[Strv102r]

Colston fortsätter framåt medan Rodes står still. De federala grupperar delar av Meade för att möta Colston vilket innebär att kåren lite grupperar rygg mot rygg. Colstons framryckning får ocksp Hooker att personligen omgruppera igen, nu till Meades V kår. Reynolds första kår avdelar den nyatillkomna starka divisionen, med järnbrigaden, mot Colston och denna börjar gruppera i luckan mellan V kåren, Meades kår alltså, och Couchs II kår.

[magnus lindström]

Intressant att se Chancellorsville som en one-maper!
Annars brukar alltid detta slag "kräva" att man spelar varenda manöver, vet inte riktigt varför.
Vid 2nd Bull Run och Antietam så dyker det upp rebeller utan att man alltid behöver manövrera dessa dit

[Strv102r]

Jag hade hoppats att kunna köra hela slaget på alla tre kartor men det gick bara inte mht bordets storlek. Å andra sidan finns väl risken att det hade blivit en upprepning av förloppet  som vi fick i Stonewalls last battle. Ingen federal spelare kommer ju göra om Hookers misstag och låta Jackson gå runt västra flanken. Så det kanske bara gynnar vår förståelse för vad som hände, i motstas hur det kunde gått om vi varit chefer, att spela scenariona med de olika delstriderna i slaget? När man ser uppstartsläget och ser energin i Jacksons anfall får man viss förståelse för Hookers reaktion och att han blev ännu mer försiktig efter det (även om han själv orskakat tillfället för Lee/Jackson). Han kunde ju faktiskt ha förlorat armén här!

[Strv102r]

Colston och Rodes samordnar ett anfall som vinklar upp Colson mot landsvägen. Det blir en stor framgång och Colstons tät närmar sig CHANSELLORSVILLE från väster! Samtidigt genomför A P Hill ett anfall på smal bredd mot Couch som blir en övveraskande stor framgång. Dock hamnar del av Stonewall brigadaden ganska långt in i Couchs linjer...

Fortsatta anfall från Rodes och Colston leder till att Colston står i hexen bredvid Chansellorsville. Seger på sudden death, som Lee uppnådde historiskt är nära! En desperat kavallerichock driver dock tillbaka Colstons tät igen och Reynolds motanfall in i Colstons flank blir också framgångsrikt. A P Hill forsätter anfalla Couch

[Strv102r]

Ungefär vid denna tid i spelet, 0945 3 maj, inleder Sedgewicks VI kår till sist sitt anfall mot Earlys division vid FREDRICKSBURG, drygt ett dygn efter att Hooker tänkt sig det. Vid denna tid vann Lee "scenariot" genom att Hooker dragit sig helt norr om landsvägen så att Jackson och Anderson/McLaws fick kontakt. Jag har dock på mig till 1215 innan scenariot avbryts för att Lee då senast måste vända sig mot Sedgewick vars anfall blivit framgångsrikt och hotar Lees rygg.





I vårt scenario fortsätter Reynolds tätdivision sitt anfall mot Colstons tät bakifrån och river upp denna fullständigt. Huvuddelen av dem kan återsamlas bakom Colston men anfallskraften är bruten för ett tag. Och nu står järnbrigaden mellan mig och en automatseger. Det var nog den chansen det... A P Hill har dock fortsatt framgång mot Couch II kår.

[Strv102r]

De sista GT händer inte mycket som syns bra på kartan. Reynolds och Colston fäktas lite och Rodes ansätter de delar av Sickles III (orange) kår som är framför honom men utan större framgång. Sickles motanfall misslyckas också alla. Också Hill får uppleva att framgångarna uteblir. Slutläget är i stort som bilden. Förluster enligt bilden nedan.



Vår Hooker fick inte panik och drog alla förband norr landsvägen, det som i spelet hade gett automatseger, vilket i och för sig medförde att det var nära att jag klöv hans armé och sedan kunde kraftsamlat mot en del i taget. Hade jag kluvit honom längs landsvägen hade det också gett automatseger. Nu blev det inte så men segern tillfaller ändå mig.

[Strv102r]

Samtidigt som mitt anfall med Colston kulminerar vid CHANSELLORSVILLE påbörjar Sedgewicks VI kår sitt anfall efter övergången av RAPPAHANNOCK. Förutom tre egna divisioner har han Gibbons division ur Couchs II kår.

Jag har Earlys division samt en division vardera ur Anderson och McLaws.






Sedgewick kraftsamlar tydligen mot MARYES HILL. Efter GT 1 har han fått fotfäste på flera ställen trots att många av hand förband är i oordning. Mitt motanfall misslyckas.






Jag försöker hålla de främre ställningarna ännu ett tag och gör så med framgång, men när Gibbons omfattar min flank och hotar skära av urdragningsvägen så är det dags att backa till nästa ställning. Nu börjar de förband som var grupperade i andra ändan av fronten anlända till fokusområdet.





Medan Gibbons och Howes divisioner binder mig med frontala anfall drar Newton och Brooke ur och marscherar västerut. De kan antingen svänga söderut, mot min flank, eller mer troligt lämna kartan och hysta in VP. Dock bara 1VP/SP om de lämnar via RIVER ROAD jämfört med 3VP/SP om de lämnar vi landvägen som jag försvarar. Jag får 2VP/SP som lämnar via landvägen och 1 VP/SP via andra vägar.






Slutläget. Nästan hela Brookes och hela Newtons divisioner har lämnat kartan medan Gibbon och Howe försökt binda mig men med begränsad framgång. Min vänstra grupp av kartan lämnade via landsvägen och den högra via en småväg söder (vänster) om denna.

60 federala VP och drygt 70 för mig. Jag tror att det är svårt att vinna för de federala mot någon som har förståelse för begreppet fördröjningsstrid kontra begreppet försvar till det yttersta. Snabbspelat. En session på ca 1½ timme.

[Strv102r]

Sista scenariot är fortsättningen på det förra. Sedgewicks kår fortsätter mot CHANSELLORSVILLE längs landsvägen men McLaws förstärkt med två brigader ur Anderson har förberett en ställning vid SALEM CHURCH. Detta är samma karta som användes i det första scenariot, fast då kom de federala från andra hållet, från CHANSELLORSVILLE. Det enda förband ur Earlys styrka som är med här är en av Andersons brigader. Kan vara så att Earlys förband nu retirerar längs vägen som syns till höger om min ställning men inte deltog i denna strid historiskt? Det framgår inte av informationen i scenariot. De federala ska ta längs landsvägen ända ner till de befästningar som är grävda åt andra hållet i nedre bild. Det är en stor seger. En liten seger vinner han om han tar bara den hex som är slutet på den vägsträckan, men inte hela vägen dit. Om han kringgår vägen alltså.

[magnus lindström]

ja minns jag rätt så drog sig early ur längs en väg som gjorde att han inte spärrade vägen, men kom senare tillbaka in i striden

[Strv102r]

De federala gör inte ett frontanfall längs vägen rakt in i mitt förberedda försvar, utan kraftsamlar längre norrut mot min flygel som får bredda norrut mot floden.





Efter ett misslyckat anfall mot min vänsterflygel marscherar Howes division söderut och sedan västerut i en större omfattning istället. Min flygel faller tillbaka och blockerar honom igen. Längre norrut pressar han mig bakåt men det är inga kor på isen. Brigaden ur Gibbons division, II kåren, ger sig ut på en egen kringgång vilket tvingar mig till att avdela förband för att ha koll på honom. Otidsenligt, mer VK2, och lite gamey känns det som.






Howe lyckas kraftsamla i stort sett hela divisionen mot del av min södra brigad. han kan bata misslyckas om han slår 0. Och givetsvis... Efter det framgånsrika försvaret backar min flygel igen. Hela hans division är i oordning och måste reformeras. Även Brooke får till ett liknande anfall mot min norra flygel. 0 igen! Å andar sidan misslyckas mitt anfall mot brigaden ur Gibbons som jag tänkte dräpa...




Han har makalös tur när han ska reformera sina förband. Alla lyckas direkt, men tiden är i stort sett ute nu. Både Howe och Brooke får till lyckade begränsade anfall, men det nyttar inget till.

Åter ett scenario som jag tror är svårt att vinna som federal om motparten har klart för sig hur man fördröjer konceptuellt.