[Fredrik H]

Roads-serien består i dagsläget av tre olika spel; Liberty Roads (Frankrike 44-45), Victory Roads (östfronten 44-45) och Stalingrad Roads (Uranus fram till tredje Kharkov). Spelen är i princip på divisionsnivå och har en komplexitetsgrad som ligger på 44-serien av Simonitch ungefär. Ingenting i spelen är svårt, men de har en tilltalande klurighet i många moment som gör dem intressanta.

Mitt favoritspel i serien är Victory Roads. Att skildra hela östfronten från Bagration till Berlin är ett oerhört ambitiöst projekt, men man lyckas väldigt väl med det hela. De två regelsektioner som verkligen gör att situationen fångas är den ryska logistiken och den tyska, hm, befälssituationen.

Sovjeten har fyra "teatrar", från norr till söder. Varje turn (om man inte drar igång en major offensive den turnen) så prioriterar man en teater, har två på normal och en på lägsta prio. Sedan slår man modifierade tärningar och ser hur många supports man får. Supports är spelets hjärta. Det kan vara artilleribrickor, flyg, överraskningsanfall, extra underhåll och massor av andra roliga events. Dessa kan användas eller sparas. Används de så kan man sakta ta sig framåt, men sparar man ihop ett större antal kan man dra igång större offensiver (enligt en speciell mekanik) och få en ordentlig fart på anfallet. Anfallet kommer kulminera och stanna av, sedan får man föra fram teater-brickan och börja ackumulera resurser igen. Systemet skapar en väldigt historisk rytm, sovjeten kan inte anfalla överallt hela tiden, men när det väl smäller så händer det oerhört mycket på kort tid.

Tyskarna har ju lite av en uppförsbacke, men man har fortfarande många högkvalitativa förband att operera med. Ett stort problem är emellertid den där Adolf. Hans humör har en egen tabell. Adolf blir arg för allt, reträtter, förlorade städer, fästningar som faller - allt. Det enda som gör honom glad är om man anfaller med flera pansardivisioner i taget. Ju grinigare Adolf blir, desto svårare har tysken att göra något, hans humör påverkar både supports och replacements. När man till slut får sparken (oundvikligt, han blir lite argare även om inget dåligt hänt) så får den nya chefen ett kortare smekmånad innan Adolf surar igen. Det här gör att man blir desperat som tysk, man har inte råd att backa och dra sig ur dåliga positioner för då blir chefen allt grinigare.

Båda ovanstående regeldelar gör att spelet fångar sitt svåra ämne utmärkt. Anledningen till att jag tänkte spela VR short campaign (10 turns) är för att jag tycker att serien förtjänar mer uppmärksamhet.

Uppställningen är förstås Bagration i slutet på juni 1944. Längst upp i norr så håller man runt Narva, i söder så står man vid den rumänska gränsen. Tyskarna trodde att den sovjetiska sommaroffensiven skulle komma söder om Pripjet-träsken och där har man en hel del reserver och pansarförband. I Vitryssland är det sämre med den varan.

Det sovjetiska infanteriet är på kår-nivå (tack och lov) och kan vara aktiva (höga stridsvärden) eller defensiva. Pansarbrickorna är pansarkårer (i praktiken divisioner). Man har en stor Stavka-reserv som kan komma som en obehaglig överraskning för tyskarna. Systemet med hur de ryska inf-kårerna fungerar gör att man inte ska räkna med att stora mängder brickor tas av kartan för sovjeten, men han får lägga stora resurser på att hålla trupperna effektiva.



Uppladdningen inför Bagration, som såklart är en major offensive. Reglerna antyder hur man ska lägga upp det för att bryta igenom effektivt och förhoppningsvis ta Minsk turn 1, på bilden är korsningen i bildens övre del (med en KG) Minsk. På sommaren är en turn 10 dagar, under höst och vinter är det mer. Den långa kampanjen är till maj 45, jag siktar på oktober som slutpunkt. En ovanlig detalj är att de tyska förbanden har sina historiska divisionsmärken på brickan, har de dessutom en liten medalj så är det ett elitförband.

[Fredrik H]

Operation Bagration inleds med ett förödande artilleribombardemang på morgonen den 22 juni 1944. Pansarchefen Katukov leder flera tank-kårer i en djup stöt som innan juni passerat har befriat Minsk från den fascistiska fienden. Flyg, artilleri, amerikanska lastbilar och raketartilleri gör att i det närmaste alla sovjetiska anfall genererar framgångar, det var ofta jaha, två mot ett i odds och sedan tre skift för supporten...Det är effekten av major offensives, teatern hade 10 support-brickor att sätta in i striderna.

I slutet på sovjetens turn har man slagit ut 11 tyska divisioner tillsammans med  två arméhögkvarter, dessutom har man erövrat Minsk och den av Hitler utropade fästningen Vitebsk (de röda pilarna). Utöver detta är 10+ tyska divisioner avskurna från sitt underhåll nu när knutpunkten Minsk är i sovjetiska händer.

 

Hitler blir naturligtvis vansinnig. Detta förstärks när 9:e arméns chef (som haft sitt jobb en månad och som historiskt fick sparken den 26 juni) beordrar ett hastigt tillbakadragande (en mekanik som gör Adolf arg men ger förband en extra reträtt). Hitlers humör går från 10 (max) till 3 på en turn, nästa turn blir det sparken. De tyska förbanden kastar sig bakåt, men många av dem kommer få det svårt att hinna undan de sovjetiska pansarförbanden.

Adolf utropar två städer till fästningar. Det gör dem marginellt svårare att ta, men Hitler gillar idén att man strider till siste man för meningslösa städer (han blir lite mindre grinig då).

Nästa turn är mer normal och kommer innebära strider och förflyttningar över hela kartan. Jag ska försöka utnyttja genombrottet under juli, men nästa stora offensiv kommer antagligen förläggas söderut - det verkar rimligt att övertyga rumänerna om att de egentligen är kommunister.

[Fredrik H]

Den första veckan i juli så är trycket fortsatt hårt mot AGC i Vitryssland. Tyskarna försöker krångla sig ur inringningarna och för fram nya förband för att staga upp linjen. Trots detta förloras ytterligare ett tiotal divisioner och den viktigaste orsaken till att sovjeten inte kommer så mycket längre är att man sprungit ifrån sitt infanteri och mycket av sitt underhåll.

AGN har fått börja frigöra förband för att förstärka centern, men det tar ett tag att promenera från Tallinn till Warszawa.

Söder om Pripjet så anfaller ryssarna på ett par ställen och bryter sig över fortifikationslinjen, detta för att underlätta inför kommande offensiv. Detta leder till något lite oväntat. Tyskarna ser det ena genombrottet som så pass allvarligt så man genomför ett motanfall med pansarförband. Tyskarna slår 11 på 2D6 och Adolf måste som hastigast byta inkontinensskydd i pur glädje över anfallet! Det gör att hans humör går upp ett steg och nuvarande chef får sitta kvar ytterligare en runda. Jag är inte säker på att detta är särdeles bra, Adolfs humör är på 1 av 10 och tyskarna får minimala 1 replacement och en support (max är fem vardera). När det går ner till noll utses någon ny talang som får nytt förtroendekapital. 

Det är en ruta som bytt ägare på resten av kartan, så det blev Bagration på bild igen.

[Fredrik H]

I mitten av juli så är det lite drama, men för sovjetens del händer det mest bakom fronten. Man inser nu att man måste flytta fram logistiken, men när det ska genomföras lägger sig Stalin i (en supportmarkör man måste spela om den dras), Den gode Josef beslutar sig för att kommunism fungerar bäst om man kan klara sig utan artilleri och flyg, så han drar bort hälften av teaterns resurser ( i Kambodja så sitter Pol Pot och tar anteckningar).

Fokus skiftar till den södra teatern, som får flest resurser. Här lyckas man också med en maskirovka (en supportbricka) som gör att man får plocka åt sig support från andra HQ:n. Stavkan skickar också dit två fräscha pansarkårer. Nästa turn kan man genomföra en major offensive mot Rumänien, om inte Stalin har åsikter. Försvararna där är en märklig blandning. Spelet tuffaste enhet (GD) med 14-13-3 stackar med en rumän som har 1-1-2. Man kan ana en skillnad i både motivation och utrustning om man är på det humöret.

Runt Minsk fortsätter striderna. Ett antal flyende divisioner nedgörs och de ryska pansarförbanden slår delvis söderut för att inte släppa igenom några ströförband. Just de striderna känns som den verkliga hämnden för samma terräng 1941.

Dessutom slår sig sovjeten rakt fram, vilket gör att Adolf i svagt ögonblick skickar hela fem divisioner för att staga upp fronten - sedan sparkar han chefen och tillsätter en ja-sägare istället. Nästa turn kommer alla tyskar att ha halv förflyttning när den nya chefen ska hitta sig själv och sin personliga vibe. Det kan bli väldigt olyckligt för de tyskar i Rumänien som både ska stoppa en sovjetisk offensiv och samtidig övertyga rumänerna om att fascism är tuffare än kommunism.

Pilen till höger är kanske spelets sämsta anfall. Tre extremt bra ryska kårer skulle slå sig över floden mot en steplossad tysk. Höga tabeller, inga problem. men man slår resultatet 1/3 i attrition och engaged som försvararens taktiska resultat - då slår man ett attrition-resultat till. 1/1 såklart. Två av tre sovjetiska kårer blir steplossade (går från 12-12-3 till 1-5-2), ett otroligt uselt utfall. Arméchefen får naturligtvis sparken och hans familj får nu njuta av det bästa Sovjetunionen har att erbjuda i sibirisk gruvdrift.

Spelet har ett behagligt flöde på något sätt, det taktiska och operationella (eller hur jag ska säga) samarbetar och flyter på utan friktion.

[jerry]

Hmmmm jag tycker mig se att ditt plexiglas inte reflekterar så mycket.... ?
Eller är du en bra fotograf, plexit ser matt o behagligt ut....

Nån aning om var du köpt den ?

[nielsen.filip]

Alla vet att fredrik stryker sina kartor med kvalitetsstrykjärnet Rowenta Steam Force Pro DW9580 från Tyskland istället för att använda plexi

[Scipio]

 

[Fredrik H]

Hmm. Antingen är jag en utmärkt fotograf eller så stryker jag mina plexi regelbundet - alternativt båda ovanstående! Toppraffel så här på fredagskvällen när jag inte alls hellre hade spelat spel i Göteborg framför att rätta inför betygssättningen nästa vecka...

Tyvärr stämmer inget av ovanstående. Jag släcker den mest direkta lampan och vänder bort en annan lampa för att få bilderna lite åt det matta hållet. Jag kör på gamla skivor från K-Rauta, dom är tjocka och ungefär lika repiga som min ungdoms Ebba Grön-skivor.

[jerry]

Hmm. Antingen är jag en utmärkt fotograf eller så stryker jag mina plexi regelbundet - alternativt båda ovanstående! Toppraffel så här på fredagskvällen när jag inte alls hellre hade spelat spel i Göteborg framför att rätta inför betygssättningen nästa vecka...

Tyvärr stämmer inget av ovanstående. Jag släcker den mest direkta lampan och vänder bort en annan lampa för att få bilderna lite åt det matta hållet. Jag kör på gamla skivor från K-Rauta, dom är tjocka och ungefär lika repiga som min ungdoms Ebba Grön-skivor.

Tack för info .... Köpt matt plast nu skall testa att plasta in plexit 🤓

[Fredrik H]

I slutet på juli så genomför sovjeten en major offensive in i Rumänien. Det är bland det sämsta som skådats i mannaminne. Kombinationen av korruption, vodka till frukost. lunch och middag samt usla tärningar (inledde med dubbeletta) gör att offensiven inte bryter igenom på allvar, man bara pressar axeln bakåt under ordnade former. En sovjetisk kår som faktiskt tar sig över fästningslinjen får det tvivelaktiga nöjet att anfallas av både GD och Totenkopf, något som gör Adolf glad.

Jag trodde att Rumänien skulle byta sida här (det är ett tärningsslag om man har rätt support), men icke. Fascism är fortfarande det mest lockande alternativet för den rumänske bonden. Det är nästan svårt att ta in hur värdelöst det här kriget varit för Rumänien. Först gödslar man med generationer av unga män hela vägen från Odessa till Stalingrad, sedan får man sitt eget land som slagfält för att sedan avsluta med att gödsla med de stackars killar som överlevt när Stalin använder dem  som kanonmat mot tysken.



Helhetsbilden visar Bagrations framsteg med den övre röda pilen. Situationen har nu urartat så mycket så AGN måste lämna sin försvarslinje och falla tillbaka (blå pil) för att hålla ihop med AGC. Walther Model (en väldigt bra supportbricka) får befälet över centern, men Adolf är fortfarande arg över förra turnens fiasko så alla förstärkningar går till västfronten (där ju Cobra precis dragit igång).

Av konstnärliga skäl så bjuder jag också Jerry på konstformen lampa i plexi, men det går inte att ta helhetsbilder i totalt mörker.   

[tinG]

Återigen en lysande AAR 
Tack!    

[Fredrik H]

I början på augusti 44 så börjar situationen i centern stabiliseras. Models ankomst spelar roll, men viktigare är att sovjeten håller på att framgruppera sina logistikkedjor och därför saknar understöd för sina anfall. Som synes har även AGN fallit bakåt, men Adolf skriker att Pskov måste hållas och utnämner staden till en fästning. Det rörliga krigets tid är förbi, nu är det politisk övertygelse och rastillhörighet som kommer att avgöra striderna. En och annan invånare i Baltikum känner en viss uppgivenhet. En balt i min ålder minns tsarryssland, första världskriget, ryska inbördeskriget, sovjetisk ockupation, nazistisk ockupation och nu är sovjet på ingång igen. Jag gissar att dom håller sig för skratt.

Det är en svår avvägning i norr, man vill inte ge upp för mycket men samtidigt så får man inte tappa kontakten med AGC. Det är inte uppenbart hur man bör göra.



I söder så sker det en statskupp i Rumänien och landet förklarar krig mot sina tidigare allierade. Stalin är nöjd, nu när trotskister och kulaker äntligen är utrensade ur fosterlandet så har han nu ett nytt land att bearbeta. Vem vet, det kanske finns någon bonde som vill behålla maten han odlat, sådana vulgariteter måste sköljas bort i den historiematerialistiska flodvåg som sköljer över Östeuropa.

Tyskarna tvingas kasta sig bakåt innan de rumänska förbanden organiserar sig, Hitler blir förstås arg, men ärligt talat verkar han ha skolkat från kursen i positivt tänkande de senaste veckorna. Den kanske viktigaste förändringen sker i södra Polen, den enda front där inget egentligen hänt - än. 1st PzA får nämligen en ny chef, Heinrici. Den brickan nollar det sovjetiska artilleriet i en offensiv, något som kan begränsa eventuella framsteg i anfallen. Brickor som blir arméchefer är kvar fram tills Adolf sparkar den tänkta chefen längs fronten, något som beror på hur mycket mark (städer och HQ) man tappar.

Gladast över utvecklingen den här rundan är ungrarna, de går in och ockuperar flera rumänska städer utanför bild. Äntligen så har man fått ge sig på sin verkliga motståndare, arvfienden Rumänien. 



 

[Fredrik H]

i mitten på augusti så startar inga stora offensiver. Centralt på kartan så har nu teater-HQ Central Nord slagit sig ner i Minsk (vit bricka) och stabspersonalen sippar lite på dieseln och kollar in om något har hänt i staden sedan 41.
Till vänster om Minsk (jag inser att söder låter bättre) så är det ruskigt mycket eldkraft som finns församlad, en stöt mot Brest-Litovsk skulle bli svårstoppad. Som tur är för Model så behöver sovjeten ackumulera förråd i säkert en månad innan det smäller på riktigt.
För att lugna Adolf så skickar Hermann sin alldeles egna division (HG)för att staga upp centern. Inget kan ju gå fel när Luftwaffes pansarförband anländer, ogifta och renrasiga karlakarlar från rikets alla hörn!



HG-Divisionens chef, Schmalz, ser inte ut som han skulle rösta på miljöpartiet eller ens odla basilika på balkongen.



I söder så rullar de retirerande tyska förbanden förbi oljefälten i Rumänien. Hitler skriker att han inte kan vinna kriget utan drivmedel. Han kanske har en poäng, men den 8:e armén har inte förband nog för att hålla rumänien, istället siktar han på att stoppa kommunisterna i de karpatiska bergspassen,

I södra Polen vet båda sidorna att det snart smäller. Sovjeten har fyllt på tillräckligt med förråd för att trumma igång en major offensive. Det vore skönare om Heinrici fått sparken, men det är svårt att styra över. Nästa runda drar det igång, om inte Stalin får för sig annat.     

[Fredrik H]

Den stora offensiven i södra Polen går av stapeln i mitten av augusti. Slutmålet är rimligen Warszawa. Heinrici har naturligtvis förberett sig noga, så när offensiven startar försvarar sig tysken med näbbar och klor. Anfallet är kraftfullt, efter ungefär en veckas strider så faller tyskarna bakåt, men inget okontrollerat genombrott har ägt rum (ryssarna slog dåligt även här, inget tärningsslag i de fem första anfallen var högre än 6 på 2D6). Nästa runda kan bli värre då man inte har någon försvarslinje grävd, man får lita på terräng och truppkvalitet. Trots den relativa framgången är Hitler så upprörd att han snart kommer att sparka någon - eller några.



Jag inser här att jag missat en regel som ska missgynna sovjeten. Det är svårt att säga hur stor roll det spelar, men konsensus på BGG verkar vara att det är svårt att hålla historiskt tempo med ryssen, så jag låtsas som det regnar och spelar vidare.

I norr stannar det upp. När en major offensive äger rum tenderar det att bli stillastående på andra ställen. Sovjeten inser att Minsk är för långt bak för nästa offensiv så det blir till att framgruppera logistiken till det nyligen erövrade/befriade Vilna istället.

Det är dags för Stalin att fundera på var nästa större insats skall göras. Det kräver lite förarbete och planering, det är samtidigt inte glasklart vad som är bäst. Stavkan har lite att fundera över, sommarvädret kommer inte att vara för evigt. 

[Fredrik H]

Turn 8 så flyttas inte fronten på något dramatiskt sätt så det blir en helhetsbild. Längst ner i söder, utanför Bukarest och Ploesti, är det omfattande pansarstrider. Sovjeten anfaller för att inringa oljefälten, men Hitler kräver ett ett motanfall och GD slår tillbaka. Tendensen är att tyskarna inte har råd med sina förluster och att man kommer behöva dra sig tillbaka.

Söder om Pripjet så är Stalin oerhört missnöjd med sin stora offensiv förra turnen och kräver ytterligare anfall (ett support-chit kräver anfall), Ryssen anfaller, misslyckas med att ta en stad men dränerar fienden på ett alldeles för stort antal infanterister, Heinrici faller bakåt igen och får det allt svårare att få ihop linjen.

Norr om träsken så drar sovjeten ut fyra tank-kårer till Stavkan och börjar ladda för att befria baltstaterna. Det går långsamt pga att HQ:t är dåligt placerat (man vill ha både järnväg och storstad).

Hitler får nog i slutet på turnen och sparkar chefen - vilket innebär att både Heinrici och Model får röra sig till arbetsförmedlingen. Dessutom så kommer tyskarna vara begränsade nästa turn. Dom får hoppas att det inte blir något genombrott nästa turn, halv förflyttning när man har 2 mp är nämligen 1 mp (det går ett sus genom publiken när min mattekompetens glimmar till).

Längst ner till vänster är den tyska dödhögen. Det är förskräckligt många förband som försvunnit från kartan, jag tror det är typ 50 divisioner av varierande kvalitet. Sovjeten funkar annorlunda, han mest roterar runt och bygger upp sina brickor.