[Strv102r]

Först ut runda 6 är PT-76 komp. De skjuter direkt dåligt nu.





Strvkomp därnäst! 10,5cm projarna nedkämpar de lätt bepansrade PT-76 i den öppna terrängen. Åter leder man artilleri mot den kvarvarande skytteplutonen med AT-3 sagger. Komp börjar röra sig mot Q1 för att följa efter Pskkomp runt den farliga terrängen vid bron.





Artillerielden nedkämpar de mjuka målen. bara BTR-60 kvar.





Bpvkomp nedkämpar PT-76 i skogen, men får ingen verkan mot de på höjden.





Nu rör sig hela Strvkomp över Q1 mot Q2, eller S2. Vi får se.





I ett desperat försök att hålla staden framrycker de tomma BTR-60 in i staden, men den svenska Närpvelden gör dem disrupted. T-55 öppnar åter eld mot Pbv på höjden men får ingen verkan. Han skulle kunna ha lett in artilleri mot byn, men verkar ha glömt den möjligheten.





9cm Pvplutonen i Pskkomp och Pbv 302 20mm Akan nedkämpar BTR-60 på höjden. I staden tar en pluton terrängen runt BTR-60 och nedkämpar dem.




När två rundor återstår är det ganska kört för röd. Artilleri eller inte. Han finns bara på höjden med två plutoner. Klämd mellan Bpv och Psk, och Strvkomp på väg. I ett spel kunde man ju alltid skjuta artilleri i staden och sedan ta en ruta och hoppas att man kan hålla den som ett sista droppens försvar, men vi spelar inte så utan röd funderar om det bästa inte är att dra ur österut och rädda T-55 och PT-76 plutonerna med sina kompanledningar.

[Strv102r]

Psk komp först. Pvplutonen grupperar så att den kan skjuta på en urdragande fi om än på långt håll. I övrigt grupperar komp för försvar. Och T-55:orna går därnäst. Kommer nästan, men inte riktigt, av kartan. 9cm Pvelden missar.





Därefter Strvkomp som fortsätter för att hinna skära av urdragningsvägen.





Och där slutar GT! En kortis igen!

[Strv102r]

Först Strvkomp. FRAMÅT! FRAMÅT! Låt dem imte komma undan!






Men sedan är T-55:orna. Och de kommer undan.





Bpvkomp. De som ser målen skjuter, och skjuter ganska bra! Step loss och disrupted. Resten av komp framrycker så att de kan skjuta flankerande senare.

Men sedan är det PT-76 tur och de återhämtar sig och snabba som de är kommer den reducerade plutonen undan.

Svenskar har löst uppgiften att ta staden och vinner. Han har tappat en Strvpluton, ½ step Pbv & Psk samt ½ step Ikv.

Ryssen har tappat hela skyttekomp och två hela plutoner PT-76.

Bra scenario! Manövermöjligheter är goda då styrkeförhållandena är rimliga och inte för tätt med förband till spelytan. Kartan är bra designad utan tvekan.

[Strv102r]

Då så. Dags för nästa scenario. På grund av Nisses val kör jag samma scenario just för jämförelsens skulle.

Det rör sig alltså om 1. Pbat (C/S VJ) ur PB8, som ska ta terräng i syfte att slå en lanstigning vänster om kartkanten. Tydligen är man lite sena för fienden har fått iland en hel del. Motståndaren är en bataljon T-72 och ett komp T-62 och ett Motskkomp med BMP ur en Motskbat. Detta är en mardrömssituation för svensken. Det är hur bråttom som helst att nå stranden/hamnen och stänga av kranen och då har man inte tid att ge sig på så starka motståndare då detta kräver en mycket gor samordning av eld och rörelse, vilket ger ett lågt stridstempo. Risken för misslyckande och svåra förluster är överhängande. Denna fiende skulle man kringgått oavsett hur lång kringgången skulle ha varit. Förklaringen till att man inte gjort det måste vara att svensken är ovetandes om närvaron av denna fiende. Inte alls omöjligt. Upplagt för en rejäl överraskning och katastrof med andra ord. Men i spelet vet man ju om att fienden är här. Låt oss anta att vi är så nära hamnen/stranden att vi kan känna saltvattendoften i luften, höra måsarna och se toppen på kranarna som lyfter av fler T-72 i hamnen och att vi luktar blod. Bara ett juck till...



Röd plan. De två komp ur Motskbat grupperar långt fram för att fånga upp svensken och ge underrättelser om dennes kraftsamlingsriktning vilket är ett beslutsunderlag för ett kraftsamlat anfall med T-72 bat. Den senare grupperar centralt för att snabbt kunna framrycka till stridställningar var svensken än väljer att anfalla och nedkämpa denna. I nerkant av kartan ska en pluton gruppera  ner ännu lite för att kunna observera och bekämpa framryckande i kartkanten.

[Strv102r]

Blått alternativ 1. Under förutsättning att man är omedveten om hur starkt motstånd man har framför sig och anfaller för att hitta en svagt försvarad väg till målet så är ett anfall på stor bredd lämpligt. Halvbataljonerna kan då anfalla längs var sitt stråk med låg grad av samordning. Psk framrycker bakom Strv. Om den ena halvan stöter på starkt motstånd kan den dra sig bakåt och sedan förlja efter den andra tför atts enare åter gå ut på större bredd. Hade kunnat bli kul om man körde "blint" för båda sidor. Men nu känns det bara tokigt. Vi vet ju att motståndet är tokstarkt! Då är detta fel stridsteknik.






Blått alternativ 2. För att bryta genom starkt motstånd måste man kraftsamla för att nå lokal överlägsenhet. Bataljonen anfaller som en enhet på smal bredd. SJ ska ta S1 för att därifrån understödja TJ anfall mot T1. Q och R understödjer respektive Strvkompani. Man skulle kunna tänka sig att T anfaller från RANEA (läs RÅNEÅ antar jag) över bron med understöd av S i S1, men det är inte så smart nu. Hade det funnits en karta till ovanför med en fiende på hade det kanske varit annorlunda. Kartkanten med sin "Edge of the world" effekt ger ju ett flankskydd som inte finns i verkligheten.

Jag kommer att köra med alt 2.

[Strv102r]

Det motskkomp börjar. Det grupperar ner för att kunna observera och bekämpa svenskar som försöker krypa i södra kartkanten.





Sedan är det nästan bara svenskarna. T-72 bat drar sin bricka innan det blivt klart var svenskarna är på väg så de avvaktar. Svenskarna framrycker enligt plan. Och precis som i verkligheten när en bataljon ska framrycka på ett enda smalt stråk blir det friktioner där kompanier får invänta varandra. Hade man framryckt på större bredd hade man fått ett högre tempo. Men mot detta motstånd hade det i värsta falla bara inneburit att man gått på pumpen fortare och fått stryk.

[Strv102r]

Det ryska motskkomp reagerar och framrycker till en ny stridställning i det bakre övre området, en pluton är lite efter. Men T-72 bataljonen gör inget alls. Har de inte fått order? Eller är det BatC som har svårt att få tummen ur? Hur som helst fortsätter svenskarna framåt men inte i högsta tänkbara tempo. Tätkomp saktar in innan han bryter in i S1 för att samla ihop Strvplutonerna och kunna få fram alla eldrör samtidigt.

[Strv102r]

Det börjar med en end of turm markör, sedan är det SJ (3. Strvkomp). Detta rycker fram in i stridställningar i linje S1 sakta och samordnat. Man upptäcks så klart av T-62:orna som öppnar eld. Men de skjuter dåligt och träffar de så får deras 11,5cm stålpilar dålig verkan på 103:ornas starkt lutande pansar. Däremot får 10,5cm Ukprojarna bra verkan på T-62:orna när de skjuter tillbaka...




Och sedan är det SJ igen! Man försöker fullfölja bekämpningen vilket går ganska bra.





TJ (4. Strvkomp) framrycker bakom SJ.





Därnäst det ryska Motskkomp. Det grupperar i en skog för att kunna bekämpa fiender som framrycker längs med kartkanten med Rb från BMP-1.





Och en end of turn bricka igen!

Att inte T-72 bat fick något gjort denna gång heller var nog värre än att TJ bara aktiverades en gång. Risken är att ryssen blir helt utmanövrerad om han inte får köra först med T-72 bat.

[Strv102r]

Men nu blev det T-72 bat först! De framrycker delvis in samma stridställning som T-62 stod i, med de breddar den både uppåt och till vänster (knappt synligt på bilden) och neråt. Den svenska elden är dock ganska effektiv, naturligt då 103:orna nu har väl kända avstånd till målen då de skjutit många träff i T-62:orna (man ska aldrig åka i närheten av en utslagen egen vagn, den som skjutit ut den sitter kanske och gottar sig åt sin bedrift i siktet med känt avstånd, och voila! En stekt sparv till!) så T-72 tappar två steps och flera disrupted. Den ryska elden är i huvudsak ineffektiv. Bara en disrupted "S"...





2. Pskkomp (RJ) kör ikapp 1. Pskkomp (QJ).





En SU-25 dyker in mot TJ! Men Lvrrbv skjuter en närträff och SU-25 avbryter anfallet och flyger hem.





SJ igen. De fortsätter bekämpningen av T-72 och slår ut 2 steps till så två plutoner är helt utslagna.





In kommer 2 Mi-24. De väljer stridställning så att de kan bekämpa de just nu viktiga målen. Fiendens Strv i täten.





TJ påbörjar sin framryckning åt vänster på kartan. Det verkar som om SJ har grepp på fienden framför dem.





Ahkp igen. De öppnar eld mot SJ men lyckas bara få disrupted på en pluton. Lvrb skjuter också miss.





TJ. En pluton tar stridställning och nedkämpar de resterande T-62:orna. Resten av kompaniet fortsätter framåt. Nu går det bra för VJ!




QJ framrycker in nära bakom SJ för att kunna hänga på i nästa anfallsrörelse.





Helheten halvvägs genom scenariot.

[Strv102r]

RJförst. Komp avvaktar. Finns ingen plats för ett Pskkompani i täten när de stora elefanterna dansar. Därefter TJ.  Kompaniet anfaller åt vänster på kartan. Men man drar på sig krfatfull eld av både T-72, AT-3 Sagger från BMP-1 och AT-6 Spiral från Mi-24. Och själva skjuter man tillbaka med sina kanoner och Rb70. Och absolut ingen får någon som helst verkan!





Sedan T-72 bat. Nu lyckas man slå ut en pluton i skogen i ovankant och få en annan disrupted. Svenskens första förluster...





QJ får också finna sig att stå still och vänta. Och sedan är rundan över. Nog till svenskens nackdel. Bara en aktivering på TJ och ingen på SJ. Definivt till svenskens nackdel. Kanske en vindkantring?

[Strv102r]

Förlusterna sofar.

[Strv102r]

T-72 bat först denna gång. Svensken har relativt mycket otur med aktiveringar och det är avgörande, men det simulerar ju bara chefer på kompani och bataljonsnivå som inte håller måttet vilket ju ingen kan garantera sig mot. Flera steploss på SJ och TJ... VJ har inte bara kört fast utan börjar ta sådana förluster att uppgiftens lösande nu är i fara.









Lök på laxen! BMP-1 öppnar eld med sina AT-3 och slår ett fler Strv-103.





Men så är det SJ. KompC leder in förblindande artillerirök mot två T-72 plutoner för att kraftsamla elden mot den tredje. Fungerar bra!






Ahkp... En disrupted 103-pluton, men Lvrbbv 701 skjuter närträff på den andra Hkp som blir disrupted.





Slut på Rb för den ena Ahkp så den flyger hem. Sedan TJ som leder in rök mot BMP och skjuter på T-72 framför sig. Bara en disrupted...
Och slutläget denna runda. En dålig runda för svensken. Bara en aktivering vardera av Strv, men en bra för ryssen. Alla aktiverades.

[Strv102r]

Förlusterna efter 7 rundor (av 10).





TJ. En eldberedd pluton. Han skjuter disrupted på en av T-72 framför sig.





Och TJ igen! Nu nedkämpar han T-72:an. Notera dock att den andra plutonen återigen missar att återhämta sig från disrupted.





SJ! Nu går aktiveringarna svenskens väg! En T-72 nedkämpas.





Ahkp. Den skjuter disrupted på en 103:a, men blir också disrupted själv av en Rb70.





SJ (1½pluton...). Artillerield över  T-72 för att nedhålla dem och sedan framåt genom TJ för att få fart i rörelsen igen medan BMP-1 är förblindade och T-72 frontalt är nedhållna. Tiden är kort nu!





Ahkp skjuter disrupted på en av SJ plutoner, men blir nedskjuten av Lvrbbv 701.





Och till sist T-72 bat. Plutonen framför SJ inser att nu kan man inte ligga lågt utan tar elställningar och öppnar eld. SJ (och TJ) helt disrupted. Plutonerna som låg under artillerield framrycker uppåt på kartan in i flanken på SJ och TJ på mycket korta håll. Nu ska det hela avgöras, snudd på med eldrörsfäktning!





Läget när två rundor återstår. Om inte svensken lyckas återhämta SJ och TJ innan T-72 bat aktiveras är det nog ganska kört.

[Holmgren]

Hur resonerade den sovjetiske ahkpchefen? Han befinner sig under långvarig beskjutning från ett stillastående luftvärnsrobotförband men prioriterar likväl att bekämpa de svenska stridsvagnsförbanden framför lvrbvagnarna. Har han:

1/ Släktingar eller nära vänner i de egna markförbanden?
2/ En stark längtan efter att bli utnämnd till Sovjetunionens Hjälte?
3/ En svår trötthet på livet?

Eller är förklaringen den att helikoptrarna kontrollerades av en pansarofficer med föga förståelse för arméflygarnas önskan att överleva?  

[Strv102r]

Spelet belönar inte att byta mellan eldställningar. Hade blivit samma resultat var han än omgrupperat till. Däremot hade han inte kunnat påverka de centrala svenska Strv om han omgrupperar. Men i sak har du rätt.

Edit: Svarade på en annan fråga då jag inte läste noggrannt nog. Nej han valde inte att skjuta bort Lvrbbv då dess sannolikhet för verkan är ganska låg och varje disrupted, eller bättre, på de svenska Strv räknas. Om det var rätt återstår väl att se. Men i verkligheten hade han nog gjort annorlunda. Om han kunnat upptäcka Lvrbbv som står still långt borta och Strv rullar över fälten mycket närmare.