[magnus lindström]

Jag var inte intresserad av detta. Playtestutseendet var hemskt och det lät lite fattigt att bara kunna spela 1805.

Men nu är jag nyfiken. Någon som har något att säga om detta?

Tyvärr lät det ju som at Flying Colors var skit vad jag läste här. Det var jag också lite intresserad av tidigare.

[magnus lindström]

Tydligen är det en 1798-expansion på gång nu. Detta börjar ju blir riktigt intressant.

[Elias Nordling]

Tyvärr lät det ju som at Flying Colors var skit vad jag läste här. Det var jag också lite intresserad av tidigare.

Inte direkt skit, men om man vill att det ska likna sjöslag under Napoleonkrigen får man leta på annat håll. Ett litet exempel: Command & Control fungerar genom att varje ledare har en command range. Konceptet linje är alltså ersatt med blobbar.

[magnus lindström]

Men är det inte bättre ur andra synpunkter att ligga på linje då? Som att leverera bredsidor?

[Elias Nordling]

Men är det inte bättre ur andra synpunkter att ligga på linje då? Som att leverera bredsidor?

Inte speltekniskt, nej, det är bättre att svärma.

[magnus lindström]

Mycket synd. Men bra för plånboken och det sociala livet

Fast å andra sidan kanske svärmar ser mer estetiska ut än linjer...

Men åter till Sea of Glory. Ingen här som provat? Som sagt så är det en 1798 expansion på G också.

[Elias Nordling]

Inte fått det än, men buzzet på Consimworld är positivt. Av diskussionen framgår att det är betydligt mer hardcore än Flying Colours.

[magnus lindström]

Jag ser fram emot din bedömning när du får det.

[Mode]

Jag fick mitt ex av 1805 igår. Har inte hunnit plocka med det än, enbart inspekterat komponenterna och åtminstone det intrycket är mycket positivt:

- Lådans omslag pryds av ett av de välkända Nelsonporträtten lagt över en bataljmålning som möjligen kan vara Trafalgar (har inte försökt identifiera den): en brittisk tredäckare (Victory?) jämsides med ett typiskt franskt (akterspegeln) linjeskepp (Bucentaure? Redoutable?) och till höger ytterligare ett engelskt skepp. Ovanligt snyggt för att vara GMT men att påstå att R MacG ligger bakom tror jag inte riktigt på. Möjligen photoshoppade han det hela ...

- Ett antal träklossar (röda och blåda för brittiska respektive allierade) med självhäftande etiketter - "some assembly required" brukar det visst heta.

- Två ark med brickor (röda brittiska, blå franska och gula spanska skepp samt markörer). Ovanligt rena och prydliga, med tidstypisk "stil". Det enda som stör mig är att de skepp som ingår i Trafalgarscenariet är utmärkta med en triangel. Det kunde gott räcka med att lista fartygsnamnen i scenariet.

- Kartan är snygg men med LiTHe murrigt mörka nyanser. Över lag har man använt en "gåspennetextning" till det mesta. Det bidrar till stilkänslan men inte till läsbarheten.

- En uppsättning tabeller och flottdisplayer per sida, samt regler av standardutförande.

Ett första intryck är att det borde gå att generalisera systemet till andra sjökrig från sjuårskriget fram till napoleonepoken eller som en ren scenariegenerator för valfritt taktiskt favoritsystem från samma era.

Stridssystemet kan dock troligen mycket väl stå för sig självt. Jag tänker sätta upp några slag för att prova det och se om man kan förvänta sig historiska utfall, men det ligger en bit in i framtiden - inga lediga helger närmaste månaden ...    

[magnus lindström]

Kom just från Barcelona där jag såg en modell av Santisima Trinidad. Tyvärr kunde jag inte förklara för damsällskapet vad som hände med fartyget vid Trafalgar

Annars var behållningen en fullskalig modell av Gallären Real från sjöslaget vid Lepanto höjdpunkten.

[Elias Nordling]

Spelade ett parti 1805: Sea of Glory med Mats Eden på Galore i helgen. Eller, vi spelade två kan man säga. Jag var fransman bägge gångerna, första gången blev Villeneuve utplånad till sista skepp av Nelson när han försökte ta sig ut ur Toulon, och vi bestämde oss för att starta om och göra ett nytt försök.

Spelet känns väldigt realististiskt, både till mekanismerna och de beslut man har att fatta. Ett klurigt system gör att fransmännen måste välja sin destination innan man lämnar hamn, medan britterna å sin tur inte kan segla iväg från en blockerad hamn hursomhelst. Fransmännen har dummies som kan genereras under givna betingelser, britterna har fregatter för att spana av haven. Stridssystemet gynnar engelsmännen kraftigt på ett sätt som känns korrekt och realistiskt. Vädret spelar stor roll, också det på ett vettigt sätt, fransmännen sitter och väntar på en storm som försätter de blockerande skeppen i oreda för att komma ut ur sina hamnar. Men man har också begränsat med förråd så man kan inte lämna hamn hursomhelst.

Problemet med spelet är just att det är en så bra simulation. Det har 36 omgångar, och en omgång kan väl gå på 15 minuter om man inte har några sjöslag att utkämpa. Problemet är att det lätt kan gå 3-4 omgångar utan att fransmannen kan eller vill göra något över huvud taget. Vidare är det viktigt att engelsmannen inte vet det, för att det då skulle påverka hans beslut. Det kan alltså gå en timme speltid med fransmannen som åskådare och administratör. Det kan bli så farligt tråkigt att man börjar göra dumma saker bara för att det ska hända något, vadsomhelst, i spelet.

För att råda bot på det hittade vi på litet shortcuts. När ett dödläge uppstod, till exempel när hela franska flottan låg i Toulon med större delen av brittiska utanför och bara extremt gynnsamma omständigheter skulle föranleda ett utbrytningsförsök, lade vi korten på bordet, sedan struntade vi i det mesta av skyfflandet av skepp fram och tillbaka och utförde bara ett minimum av spelaktivitet tills rätt omständigheter uppstod. Det funkade riktigt bra, men man kunde önska att det fanns regler för sånt i spelet från början.

I det andra partiet lyckades jag som fransman uppnå seger genom att inta Neapel och invadera Alexandria. Höjdpunkter var när jag fintade mig ut från Brest med huvudflottan in i Medelhavet samtidigt som brittiska huvudflottan var tvungen att inte chansa på att jag var på väg att landstiga i England, samt ett Trafalgarliknande slag vid den franska flottans utbrytning ur Toulon, där Nelson hade en av sina sämsta dagar på jobbet någonsin, och med exceptionella tärningsslag lyckades den allierade flottan åsamka ungefär lika mycket skada som den fick och ta sig ut och vidare till Alexandria.

Efter landstigningen vid Alexandria kunde jag konstatera att jag troligen rakat in tillräckligt mycket poäng för en seger, och beslöt mig för att luta mig tillbaka och ligga kvar i hamn. Då återstod halva partiet som ren administration. Återigen hittade vi på litet shortcuts för att ta reda på slutpoängen.

Vi tyckte bägge att vi hade kul när vi spelade, och skulle kunna tänka oss att spela det igen, men det går inte att komma ifrån att spelet på grund av sitt höga simulationsvärde har en del klara problem som spel. Med litet shortcuts kan man ta sig förbi de mördande tråkiga partierna med intresset i behåll, men man ska väl inte behöva hitta på egna regler för att ett spel inte ska bli för tråkigt?

Vi var överens om att betyget blir en svag fyra av fem.

Spelet anses av somliga vara drängfult. Jag tycker det ser helt OK ut. Glömde fota, sorry.

[Delirium]

GMT har det här på rea, bara 35 bucks. Elias recension verkar ligga i linje med flera andra åsikter medan det finns de som verkligen gillar spelet och känslan det ger. Jag tror bägge intrycken kan vara riktiga samtidigt men är sugen på att skaffa det i det här läget...det är ju Napoleon trots allt. 

[Elias Nordling]

Läste om recensionen och står för den till 100 procent

[Mats Eden]

Björn, spelar gärna detta via Vassal om du är intresserad? Modulen har ju fått bra betyg på CSW nyligen.
Jag har spelet om det är några tabeller du behöver (i väntan på ditt eget ex...)

[Delirium]

Hmm, jo är ju rätt sugen. Elias text är en bra varudeklaration så man vet vad man ger sig in på.