[Rydfalk]

26€ + 4€ i frakt... Ja, den var otäck.

/Mikael

[Elias Nordling]

Kan man byta namn på tråden till Battles Magazine?

[Elias Nordling]

Här är litet bilder på tidningen och spelet:

[A F]

Stackars UGG.

[silversixx]

Bläck-blobben från Illustrator borde hamna i samma förbudsfack som Comic Sans och Helvetica rounded!  

Annars så verkar det vara en väldigt intressant tidning. Såpass intressant så jag köpte mig ett exemplar

[Tordan]

Finns den i någon svensk butik?

[Holmgren]

Kan man byta namn på tråden till Battles Magazine?

Fixat!

[Kanger]

26€ + 4€ i frakt... Ja, den var otäck.

Tricket är att få den gratis genom att skriva något i den

[Elias Nordling]

Har hunnit spela det inkluderade spelet litet: Striking the Anvil, om landstigningen i södra Frankrike.

Spelet har busenkla regler som påminner en smula om area/impulse-serien av spel (Breakout Normandy, Storm over Arnhem etc) fast utan de bitar i serien som går mig på nerverna.

Stridssystemet är litet skumt. Anfallaren skjuter och orsakar skada oberoende av försvararens styrka, men ju mindre styrka anfallaren har, desto större risk att han tar egna förluster. 12 poäng som anfaller 12 försvarare är således mycket bättre odds än en anfallande poäng som mest löper risk att självstympa sig, även om försvararen också har en poäng.

Det finns ganska utförliga regler för hur många förflyttningspoäng det kostar att gå in i en zon vid olika betingelser, vilket känns litet overkill när alla brickor utom ett fåtal har förflyttningsvärdet 1.

Situationen är inte utan poänger. Tyskarna måste stanna och försvara sig tills de får order om reträtt, sedan får de poäng för hur mycket trupp de får av banan. Problemet är följande. För att avgöra om tyskens reträttorder triggas slår man en tärning omgång 2 och framåt. Till tärningsslaget lägger man omgången samt antalet zoner de allierade kontrollerar. Om resultatet är 10 eller mer triggas reträttordern. Franska motståndsrörelsen kontrollerar 4 zoner vid start, och de allierade landstiger i två zoner och hoppar fallskärm på en tredje. Om tyskarna helt sonika lämnar stränderna är de garanterade reträttorder omgång 2, vilket gör det mycket svårt för de allierade att hinna ikapp och fånga tillräckligt med tyskar för att förhindra tysk seger.

Vi får se om det blir någon errata på det. Tills vidare ger jag spelet en trea.

[Elias Nordling]

Ska tillägga att spelet har flera scenarior, med olika segervillkor, ovan nämnda är det historiska scenariot. Jag spelade klart igår, och det var inte fullt så ensidigt som jag trodde, de allierade lyckades skapa en motoriserad task force och laga ett par broar och hann ikapp tyskarnas eftertrupp och orsakade en del skada. Inte tillräckligt för seger, dock.

Stridssystemet är fortfarande min främsta invändning mot spelet, det känns litet för konstigt. Annars ett rätt trevligt och snabbspelat spel.

[Elias Nordling]

Utvecklaren av spelet har erkänt att jag hittat en perfekt strategi för tyskarna och utlovar errata för att fixa det.

Jag måste erkänna att det här spelet växer litet för mig. Det strategiska dillemmat för bägge sidor är intressant, det är en utmaning för de allierade att hinna ikapp en retirerande tysk samtidigt som tysken måste välja om han ska försöka komma undan så fort som möjligt eller orsaka de allierade skada, och hur många trupper som ska offras på det.

Tycker fortfarande att stridssystemet är för knorkigt, men i övrigt får jag nog uppggradera spelet till en fyra, då jag blir sugen på att försöka igen.

[Rydfalk]

Utvecklaren av spelet har erkänt att jag hittat en perfekt strategi för tyskarna och utlovar errata för att fixa det.

  Impad! Men det låter som lite dåligt speltestat?

/Mikael

[BigPapaBear]

Spelet har busenkla regler som påminner en smula om area/impulse-serien av spel (Breakout Normandy, Storm over Arnhem etc) fast utan de bitar i serien som går mig på nerverna.

Vore kul med en liten utveckling av det som är dåligt med Breakout Normandy. Har inte spelat det, men det sägs ju vara bra.

[Elias Nordling]

Jag har inte spelat Breakout:Normandy, men jag har gett andra spel i samma serie så löjligt många chanser att jag måste framstå som imbecill. Jag försöker bara förstå vad folk ser i systemet.

I teorin är det ett ett busenkelt system med juste abstraktioner, i praktiken blir jag tokig på abstraktionerna. Huvudmotorn i spelet består i att om man flyttar går man ett steg närmare döden, för flyttade enheter är detsamma som reducerade enheter (de återfår sin styrka i slutet av omgången) Det innebär förstås att man vill flytta efter motståndaren för att han inte ska kunna anfalla dina flyttade brickor, så för att kompensera det har spelen en klocka som gör att omgången slumpvis kan sluta när du minst anar det.

Denna spänning mellan att flytta sist av taktiska skäl och först för att hinna göra allt man vill känns fullständigt artificiell för mig, och har ingenting med krig att göra i mina ögon. Lägg därtill ett stridssystem som kan ge extrema resultat, ett snake-eyes kan göra att du förlorar spelet omgång ett.

Observera att ovan inte gäller Striking the Anvil.

[silversixx]

Fast Breakout: Normandy är ju faktiskt bara ett spel med D-dagen som tema än en simulation utav D-Dagen
Det är spel som är en ytterst trevlig introduktion till blippspel. Spännande, många beslut att ta, snyggt som faen och relativt enkla regler som man fattar efter en halv turn.