[Elias Nordling]

Dorylaeum är det kronologiskt första slaget i Infidel. Det första korståget är på marsch mot det heliga landet när deras armé råkar i ett bakhåll i de anatoliska bergen. Så här ser uppställningen ut:



De blå är Seljuker, de rosa är korsfararna. Som ni ser är detta ett stort slag med Men of Iron-mått, det största hittills tror jag. Seljukernas arme består helt och hållet av kavalleri, mestadels mellantungt, och nästan alla beväpnade med båge.

Närmast dem i dubbel linje ser vi riddarna i korstågets avant garde. Bakom dem har vi avant gardets infanteri (mestadels pikenerare) i igelkottformation. Stronken till vänster är avantgardets svans av försvarslösa "camp followers", prio 1 för korsfararna ser ut att bli att försöka få så många av dem in i skydd innanför pikarna så fort som möjligt.

Till vänster utanför kartan ser vi travar med korsfararbrickor. De är samtliga korsfararförstärkningar som kommer att rinna in på banan tills korsfararna har lika mycket trupp som seljukerna, fast i tungt bepansrade riddare.

Det är alltså ett slag mellan två olika vapenslag där den ena sidan har numerärt överläge till en början och måste utnyttja det maximalt innan styrkeförhållandet successivt vänds och korsriddarna börjar motanfalla. Ser ut att bli intressant!

[Elias Nordling]

Seljukerna inleder med att aktivera sin största formation, centern, som består av mellantungt kavalleri med bågar. De kan chocka, men mot riddare har de rejält taskiga odds för det. Taktiken går i stället ut på hit&run med båge.

Det är en taktik med begränsad effektivitet. En bågskytt har visserligen ganska god chans att orsaka disorder på en ordnad riddare, men bara 1/10 chans att utplåna en disordered (riddarna ignorerar retire här, hårda grabbar!) Så länge riddarna håller linjen är det alltså svårt att få till någon skada mot dem.

Men nu är riddarna riddare och korsfararna måste slå tärning för att hindra dem från att jaga efter de bågskjutande kavalleristerna och chocka dem. Om de gör det ligger visserligen bågskytten risigt till, men riddaren som brutits formation kan sedan peppras med pilar från alla håll vilket förbättrar chansen att få in den där nian, och tre mediumkavallerister son chockar en riddare som är disordered har dessutom en anständig chans att utplåna dem.

På dessa två vis lyckas alltså seljukerna i sitt första anfall utplåna inte mindre än tre riddarenheter mot att de förlorar två enheter mediumkavalleri själva. Et utfall de är mycket nöjda med, då mediumkavalleri räknas som två poäng mot flyktnivån, mot tre för tungt kavalleri.

[Elias Nordling]

Korsriddarna får nästa två aktiveringar. Den ena går till att dra följet närmare igelkotten, den andra används till ett motanfall mot seljukernas center. Bra eller dålig ide? Återstår att se, men man orsakar i alla fall stor oreda och utplånar en fiendeenhet.

[Elias Nordling]

Ett par aktiveringar senare. Seljukernas vänsterflank har börjat mumsa i sig följet för litet lätta poäng. Centern fortsätter sin nåldynetaktik och kniper två korsriddare till. Poängen är nu 18 för korsriddarna mot 6 för seljukerna. Korsriddarna knäcker vid 70 (brytnivån är lika med deras poäng plus ett tärningsslag på en 10-sidig tärning), seljukerna knäcker vid 45.

[Elias Nordling]

Ett antal aktiveringar senare. Seljukerna har mumsat i sig lägerföljet och fortsätter att slå nior vid bågskytte på tillräckligt många försök. Korsfararna å sin sida slår vilt framför sig och kniper en kavallerist här och där. Fortfarande inga förstärkningar. Ställningen är 35-19. Korsfararna halvvägs till sin flyktnivå, seljukerna drygt 40%.

[Elias Nordling]

Ytterligare senare: Korsfararnas förstärkningar börjar anlända till slut! Seljukerna har orsakat stor skada men deras slagkraft börjar nötas ned. Räcker försprånget de skaffat sig? Ställningen är 44 mot 26. Sex utplånade korsriddare till och de får börja slå för om deras armé bryter ihop. Fem utplånade seljukiska enheter och DE måste börja slå för om de bryter ihop...

[Elias Nordling]

I nästa aktivering slår seljukerna ut två korsriddarenheter till. Korsriddarna börjar ställa till med oreda på seljukernas vänsterflank, men det har inte riktigt börjat märkas i utplånade enheter än.

[Elias Nordling]

Seljukerna får ett par aktiveringar på raken (det händer inte alls lika ofta som i Men of Iron, dels för att ledarna ofta har lägre värden, dels för att man får ett ackumulerat minus för varje lyckad continuity) vilket är mycket ogynnsamt för korsfararnas läge. Resterna av avantgardets riddare slås mer eller mindre, och Seljukerna börjar knapra på pikborgen. När det är korsriddarnas nästa omgång är de redan uppe i 64 poäng. Man anfaller agressivt men hinner inte få utdelning på allvar, och slår 8 vilket innebär att man flyr fältet. Seljukisk seger! Slutpoängen blev 64 mot 28, på 1 tim 45 min speltid (jag tog tid, då det används för att ange hur lång tid ett parti tar).



Hittills är rapporterna att scenariot har fördel korsriddare, så jag får nog försöka mig på det igen, denna gång med en mer konservativ korsriddartaktik som går ut på att bevara riddarna. Då prisger man visserliken fotfolket, men seljukerna måste döda tre gånger så många infanterister för att komma upp i samma flyktnivå.

[Elias Nordling]

Dorylaeum igen. Uppställningen marginellt annorlunda. Korsriddarna uppställda för att kunna dra striden närmare förstärkningarna. Seljukerna har flyttat ner en formation som började i öst där den inte gjorde någon nytta.

[Elias Nordling]

Turkarna börjar med två aktiveringar. Samma taktik som förra gången, men en testregel modifierar litet hur reaktionschock mot bågskyttar fungerar (omedelbart i stället för efter att skytten flyttat klart).

Denna gång är man inte lika framgångsrika. Bara två korsriddarenheter dras ut, den ena slås, den andra inringas men håller ut. Priset är fyra förlorade kavallerienheter. Inte en bra utväxling.

[Elias Nordling]

Korsfararna får en aktivering som används för att under ordnade former backa undan. Sedan får Seljukerna två aktiveringar till. Ett par korsriddare fångas in och dräps, och lägerföljet går åt. Korsfararna har 21 flyktpoäng, mot 10 för Seljukerna.

[Elias Nordling]

Ett par aktiveringar sedan. Korsriddarna fortsätter att dra sig undan. Seljukerna har inte lyckats knipa några fler sedan sist, men en och annan fottrupp har strukit med.

[Elias Nordling]

Wow, jag lyckades få exakt samma utsnitt på en halv centimeter när på de senaste två bilderna.

[Elias Nordling]

Jag inser att jag spelat en regel fel. Riddare i Infidel drabbas aldrig av Retire-resultat (hårda grabbar!) Jag spelade att de ignorerade resultatet, men upptäckte just att de retirerar i stället. Det ger både för- och nackdelar. Å ena sidan öppnas ännu ett sätt för Seljukerna att döda riddare på, då enheter som inte kan retirera blir utplånade. Å andra sidan blir det svårare att få till de där dödande niorna på bågskytteslagen då måltavlorna lätt viker undan och försvinner bakom den egna linjen.

En serie aktiveringar senare, där bägge har fått en var under en tid. Seljukerna kniper en riddare här och var, korsfararna håller sig strikt på defensiven. 12 flyktpoäng för Seljukerna, 37 för korsfararna. Inte illa för Seljukerna, men korsfararnas förstärkningar kommer när som helst nu!

Seljukerna har för övrigt fått 9 aktiveringar mot 6 för korsfararna. Ledarkvaliteten är likvärdig på sidorna.

[Elias Nordling]

Korsfararna får ett antal aktiveringar på raken som de inte har någon större glädje av egentligen då de är strikt på defensiven. Seljukerna nöter på. Sedan kommer korsfararnas förstärkningar och börjar sparka rumpa. Seljukerna har fortfarande en betryggande ledning med 51-22, men var ska man få de där sista 10-15 poängen från?