[Engelbrekt]

Om vi talar om andra världskriget så finns det ju vapentyper såsom tunga kulsprutor och infanterikanoner som är mer användbara i en försvarssituation än en anfallssituation, så eldkraften är inte nödvändigtvis densamma i anfall som försvar.

För mig är som sagt det mer att försvar som stridsform i sig är överlägset. Alla vapentyper borde väl ha mer i eldkraft i försvar än i anfall? Bland annat eftersom man sitter still i skydd och skjuter, har förberett eldställningar, utpekade punkter för eldledning, och allt möjligt. Detta borde ju tala för att enheter då faktiskt har ett högre försvarsvärde än anfallsvärde. Men att då dessutom lägga till skydd för terräng OCH en CRT som är viktad så att försvararen har fördelar vid låga odds blir att skapa regler som dubbel- eller trippelförstärker samma effekt ur verkligheten.

[Strv102r]

Ja det där är ju intressant. Om man bara har en typ av förband, exempelvis infanteriförband 1914, så skulle man ju kunna ha ett och samma värde både offensivt och defensivt och sedan hantera försvarets styrka med hur man balanserar CRT:n så att det krävs 3-1 för att nå ca 50 % segersannolikhet. man kan också göra tvärtom, ge mycket starkare defensivt värde och utgå från 1-1 i stället på CRT:n. I många fall upplever jag att man gör mittemellan. Ett lite högre defensivt värde och en CRT som medger (men inte nödvändigtvis garanterar) framgångsrika anfall raden på 2-1. Jag upplever att 1914 TitE är ett av dem. Om man lägger till pansarförband till infanteriet så behöver man nog spela på flera av strängarna då de olika förbandstyperna kommer till sin rätt gentemot varandra i olika terrängtyper.

När jag tog fram MSS system för högre taktisk nivå (där varje bricka är en bataljon och det alltså inte längre går att använda principen skjutande system kontra målet skyddsnivå då så många olika skjutande system finns i varje bataljon i varierande mängd och med olika skyddsnivåer) i höstas se resonerade jag så här rent principiellt:

Ett mekaniserat förband förstärkt med ett stridsvagnar är dubbelt så bra som ett skytteförband i defensiv strid och fyrdubbelt i anfallstrid. Således bör en skyttebataljon ha 1 i anfallsvärde och 2 i försvar och ett mekförband fick 4 resp 4. Ett mekförband utan stridsvagnar (alltså bara med pansarskyttefordon och skytte) är dubbelt så bra som ett skytteförband i anfall och bättre i försvar, men inte dubbelt så bra. De fick 2 resp 3. Ett Pv-förband fick enligt samma logik 0 resp 3.

Sedan kan man ju modifiera dessa värden efter aktuell parts storlek på bataljonerna (antal fordon vilket skiljer sig mycket i olika länder) samt den faktiska materielen. I exemplet ovan så är båda sidor identiska i dessa avseenden. Om jag exempelvis skulle sätta värden för en Svensk Pbat 63 med Strv 103 och Pbv 302 kontra en ryskt motoriserad skyttebataljon med BMP-1 och T-72A (om jag skulle nyttja det systemet för ett spel på högre taktisk nivå i samma anda som Swedish Steel) skulle jag nog för jämförelsen sätta 4 resp 4 på den röde och 8 resp 8 för den blå. Eller kanske snarare 8 resp 8 om den blå har Strv 104 och 7 resp 9 om den har Strv 103.

[Elias Nordling]

Skulle säga att försvar inte automatiskt är bättre. En mobil anfallare kan hitta luckor i försvaret och ta sig förbi så att försvararen tvingas omlokalisera sig och kanske retirera.

[Engelbrekt]

Skulle säga att försvar inte automatiskt är bättre. En mobil anfallare kan hitta luckor i försvaret och ta sig förbi så att försvararen tvingas omlokalisera sig och kanske retirera.

Nej inte automatiskt, men generellt bättre. Sen finns det ju alltid medel och motmedel. Kan anfallaren hitta luckor kan försvararen ha en reserv för att täppa till dem, och så vidare.

[Engelbrekt]

Ja det där är ju intressant. Om man bara har en typ av förband, exempelvis infanteriförband 1914, så skulle man ju kunna ha ett och samma värde både offensivt och defensivt och sedan hantera försvarets styrka med hur man balanserar CRT:n så att det krävs 3-1 för att nå ca 50 % segersannolikhet. man kan också göra tvärtom, ge mycket starkare defensivt värde och utgå från 1-1 i stället på CRT:n. I många fall upplever jag att man gör mittemellan. Ett lite högre defensivt värde och en CRT som medger (men inte nödvändigtvis garanterar) framgångsrika anfall raden på 2-1. Jag upplever att 1914 TitE är ett av dem. Om man lägger till pansarförband till infanteriet så behöver man nog spela på flera av strängarna då de olika förbandstyperna kommer till sin rätt gentemot varandra i olika terrängtyper.

När jag tog fram MSS system för högre taktisk nivå (där varje bricka är en bataljon och det alltså inte längre går att använda principen skjutande system kontra målet skyddsnivå då så många olika skjutande system finns i varje bataljon i varierande mängd och med olika skyddsnivåer) i höstas se resonerade jag så här rent principiellt:

Ett mekaniserat förband förstärkt med ett stridsvagnar är dubbelt så bra som ett skytteförband i defensiv strid och fyrdubbelt i anfallstrid. Således bör en skyttebataljon ha 1 i anfallsvärde och 2 i försvar och ett mekförband fick 4 resp 4. Ett mekförband utan stridsvagnar (alltså bara med pansarskyttefordon och skytte) är dubbelt så bra som ett skytteförband i anfall och bättre i försvar, men inte dubbelt så bra. De fick 2 resp 3. Ett Pv-förband fick enligt samma logik 0 resp 3.

Sedan kan man ju modifiera dessa värden efter aktuell parts storlek på bataljonerna (antal fordon vilket skiljer sig mycket i olika länder) samt den faktiska materielen. I exemplet ovan så är båda sidor identiska i dessa avseenden. Om jag exempelvis skulle sätta värden för en Svensk Pbat 63 med Strv 103 och Pbv 302 kontra en ryskt motoriserad skyttebataljon med BMP-1 och T-72A (om jag skulle nyttja det systemet för ett spel på högre taktisk nivå i samma anda som Swedish Steel) skulle jag nog för jämförelsen sätta 4 resp 4 på den röde och 8 resp 8 för den blå. Eller kanske snarare 8 resp 8 om den blå har Strv 104 och 7 resp 9 om den har Strv 103.

Sådana här proportionella ökningar baserade på en idé, alltså till exempel 1 i anfall, 2 i försvar som du skriver ovan, gillar jag. Men när en enhet har 6 i anfall och 7 i försvar, då känns det mer plockat ur hatten och godtyckligt.

[Strv102r]

Sådana här proportionella ökningar baserade på en idé, alltså till exempel 1 i anfall, 2 i försvar som du skriver ovan, gillar jag. Men när en enhet har 6 i anfall och 7 i försvar, då känns det mer plockat ur hatten och godtyckligt.

Ja, så kan det ju upplevas. Men i det här fallet handlar det om att göra skillnad mellan de bataljoner som har Strv 103 och de som har Strv 104. De fanns en teknisk förmågeskillnad mellan de förbanden då Strv 103 inte kunde skjuta under gång vilket var en fördel för 104-systemet som kunde skjuta under gång. Sedan hade Strv 103 i gengäld en fördel av att vara mycket låg och visa liten målyta vilket gynnade försvar relativt mot anfall. Det handlar till viss del om krom. Då dessa effekterna av faktorer är mycket svåra att mäta matematiskt så får det bli en uppskattning mellan tummen och pekfingret som grundar sig på mina egna erfarenheter av systemen då jag utbildat på dem båda och även truppfört förband med båda typerna av vagnar.

Sedan kan man alltid diskutera var på skalan man ska ha utgångspunkten. I detta fall gjorde jag Strv 104 till nollpunkt. Hade man valt Strv 103 så hade det kanske varit 8 resp 8 för 103 och 9 resp 7 för Strv 104.

[Engelbrekt]

Sådana här proportionella ökningar baserade på en idé, alltså till exempel 1 i anfall, 2 i försvar som du skriver ovan, gillar jag. Men när en enhet har 6 i anfall och 7 i försvar, då känns det mer plockat ur hatten och godtyckligt.

Ja, så kan det ju upplevas. Men i det här fallet handlar det om att göra skillnad mellan de bataljoner som har Strv 103 och de som har Strv 104. De fanns en teknisk förmågeskillnad mellan de förbanden då Strv 103 inte kunde skjuta under gång vilket var en fördel för 104-systemet som kunde skjuta under gång. Sedan hade Strv 103 i gengäld en fördel av att vara mycket låg och visa liten målyta vilket gynnade försvar relativt mot anfall. Det handlar till viss del om krom. Då dessa effekterna av faktorer är mycket svåra att mäta matematiskt så får det bli en uppskattning mellan tummen och pekfingret som grundar sig på mina egna erfarenheter av systemen då jag utbildat på dem båda och även truppfört förband med båda typerna av vagnar.

Sedan kan man alltid diskutera var på skalan man ska ha utgångspunkten. I detta fall gjorde jag Strv 104 till nollpunkt. Hade man valt Strv 103 så hade det kanske varit 8 resp 8 för 103 och 9 resp 7 för Strv 104.

Jag tänkte egentligen på andra spel, där exempelvis en infanteridivision har olika värden för anfall och försvar. I fallet ovan med stridsvagnar som är konstruerade och optimerade för olika saker kan jag köpa det. Allt beror väl på skalan i slutändan...