[Strv102r]

Vi valde scenariot just pga de premisserna. Fast utan ölen då. Det var förmiddagen dagen efter kvällen före vilket kanske går ut på ett...

[Strv102r]

Eftersom spelbordet som krävs för Eylau kampanjen i 1807 kommer att vara otillgängligt i ett par dagar så spelar jag och min motspelare snabba spel i väntan på att ytan ska bli tillgänglig. Vi ska faktiskt prova Men of Iron. Vi börjar med Falkirk för att lära systemet. Jag kommer inte att rapportera om detta igen, men därefter ska vi ta Bannockburn. Det avser jar rapportera om jag inte möts av protester.

[Strv102r]

Min motspelare valde att anfalla betydligt mer samordnat än vad som skedde i exemplet ovan så han krossade de yttersta igelkottarna i princip samtidigt och snabbt därefter den vänstra mittre. Då bröt vi. Han tappade en enhet.

[Strv102r]

Utgångsläget i Bannockburn 1314. Jag skotte. Högerflygeln under Moray, centern under Kung Robert Bruce och högerflygeln under Edward Bruce.

[Elias Nordling]

Bannockburn anser jag vara kraftigt obalanserat till förmån för engelsmännen. Utvecklaren hävdade dock att det var balanserat. Personligen skulle jag vrida ner command rating och command range för alla engelska ledare med ett för ett mer historiskt Bannockburn.

[Strv102r]

Där ser man! Jag upplevde det som det påstods i scenarioinstruktionerna. Men bara efter en stund. Inledningvis delade jag din uppfattning.

[Strv102r]

Jag vinner initiativet. Motspelaren verkar ganska uppgiven med utgångsläget så jag beslutar mig för att gå till anfall!

Jag anfaller med vänsterflygeln och når viss initial framgång, men i fiendens aktivering får jag mycket tapp i hans pilregn så huvuddelen av min anfallsstryrka retirerar till fälttecknet.

Det finns nu en lucka som fiendens tunga kavalleri kan utnyttja.

[Strv102r]

Fienden agerar. Hans tunga kavallericenter rör sig mot min öppna vänster. Men de gör det långsamt och nyttjar inte luckan? Jag får en chans till. Mindre del av det tunga kavalleriet rör mot min höger medan engelsmännens läger töms på trupp och denna närmar sig byn BANNOCKBURN.

[Strv102r]

Jag agerar. Samband skapas mellan centern och vänster flygel. Vänster flygel gåt till nytt anfall mot fienden framför sig och stora delar av fienden flyr till deras fälttecken. Deras defensiva långbågeskytte driver dock en hel del av de mina på flykten också.

[Strv102r]

Fienden agerar i höger flank genom att framrycka i vad som verkar vara ett försök att överflygla mig.

Jag fortsätter att agera i vänster flank med förnyat anfall. Fienden som inte flyr nedgörs!

[Strv102r]

Till sist kommer fiendens kavalleri in i min vänsterflygel. Lite för sent kan tyckas. Effekten blir en stor besvikelse för honom.

[Elias Nordling]

Engelsmännen behöver bara samla ihop sina långbågar och göra nåldynor av skottarna, men din motspelare verkar låta sig distraheras av de mer glamourösa vapenslagen.

[Strv102r]

Efter Falkirk har han faktiskt rätt klart för sig att det är bågskyttarna som är nyckeln, men det var också därför jag anföll på vänsterflygeln innan dessa kunde jobba loss ordentligt. Hans övriga långbågeskyttar är ju "out of command" inledningsvis vilket begränsar dem.

[Strv102r]

Nu har engelsmannen fått sina långbågar i centern i läge, men de saknar ännu ledare. Hans bågskyttar på min högerflygel har sökt kontakt men denna blev inte helt till deras fördel i närkamp med mina få ryttare. På vänstern har mina pikenheter grupperat sig i igelkott medan mina långbågar gör "avsittning" på del av hans riddare.

[Elias Nordling]

Hans övriga långbågeskyttar är ju "out of command" inledningsvis vilket begränsar dem.

Inte så mycket, de kan ju gå och skjuta på långt håll ändå.

Varför saknar långbågsskyttarna ledare, förrsten?