[BigPapaBear]

Såg just Mongol. Det var mycket underlig berättarteknik som jag omöjligt kunde förstå. Viktiga bitar var som borta. Mest handlade det om hur extremt trogen han var sin fru och hon blev kidnappad fler gånger än Marios prinsessa. Djingis själv fick också mest stryk och var fängslad hela tiden från att han var barn tills han var skäggig. Fattar inte hur han kunde ha blivit bra på något när han endast suttit fjättrad mellan 10 och 20 års ålder (fast allas vår förebild Conan blev iofs helt symmetrisk och stor och vältränad genom nästan samma grej så jag klagar inte på logiken). Inte mer än 100 soldater på någon sida genom hela filmen. Efter fjortonde gången Djingis eller fru blir tillfångatagen så säljs han som slav och får sitta i en bur men svär att hämnas (vilket han gör i eftertexterna). Hans otrogna fru räddar honom efter en ospecificerad tidsenhet. Sen  leker han med sina barn (som egentligen är någon annans) på en slätt och  i nästa klipp har han 10000 soldater i sin arme och så blir det början på ninjafältslaget och det börjar regna så han vinner. Sen lite eftertexter.

Exakt så förstod jag filmen. Men den var snygg och bra musik så den får ändå två hästar av fem.

Förträfflig sammanfattning!  

[sfclinken]

Märkligt. Jag såg "Vercingetorix" med den gode Christopher Lambert och fick samma känsla som när jag läste om Mongol....

His people made him a leader. The empire made him a renegade. History made him a hero

Suck

[silversixx]

Jag måste slå ett slag för Sovereign Servant!
Eller Slaget om Poltava som den heter på finnordiska.

Det är lite av en humoristisk njutning att höra Karl XII bryta på finland-svenska, de onda svenskarna som pratar som söderkisar och mitt i allt så dyker det upp nån hââârli go götebôrgare!