[jonjac]

Jag spelar för andra gången i mitt liv, och denna gång som Frankrike (förra var tre turns som England).

Vad rekommenderas för öppningsdrag som Frankrike? Vad tycker ni mitt kortvariga och långvariga mål bör vara? (Det kan förståss förändras beroende på vad som händer på spelplanen, men nu initialt.)

[tinG]

Långsiktigt mål

Bygg ståtliga slott.

[jonjac]

Långsiktigt mål

Bygg ståtliga slott.

Jo, det har jag förstått att det är bra att göra så ofta som möjligt så länge man har Milan som gör att man lyckas automatiskt.

[Delirium]

Jag skulle säga:

a, slut fred med Habsburg men försök deala så att du tar Metz
b, skicka explorers till Nya Världen
c, använd ditt Home Card till slott
d, för ströpoäng, bygg upp armén

Inför runda tre (normalt sett) måste du bygga upp armén ordentligt för att kunna ta emot ett anfall från England. Om du inte har Treachery och inte vill bygga upp flotta kan du glömma offensiven. Slösa inte bort resurser på att kriga om du inte kan vinna, slut hellre fred och ge bort nån vp.

Om Ottomanerna samlar en jätteflotta måste du hjälpa Habsburg, annars vinner piraterna partiet åt turkarna. Över huvud taget förresten, om inte alla andra är väldigt rutinerade måste du hjälpa Habsburg, de andra tjänar enklare på ett klantigt Habsburg än vad du gör.

Om du får möjlighet att aktivera exempelvis Genoa, gör det. Får du Smallpox, använd det.

Frankrike vinner ofta i det tysta. Med lite explorations, kanske någon allierad eller conquest, mycket slott krävs det bara ett eller två kirurgiska ingrepp i krig för att vinna.

[jonjac]

Tack för input!

Jag råkar sitta på ett marriage-kort där man kan aktivera en valfri minor empire. Så genoa kanske är ett alternativ då.

Hapsburg verkade inte så intresserad av fred när jag talade i allmänna ordalag...

/jonas

[Doomfarer]

Tack för input!

Jag råkar sitta på ett marriage-kort där man kan aktivera en valfri minor empire. Så genoa kanske är ett alternativ då.

Hapsburg verkade inte så intresserad av fred när jag talade i allmänna ordalag...

/jonas

Då är det ett dumt Hapsburg. Faktum är att om jag spelar Hapsburg vill jag sällan ha krig mot Frankrike i början av spelet.

[Vvornth]

Frankrike är en av mina favoritpowers att spela i HIS då de ger mest möjligheter till spelaren att välja sin egen strategi. Där andra nationer har väldigt tydliga mål att uppnå så kan Frankrike i prinsip välja sin egen väg till vinst.

Turn 1-2:
Befäst Milan. Detta är utan tvekan det största misstag jag ser många falla på när de spelar Frankrike. De nöjer sig med att ha endast de två startande trupperna stående i Milan. Allt som behövs är en City State Rebels eller en vildsint påve (jag tittar på dig Roger) med ett (belägrings)stridskort för att Frankrikes viktigaste objekt ska falla. Spring deploya fram två trupper till passet mot italienska gränsen. Flytta sedan dom över passet ett steg i din impuls. De kan sedan sugas in i Milan under winter phase.

Skicka explorers. I de första turnsen så är England och Hapsburg ofta upptagna på annat håll så Frankrike måste få ut sin explorers tidigt för att knipa de viktiga VP som finns i nya världen. Kolonier är också en hyffsad investering tidigt i partiet dock ej efter turn 3. Conquests för Frankrike är sällan värt det om man inte har ett överskott av CP man inte vet vad man ska göra med. Smallpox gör dock Conquests vettiga.

Gör fred med påven. Det finns väldigt lite att tjäna på ett krig med påvestaten. Florence utgör för långt sträckta supply linjer vilket kommer få Hapsburg och England att hungrigt blicka på den nakna franska hemmafronten. Om påven har någon vett och sans i kroppen så kommer han kräva ett kort för freden, vissa påvar kommer att kräva två. Försök att hålla det till ett, men om påven trilskas och hotar med excommunication (något som han själv egentligen inte vinner på)  så kan två kort för freden vara värt det om du inte har något livsviktigt på din hand. Undantag: Sack Of Rome, får du den på handen så rocka loss!

Turn 3+
Ta Metz. Denna statsstat är en lågt hängande frukt som ska ingå i det Franska riket. Det är ingen idé att tävla med Hapsburg i första turn om denna key då de kan vara snabbare på bollen. Lite senare i spelet när Hapsburg brukar vara upptaget med 1000 andra saker så är det dock åtråvärt. Om Hapsburg garrisonerat Metz knapphänt så är det ett guldläge att skicka City State Rebels på rutan och sedan anfalla den nyligen frigjorda staten. Då behövs ingen krigsförklaring och Hapsburg måste istället förklara krig på Frankrike för att ta tillbaka staden, något som kan kosta mer än det smakar.

Håll borta engelsmannen. Om inte britten är helt inkompetent så kommer han förr eller senare kuva skottarna. Hans nästa mål då (utöver att göra frugan på smällen) är att välja militärt mål mellan Hapsburg eller Frankrike. Det burkar vara ungefär 50/50 vilket det blir, partiets egna omständigheter brukar vara det som avgör. En sadistisk fransman (och alla fransmän ska vara sadister) nyttjar Scots Raids till god effekt.

Håll Hapsburg sysselsatt men inte för sysselsatt. Många som spelar HIS är ofta alldeles förskräckta av antalet kort Hapsburg sitter med på näven och reagerar då panikartat med att förstöra för Charlie & co. Detta kan vara gruvligt misstga som vunnit många partier för protestanten eller Hapsburg. Imperiet är spelets stora balansfaktor, en polismakt som kan nå överallt på spelbrädet. Ett alltför försvagat Hapsburg gör att Ottomanen kan agera ostört i Medelhavet/Ungern samt att protestanten kan reformera i fred. När Hapsburg är starkt kan det vara smart att låna ut flottor till Ottomanen men man måste vara lika snabbt att dra undan allt stöd om turken börjar plocka en massa VP i piracy och östeuropa. Balansen är hårfin.

[BigPapaBear]

om man inte har ett överskott av CP man inte vet vad man ska göra med. Smallpox gör dock Conquests vettiga.

Handikappreform?  

[tinG]

Två glimmrande och imponerande spelanalyser från götet! Tack pojkar!  

[Scipio]

Allt som behövs är en City State Rebels eller en vildsint påve (jag tittar på dig Roger) med ett (belägrings)stridskort för att Frankrikes viktigaste objekt ska falla.

Jo en megalomanisk krigarpåve som marsherar fram och tillbaka runt i Italien är ofta lika oväntat som den spanska inkvisationen och alltid underhållande att försöka sig på.  

Det ligger i regel inte i påvens intresse att sluta fred med frankrike såvida inte något smaskigt erbjuds, annars är det bara att vänta på rätt tillfälle så ryker Milan så det är som sagt tillrådigt att som fransman att söka erbjuda fred snarast (trots att påvestaten är irriterande liten) för att slippa oroa sig för den risken.