[Elias Nordling]

Jo, fast Liddel Hart var död när det spelet gjordes medan Phil Sabin gjort Lost Battles själv. Phil Sabin undervisar ju dessutom i krigsspelskonstruktion. Han har även gjort solitärreglerna till Nightfighter, som Lee Brimmicombe-Wood kallade "ingenious".

[Elias Nordling]

Jag började med Lost Barttles från andra änden, med den medföljande boken, och redan av förordet tycker jag mig förstå varför detta spel borde vara fattigt på krom. boken är ett vetenskapligt arbete, som går ut på att skapa en modell för hur antika slag gick till, och utifrån denna modell få bättre förståelse för de slag där källorna är oklara eller motsägelsefulla. Han ger Hydaspes som exempel, där källorna är kortfattade och oklara, vilket har gett upphov till vilt varierande bedömningar av hur slaget gick till. Sabins tanke är att om man kan jämföra liknande slag med bättre källor och sammanställa data i kvantitativ form kan man få allmängiltig information om frontlängder, förflyttningshastigheter med mera. Dessa bakas sedan ihop till en modell, och sedan kan man provköra modellen på de olika slagen för att få en rimlig bild av hur t ex Hydaspes egentligen gick till.

Själva spelet är sedan i princip en interaktiv variant av denna modell. Det säger sig då nästan själv att det blir fattigt på krom och skrönor kring slagen.

Om det blir ett bra spel av det i slutänden har jag ingen aning om, men det kan nog vara bra att förstå spelets syfte om man funderar på att köpa det.

Att klaga på att krom saknas i detta fall är lite som att klaga på att det är för få kärleksscener i Darwins "Om Arternas Uppkomst". Det är sant, väntade du dig kärleksscener lär du bli besviken, men det är synd att säga att boken suger för det.

[Andreas Lundin]

Nåväl. Det krävs väl lite kärlek för att sprida arternas gener vidare va?

 

Om vi ska giddra om Lost Battles så har jag satt upp ett scenarion nu och leker lite med det. Det verkar som själva spelet är bättre än reglerna... Hur nu det går till. Läser man dessutom boken parallellt som man spelar/läser regler så är behållningen av paketet exponentiellt mycket bättre.

[zilver]

Precis som du skriver, Elias, så är problemet överhuvudtaget med antiken att det är oerhört svårt att göra spel givet de bristande faktiska kunskaperna. Vilket exempelvis Richard Berg poängterar i SPQR med flera titlar, i Cannae kan man välja själv om man tror att romarna hade 4 eller 8 legioner. Det är som när jag läser med femåringen om dinosaurierna, är det vettigt att rita bilder över djur som man bara kan gissa sig till hur de såg ut? Generellt är det väl rimligt att bara kunden är underrättad om valet så är det frid och fröjd.

[Elias Nordling]

Nåväl. Det krävs väl lite kärlek för att sprida arternas gener vidare va?

Tänkte först skriva stridsscener, men kom på att det nog kan finnas sådana också.

[Elias Nordling]

i Cannae kan man välja själv om man tror att romarna hade 4 eller 8 legioner. Det är som när jag läser med femåringen om dinosaurierna, är det vettigt att rita bilder över djur som man bara kan gissa sig till hur de såg ut? Generellt är det väl rimligt att bara kunden är underrättad om valet så är det frid och fröjd.

Absolut. I Chariots of fire där källunderlaget är ännu skralare är scenariorna mer balanserade, för om man ändå måste hitta på det mesta kan man väl lika gärna göra det bra? Men det går på tvärs mot vad jag uppfattar som syftet med Lost Battles, som snarare går ut på att hitta en metod att komma runt påhittandet. För spelkonstruktörer är det rätt irrelevant, men för akademiker är det förstås desto viktigare.

[Andreas Lundin]

Precis. För att göra ett spel av simulationerna i Lost Battles så finns ett finurligt victory-conditionssystem, som jag inte vill eller kan återge här men som diskuteras på bla BGG. Det gör att man kan bli fullständigt mörbultad och förnedrad på slagfältet, men ändå vinna SPELET, eftersom man presterade lite bättre än historiskt/efter förutsättningarna. Eftersom systemet utvecklats av Society of Ancients under hela 90- och 00-talet misstänker jag att VP-systemet är väl speltestat.

[Elias Nordling]

För att göra ett spel av simulationerna i Lost Battles så finns ett finurligt victory-conditionssystem, som jag inte vill eller kan återge här men som diskuteras på bla BGG. Det gör att man kan bli fullständigt mörbultad och förnedrad på slagfältet, men ändå vinna SPELET, eftersom man presterade lite bättre än historiskt/efter förutsättningarna.

Får se hur finurligt det är när jag kommer dit, det finns alltid en fara med sådana poängsystem att de uppmuntrar ohistorisk taktik, som att satsa allt på att slå ut några få enheter, eller springa runt på kartan och gömma sig för att dra ut på tiden det tar att utplåna ens armé. Men jag lämnar öppet för att det finns ett fiffigt sätt att lösa detta som jag inte kommit på.

[Micke G]

Jag skrämde inte upp dig alltså

Å nej, och tur var väl det. Som det Kippur-freak jag är så verkar spelet riktigt, riktigt lovande.

Edit: Förövrigt älskar jag din kommentar (Zaagman sången) på CSW i GMT-tråden

[Elias Nordling]

Ingen verkade känna igen att det var texten till titelmelodin till den svartvita Zorro-teveserien. Å andra sidan kan jag inte heller förklara varför jag memorerat den.

[Tordan]

Steel Wolves och Downtown, begagnat (vääldigt lite) från Tomas B.

Misstänker att SW bara kommer spelas på Vassal...

[spacemonkey]

Vilket ska bort?

[jonjac]

No retreat! - The Russian front (GMT) och C3i #25.

Tull...vadå?

[Nisse]

Burma skall bort. De två andra är från striderna i europa medans burma är stilla havet. Så den gemensamma nämnaren är europa.

Sen är det någon form av missfoster längst ned på bilden som jag inte alls förstår vad det gör på bilden

[Elias Nordling]

Roborally ska bort. Det är en detaljerad simulering av livet i framtidens robotfabriken. De andra är kul spel med relativt tveksam verklighetsförankring.