag men inga framsteg. Detta förvånar mig. Attackerna fortsätter i dagar, våra trupper börjar ta enorma skador. Vad i all fridens namn är det som händer? Varifrån får den ryska armén förnödenheter ifrån?!! Jag får telegram där våra generaler ber om tillstånd för få avbryta attacken. Jag vägrar, när som helst måste vi bryta igenom. De nästföljande dagarna är fruktansvärda. Rapporter strömmar in om döda tyskar. Samtidigt så är den ryska armén ytterst nära att bryta samman. Ska hela inringningen bli ett fiasko? Jag biter ihop och ger instruktioner om att attacken ska fortsätta. En tidig morgon en dryg vecka efter att attacken påbörjats får jag rapporter som får det att knyta sig i magen. I stort sett alla tyska arméförband som ingått i attacken går på knäna. På sina ställen har halva divisioner utplånats. Vi är så fruktansvärt nära att tränga igenom men jag inser att vi inte kan fortsätta. Det smärtar mig enormt men slaget är förlorat. Jag ger order om att avbryta samtliga attacker. Än i dag vet jag inte vad som gjorde att vi inte lyckades knäcka denna instängda armé.


Döda tyska soldater vid fronten

Plötsligt ser det väldigt oroväckande ut på östfronten. Mer ryska divisioner strömmar till och samtliga våra trupper vid i fronten vid Orsk blöder. Det tar mig emot men jag beordrar reträtt i flera områden. Med tur och skicklighet lyckas vi rädda de flesta av de trupper som avancerade runt Kokchetav. Den ryska storoffensiven som just börjat blev ett stort nederlag för oss. Den tidigare så självsäkra känslan har nu fått sig en ordentlig törn. Vad är björnens nästa drag?


Våra retirerande trupper


Som om inte vi hade tillräckligt med påfrestningar vid fronten så ökar partisanverksamheten allt mer bakom fronterna. Våra militärpolisförband är i ständiga strider. Den värsta partisanattacken var mot Baku, där de nu har tagit kontrollen över oljan. En SS pansardivision är på väg för att brutalt slå ner upproret.


Revolter



Övriga händelser
Vi bygger ut samtliga flygfält i norra Frankrike för att kunna utvidga våra bombattacker mot deras flotta. Vi har nu totalt luftherravälde i haven runt de brittiska öarna.

Reinhard Heydrich mördas i Prag. Det är personligen inget jag sörjer över.



Josef Göbbels blir ny inrikesminister.

Den 29 maj gör vi Grekland till en lydstat. Tyvärr bryter de sig loss och förklarar sig självständiga efter bara någon vecka. Detta kommer de så småningom om att få betala för. Vi har dock fortfarande kontroll över Kreta, där vi har viktiga flygfält. En förhoppning är att Italien invaderar landet.

[Övriga händelser]

1942

Året börjar dramatiskt. Den 9 januari bombar Japan Pearl Harbor och USA dras på allvar in i kriget.


Pearl Habor

Efter att ha nått luftherraväldet i Medelhavet flyttar vi flera divisioner från Östfronten till Murcia i östra Spanien för att börja förbereda sig för attacker mot Nordafrika. General von Manstein blir befälhavare för denna armé, kallad Afrika Korps Väst. Det visar sig att dessa truppförflyttningar är väldigt bra tajmade. En kort tid efter att våra trupper anlänt till Murcia så börjar Vichyregimens områden i norra Afrika att svikta och vi tvingas att omedelbart intervenera tillsammans med Italienska trupper. Vårt första drag blir att landsätta Afrika Korps Väst i Melilla i nuvarande Marocko. Till vår stora överraskning hade USA samtidigt landstigit flera divisioner i Casablanca. Skulle vår överskeppning av trupperna skett några dagar senare skulle troligen en landstigning vara omöjlig.




Det tar inte många dagar innan våra trupper ryker ihop. I Marrakech den 6 februari anfaller fem amerikanska divisioner under ledning av General Collins. Vi lyckas nätt och jämt hålla oss kvar i området. Jag blir överraskad av rapporterna av slaget. Det visar sig att de amerikanska trupperna är mycket hårdare och mer samordnade än vad vi hade räknat med.


USA-anfall

Högste ansvarig för de amerikanska trupperna i området är den välkände General Patton. Den 19 februari anfaller vi Casablanca och de två giganterna Von Manstein och Patton drabbas för första gången samman. Trots att vi anfaller från två håll och är numerärt överlägsna både på marken och i luften blir det extremt hårda strider. Patton håller staden i flera dagar och vi tar förluster men till slut tränger vi igenom försvaret och de retirerar söderut till Mogodor.


Vår attack

Den 18 mars anländer General Rommel till Trippoli. Han kommer från och med nu ansvara för attackerna österut mot Alexanderia (som är i brittisk kontroll) längs Nordafrikas kust. Han blir också befälhavare med samtliga italienska förband i området. Kort efter ankomsten börjar våra trupper avancera österut. Denna armé får namnet Afrika Korps Öst.


Rommel efter ankomsten till Trippoli

Den 24 mars kommer en förfrågan av Italien, de vill anfalla ön Malta som är under brittisk kontroll. Jag råder Rommel att ge grönt ljus för denna operation då vi kommer att kunna bistå med massiva bombningar innan och under attacken. Rommel delar min uppfattning och attacken genomförs tätt där efter. Med hjälp av vårt flygunderstöd lyckas de italienska trupperna att inta ön efter några dagars strider.




I Rostock börjar vi förbereda för Operation Balder. Operationen syftar till att ta tillbaka kontrollen över Island. Just nu är ön under Fransk kontroll. Ön kommer att kunna bli en viktig strategisk plats i framtiden. Operationen kommer att ske i största hemlighet. Vår flotta kommer att ligga kvar i Östersjön. Endast en division kommer att transporteras över helt utan skydd. Upptäcker våra fiender transportskeppen är divisionen troligen helt utan hopp. Våra bedömningar är att ön är obevakad så utmaningen blir att ta sig dit osedd. Lt Hossbash får befälet över divisionen. Efter några nervösa dagar når divisionen ön som mycket riktigt är obevakad. Divisionen tar snabbt kontroll över ön. Samtliga i divisionen belönas med Järnkorset.


Expeditionen påbörjar sin farofyllda resa från Narvik


I de östra delarna av Nordafrika pågår intensiva strider mellan Von Manstein och Pattons styrkor. Områden intas och förloras, fram och tillbaka. Jag inser att denna region kommer att behöva förstärkas och fler divisioner från östfronten förflyttas till Spanien för vidare transport till Casablanca. Vi lyckas sakta pressa tillbaka de amerikanska styrkorna söderut ner till Agadir.


Afrika Korps Väst avancerar söderut


Samtidigt fortsätter Rommels män att avancera österut mot Alexandria. Inte heller här går det riktigt som jag tänkt. Engelsmännen står emot bra och vi får kämpa hårt för varje avancemang.




Efter att det varit väldigt lugnt på Östfronten får en jag en tidig majdag en brådskande rapport som får mig att rysa. Sovjet har gått till stor massiv motattack mot Orsk, staden vid fronten...

Övriga händelser
Vi har nu kommit en bra bit i vår raketforskning. Forskning på V1 raketer har påbörjats.

Fritz Todt dör i flygolycka, Albert Speer tar över som rustningsminister.

Brasilien ansluter sig till de allierade och förklarar oss krig.

Vi tvingas vidta åtgärder för att lätta på trycket på vår transportkapacitet samt att kunna möjliggöra omgrupperingar bland anti-partisan förband. Den 24 april ger vi de baltiska staterna viss villkorlig självständighet.  Tätt där efter skapar vi Reich´s Poland i östra Polen. Samtliga dessa stater blir lydstater till det Tyska riket.

[Följande delmål ska prioriteras:]

1941 del 2

Hitler är en mycket lycklig man. Jag har till och med sett han skratta högt vid flera tillfällen. Jag har nyss anlänt till Madrid där jag ska övervaka våra nya operationer i och runt Medelhavet. Tidigare veckan har jag tillsammans med Hitler och en stab gjort upp nya riktlinjer för Det tredje Rikets framtid de kommande åren.

Följande delmål ska prioriteras:
1. Herravälde i luften runt Medelhavet
2. Herravälde i luften i Engelska Kanalen och runt Englands kuster.
3. Med hjälp av marina bomplan ska samtliga skepp i ovan regioner bombas. Även hamnar ska bombas. Engelska flottan måste decimeras.
4. Inta hela Nordafrika. Med eller utan Vischy Frankrike som allierad.
5. Inta brittiska öarna.


Togs emot av regionsansvariga representanter för partiet utanför Madrid, 20 september 1941

Majoriteten av vår armé avancerar nu mot de östliga städerna som utpekats som strategiskt viktiga områden.


Östfronten, 3 oktober

Vår krigsindustri bygger nästan uteslutande nu marina bomb- och stridsflyg. Mängder med flygdivisioner som ingått i våra kampanjer mot Sovjet är nu förflyttade till flygfält i Spanien, Grekland och Italien. Efter några månader av hårda luftstrider får vi till slut det luftherravälde vi eftersträvat i Medelhavet. Även våra marina bomplan gör mycket bra ifrån sig. När vi uppnått våra mål i denna region skickas flera av dessa flygdivisioner till Frankrikes norra kust för att uppnå delmål 2. Även i detta område går luftstriderna vår väg. Hamnarna i Norwich och Portsmouth bombas med stor framgång. Flera brittiska krigsskepp sänks.


Taktiska bombplan någonstans i Nordafrika


När väl herravälde i dessa regioner uppnåtts ger Hitler order om att bygga 8 stycken tunga kryssare, första steget mot en utökad flotta för Tyskland har inletts. Flera av våra amiraler är optimistiska när det gäller att ta upp kampen mot Storbritannien på de öppna haven. Jag är av en annan åsikt. Trots att vi bombat sönder många av deras skepp har de stora flottstyrkor i andra delar av världen som kommer att kunna användas vid behov. Hangarskepp rår inte våra marina bomplan på. Får hoppas att de inte lyckas påverka Hitler allt för mycket. Min tanke när det gäller vår flotta är att den primärt, under korta perioder, kan skydda våra transportskepp för att sedan snabbt retirera. Att undvika regelrätta slag på det öppna havet blir en absolut nödvändighet för att de inte ska sluta i katastrof. Jag får hoppas att den marina ledningen också delar den åsikten.


8 stycken tunga kryssare beställs


Våra trupper i öst avancerar utan några större problem. Vår största fiende där just nu är vädret och de enorma avstånden. Vår transportkapacitet är sedan en tid tillbaka överansträngd. Vi får inte fram förnödenheter i samma utsträckning som vi tidigare åstadkommit. Detta faktum kan komma att bli ett allvarligt problem i framtiden.


Det märks var vår armé dragit fram

När väl den ryska vintern anländer har våra trupper redan nått fram till sina mål. Vintern visar sig vara värre än på många år. Jag ber en stilla bön för att vi anföll ett år tidigare än vad som var tänkt. Jag skulle inte vilja se våra trupper utanför Leningrad, Moskva och Stalingrad nu.


Vintern slår hårt


Glädjande är att Skandinavien fortsätter att dela med sig av sina teknologiska framsteg. De ligger verkligen i topp inom vissa spetsområden.

[Krigsrapporter]

1941

Jag anlände till Moskva en kall tidig morgon dagen innan julafton. Det var en märklig syn jag möttes av. Trots att staden var full av människor kändes det som spökstad. Det råder brist på allt, hungriga och desperata människor vandrar omkring som zombies i hopp om att finna något att äta. De söndersprängda husen och den iskalla vinden bidrar också till detta elände som vilar tungt över staden. Jag tillhör några få privilegierade som fått sova varmt och äta gott. Trots att det är bestämt att alla ankommande matransoner endast ska delas ut till tyska trupper har jag sett till att flera lastbilar med mat kommit civilbefolkningen till godo.

Det var en surrealistisk känsla att fira julafton i ett hus i Moskva 66 år före det år som jag egentligen skulle fira jul i. Inte sällan kändes ens tillvaro som en dröm, men gång på gång så väcktes jag upp till samma verklighet. Jag hade nu tillbringat sex år i denna tid. Trots det trevliga sällskapet denna julaftonskväll kände jag en sorg inom mig. Min längtan efter nära och kära från min egen tid var lika intensiv som snöstormens piskande mot fönsterrutorna. Och när min gode vän Hauptsturmfuhrer Hans Kaufmann satte på Beethovens "Missa Solemnis" och jag fick höra Jussi Björlings ljuva stämma så kunde jag inte längre sitta kvar vid bordet. Känslorna blev för starka och jag tillbringade resten av kvällen i ensamhet på mitt rum.


Julen 1941

Tiden efter denna känslomässiga julafton blev en lugn tid. Den metertjocka snön gjorde det omöjligt att utföra några manövrar eller militära operationer. I stället fick våra soldater en lång välbehövd vila. Permissioner var dock sällsynta. Man visste aldrig när björnen skulle vakna ur sitt ide.


Min vän Kaufmann på skidor utanför Moskva


I början av Januari 1941 fick jag rapporter om att Rudolf Hess gjort sin berömda resa till England där han på eget initiativ (?) försökt mäkla fred med engelsmännen. Jag hade länge väntat på detta, Hess var definitivt inte min kandidat till Rikskansler (Head of Goverment), men Hitler gillade hans lojalitet och lät honom därför inneha denna prestigefylla post. Jag kan bara föreställa mig om vilken ilska som nu fyllde Hitler. Fred med England i detta läge var ju absurt. Hess agerande gav Tyskland en prestigeförlust som kommer att ta tid att reparera.
 


Jag skrev genast ett brev till Hitler där jag föreslog Johann Schwerin von Krosigk som kandidat till Hess gamla post. Von Krosigk hade varit finansminister under en lång period och hade den bakgrunden och de kunskaper som behövdes för posten i det nya riket. Han var konservativ men ingen nazist. Till min stora förvåning fick han denna post, näst högst efter Hitler, till många nazistpampars stora förtret.

Krigsrapporter
Efter en lång och kall vinter kom då äntligen våren. All den smälta snön har dock förvandlat de redan undermåliga vägarna till gyttja. Inte fören i början av maj kunde våra trupper påbörja avancemang mot det sista stora hindret, Stalingrad.


Östfronten den 7 maj

Tidigt under året började Generalfeldmarschall von Rundstedt och 11 infanteridivisioner vandra söderut för att organisera anfallet mot Stalingrad söder om floden Kuban som rinner ut i svarta havet. I början av maj, samtidigt som våra trupper i Moskva började sitt avancemang söder ut, anfaller Von Rundstedts män österut. Den åttonde juni har dessa olika arméer mötets upp väster om Stalingrad och även skurit av försörjningslinjerna för ett dussintals ryska divisioner.




21 Maj. Söderut tar Lt. Von Mackensens pansardivision kontroll över Baku efter en kort strid mot ett ryskt pansarförband. Området har en av de största oljetillgångarna i världen, vilket kommer att vara värdefull tillgång för vårt rike.




England fortsätter att göra landstigningsförsök. Denna gång är det i Le Havre i norra Frankrike som de landsätter trupper. Vi har endast några militärpolisdivisioner i området, men med hjälp av flera divisioner taktiska bombplan kan trupperna relativt snabbt ta kontroll över området igen.


Den 20 juni går våra trupper till attack mot Stalingrad efter att ha omringat staden. Attacken leds av General Manstein som tidigare under året blivit befordrad till denna rang. Staden försvaras av Fältmarsalk Voroshilov. Sovjet verkar inte ha återhämtat sig efter förlusten av Moskva och stadens försvar bryter samman bara efter en dags strid. Den sista stora staden i landet i öst är nu vår!


Stalingrad intaget


I norr förbereder vi attacken på en av de sista strategiska städerna på östfronten, Archangelsk. Attacken kommer att utföras över en flod och staden har starka försvarsinstallationer. Då platsen ligger väldigt öde tvingas vi bygga en landningsbana för våra taktiska bombplan. När denna väl är byggd påbörjas intensiva bombanfall inför den kommande attacken. Flera officerare med specialistkunskap (enginers) i den här typen av operationer skickas dit. Den 28 juli går vi till attack. En Ungersk General vid namn Werth leder attacken som utförs av 28 divisioner mot rysslands 5. Inom några dagar faller staden och vi firar ytterligare en triumf. Strax efter denna attack skickas flera av dessa trupper ytterligare norrut, via Finland, för att kasta ut de sista ryssarna från det som Finland betraktar som sitt territorium.




Det finns en viss oenighet kring hur våra framtida strategier i Sovjet ska se ut. Det är ännu allt för tidigt att diskutera kapitulation. Efter långa överläggningar så bestäms det att vi ska inta några strategiska städer hundratals mil öster om Stalingrad (ungefär halva vägen till Rysslands östkust). Jag inser att även om ryssarna lidit stora nederlag så kommer det bli en enorm utmaning att kunna försörja så många trupper på en så lång sträcka. Bryts försörjningskedjan av någonstans kan det få mycket allvarliga konsekvenser. Hitler är otålig och ger order om snabba förflyttningar österut innan vinterns ankomst. Själv är jag orolig inför denna operation...

Jag har modden "Historical Stony Road 2.08 DD" + GIP 0.5. Finns att tanke ner på http://www.stonyroad.de Blir betydigt trevligare med dessa moddar...inte bara grafikmässigt. MÄNGDER med nya "event" + bättre AI + mycket svårare  

[Viktiga händelser]

Har jag kvar några läsare mån tro?   Här kommer sista delen av 1940.

1940 del 3

Den tionde september anfaller tre bergsjägardivisioner med understöd av två infanteridivisioner, under ledning av Lt Geid, Murmansk i nordvästra Sovjet. Murmansk som ligger i ett väldigt kuperat område försvaras av tre ryska elitbergsjägardivisioner. Stadens bunker- och försvarssystem är dessutom väl utbyggt. Till stadens hamn skickas hela tiden förnödenheter från de allierade. Platsen är därför ett viktigt strategiskt mål. Striden påbörjas, men efter flera dagar av hårda strider tvingas våra trupper att dra sig tillbaka. Staden visar sig svårare att inta än vi trott. Jag ger order om att ytterligare tre bergsjägardivisioner, under ledning av Lt Blaskowitz, som för närvarande befinner sig i Leningrad skickas dit och ansluta sig till nästkommande attack.




En bergsjäger som deltog i attacken mot Murmansk


Våra trupper som deltog i belägringen av Leningrad rör sig nu söderut, med undantag från 13 divisioner som rör sig österut för att skära av försörjningslinjen till Murmansk via Molotovak. De södergående trupperna stöter på hårt motstånd och terrängen är både gyttjig och har börjat frysa på sina ställen.


Truppförflyttningar söderut


Söder om Moskva har trupperna som krossade flera ryska trupper i skogsområdet nu börjar omgruppera sig inför den stora attacken av staden. Medvetet drar jag undan trupper från Noginsk (just söder om staden) för att locka ut ryska divisioner från staden. Det är nu den 20 september och vintern gör sig påmind. Här och var fryser nu marken (vilket framför allt ställer till problem för våra motoriserade förband) Våra trupper utanför staden väntar ivrigt för att få anfalla. Ingen vill tillbringa vintern utanför stadens värme. Det är trupperna från Leningrad som vi väntar på.


Våra trupper utanför staden förbereder inför den stora attacken


För några dagar sen reste jag, min stad, och några general till en bunker utanför en stad vid namn Vitebsk bara några dagsmarscher väster om Moskva. På så sätt får jag snabbare alla rapporter och får bättre överblick över läget. Vi befinner oss nu i den ytterst kritisk och viktig tidpunkt som kan komma att avgöra hela kriget mot ryssen.


Jag (tredje från höger) och min stab utanför bunkern i Vitebsk

Det var en sen, kall kväll då vi möttes av rapporter att flera divisioner från Moskva bistår i en attack mot General Leeb i Rybinsk, öster om staden. Sammanlagt 17 divisioner gör ett utbrytningsförsök gentemot Leebs 6 divisoner. Vi kan inte missa denna chans. Att attackera en fiende i attack är något av ett önskeläge.


Utbrytningsförsöket och attacken mot General Leeb

Efter snabba överläggningar med generalerna i bunkern ger vi tillåtelse för Generalfeldmarschall von Rundstedt att attackera Moskva. Följande morgon attackerar han med 28 divisioner. Staden försvaras av 12 divisioner under ledning av General Popov (samme man som förlorade slaget om Viipuri) Attacken blir mycket blodig och pågår flera dagar. Till slut tvingas von Rundstedt dra sig tillbaka. Vi har lidit stora skador, vi har nästan enbart tillfogat fienden organisatoriska skador. Jag inser att staden kommer att bli extremt svår att inta. Efter denna attack blir nu vår primära strategi att splittra och skapa kaos hos våra fiender, istället för att primärt gå in för att döda dem. Deras svaghet är deras kommunikation och ledarskap. Flera av deras divisioner är nästan ur skick till följd av kaoset som råder inne i staden. Våra taktiska bomplan som bombar staden dag och natt bidrar också till kaoset.


Von Rundsedts attack mot Moskva


Medan våra trupper slickar sina sår och vi väntar på vår norra arméer planerar jag våra kommande attacker. Jag tänker låta våra trupper göra ett försök till (trots vintervädret ) innan vi går i "vintervila".


I syd, söder om vår försvarslinje i Rostov, har Lt Student lyckats med en fantastisk framryckning, över en flod, mot förskansade trupper i Armavil. Attacken gjordes av tre elitbergsjägar divisioner, med understöd av massivt bombflyg. Det framgångsrika anfallet kom för mig mycket överraskade.


Lt Students framgångsrika elitbergsjägardivisoner tar sig över floden, lägg märke till att vintern ännu inte nått detta område.

Från Rumänien transporteras 12 nya divisioner mot Armavil för att understödja kommande attacker mot Baku. Innan dessa trupper nått fram anländer istället några pansarförband som jag skickat från Moskvaområdet. Tillsammans med Lt Students bergsjägardivisioner attackerar de Novorossisk, väst om Armavil. Novorossisk försvaras av sex ryska divisioner. Attacken är nästan på väg att bryta igenom försvaret men med extrema förluster i dödstal. De tre bergsjägarförbanden tvingas till slut avbryta attacken. Men en SS pansardivision pressar på utan några tecken på att svikta. Ett motoriserat infanteriförband i samma stryka biter sig också fast. Detta förband håller sedan nästan på att förintas. Förluster på över 90% uppges. Officerarna i SS förbandet vill fortsätta men jag lyckas i sista sekunden få dem att acceptera att avsluta attacken. Det motoriserade infanteriförbandet var då en hårsmån från total förintelse. Fick migvar det ett första prov på SS fanatism.


Attacken som nästan förintade en motoriserad infanteridivision


Utanför Moskva har nu äntligen våra trupper från Leningrad anslutet sig. Efter att ha studerat vår första attack har ju kommit fram vår kommande strategi. Attacken ska komma i tre vågor. Eftersom striderna varar så länge finns det chans att trupperna i första vågen hinner vila upp sig något efter att de avbrutet sin attack så det kan attackera igen när tredje vågen avbrutets. Den 11 oktober, under hårt vinterväder, attackerar vi staden på nytt. Generalfeldmarschall von Rundstedt gör ett ursinnigt anfall med 42 divisioner. Jag står lutad över ett stort bord med en karta över Moskvaområdet utvikt. Jag känner varande hjärtslag, lyckas vi inte nu kommer belägringen bli mycket långdragen. Den första attacken håller på dag och natt i sex dygn. Vi får in rapporter på enorma förluster i manskap. De dör bokstavligt talat som flugor i det iskalla vädret som alltid varit ryssens bästa vän.


Von Rundstedts andra attack

När männen i första vågen börja ge vika ger jag order om att general von Bock ska gå till attack med sina trupper. Han anfaller med ytterligare 37 divisioner.


Von Bocks attack

Återigen tickar våra dödstal snabbt. Våra fiender i staden dör inte men deras organisation blir allt sämre. Det tänds plötsligt ett hopp, flera rapporter säger nu att ryska förband börjar ge upp (har mån tro Stalin inte hunnit införa orden om reträtt = avrättning?) När andra vågen precis ser ut att ge upp kommer en skänk från ovan. Vi lyckas med en avgörande stormning (i strider i spelet kan ibland "händelser" ske beroende på general och andra omständigheter, i det här fallet var det en "assault" som innebär att den attackerande sidan tar hårda förluster i manskap men åsamkar höga organisatoriska skador på fienden), och en hel flank i staden ger vika. Stormningen blir den avgörande stöten för ryssarna och våra trupper kan därefter strömma in i staden. SEGER!


Våra trupper avancerar in i utkanterna av staden


Samtidigt som de hårda striderna i Moskva har Lt Blaskowitz och hans elitbergsjägardivisioner kommit fram till området utanför Murmansk. En ny attack påbörjas mot fästningen. Dagar går men ytterligare en gång tvingas vi avbryta attacken. Staden verkar ointaglig.


Våra trupper utanför staden

I detta läge lyckas våra finska bröder återinta Kandalaksja, söder om Murmansk och lyckas på så sätt skära av försörjningslinjen. Det kommer att ta lite tid för ryssarna att få fram förnödenheter via havsvägen. Vi attackerar därför snabbt igen, trots att våra trupper är väldigt slitna. Utan förnödenheter kan inte det ryska trupperna stå emot. Tredje gången gillt lyckas vi bryta igenom försvaret och vi tar äntligen kontroll över staden.


Murmansk


I syd, i Armavilområdet har nu våra divisoner från Rumänien anlänt. Med deras hjälp lyckas vi nu äntligen inta Novorossisk som så länge varit ointagligt. Nu ligger vägen mot Baku öppen. Lt Student med hans elitdivisioner sätter full fart mot staden, understött av SS pansardivisionen som tidigare visat prov på sin beslutsamhet.


Förutom våra trupper i syd avbryts nu samtliga avancemang inför den långa kalla vintern. Majoriteten av våra trupper slår läger i Moskva, dit jag för övrigt inom kort kommer att resa. Nu återstår en sista stor utmaning, staden som orsakade den största slakten under Andra Världskriget, slaget om Stalingrad!

Viktiga händelser
Vårt utrikesdepartement har under en längre tid sökt möjliga allianser i Sydamerika, sen några dagar tillbaka verkar det som om Argentina inte är en omöjlig framtida sammarbetspartner. Vi har satt igång med intensiv diplomatisk uppvaktning.

Skandinavien delar med sig av viktiga vetenskapliga framsteg beträffande radio- och kommunikationsutrustning. Glädjande.

Finland beslutar sig för att uppdatera deras flygvapen och köper därför en hel del plan och material av oss.


Då vi inte har allt för mycket manskap så avvaktar vi med bygga flera infanteridivisioner. I stället satsas all kraft på att bygga ut Luftwaffe ytterligare.

I Seville, Spanien, landstiger flera engelska divisioner som vi med lite möda lyckas mota tillbaka.

[Andra viktiga händelser]

1940 del 2

Utångspunkt inför attacken


Det har nu gått 41 dagar sen vi förklarade krig mot Sovjetunionen och våra trupper avancerade in i landet. Jag befinner mig i ett arméhögkvarter i Köningsberg i nordöstra Tyskland och skriver denna redogörelse i all hast. Rapporter, som behöver analyseras och lämnas svar på, strömmar in.

Klockan 6 den 25 juni anföll samtliga våra armégrupper (med undantag från Armégrupp Oden). Samtliga attacker tog våra motståndare med överraskning. Vi skar igenom deras försvarslinjer som en kniv i mjukt smör. Den primära uppgiften för Armégrupp Nord och 1:a o 2:a Armégrupp Midt var att omringa de sovjetiska trupperna som vaktade vid gränsen. De lyckades mycket bra med sin uppgift. Den femte juli var trupperna, inklusive Kiev, omringat och utan försörjningslinjer.



Följande veckor dödas och tas extermt många ryssar till fånga



Bara några dagar efter vår attack anlände frivilliga trupper från Ungern (3 inf div), Slovakien (3 inf div) och Italien (3 inf div, 2 mot div, 1 cav, 3 bergsjägar div och en mobil ledningscentral) Dessa trupper sattes i intensiv träning i läger utanför Berlin för att klara av kommande uppgifter.



Armégrupp Sydt avancerade utan problem genom försvarslinjerna i Rumänien. Det tog sig dock långsammare fram än planerat. Det var viktigt att de inte kom för långt efter armégrupperna i mitt. Den 4 juli annekterade vi Rumänien och tog kontroll över de viktiga oljefälten.




Vårt avancemang fortsätter utan några större problem. Den tredje juli förklarar vi krig mot Estland och Lettland (framför allt för att försvåra för "Ivan" att försvara vägen till Leningrad.) Det tar bara några dagar föra våra trupper att ta kontrollen över dessa länder. Den trettonde juli står delar av trupper från Armégrupp Ubernord och Armégrupp Nord bara några mil från Leningrad. Den 13 juli anländer Armégrupp Oden till Tallinn för att ansluta sig till den kommande attacken mot Leningrad.

Den 18 juli möts jag av glädjande besked. Våra bröder i Finland har anslutet sig till vår allians och har förklarat krig mot Sovjetunionen. Därmed öppnas möjligheten att anfalla Viipuri, norr om Leningrad och strypa dess försörjningslinjer. Tyvärr har vi inga trupper för detta ändamål just nu. Våra utländska frivilligkårer i Berlin är inte ännu mogna uppgiften. Rester (2 bergsjägar div + 2 inf div) från Armégrupp Oden som stannade kvar i Luleå beger sig direkt mot fronten i Finland, deras uppgift blir att inta Murmansk och på så sätt stoppa de laster med proviant och förnödenheter som de allierade skickar till Stalin och hans män.



Den 24 juli anländer flera divisioner med frivilliga från Spanien. Divisionerna kom att kallas Division Azul (den blå divisionen) Så fort dessa män är klara kommer det att ansluta sig till de andra frivilliga kårerna och tillsammans med några tyska förband attackera Viipuri norr om Leningrad.




Den andre augusti har våra trupper nått Leningrad. Det högste befälet på plats är Armégrupp Odens befälhavare, General Brauchitsch. Inte den mest idealiska generalen för en sådant viktigt slag. Men vi har inte tid att invänta Generalfeldmarschall von Rundstedt, som har varit tvungen att bistå vid attacker gentemot staden Smolensk. Hitler ger order om attack. Dagen efter går 20 tyska divisioner till anfall mot staden som endast försvaras av 6 ryska divisioner under ledning av en okänd och gammal general vid namn Gamarnik. Jag är mycket segerviss.




Bild tagen strax efter attacken, kl. 06.00

Söder ut har våra trupper nått Sevastopol, den åttonde augusti går 3 bergsjägardivisioner till attack med understöd av två motoriserande divisioner. Efter några dagar är staden intagen och dessa trupper ansluter sig till de pionjärtrupper som redan påbörjat en försvarslinje några dagsmarscher väster om Stalingrad.


Sevastopol

Dagarna går men inga framgångar uppnås i Leningrad. Vi intensifierar attackerna och våra taktiska bombplan bombar staden dag och natt. Jag får en klump i magen. Håller vi på att få se en upprepning av historien? Hur kan det komma sig? Vi är ju nästan fyra gånger så många. Efter fem dagar med frenetiska strider dag och natt tvingas vi dra oss tillbaka och avbryta attacken. Vårt första bakslag är ett faktum. Fuhren är ursinnig och kallar General Brauchitsch för en odugling. Nu gäller det att agera snabbt, vi måste under alla omständigheter strypa försörjningslinjen via Viipuri. Hinner ryssen få in nya divisioner i Leningrad kan vi inte räkna med att inta staden innan vinterns ankomst, tanken får mig att rysa. Transportskepp sätter full fart mot Stettin där våra frivilligarméer nu står klara. Till min fasa landstiger tre brittiska divisioner vid kusten utanför Köln. Attacken är vansinnig, men ställer till problem för oss nu när tiden inte är på vår sida. De spanska, Italienska och slovakiska trupper sänds till Helsingfors medan tre divisoner från Ungern skeppas till Lubeck för att ta upp kampen med britterna. Kort efter deras landstigning attackerar de med understöd av två skandinaviska divisioner i Kolding. Det blir en lång och intensiv strid med höga dödstal men till sist är de tre brittiska divisionerna förintade.

Kort efter landstigningen i Helsingfors inleds det viktiga slaget om Viipuri. Sammanlagt 15 divisioner ingår i attacken. Attacken blir framgångsrik och vi kan pusta ut för tillfället. Om och hur många divisioner som Stalin lyckats få in i Leningrad vet vi inte. Det vi vet är dock att en ny attack måste äga rum väldigt snart. Vi kommer bara att få en chans till innan vintern. Jag har många sömnlösa nätter.

Tidigt på morgonen den 23 augusti anländer General Dietl med tre bergsjägar divisioner till våra besittningar utanför Leningrad. Hitler gör honom till högsta ansvarig för den kommande attacken. Ett enormt ansvar vilar på hans axlar.


General Dietl

Vi har kontroll över luftherraväldet ovanför staden. Våra plan kan utan problem överskölja de ryska trupperna med bomber dag och natt. Något som pågått  ända sen den första attacken. Jag tänker på alla stackars civila som oundvikligen tvingas ta del av dessa grymheter.


Leningrad innan vår massiva andra attack.

Dagen efter Dietls ankomst inleds vår nya attack. Staden är helt omringad, den anfalls från tre olika områden. Samtidigt som den beskjuts från luften och från våra krigsskepp till havs.



Denna gång uppgår våra trupper till 49 divisioner. Inne i Leningrad har Stalin nu 14 divisioner (där ett flertal divisioner är slitna trupper som retirerat från Viipurii) under ledning av Fältmarskalk Budennij. Rapporter strömmar in, extremt hårda strider äger rum...men efter sex nervösa dagar  möts vi äntligen av nyheter som vi så länge längtat efter. Staden är intagen och står nu under vår kontroll! Vi har åstadkommit något historiskt!

I ett skogsområde någon veckas dagsmarscher från Moskva rasar intensiva strider. Förutom de trupper som tidigare försvarat området har vi sett en ny rysk armé på runt 30 divisioner som samlats utanför Moskva för att ansluta sig till försvaret. Var kom dem ifrån??? Nåväl, nu begår ryssarna ett fatalt misstag. I sin iver att stärka upp försvaret vid Moskvafloden, skickar de förstärkningarna från Moskva rakt in i vår "säck".



Vi tar snabbt tillvara på misstaget, Generalfeldmarschall von Rundstedt anfaller Mozhaisk samtidigt som general Guderian och hans pansartrupper anfaller Kaluga och på så sätt knyts säcken ihop och stryper försörjningslinjerna till de instängda ryska trupperna. Tyvärr hinner flera ryska divisioner och retirera till Moskva, men säkerligen 15 divisioner blir kvar. Därefter inleds en slakt som färgar skogarna i området röda, i dubbel bemärkelse.


Våra trupper påbörjar omringningen

Från söder kommer förband från Armégrupp Sydt att kunna ansluta sig inom några dagar. Det kommer nu att bli en kamp mot tiden. Helst vill vi invänta de segrande trupperna från Leningrad, så vi helt kan omringa staden innan en attack. Frågan är om vi hinner med en sådan attack mot Moskva innan vintern? Det återstår att se....


Andra viktiga händelser
För att minska trycket på vår transportkapacitet och få loss trupper till partisanbekämpning i Rumänien och Sovjetunionen beslutar vi oss för att frigöra områden i det forna Jugoslavien. Bosnien och Serbien bildas, under Tysk kontroll och överhöghet. Till vår stora förvåning förklarar sig Serbien självständigt efter några dagar och går ur vår allians. I dagsläget har vi inte tid och resurser att göra något åt detta. Men inom tid är jag övertygad om att de kommer att straffas för denna provokation.

Den 4 juli slutar Japan och Sovjetunionen en icke angrips pakt.

Tre transportsskepps divisioner som låg i hamn i Barcelona bombas sönder av brittiska slagskepp till havs.

Werner von Braun sätter igång med sitt arbete kring raketteknologi.

Har aldrig testat att spela det online. Efter jag är klar med denna kampanjen behöver jag nog "vila" lite från spelet.....men sen kanske  

[Planen]

1940 del 2



Så var vi då samlade. Alla av någon dignitet var här i det gamla slottet utanför Heidelberg. Det blev tre intensiva dagar med många motstrida åsikter kring den kommande attacken mot Sovjetunionen. Med tanke på att jag visste utgången av det förra försöket så jag var medveten om att något måste göras annorlunda. Något som borde vara till enorm fördel för oss var det faktum att vi låg ett år före i tid. Sovjets trupper var ju väldigt överberedda -41, de borde alltså vara än mer oförberedda vid denna tidpunkt. Omoderna trupper har hittills varit ett kännetecknande drag i våra andra kampanjer i Europa. Min plan som jag presenterade för de andra gick ut på att följa den historiska planeringen med vissa modifieringar. Min planering blev sedan den som Hitler gav sina generaler order om att arbeta efter. Det kändes skönt att överlämna allt detaljarbete till dem som behärskar detta.


Jag, längst upp, andra från vänster


Planen

Armégrupp Oden
7 inf div.+ 2 pansar div under ledning av General Brauchitsch. Utgår från Luleå. Kan sättas in i Finland vid ett eventuellt krigsutbrott i landet och anfalla Leningrad norrifrån. Armégrupp Oden fungerar även som en reserv att sätta in vid någon av kusterna upp mot Leningrad.

Armégrupp Ubernord
12 inf. div.(varav 3 bergsjäger) + 1 mot. div. + 2 pansar div. under ledning av General List. Utgår ifrån Memel. Ansvarar för kusten och gränserna mot Estland och Lettland upp emot mot Leningrad.

Armégrupp Nord
22 inf. div. + 10 pansar div. (varav 3 SS) + 7 mot. div. under ledning av Generalfeldmarschall von Rundstedt. Utgår från Suwalki. Skall ansvara för huvudattacken mot Leningrad samt understödja attacken mot Moskva och omringningen av sovjettrupperna vid gränsen.

1:a Armégrupp Midt
19 inf. div. + 2 pansar div.(varav en SS) + 4 mot. div. under ledning av General von Bock. Utgår från Zamosc. Ansvarar för omringning av sovjettrupperna vid gränsen, attacken mot Kiev samt huvudattacken mot Moskva.

2:a Armégrupp Midt
6 inf. div. + 6 pansar div. (varav 2 SS) + 3 mot. div. under ledning av General Kietel. Utgår från Przemysl. Ansvarar för omringning av sovjettrupperna vid gränsen, attacken mot Kiev samt huvudattacken mot Moskva.

Armégrupp Sydt
26 inf. div.(varav 5 bergsjäger) + 6 pansar div. + 5 mot. div. under ledning av General von Leeb. Utgår från Zrenjanin. Ansvarar för att attackera och snabbt ta kontroll över Rumänien med dess olja. Därefter avancera och inta Sevastopol, fortsätta öst och sedan upprätta en försvarslinje halvvägs till Stalingrad (där bergsjägarförband förbereder den långa vandringen över bergen mot Baku) och låta huvudstyrkan avancera norrut och förena sig med de andra trupperna i attacken mot Moskva.

I attacken kommer det ingå 8 fighter div. + 4 interceptor div. + 9 taktiska bomb div. + 1 CAS div. Vi räknar också med att ytterligare tac div. och fight div. kommer att bli klara några veckor efter attacken.


Den största utmaningen någonsin står för dörren, götterdämerung närmar sig!


Wehrmacht redo!


Viktiga händelser
Vår underrättelsetjänst drabbas av ett stort nederlag. Det visar sig att engelska spioner lyckats stjäla dokument kring uppdateringar i våra arméförband. Mycket illa.