[Elias Nordling]

Spelet i fjärde numret av Battles Magazine är Race for Berlin, och handlar om den ryska slutoffensiven mot Berlin i april 1945. Spelet har areor för förflyttning, tyskarnas enheter är divisioner och ryssarnas är två brickor per armé.

En rätt ensidig situation kan man tycka, och därför har man tagit till det gamla Battle for Germany-tricket: De två spelarna är Konev och Zhukov, som också för befäl över de tyskar som motståndaren har emot sig. Målet är att ta mer av Berlin än motståndaren, så att man får äran att sätta flaggan på riksdagshuset (intressant nog har Decision Games ett spel på gång på samma situation efter samma princip).

Det funkar riktigt bra! Spelet innehåller ett antal klurigheter och innovativa idéer. Varje aktivering får man aktivera fyra enheter för förflyttning, strid eller reserv (då de får flytta efter strid). Varje enskild enhet får bara aktivera en gång per omgång, men omgången kan ta slut med tärningsslag långt innan alla har flyttat.

Eftersom man bara kan gå ELLER flytta varje gång skulle tysken i teorin kunna backa ett steg varje gång och hindra ryssen från att någonsin ta sig förbi, men ett antal saker hindrar att det händer. Dels ovan nämnda fyra enheter per aktivering. Dels finns det förstås inte hur många areor som helst innan man står i Berlin. Men framför allt måste tyska enheter slå en tärning för att se om de får retirera. Misslyckas måste de hålla sig nära fronten.

En trevlig knorr är att spelarna drar event-chits varje omgång. dessa kan användas för att sabotera för motspelaren eller ge sig själv en bonus, beroende på chit. Mest efterlängtad är den som gör att man kan både gå och slåss med en armé samma omgång.

När man kommit in i Berlin slåss man på en särskild tabell för att se hur djupt in man kommit, den som kommit längst in vid spelets slut får fem bonuspoäng.

Det finns en hel del poäng att hämta på spelplanen utanför kartan också. Dessa poäng tenderar med tiden att ätas upp av amerikanska framryckningar, så man får vara snabb som ryss om man vill ha dem. Kommer amerikanerna först till Berlin förlorar bägge spelarna, så det finns rätt goda incitament att ringa in Berlin innan man ger sig in.

Reglerna är korta, klara och tydliga, och spelet är riktigt kul! Ett sånt där "jag måste bara köra EN aktiveringsrunda till innan jag slutar"-spel. Det känns också hyfsat realistiskt, och en bonus är att det faktiskt känns litet svettigt för bägge spelarna, en prestation när situationen egentligen är en överkörning.

Ett riktigt bra spel, alltså. Ska jag säga något negativt om det så är det väl att det är en aning deterministiskt. Om tysken står en zon bort kan man inte anfalla, det enda man kan göra är att gå upp till dem och vänta tills nästa omgång, och har tysken dubbla linjer med trupper vet man att man inte kommer att kunna få något genombrott och strömma in bakom dem. Men det bidrar å andra sidan till känslan av att man för en kamp mot klockan som spelare.

Det hindrade inte mig från att ha riktigt kul. En stark fyra i betyg.

[silversixx]

BM verkar köra vidare med riktigt läckra kartor!
Nu ångrar jag att jag inte prenumenerar, igen...

[Elias Nordling]

Jag hade problem i början med att hålla isär zongränserna med vägnätet (som till stor del bara är kosmetiskt). Jag är inte såld på de randiga floderna heller. Men i stort tyckte jag att det var snyggt.

[silversixx]

Det kan jag hålla med om, men det är ju till viss del en grafisk vanesak
Oavsett, så är jag positiv till att det fortfarande släpps så många spel som försöker göra det hela vackrare

[Klas Malmström]

Jag hade problem i början med att hålla isär zongränserna med vägnätet (som till stor del bara är kosmetiskt). Jag är inte såld på de randiga floderna heller. Men i stort tyckte jag att det var snyggt.

Jag är böjd att hålla med dig. Dom mindre vägarna (som om jag minns korrekt inte betyder något spelmässigt) kunde ha gjorts väldigt mycket svagare till färgen, eller helt utelämnats.