[Strv102r]

Då drar det snart igång. Jag spelar allierad och tänkte följa den historiska planen inledningsvis. Se bilden nedan.

[Strv102r]

Själva landstigningen blir kaotisk och ger lite dåliga förustättningar. Flera av förbanden landar inte där det är tänkt utan på andra förbands stränder vilket gör att det blir trångt. Det ökar även sårbarheten för tyska anfall. Flera bataljoner, även en US rangerbataljon lider förluster vid landstigningen till tysk artillerield eller andra friktioner. Anfallen mot de tyska kompanimotståndsnästena går som på räls. 46 & 56 UK div slår snabbt fienden framför deras stränder. Ironiskt nog lyckas US 36 div som landsteg helt på rätt platser inte alls lika bra. Ett centralt motståndsnäste håller ut och stoppar dem helt. 36 lider stora förluster.

Ännu mer skrämmande blir det när tysken sätter igång med sina reaktioner. Många av hans förband hinner inte bli stridsberedda och får inte flytta eller når inte fram men tre stridgrupper med vardera ett stridsvagnskompani och ett skyttekompani anfaller hänsynslöst mot brohuvudena, helt i enlighet med svenskt pansartänkande från invasionsförsvarets tid (se röda pilar ovan). Den södra stridsgruppen rullar rakt över en reducerad bataljon från 36 US (bara en rest av kompanistorlek blir kvar) och fortsätter mot stranden. Den mittre gruppen anfaller mot kusten och sedan längs den in mot 56 UK södra brohuvud. Detta försvaras desperat. Tysken stoppas och ahyns skyttekompani tappar allt stridsvärde men det kostar en skyttebataljon och delar av ett fältarbetsförband av bataljons storlek. Den norra stridsgruppen anfaller 56 UK norra brohuvud söderifrån och reducerar den skyddande bataljonen till bara rester som max klarar hantlangaruppgifter. Dock går denna tyska stridsgrupp åt i anfallet på grund av det kraftiga fartygsartilleriunderstödet..

Det visar sig att en stridsgrupp ur ett elitförband på ett stridsvagnskompani och ett skytteförband av kompanistorlek tillsammans inte har några problem att mula en ordinär skyttebataljon utan pansarvärnsförband. Med tre tabellhöjningar för stridsvagnarna och 2 för moralöverlägsenhet kan man anfalla på låga numerära odds. Jag måste erkänna at jag blev en aning skakad.

Nu gäller följande;

Stridsgrupp SOF (US rangers  3 bataljoner och UK Commandos 2 bataljoner) enligt planen ovan.

46 UK enligt planen ovan.

56 UK, tur att týskens norra stridsgrupp försvann! Nu ska luckan mellan norra och södra brohuvudena bindas ihop och södra flanken förstärkas. Fartygsartilleriet ska mula hans små stridsgrupper men vi anfaller inte med manöverförband.

36 US. Förstärker norra flanken. Mula fi med fartygsartilleri enligt ovan. Slå motståndsnästet framför divisionen och därefter enligt plan.

[Strv102r]

Ungefär så här...

[Strv102r]

SOF påbörjar inte någon framryckning enligt plan då HG spaningsbataljon hinner före in i bergspassen utan grupperar för förvar av tagen terräng.

46 UK div blir tillbakaträngd till stränderna i en serie anfall och motanfall medan 56 UK håller terrängen bättre och lyckas knyta ihop sina stränder till ett sammanhängande brohuvud. Förlusterna oroar på sikt. Med denna takt finns ingen som kan anfalla ut ur de etablerade brohuvudena när tyskens vildsinta anfall slutligen stoppats.

36 US trängs aningen bakåt i norr men påbörjar sin omfattning i söder med framgång. De anfallande förbanden blir dock upprivna (Disrupted) och bör återhämta helt kort innan anfallet fortsätter. Får se om vi har tid till det...

Planen från K+10 gäller men först måste vi hålla stränderna.

[Strv102r]

När kvällen första dagen lägger sig har brohuvudena klarat sig. Tysken har hållits undan om än utan marginal och med vad som på sikt kan vara förödande förluster. 5 bataljoner är helt borta eller reducerade till handräckningspersonal. Hälften av de kvarvarande har ca 60% stridsvärde. Å andra sidan har egna stridsvagnsbataljoner börjat rulla iland och pansarvärn är grupperat för försvar. Artilleri och ammunition till detta lastas iland. Fienden inser att han inte kan slå landstigningen med det han har till buds just nu och drar sig undan för att invänta förstärkningar och försöka igen.

På morgonen den andra dagen tar den brittiska delen av SOF norra delen av SALERNO varefter fi drar ur SALERNO, men fi lyckas med ett överaskningsanfall och kör över UK SOF strand som hålls av en US ranger bataljon. Efter att ha ödelagt stranden drar han sig tillbaka igen. I söder börjar 36 US omfatta fi österut. 46 och 56 UK håller tagen terräng och gräver ner sig.

[Strv102r]

När den andra natten lider mot sitt slut är läget som följer.

För 56 UK var hela gårdagen lugn. Ställningarna har byggts ut och en strv bataljon finns som motanfallsreserv tillsammans med den decimerade spaninsgbataljonen.

46 UK anföll ut ur SALERNO med en Strvbataljon i täten på eftermiddagen och återtog den föröddda och i sig numera meningslösa UK SOF stranden. Ett fientligt motanfall med delar ur Herman Göring och 16 Pzdiv på eftermiddagen/kvällen slogs tillbaka och fi vek bakåt.

US SOF framryckte enligt plan och når snart målet. Dock har tillkommande tyskar nått samma terräng. UK SOF har med navy commandos grupperat på sin gamla strand. Army commandos (reducerade efter anfallet in i SALERNO) är kvar i SALERNO.

45 US första delar har börjat landstiga på US SOF strand. Tyvärr tillkommer de sakta.

36 US omfattning fortsätter. Nu har tysken börjat möta våra rörelser och strid kan väntas under D+3...



Under D+3 ska 45 med tillgängliga delar frr bakom US SOF medan 46 UK förbereder ett anfall norrut. Natten till D+4 planeras en luftlandsättning med 82 luftburna bakom fi front och 45 och 46 ska i gryningen med allt tillgänglit artilleri bryta genom till 82 för att snabbt fortätta norrut och gå mot NEAPEL (och vinna på knock out genom att framrycka av kartan)

56 UK försvarar tagen tg medan 36 US binder fi pansarförband i söder genom att genomföra anfallstrid och hota att omfatta fi.

[Strv102r]

Ett antal reviews om Avalanche uttrycker sig i den här stilen:

"I played the Germans, and I must say that the defense of Festung
Italia didn't go at all well.  As I mentioned above, the German
beachhead line is pretty slender, although strengthened somewhat
by a plentiful supply of strongpoints and fortifications.  Not
that they helped me very much though, as the Allies punched
through them in a hurry.  So, aggressive sort that I am, I
launched a couple of armored counterattacks towards the green
Americans, where I got clobbered,"

Man får intrycket att de flesta spelare som är tyskar väljer att sitta i sina "improved positions" när landstigningen sker och i dessa invänta anfallet från stränderna. Detta är givetvis fullständigt sanslöst och då ska man ha smörj! Den landstigande är som sårbarast och svagast vid själva landstigningen. För varje timma som går får han iland mer och mer. För den försvarande gäller det att nyttja tiden väl. Tiden är ett vapen. Tid som förloras får man aldrig igen. Då kan man inte sitta passivt och titta på hur fienden bara bullar upp tills han tycker att han har en betryggande överlägsenhet. Min motspelare använde helt rätt taktik (den enda försvarliga för någon som är uppväxt med just denna taktiska situation som norm). Han försökte krossa landstigningen så fort och hänsynslöst det bara gick. Han begick ett par stridstekniska misstag. Han gav sig på flera brohuvuden samtidigt istället för att kraftsamla på ett i taget och han valde att ha slagkraftiga pansarskyttebataljoner som reserv för att han saknade stridsvagnar att ha i täten överallt. Hade han satsat allt på att slå 56 UK södra brohuvuden hade detta mycket väl kunnat lyckas.  Därefter kunde han fortsatt norrut och tagit 46 senare. Som det var nu tillfogade han mig stora förluster på bredden vilket kan bädda för framgång i nästa anfall när han fått in förstärkningar.

"So, aggressive sort that I am, I
launched a couple of armored counterattacks towards the green
Americans, where I got clobbered"

Att vänta passivt i halvdana fältarbeten tills fienden lyckats bulla upp och får effekt av detta och sedan gå till anfall mot en stark fiende är inte att ha en aggresiv karaktär i den svenska betydelsen av ordet.
 

[Strv102r]

Inför D+4 är läget som följer:



I norr backade tysken vilket medförde att 46 UK och 45 US kunde framrycka i princip till 82 tänkta mål. Luftlandstättningen inställdes. Det blev en del strider utan större resultat vid 46 UK och 45 US div gräns. Fi tillkommande delar ur Herman Göring förstärker stridsgruppen ur 16 Pz och de lätta framgångarnas tid verkar vara över i norr.

56 UK försvarar tagen tg enligt tidigare. Ingen stridskontakt.

36 US har satt igång anfallen och haft lokala framgångar nära gränsen mot 56 UK där delar ur 16 Pzdiv (ingengörbataljonen) och en bataljon ur 1 fallskärmsjägardiv försvarar. Tillkommande regementsstridsgrupp ur 29 pansargrenadjärdiv framrycker norrut förbi denna plats. Antyder att fi inte tillmäter mitt anfall större betydelse utan planerar något i centrum. En fientlig stridssgrupp ur 1 Fallskärmsjägardiv och 29 pansargrenadjärdiv anländer från söder och utgör ett potentiellt hot i söder flank.

Planen är nu att fortsätta anfallet med 36 US längs gränsen mot 56 UK. Samtidigt måste södra flanken försvaras. 56 fortsätter försvara tagen terräng. 46 UK och 45 US ska förbereda ett anfall i gryningen D+5. Under natten mot D+5 luftlandsätter 82 vid POMPEJI och avskär fi förbindelser norrut.

Svagheter: 36 US är hejdad längs sin södra framryckningsriktning medan den norra längs gränsen mot 56 UK nu har en fi med förstärkt pansarvärn framför sig. Anfallet måste dock ändå fortsätta på flera täter för att hindra fi att kraftsamla där han är stranden som närmast, dvs i 56 div sektor. Helst ska stridsgruppen ur 29 pansargrenadjär tvingas stadga upp försvaret i söder och delar ur 16 div framför 56 också omdirigeras söderut. Detta är dock optimistiskt då 36 också måste skydda egen flank i söder. Således måste 56 vara beredd på att anfall från delar ur 16 Pz och 29 pansargrenadjär. Fienden i norr kan knappast snabbt nå vare sig terrängen framför 56 eller 36, men kan hejda 45 och 46. En luftlandsättning bakom kan få fienden att överreagera och dra ur. Det är dock nu så att fi just nu har snabbare styrketillförsel än jag. Detta har fi identifierat och denna intervall av möjlighet kommer han att nyttja för att skapa lokal överlägsenhet där han avser vinna slaget. Han kommer att hota 36 i söder och 45/46 i norr för att binda förband där och skapa förutsättningar för ett anfall mot det veka livet, 56 UK, för att nå stränderna. Genom att dra ur i norr och i söder har han skapat förutsättningar för detta då jag har följt efter honom och därmed tömt "korven" på mitten. 56 har dock en del stridsdugliga förband. Där infanteriet inte är förstärkt med pansarvärn finns starka bataljoner och minst två av dem. Allt är nedgrävt om än bara i "improved positions" och inte i "fortifications". En reserv om en förstärkt stridsvagnsbataljon finns.

Om ett dygn vet jag om detta räckte eller om 56 var för svag. För att om inte anfallet kommer mot 56 inom 24h så har jag gravt felbedömt min motståndare.

[Strv102r]

Jag börjar omvärdera 56 UK försvar. De svagare bataljonerna med pansarvärnskompanier är väl OK, men de som saknar Pv kan vara infallsportar för fi. Att dessa är starka bataljoner och oftast två spelar mindre roll när fi stridsvagnsbonusar räknas in. Kopplat till min reserv om en stridsvagnsbataljon som kanske inte kommer lyckas så bra i motanfall mot fiender med stridsvagnar så undrar jag om det inte är bättre stridsekonomi att dela ut strvbataljonens kompanier som pansarvärn till de förband som saknar pansarvärn. Helst ska de starka fästena få de svagare pansarvärnskompanierna medan de svaga bataljonerna får stridsvagnskompanier. Måste tillse detta direkt då jag får chansen. Avståndet från motståndslinjen till stranden medger inte att misstag repareras senare.

[Strv102r]

Inför D+5 är läget som följer:



Fortfarande inget anfall mot 56 UK. Kan bero på den omdisponering som gjordes av stridsvagnarna tidigt på morgonen samt att ingengörförband har byggt ut en del av ställningarna ytterligare. 56 UK har nu ett starkt Pv-försvar, men inga reserver.

En allt starkare tysk stridsgrupp anfaller norrifrån. Dennas tillväxt gjorde att 82 US luftlandsättning ströks igen. Inget kul att landa på pansarförband (det kan vänta ett år till). 46 UK viker sakta bakåt. Här har vi lite fördröjningsdjup att ta av.

Likadant i söder i söder. 36 UK viker sakta bakåt på två täter. Bra att ha tagit terräng så att man nu kan vika utan att stå med ryggen mot havet.

Det nya svaga partiet är 46 UK östra flank mot 16 Pzdiv. Det finns inga Pv-förband i det försvaret. 16 Pzdiv är svag i detta parti. Just nu...

[Strv102r]

Tysken visar ett typbeteende för hur vi i Sverige avsåg att slå landstigningar med pansarförband. Omedelbart gripbara förband anfaller hänsynslöst för att nyttja tillfället medan medan fienden är svag. Om detta misslyckas söker man hindra fientlig utbredning och bädda för tillkommande förband att fullfölja slå uppgiften. Att notera är att de allierade i spelet har ganska dålig styrketillväxt jämfört med vad vi räknade med att Sovjet skulle åstadkomma. Hade vi inte lyckats inom kanske 48h var det nog ganska kört. Fast vi hade ju också ett rörligt kustartilleri som kunde minska styrketillväxten avsevärt. Faktiskt var ofta en av de första uppgifterna för pansarförbanden att anfalla bredvid landstigningen för att ta grupperingsterräng för kustartilleriets mätenheter så att de kunde verka ut över havet och därigenom skapa bättre förutsättningar för det kraftsamlade pansaranfallet. Det var tider det... 13. fördelningens tre eller fyra pansarbrigader anfaller mot brohuvud vid YSTAD eller ÅHUS.

[Strv102r]

När solen stiger över D+6 är läget som följer:



I norr har fienden fortsatt anfallen och 46 UK fördröjer bakåt. Under skydd av mörkret drog man ur till försvarställningar i SALERNO samtidigt som ställningarna mot 16 Pz förbättrades av fältarbetsförband. 46 spaningsbataljon utraderas nästan helt av en lite tysk stridsgrupp ur 15 Pzgren. Strvbataljonen som var i täten under 46 anfall norrut har nu splittrats till kompanier för att skapa Pv-förmåga i alla ställningar så att inga blottor lämnas för hans stridsgrupper med stridsvagnar.

45 US/SOF håller på att överflyglas av fi framryckning mot SALERNO och drar bakåt ut ur bergspasset för att försvara brohuvudet med fronten österut.

56 slår tillbaka ett anfall ur 16 Pzdiv. Härligt! Tyskens förluster gör att han nog tvekar inför ett anfall där igen. Var orolig där ett tag...

36 US östra tät drar bakåt snabbt då en tysk stridsgrupp får ett genombrott och når artillerigruppens gruppering. Artilleristerna får öva snabbutryckning för att komma undan och 36 får snabbt förband med Pv-förmåga mellan art och fi. Fi framryckning med de två stridsgrupperna leder till att det nu egentligen är en stor stridsgrupp det rör sig om.

Fi beslutsamhet och relativa framgång i norr och söder samt dennes reserver (som snabbt kan mula en luftlandsättning) gör att ett offensivt användade av 82 luftburna verkar sakna relevas. Nu gäller det att försvara brohuvudena. Således luftlandsätts 82 bataljonsvis bakom egna linjer för att förstärka både 56 UK och 36 US. Därav de gröna förbanden i 56 OK område. En del kompanier hamnar dock lite fel... 
<!-- s:oops: --><!-- s:oops: -->

Jag förväntar mig fortsatt anfall mot SALERNO med fi norra stridsgrupp. Hoppas att han får stora förluster vid striderna i bebyggelsen. Där avser jag inte backa... I söder kommer han att möta de nu tillbakadragna Strvbataljonerna som ledde 36 US anfall österut. Hoppas att dessa kan tvåla till honom genom att de grupperas så att han måste anfalla dem för att nå stranden. Till detta kommer att jag hamstrat artilleriammunition för att ge honom ett varmt mottagande. Nu är han dessutom snart åter inom fartygsartilleriets räckvidd. D+6 blir spännande.

[Strv102r]

Inför D+7 är läget som följer:



I söder har fienden hejdats av 36. (och delar ur 82.)och kastats tillbaka av ett kraftsamlat anfall med båda US Strvbataljonerna och en hög av andra förband och inte minst artilleri. Förlusterna har varit avsevära men tysken har också fått en snyting. Misstänker dock att han försöker igen D+7.

I norr har tysken sakta trängt fram men avstod från fortsatta anfall på eftermiddagen. Finns Pv överallt framför honom (nästan).

16 Pz anföll inledningsvis mot den svaga punkten, 46 UK östra flank där Pv saknades. Försvaret kördes över och kollapsade till stora delar. tack vare två bataljoner som stid och dog (bara ett kompani kvar) kunde fi inte fullfölja över 46 artillerigruppering till brohuvudena för 46. Snabbt tillfördes nya förband från 46, 56 och 82 och inte minst Pv och strvkompanier. Fienden kastade då snabbt om anfallsriktning och anföll 56 som försvagats av att förband skickats till 46. Återigen hotade ett genombrott. När mörkret föll hade läget stabiliserats men att 16 Pz gett upp inför D+7 tror ingen på.

Tysken har nu stor brist på viss artilleriammunition (bla till raketartilleriet) och även amrisarna har ont om am till medeltungt art.

Det här är jättespännande att spela och utan nämare eftertanke hävdar jag att det är ett klockrent spel!

[Strv102r]

Inför D+8 är läget som följer..



45 US har tagit över SOF område och har slagit tillbaka ett anfall av 3 Pzgren. Förbereder ett eget anfall österut.

SOF med underställda 2 bataljoner ur 45 US försvarar brohuvudet. Beredda anfalla ut ur bergspasset när tillfälle ges.

46 UK har fått äta skit... HG med underställa delar ur 15 Pzgren har med hänsynslöst nyttjande av tyskarnas artilleriammunitionsreserv anfallit och tuggat sig fram genom SALERNO. Förlusterna på tysk sida är inte små, men 46 är förstörd. Inte blir det bättre av 16 Pzdiv förnyade anfall inom 46 område. Inte mycket mer än artilleri och enstaka bataljoner kvar. 2 brohuvuden ligger riktigt risigt till...

56 UK har fått ta emot anfall de också. Här finns det mer marginal mot brohuvudena och delar av 82 US som reserv så ingen kris... än....

36 US har utkämpat en dramatisk strid. Tysken lyckades bryta genom, nå artilleriet och rulla över 2 bataljoner innan ett motanfall kastade honom tilllbaka med stora förluster. Han har dock ansatt nya anfall... Tror dock inte att något avgörande faller här. Här binder vi bara varandra.

Varje dag känns som den avgörande. Genom hela spelet. Kan det bli bättre?

[Strv102r]

Inför D+9 är läget som följer:



45 US brigadstridsgrupp genomförde anfall i östlig riktning mot den hejdade regementstridsgruppen ur 3. Pzgren. Inledande framgångar följdes av fiasko.

SOF inledande anfall i NO ri genom bergspasset blev fiasko, men anfall med underställa bataljoner ur 45 US mot HG västra flank mötte större, om än lokal, framgång.

HG/15 Pzgren började dagen intill ett brohuvud. När nästa dag gryr har man trängt vidare söderut, genomfört två anfall mot brohuvudet och mött upp 16 Pz norra stridgrupp som anföll österifrån. Detta skar av delar ur 46 NO om brohuvudet och ett par anfall med 15 Pzgren och en bataljon ur 1 Fskj nedkämpade dessa i princip sista delar av 46 UK manöverförband. HG lyckades också komma åt 46 divisionsartillerigrupp och nedkämpade 2 av tre bataljoner. Under sina anfall mot stranden där 16 Pz undvek mitt pansarvärn lyckades de snirkla sig in på djupet slå 2 av det brittiska tunga kårartilleribataljonerna. 16 Pz norra stridsgrupp genomförde ett anfall mot två brohuvuden omedelbart i anslutning till 46/56 divgräns. Precis som HG anfall hejdades de till priset av stora förluster. 16 Pz södra stridsgrupp kraftsamlade mot 82 luftburna som i motsats till 56 UK inte har någon Pv-förmåga. 82 har tagit rejält med stryk, men håller än.

46 UK finns inte mer. Enstaka rester som stab, en artilleribataljon, delar av ingenjörbataljonen och hoprafsade skyttekompanier återfinns nu inom ramen  för 7 UK pansardiv som med tillkommande delar tagit över 46 område. 7 Pdiv har redan lidit stora förluster men har hittills hejdat tysken på mållinjen. 82 delar är reducerade och saknar Pv-förmåga. Förmågan hos 82 att hejda nya tyska anfall ifrågasätts. 56 är nog det förband som har bäst stridsvärde i området. Tysken står inom räckhåll för tre brohuvuden och han anfaller hänsynslöst (bara determined attack) och lär fortsätta med detta. Hans förluster är inte små (en stridgrupp ur 16 Pz norra anfall nedämpades helt i ett motanfall av 7 Pdiv), men hittills har han vunnit i denna utnötningssituation i närkamp där inget nämnvärt manöverutrymme finns.

I söder har 36 US anfallit och trängt tysken tillbaka. Denne viker dock och har skickat förband till 16 Pzdiv. Snart anänder en regementstridsgrupp ur 26 Pz i söder. Denna måste bindas av 36 US. Den får inte förstärka 16 Pz.

45 US har inte förmåga att nafall, men kan binda 3 Pzgren

SOF binder fi i passet och fullföljer anfallet i HG flank mot fi kårartillerigrupp. Detta kan tvinga tysken att ta förband ur täterna vid stränderna för att skydda artilleriet.

7 Pdiv, 56 UK och 82 US försvarar brohuvudena. Kanske det mest norra ska uppges?

36 US anfaller snabbt i östlig riktning i syfte att binda främst 26 Pz enheter i området. 1 eller båda strvbataljonerna, eller Pvkvbataljonen, kan komma att skickas till 82.