[Strv102r]

Jag har för mig att Järvinens bok heter finsk och rysk taktik under vinterkriget. Den är helt sueverän och utdrag används på försvarshögskolan för utbildning i taktik.

Den är också ovanligt framsynt (publicerad 1949) som framhåller att krigserfarenhet är en färskvara och om denna inte kontinuerligt omvärderas riskerar den att bli en belastning. Järvinen exemplifierar med Maginotlinjen men idag kan vi säga Finska vinterkriget för Finland än idag och för Sverige tills för 10 år sedan. Vi och Finland byggde upp fot- och skidburna förband för att utkämpa vinterkriget på nytt (och hoppades at det skulle gå som det gjorde när det gick som bäst för finnarna, glöm exvis karelska näset och sommaren 44) medan ryssarna utrustade sig för ett helt annat krig. Det var inte för att finnarna hade skidor det gick bra på vissa punkter. Det var för att de hade större rörlighet än de vägbundna ryssarna. Ryssarna bytte till stridsvagnar och övriga fordon som kunde lämna vägar med eget underhåll och understöd medan finnarna och vi fortsatte med skidor. Vem har då högst förmåga till rörlighet? Eller eldkraft? Eller skydd?

Oavsett om man ska göra spel eller inte så är Järvinens bok guld om man bara kan hitta den.

[A F]

Jag har för mig att Järvinens bok heter finsk och rysk taktik under vinterkriget.

Stämmer. Tror även att det finns en (mer ostuderad) om fortsättningkriget. Vill minnas att det var den som gav mycket intressanta insikter i Finnarnas artilleristiska teknik.

Vi och Finland byggde upp fot- och skidburna förband för att utkämpa vinterkriget på nytt

Hela västvärden fallit för skidlöparmyten kring vinterkriget (titta bara på ASL). Till viss del finnarna själva. Vår största efterkrigsmiss vad gäller fiendebedömning är nog kopplat till detta. Centurion hade spöat skiten ut T-55 i Sinai. alltså hade vi en i alla avseenden bättre stridsvagn än Ryssen. Och när Centurion sjönk som en sten i Norrlänska kärr så antog vi att så skulle även T-55 och MTLB göra, ety ryssen var och förblev vägbunden och skulle så förbli.

[Strv102r]

Jag vet inte om du sett filmerna från framkomlighetsförsöken i norrland, men de visar klart att T-72, T-80, M1, Leoparden och leclercen likväl som Centurion inte har några nämvärda problem. Det är på grund av Strv 103 som vi fått en något förvriden bild av framkomlighet i Norrland. 42,5 ton på världens kortaste bandaggregat... Vi har utgått från världen sämsta Strv framkomlighetsmässigt och gjort den till norm... Centurion däremot sjunker inte mer än någon annan vagn. Den tar sig fram bättre än Pbv 302 som bara väger ca 13,5 ton på grund av sin fina bandanläggningsyta. Precis som T-55 kan den ha problem med branta backar på grund av brist på motorstyrka medan Leoparden och T-80 bara flyger upp. Bandplattornas utformning på Centurion, likväl som på östvagnar (inga pads) ger dock i sig ett fantastiskt grepp i underlaget.

[A F]

Det är på grund av Strv 103 som vi fått en något förvriden bild av framkomlighet i Norrland.

Självbedrägeriet om den opasserbara myren måste ligga djupare än så. Hela NBs strid var baserad på en massa sentenser som i princip dog med de här framkomlighetsförsöken.

42,5 ton på världens kortaste bandaggregat... Vi har utgått från världen sämsta Strv framkomlighetsmässigt och gjort den till norm...

Vad i hela världen tänkte man när de tog fram detta skämt? Kan du historien?

[Strv102r]

Tja, jag var den siste i Sverige som utbildade på Strv 103C 1996-97. Jag har bra koll på bakgrunden och om man sätter in den i sin tid, den togs fram i slutet på femtio-talet, så var den inte så kass. Osårbar frontalt, svår att upptäcka och träffa. Sköt som en gud med det onormalt långa eldröret och slog genom alla hotvagnar av samma skäl. Kan vara värt en och annan nackdel som kommer på köpet. Sedan så har vi det industriella komplexet som provade en massa ny teknik, hydraulik, elektroniskt gräsnsitt osv...

NB85 kom mycket senare än Strv 103. Stridsvagnsbataljonerna (vi hade 2 sådana fristående bataljoner i Norrland för strid längs kustvägen) hade varit med ett tag när vi fortsatte med skidor. Fast det är så klart att Strv 103 bara ansågs bekräfta tron att inget hänt sedan T-26 under vinterkriget.

Du hittar en del om 103 (och annat) på min sedan flera år helt bortglömda hemsida... har inte rört den sedan 99.

http://home.swipnet.se/~w-42039/fortank.htm

[Jon Karlsson]

http://home.swipnet.se/~w-42039/fortank.htm

"On the move however the clutch and break maneuver allows the entire vehicle to fling itself around, even 180 degerees, in a fraction of a second. A truly impressive sight!"

Arr. We wants to see movies.

[A F]

om man sätter in den i sin tid, den togs fram i slutet på femtio-talet, så var den inte så kass.

Rätta mig om jag har fel, men 103an kan inte skjuta under gång och kommer aldrig att kunna. I utlandet laborerade man med stabilisatorer redan under andra halvan av 40-talet, för man troligen ansåg att eld UNDER rörels var en sexg kombination. Varför tog man i sverige fram en stridsvagn som inte kunde anfalla?

[BigPapaBear]

Varför tog man i sverige fram en stridsvagn som inte kunde anfalla?

För att förhindra att vi ger oss på vår favoritfiende ryssen igen!  

Svensk krigshistoria följer som vi alla vet ett givet mönster. Vi får för oss att anfalla ryssen (helst med otränade bonddrängar) varvid dansken ser att vi står och böjer oss efter tvålen och ivrigt hastar till för att smiska oss lite där bak.
300 år av samma gamla visa ledde nog till insikten att vi inte ska ha någon som helst offensiv förmåga i det här landet.

Avslutningen på hela krigsspektaklet sköts av demonregenten Gustav IV Adolf som får för sig att spela ball mot Napoleon och hans allierade - i stort sett hela Europa.
Sverige & ett måttligt hjälpsamt Storbritannien mot rubbet! Givetvis står dansken och hotar i aktern även då... Can you say bye, bye Finland?

Vi kanske borde ta bort eldröret helt från våra vagnar?  

[Holmgren]

Skulle inte den här tråden handla om Järvinens bok?  

Nåväl, Strv 103 är ju ett evigt diskussionsämne... Här återfinns en kritisk artikel skriven av Öv Hans Nilsson. Mj Anders Lundström har besvarat denna med en tvådelad artikel: Del 1 och Del 2.

[A F]

Svensk krigshistoria följer som vi alla vet ett givet mönster.

Så du menar att allt vår harvande i Polen och norra Tyskland också går att förklara med denna analys? Fattar inte riktigt?

[A F]

Skulle inte den här tråden handla om Järvinens bok?  

Det gör den fortfarande. Hans bok är såpass lärorik att den inverkar på vår världsbild.

Nåväl, Strv 103 är ju ett evigt diskussionsämne...

Bortsett en sentens så säger dessa ytterst lite om tankarna bakom vagnen. Må så vara att man bedömde eld under gång som mindre viktigt, men sen då? Vill veta!!!!

[BigPapaBear]

Så du menar att allt vår harvande i Polen och norra Tyskland också går att förklara med denna analys? Fattar inte riktigt?

Visst har vi bråkat med andra oxå, men Polen och Tyskland har ju varit strider på bortaplan - hobbykrig (plutteprovinser i norra Tyskland räknas inte och den enda anledningen till att vi har haft provinser i Baltikum är att de har velat ha svenskt beskydd).
När vi ger oss på den stora elaka grannen i öst har vi inte längre två biljarders ton vatten i vägen. Det gör det hela extra vansinnigt och ödesmättat; att ge sig på en jätte som man inte riktigt kan försvara sig emot om han blir arg (läs: lyckas organisera sig).  Särskilt då vi vet att dansken kommer att fula sig i ryggen på oss. Och inte bara en gång, utan om och om och om igen...  

Den odugliga stridsvagnen är en garant för att förtryckta monarker som ogillar sina kungaförsäkringar inte ska kunna starta knasiga konflikter för att stärka sin makt. Nu har vi ju förvisso en kung utan någon egentlig makt, men det skadar ju inte att vara på den säkra sidan...  

[Strv102r]

S var absolut inte oduglig! Det fanns bara en Strv som unde skjuta under gång överhuvudtaget när den projekterades och det var Centurion. Den utveckling inom stabilseringstekniken som kom under sextiotalet kom för sent för S. Att skjuta under gång är inte en förutsättning för att kunna anfalla. I sådana fall kunde ingen Strv anfalla under VK2! Skjuthalten med S tog inte längre tid än för en tornvagn som gör en skjuthalt. Det är i sammanstötsituationer en vagn som kan skjuta under gång kan köra mot skydd samtidigt som den avger effektiv eld med S-vagnschefen måste välja. I försvarsstrid eller framryckning mot ett anfallsmål, i så pass öppen terräng där egna vagnar ger direkt understöd som kompletterar artillerielden, är det inte kritiskt att göra skjuthalt. Lika övervärderad som S var på 70-talet, lika undervärderad var den på 90-talet. Detta för att motivera inköp av nya vagnar. S fördelar, som motiverade nackdelarna, blev inte omoderna förrän på 80-talets början då laser AI började medge träff i första skot även på små mål och wolframpilar som inte glider av starkt lutande pansar kom på allvar. Själv föredrar jag Centurion alla gånger, men det fanns motiv för S. Goda motiv. Goda nog? En värderingsak.

[A F]

Den odugliga stridsvagnen är en garant för att förtryckta monarker som ogillar sina kungaförsäkringar inte ska kunna starta knasiga konflikter för att stärka sin makt.

Hur för du över parallelen till vårt i sammanhanget groteskt stora och, med utmärkta maskiner, till tänderna beväpnade flygvapen?

[A F]

Den utveckling inom stabilseringstekniken som kom under sextiotalet kom för sent för S.

Så innan Centurion, som är en sen 50-tals-design (?), så har inga tanksar stabilisering värd namnet?