[Nisse]

Stackarna. Så kan det gå. Kanske inte för inte som infanteri bör strida genom eldöverfall i "sin" terräng dessutom från förberedda positioner.

Att anfalla och möta pansar som också anfaller bör nog undvikas. Det som skedde här är nästan exakt vad som hände "mitt" norrlandsskyttekomp -94 när de mötte ett stridsvagnskompani under en övning  . Totalt överrullade.

Hursom så är nog den där svenska bataljonen satt ur stridbart skick för rätt länge redan nu. Med ett kompani utplånat och ett annat reducerat är de knappast att anse som en bataljon skulle jag tro.

[Strv102r]

Stackarna. Så kan det gå. Kanske inte för inte som infanteri bör strida genom eldöverfall i "sin" terräng dessutom från förberedda positioner.

Att anfalla och möta pansar som också anfaller bör nog undvikas. Det som skedde här är nästan exakt vad som hände "mitt" norrlandsskyttekomp -94 när de mötte ett stridsvagnskompani under en övning  . Totalt överrullade.

Hursom så är nog den där svenska bataljonen satt ur stridbart skick för rätt länge redan nu. Med ett kompani utplånat och ett annat reducerat är de knappast att anse som en bataljon skulle jag tro.

Jo, just så. Men hade VJ hunnit före i GT hade de teoretiskt kunnat försvarsgruppera, om än inte gräva ner sig, vilket hade gjort viss skillnad. De aktiverades också väldigt dåligt detta GT vilket rimmar med det tänkbara narrativet om ledningskollpas vid tydligen oväntad stridskontakt. Hade de hunnit försvarsgruppera och aktiverats lite mer så de kunnat nyttja artilleriet mer hade vi fått en ganska jämn strid, med viss övervikt för stridsvagnarna så klart. En marininfanteribataljon är trots allt mer motoriserad än mekaniserad. Man kan också invända att ryzzarna är för högt värderade i sin duglighet mht vad vi sett i Ukraina. De ska nog inte vara bättre än ett svenskt hyfsat nyövat krigsförband, oavsett sin påstådda elitstatus, men det var den infon jag hade då. Skillnaden mellan VJ 6 och ryzzens 7 gör skillnad. IB12 bataljonen vi såg i SKIVARP hade bara 5 då den inte genomfört KFÖ på längre tid. 

[Strv102r]

QJ aktiveras först och skjuter så klart på efter bästa förmåga. Man lyckas med stöd av två haubitsbatterier nedhålla alla röda framför sig. Utom stridsvagnarna. Det var tråkigt. Dålig stämning sprider sig snabbt i den pluton som utsätts för elden från 4 st T-55M1. Om alla dödas, flyr eller om det är en mix kan man spekulera i. Plutonen upphör existera som stridande enhet.







SJ misslyckas skaka motståndskraft i de nedhållna. Indirekt eld ger ingen verkan. Ryzzen är uppsutten vilket minskar sannolikheten för verkan.






RJ1 når sin stridstross under sin flykt. Han tar med den bakåt.






Och stridstrossen med kompch fortsätter bakåt.





QJ breddar ut återstående plutoner, vinklar mot flankhotet med del och börjar dra sig bakåt. SJ lyckas försvarsgruppera del av kompaniet. Sent. Kanske varit bättre att begära ett rökbälte av grk och dra ur bakåt?






RJ stridstross närmar sig haubitsbataljonens gruppering.






Bataljonstaben grupperar om så de finns bakom grkplutonerna.






Brigaden vill inte riskera haubitsbataljonen som får order att snabbutrycka. Den försvinner som en fänrikslön.







QJ drar sig ur bakåt.

Där är GT slut. Och scenariot. Notera att marininfanteribataljonen inte fick till en enda aktivering. Osannolikt minst sagt. Men kan förklaras som att en oerfaren batch tappat greppet om bataljonen som slåss i tre riktningar, dåligt grepp om vad man slåss med och kanske bristande samband när kompch är för upptagna i strid allihopa för att svara i radio.  Batch vill ropar HALT! Och påbörjar en lägessammanfattning på radion. Det binder alla chefer vid radion och då tenderar verksamheten att utsättas för ledningsvakuum och avstannar i många fall. Lägessammanfattningar skadärför INTE genomföras under pågående strid, utan efter, om det är läge för det. Men en oerfaren chef som tappat greppet kan tänka att nu måste jag ta tillbaka kontrollen, få grepp om läget, och sedan köra på. Det tar bara några minuter ju. Men det gör det ALDRIG!

Och kanske svensken kommer undan när ryzzen tappar tempot? Kanske inte om de kommer i gång snart. Oavsett kommer röd sitta på höjden och VJ IB41 är förbrukad för stunden.

[Strv102r]

En utzoomning på det taktiska läget vid YSTAD.

[Nisse]

Förstnä och främst, väldigt kul att följa detta. Som en svensk Tom Clancy Röd Storm rip off. 

Svensken borde bekymra sig lite över den ryska bataljonen som precis tryckt till IB41. Om den "går till vänster" så ligger den i ryggen på 3PB7 vilket skulle vara dåligt. Mellan sjöarna finns väl bara ett pansarskyttekomp (PBV302)? Svårt om en hel bataljon med ett kompani stridsvagnar anfaller.

IB41 kan nog försvara sig men kan knappast hota den ryska flanken.

Finns det nått pvrb komp eller annat som kan hjälpa pansarskyttekompaniet så inte pansarbataljonenrna måste avdelas för att skydda sin flank. Känns slösaktigt att avdela stridsvagnar för detta.

[Strv102r]

Förstnä och främst, väldigt kul att följa detta. Som en svensk Tom Clancy Röd Storm rip off. 

Svensken borde bekymra sig lite över den ryska bataljonen som precis tryckt till IB41. Om den "går till vänster" så ligger den i ryggen på 3PB7 vilket skulle vara dåligt. Mellan sjöarna finns väl bara ett pansarskyttekomp (PBV302)? Svårt om en hel bataljon med ett kompani stridsvagnar anfaller.

IB41 kan nog försvara sig men kan knappast hota den ryska flanken.

Finns det nått pvrb komp eller annat som kan hjälpa pansarskyttekompaniet så inte pansarbataljonenrna måste avdelas för att skydda sin flank. Känns slösaktigt att avdela stridsvagnar för detta.

Jo, PB63 hade två fristående pvrbkompanier (i PB63M hade de slagits ihop till en pvbat med ytterligare resurser), just för sådana lägen, men de har inte gjort entré i händelseförloppet än. Nu börjar utfallet i scenariona divergera från min tänkta storyline när jag designade spel/scenarion. Får se om jag kör scenariona som de var tänka, eller lajvar till det för att det ska bli mer cause and effect liksom.

[Strv102r]

En utzoomning på det taktiska läget vid YSTAD.

Dags att ta tag i detta igen. Nu kommer 12. mekbat F och en brigadskyttebataljon (IB77) ur IB 11 att anfalla för att slå luftlandsatt fiende vid STURUP. Det är en stor röd regementsikon där, men de två minustecknen innebär att det ur 3. bataljon, den som fördröjde pansarbataljonen bara återstår ett förstärkt kompani. Ur 1. bataljon som anföll STURUP från öster återstår 2 reducerade kompanier, och av 2. bataljon som anföll STURUP från väster återstår två reducerade plutoner.

[Strv102r]

Terrängen ser ju ut som den gör så den ryska grupperingen blir misstänkt lik den som 5 cskbat hade.

[Strv102r]

12. mekbat F står i UFA (utgångsläge för anfall) när GT2 startar. Det tog en timme att komma dit från startläget. I ALSTAD är X vit, bakre underhållsomgång, grupperad tillsammans med stapsplatsen. Resten av bataljonen befinner sig med QJ avsutten vid sjöns södra spets. SJ är grupperad på höjden norr ANDERSLÖV med bataljonschefen (vid denna tid SAL Nilsson som på 90-talets mitt var kurschef för Krigshögskolans Allmänna Kurs KHAS AK på Stridsskola Syd, SSS). I ANDERSLÖV är också X svart, främre underhållsomgång och pionjärplutonen grupperad. Omedelbart väster ANDERSLÖV är haubitskompaniet grupperat med sina 4 st 10,5 cm haubits m/40. I GRÖNBY finns TJ och söder om GRÖNBY står RJ på vägen uppsutten i sina Ltgb 934 (på transportmarkören är det en tgb 20, hittade ingen bra på 934:an där och då). Spaningsplutonerna finns omedelbart framför bataljonen. De framryckte tidigt till UFA för att säkerställa att det verkligen var obesatt av fienden, och har sedan bevakat detta. Deras roll är nu överspelad i denna uppgift och när anfallet startar går de för att skapa goda förutsättningar för nästa uppgift för bataljonen, eller vara reserv. Att ha egna tgb 903 och avsutten trupp framför de anfallande förbanden är sådär bra...

En mekbat F ser nästan ut som en pansarbataljon. Alla Mekbat F utom en hade strv 102R, den sista hade strv 101R. Stridsvagnskompanierna hade så klart en pansarskyttepluton med pbv 302 var. Det fanns inga Brobv 941 i mekbat F, utan istället fanns bromaterielgrupper med KB4 demonterad på lastbil. Dessa kunde sättas ihop av en pansraskyttepluton eller pionjärplutonen. Pansarskyttekompanierna däremot hade inte pbv 302 utan just ltgb 934 vilket är en avgörande skillnad för hur bataljonen kan uppträda när de understödjande skyttekompanierna har en helt annan rörlighet och skydd än de som ska understödjas. Pansarskyttekompaniernas pv-pluton hade pgtgb 9031 precis som pansarbataljonerna.

Fem fristående mekbat (till skillnad från de två i MekB10 ingående mekbat som såg annorlunda ut) skapades på 80-talets mitt då de förutvarande fördelningsstridsvagnskompanierna avskaffades. Dessa parades ihop och slogs ihop med befintliga lokalförsvarsbataljoner, eller nyutbildades, eller sattes upp av omsatta pansarskyttekompanier, eller skrapades ihop av på PS försöksbataljon utbildade enskilda stridsvagnsoldater. Det varierade kraftigt från bataljon till bataljon. 31 mekbat F (organiserad av P4 1986-87) skapades utan något fördelningsstridsvagnskompani som grund. QJ och SJ grundutbildades det året med stabs och trossdelar. RJ skapades genom att ett vanligt pansarskyttekompani som omsatts året innan och utgått ur brigaden stoppades in i bataljonen. TJ skapades genom att 15 årgångar enskilda 102-utbildade soldater från PS försöksbataljon sattes ihop till ett kompani. Men PS utbildade ju inga grupp- eller plutonchefer så dessa grundutbildades också 86-87 som en extra befälselevpluton med sex vagnar som under året bemannade sina vagnar själva som besättningar. Först på slutövningen träffade dessa sina riktiga besättningar inkallade till repövning med RJ. På detta sätt kunde P4 snabbt sätta upp bataljonen och sedan återgå till att utbilda PB9 och slippa ta i den där fördömda mekbaten med sina antika 102:or!

Övriga fristående mekbat var 11 (P6), 12 (P7), 41 och 43 (P10).

Våren 1989 gjorde 12 mekbat KFÖ vilket innebar att den var helt nyövad vid den tid som detta hypotetiska scenario utspelar sig. Den har således hög färdighetsnivå på plutonerna och är i klass med VDV. Däremot är 102:orna slitna maskinellt och mekaniskt opålitliga. Slumpen visar att SJ har två plutoner med step loss vid det här laget, och TJ ett steploss.

[Nisse]

Spännande, jag hoppas det går bra för svenskarna. En stilla undran. Vad är syftet med att anfalla Sturup? Varför vill man ta tillbaka det? Hade man inte kunnat bara behålla  en skyttebataljon med lite artilleri och hålla VDV omringade och i försvarsläge? Ryssen kan ju knappast flyga in förstärkningar om svensken kan beskjuta flygplatsen med artilleri. Då de är svaga kan de knappast anfalla och därigenom utgöra en fara i ryggen? Då hade ju mekbat:en kunnat användas till annat?

[Strv102r]

Man kan resonera så. Men så minns man att tyskarna flög in bergsjägarna till Maleme i maj 1941 trots att nya zeeländarna kunde beskjuta landningsbanan inte bara med artilleri, utan med direkt eld. Det kostade så klart, men räddade operationen.

Hade banan förstörts, eller bara blockerats, som redan i fredstid planerats och förberetts hade det varit en annan sak.

[Strv102r]

Bataljonen har fått ETI (eldtillstånd med IB 41 brigadhaubitsbataljon (Haubits 77A) och bataljonchefen behåller det själv. Däremot tilldelar han eldtillståndet med bataljonsartilleriet till QJ.






Och Q går först. Nedhållande eld skjuts med bataljonsartilleriet mot den misstänkta ryska ställningen 1 km längre fram. Framryckningen startar. Kompaniet går ju till fots, så fort går det inte.






Nästa lyckade aktivering går också till Q. Den nedhållande elden fortsätter. Skyttet tar sig närmare.






VJ aktiveras, så SAL skjuter nedhållning med haubitsbataljonen mot de två misstänkta ställningarna framför SJ resp TJ.






Q igen. Det visar sig inte finnas någon fiende på plats.






Q återigen! Kompaniet vinklar av mot nordost och fortsätter i den betäckta terrängen. Man får då klart för sig att SJ anfallsmål är tomt.






Som av en slump blir SJ mer aktiv när det bekräftats att anfallsmålet är tomt. Framryckningen startar och målet tas. DEt visar sig dock att bortom anfallsmålet, 2 km bort, finns BMD-1 grupperade som öppnar eld med AT-3 Sagger mot CS och DS. Robotskotten får dock ingen verkan.

[Strv102r]

CS och DS lyckas skjuta bort en eller ett par BMD. AS och BS ska ta ställning i den lilla dungen söder sjön nära den upptäckte fienden, så de påbörjar anfall, men så snart de kommer fram i skogsbrynet öppnar 4-5 BMD rakt norr om AS och BS eld med robot mot dessa plutoner. AS tar skydd. Elden blir verkningslös vilket mycket beror på stridsvagnsplutonernas höga färdighetsvärde vilket gör att deras "saving roll" vid verkan sannolikt lyckas. Nyövade med duellstridssimulatorer så kan de det här med att smyga fram i eldställning, visa minimal målyta, skjuta två snabba skott och snabbt backa i skydd, flytta i sidled till ny ställning och göra om. De vet hur en bra eldställning ser ut, och de kan använda närdskyddsrök etc. De är svåra att komma till skott mot, exponerar sig kort tid, kanske 10 sekunder i eldställning, kör snabbt från skydd till skydd,medan en AT-3 flyger med 130 meter i sekunden så det tar en stund bara i flygtid, borträknat tid för målupptäckt, beslut om insats och rikttid för skytten. Jag glömde lägga ut Missile 1 markörerna.






Ryssarna begär granatkastar eld mot QJ, men måluttaget är uselt och elden går fel.





Så ska det se ut!






Duellen fortsätter med verkningslösa robotskott och ganska ineffektiv kanoneld också på ca 2 km håll mot små mål. Fienden framför CS och DS går i skydd, medan även BS tvingas i skydd.






Medan VJ fortsätter nedhålla TJ anfallsmål startar TJ anfallet. RJ följer efter på kolonn uppsutten i sina 934:or. Anfallsmålet visar sig vara tomt på fiender.







GT är slut. Helhetsbilden. SJ är hejdad av robotelden, men ryssarna börjar få slut på robotar. QJ kan knappast framrycka till fots över 2 km öppen terräng mot fientliga grupperade stridsfordon, så de är också hejdade så länge fienden är kvar där. TJ och RJ kan fortsätta mot den fienden CS och DS är i strid med.

[Strv102r]

1 bat 273 får börja. Antingen är de som ska skjuta nedhållna i skydd, eller så är målen det. men begära grk över Q kan man göra! Men det var tydligen svårt att göra ett bra måluttag där de befinner sig... Elden landar i fel dunge.






VN IB41 tät anländer från väster. Spaningsplutonen går först och "tar" FAP (fordonsavlämningsplats) för första tillkommande skyttekompani. Bakom den kommer batpv och pionjärer som fortsätter till HOLMEJA. Därefter Grkplutonerna som grupperar längs den nord-sydgående vägen. Batstab grupperar norr SVEDALA.







TJ anfaller norrut på 1 km bredd med stridsvagnsplutonerna. Pansarskytteplutonen svänger av österut och gör omfattning höger för att falla fienden i skogen i flanken medan den är upptagen med alla stridsvagnar frontalt. Stridstekniskt helt rätt, men det visar sig vara onödigt då stridsvagnarna snabbt nedkämpar kvarvarande BMD-1. RJ fortsätter följa efter TJ.








1/273 igen. Grupperingarna nära TJ som främst varit beredda åt sydost vinklar upp åt rätt håll och vissa rör sig i skogen för att möta hotet.






Q ska beskjutas med grk igen, men det går inte denna gång heller. Vad som inte redovisas här är de återkommande ineffektiva skjutningarna med 10,5 cm och 15,5 cm mot BMD:erna norr AS och BS.

[Strv102r]

När det är dags för TJ att fortsätta visar sig det vara en massa flyende civila som blockerar vägen och kräver uppmärksamhet, så det blir inget av med denna aktivering för TJ. Ryssen spelar också ett "byfånekort" på chefen TJ, vilket kan hänga i hop med dennes oförmåga att strunta i civilisterna, möjligen hänvisa dem till stridstrossen i GRÖNBY och fortsätta med uppgiften.






SJ- CS ocg DS omgrupperar till en ställning vid TJ flank för att kunn avge eld mot fienden norr om A och BS. De drar på sig roboteld och CS nedhålls/går i skydd.






VN tätbrigadskyttekompani, SN, anländer och ansluter in bakom spaningsplutonen. De borde haft 20-bilsmarkörer på sig...