[Strv102r]

Utgångsläget. Fergusons och Chambliss brigader är avsuttna liksom huvuddelen av de federala. Hampton och FitzLee är på väg att ansluta.







Hampton rider för att ansluta till Fergusson medan Chambiss viker av längre västerut för att utgöra ett hot och binda Gregg. Fergusson och Chambliss rycker fram till fots i en gles formering.








Ferguson och Chambliss fortsätter. McIntosh tar huvuddelen av sin brigad och rider för att hota omfatta Fergusson. Custers förstärkningar är nästan framme, i vägskälet, öster om Custer själv.





Fergusson och Chambliss får stridskontakt. Custer viker liksom McIntoshs män. Förlusterna är ca 200 man för båda men jag får en hel del förband som skjuter väck sin ammunition... Ferguson är extra utsatt då de tydligen bara hade tio patroner per man! Måste ta ett seriöst snack med hans brigadkvartermästare... Hampton stridsgrupperar och hotar McIntoshs framskjutna delar som viker bakåt.

[Strv102r]

Hampton stormar McIntosh uppsuttna delar som viker bakåt mot skogen så fort de kan. Ferguson anfaller till fots och jagar även han bort de federala framför sig. Chambliss anfaller också men nästan hela brigaden viker tillbaka inför fiendens eldkraft.







Hampton gör avsittning på halva brigaden och tillsammans med Ferguson jagar de bort fienden ur skogarna och ut på fältet söder om dem där de federala försöker skapa en ny linje. Chambliss drar ur stridskontakten och börjar återsamla sin sargade brigad. FitzLee stormar Greggs södra flygel och tar ett batteri samt jagar en bataljon på flykten. Gregg faller tillbaka mot ån.





Hampton och Ferguson gör uppsittning och gruppera för en två brigaders kavallerichock mot fiendens tunna linje. En bra stöt så kanske de kollpasar och vi kan fortsätta in i ryggen på Meade vid CEMETERY RIDGE? Chambliss fortsätter återtsamla medan FitzLee grupperar på stor bredd för att vilseleda Gregg medan han rider bakåt för att få fart på ett regemente som  vek i striden.






Hampton och Ferguson stormar! Fienden eldkraft är dock mer effektiv än vad jag hoppats och förlusterna blir förskräckliga. Inte desto mindre lyckas Hampton i huvudsak, medan Ferguson misslyckas i huvudsak.

[Strv102r]

Hampton rör sig med del av brigaden söderut runt McIntoshs flank. I centern har han kört fast och tar förluster. Ferguson drivs bakåt och Custer tar två bataljoner och jagar efter uppsuttet. En bataljon lyckas ytterligare driva de vikande bakåt men den andra möts av en motchock och kastas bakåt. FitzLees vänstra flygel gör avsittning och börjar skjuta prick å fienden framför sig. Artilleri är på väg fram för att öka eldkraften. En regelrätt stormning är utesluten efter erfarenheten från andra sidan av slagfältet. Vi har slut på ammo depleted markörer och börjar använda "entrenching" markörer för det syftet.







Custer backar bakåt igen då Chambliss återformerat sin brigad och nu utgör ett flankhot. Runt vägskälet (mitt geografiska anfallsmål) vid Hampton och McIntosh rasar förvirrade strider och Stuart såras.







Hampton rider runt in i McIntoshs, med flera av Custers förband då hans egen brigad är på fallrepet,  rygg och stormar. Chambliss rör sig in mot vägskälet och framför honom viker Custers uppsuttna bataljoner. Han överger ställningen vid bron med två fräscha bataljoner avsuttet kavalleri som rör sig till fot mot Hamptons flank samtidigt som de har front mot Chambliss. I dessa strider såras den federala divisionschefen (som också hette Gregg). FitzLee får fram artilleri som grupperar och börjar direkt ta tull på de federala.








Chambliss tål bara en förlust till innan brigaden knäcks så han backar. Custer tar sina två bataljoner och stormar mot Hampton och de låses i en utdragen uppsutten fäktning. Artilleri grupperar bakom Ferguson och börjar beskjuta fienden i vägskälet.





Custer slås tillbaka men Hamptons har tagit stora förluster nu, hans brigad knäcks om den får tre förluster till. Ferguson är knäckt och Chambliss tål ju bara en till. Custer, McIntosh är i praktiken utraderad, grupperar nu i en form av igelkottsförsvar runt vägskälet med avsuttet kavalleri och då de har repeterkarbiner och repetergevär skulle en stormning bli mycket kostsam. FitzLees artilleri har gjort bra skada men nu får de slut på ammunition... Dödläge...  Jag kan bara hoppas att mitt artilleri vid Ferguson  lyckas skada de federala i vägskälet så mycket att Hamptonkan ta det, men Custer har flera fräscha förband där och kan rotera dem vid behov. Och det är bara två GT kvar.


Det räcker där. 31 poäng har han förlorat, 1550 man och jag 38, 1900 man. Jag har tagit 6 kanoner men fått Stuart skadad vilket är dyrt...

Oavgjort.  Klockrent scenario. Jämnt och spännande hela vägen.

[Strv102r]

Sista slaget ur Rebel Sabers tränger sig in. Tevillians Station var en drabbning som uppkom då Sheridan efter Cold Harbor tog sitt kavalleri för att rida mot SHENANDOAH och ansluta till Hunters kår (Sigels ersättare) då denna lämnade dalen mot SO och RICHMOND. På vägen skulle han riva upp järnvägen från RICHMOND i NV riktning. Hampton tog sin egen division och Fitz Lees och red för att möta honom. Trevillins Station ligger strax SV om THE WILDERNESS som bilden nedan på utgångsläget för Grants fälttåg visar.



Startläget för den taktiska situationen nedan:



Hampton har ännu bara sin egen division på plats. Nedan ser vi läget GT2 då den federala tätdivisionen har anlänt. En brigad rider söderut och en viker av västerut. Butler grupperar för att möta längs vägen och Wright grupperar för att möta Custer som kommer in från öster om ett par timmar.

[Strv102r]

Butler har gjort avsittning och grupperar för försvar. Wright likaså. Reglerna förbjuder Rosser att agera ännu. Merrrit rider rakt in Butlers vänsterflygel och tar en del förluster. Devin viker av längs bäcken.



Merrit gör avsittning på huvuddelen av sin brigad. Delar av hans höger viker. Devin fortsätter nu rakt söderut.

[Strv102r]

Så gör George Armstrong Custer entré med sin brigad!






Custer manövrerar sig närmare huvudstyrkan utan att släppa hotet mot Wright och min högerflank. Devin är nu nära TREVILLIANS STATION. Butler håller fortfarande Merrit stången.





Så får Rosser agera och det är precis i tid! Han rider snabbt som ögat till TREVILLIANS STATION och gör avsittning. Merrit ansätter ett nytt anfall medan Custer sakta rör sig mot centern.





Devin svänger runt mot Rossers flank och skär av vägen mot SHENANDOAH. Butler håller mot Merrit men de federalas överlägsna eldkraft med deras bakladdade karbiner, och även repetergevär, gör att det börjar vackla lite. Fitzhugh Lee anländer med sina två brigader nästan bakom Custer och detta får Custer att göra avsittning och gruppera i närmast ett igelkottsförsvar. Hmmm... Känns som ett bekant beteende för honom?

[Strv102r]

Efter att ha mötts av kraftig eld avbryter Wickham sitt anfall på Custers flank och samlar sig för att följa efter Lomax västerut. Nu ska jag slå Devin! Merrit avlöses i centern av Gregg.





Det tar lite tid för Wickham att få ordning på sin brigad men delar börjar rida västerut medan Lomax rör sig för att omfatta Devin från norr. Wickham ska få göra samma sak från söder. Gregg ansätter ett nytt anfall på Butler.




Butler börjar krackelera! Lomax är på väg runt Devin men täten möts av förödande eld från Merrits flank. Wickham ansluter så fort han kan med brigaden är ganska utdragen. Custer gör uppsittning.

[Strv102r]

Lomax och delar av Rosser anfaller Devins vänstra flank uppsuttet medan Wickham omfattar den högra. Devins båda flyglar viker och delar flyr längs vägen bakåt. På andra sidan viker både Butler och Wright framför Custers och Greggs anfall.

[Strv102r]

Butler faller tillbaka bakom en åskam. Under anfall från Custer håller Wright på att bryta ihop helt. Den federala eldkraften med alla bakladdade karbiner och repetergevär är, ur mitt perspektiv, helt hopplös. En ny federal brigad vars chefs namn jag glömt grupperar i centern. På andra sidan slagfältet kringgår Wickham Devin medan Lomax och Rosser genomför en serie mer eller mindre lyckade uppsuttna stormningar.




Kombinationen av uppsuttna anfall från Lomax och Rosser samt Wickhams avsuttna anfall i ryggen gör att Devins brigad till  stora delar viker och flyr. Merrit anfaller för att återupprätta situationen. Gregg tvekar inför ett frontanfall mot Butlers åsställning medan Custer pressar på. Den nyanlända brigaden i centern gör avsittning.





Lomax och Rosser faller undan för Merrits eldkraft men Merrit anfaller efter och hamnar i strid med Wickham. Den nya brigaden anfaller också men stoppas av eld från en handfull småförband under Hamptons personliga ledning. På högerflygeln fortsätter Wright vika snabbt medan Butler slår tillbaka ett anfall av Gregg.

[Strv102r]

Jag beslutar att jag inte kan stå emot överlägsna antal med överlägsna vapen som ger en total eldöverlägsenhet. Så jag övergår till att fördröja i väntan på mörkret. Jag överger TREVILLIANS och viker bakåt. De federala följer efter men har lite svårt att hinna ikapp.





Merrit ändrar riktning och anfaller mot nordost längs vägen mot GORDONVILLE som bara försvaras av en bataljon och Fitz Lee personligen. Tar de hexen där vägen går av kartan så behöver de bara ta hexen där vägen mot CHARLOTTEVILLE, som försvaras av Wickham, går av kartan för att vinna då de har TREVILLIANS.





Merrit jagar Fitz Lee på flykten och vinkar upp mot Wickham. Gregg har kommit i stridskontakt igen, men i stort är nu båda sidor grupperade på linje mittemot varandra.





Min högerflygel backar för att undvika stridskontakt. Kan inte tiden gå lite fortare?






Jag fortsätter falla bakåt. Ge terräng och låt tiden gå.





Jag kan dock inte backa hur långt som helst och Lomax vågar en stridskontakt. det var dumt. Huvuddelen av brigaden flyr undan den överlägsna eldkraften och ett genombrott längs CHARLOTTEVILLE vägen är nära. Butler håller dock trots att brigaden är illa sargad. Men Hampton blir sårad.





Lomax lyckas återsamla så mycket av brigaden att genombrottet avvärjs för stunden, men Custer sitter upp med sin brigad och rör sig norrut.Sannolikt för att förstärka den namnlösa brigaden (som leds av en Davies) vilket skulle kunna innebära slutet.

Men min idé att ge terräng för att vinna tid var nog inte helt fel för där slutar dag 1! Puh... Räddad av gonggongen indeed!

[Strv102r]

Dagen efter ägnade Sheridan mest år att riva upp räls så det var först 1500 han vände sig mot beredduppgiften att gå mpt GORDONSVILLE eller CHARLOTTEVILLE, och då hade rebellerna så klart grupperat för att möta de två alternativen. De federala hade utgångsläge vid TREVILLIANS.





Fienden rider mot mot sydväst med Torberts division. Syftet är väl att omfatta försvaret mot CHARLOTTEVILLE. Greggs division rider mot vägskälet som ger honom handlingsfrihet att välja mellan CHARLOTTEVILLE och GORDONVILLE. Sammantaget tyder det väl på att hans mål är CHARLOTTEVILLE?

[Strv102r]

Gregg grupperar närmast för försvar. Han gör bara en liten framstöt med en bataljon på sin vänsterflygel. Merrit går däremot till omedelbart anfall och stora delar av Rossers brigad flyr direkt inför den överlägsna eldkraften. Custer och Devin är fortfarande uppsuttna bakom Merrit.






Merrit trycker på mot en vikande Rosser. Greggs (eg Davies) anfall utökas en aning. Jag är bara glad att de federala inte anfaller rakt på med J Gregg mot Wright och Butler. De skulle sannolikt rivas upp direkt eller krossas, och då är vägen till GORDONVILLE öppen. Men fienden verkar ha bestämt sig för det andra alternativet.





Merrit pressar på men Custer kastas om och rider in i luckan som bildats mellan mina två divisioner. Devins står kvar som reserv i vägskälet. Greggs division börjar röra sig mot norr och överflygla mitt försvar. Nu är det nog klippt...

[Strv102r]

De federala pressar på överallt nu och Custer rider in i luckan mellan Hamptons och Fitz Lees divisioner. Nu är det vägen norrut som verkar vara fiendens mål. Wickham verkar krackelera men det gör inte så mycket. Lomax rör sig för att komma framför Custer, eller i alla fall binda honom.





Terrängen och Lomax tillsammans gör att Csuter inte kommer fram så snabbt. Butler omgrupperar ett par svaga bataljoner som vägbulor. Nu börjar försvaret i norr också kollapsa. Rosser kan däremot hjälpligt stabilisera i den andra riktningen.

Och det är slutläget. Precis som historiskt hindras de federala att nå längre mot nordväst. Priset är dock högt. Historiskt vad det krigets blodigaset kavalleridrabbning och våra förluster än mycket värre än historiskt. De federala ca  tre gånger så stora och mina ca fyra gånger så stora. Det ger en federal seger i slutändan då Army of Northern Virginias kavalleri är snöpt en gång för alla och oavsett vad som uppnåddes av Sheridan här och nu så är det väl en framgång  sig.

Roligt scenario. Omväxlande och spännande. Men precis som de andra en aning tröstlöst med den totala eldkraftsöverlägsenheten i bakladdade karbiner och repetergevär hos de federala. Vad man än gör blir man skjuten i trasor som rebell.