[Strv102r]

Jag försöker omfatta fienden längs kusten men britterna spöas av Detachment B och belgarna fastnar i ett dödläge.




Helheten. Finns viss risk att tysken försöker gå mot PARIS igen nu...

[Strv102r]

Jodå! Tysken kan inte motstå att göra ett nytt försök mot PARIS. Detta tvingar mig att avbryta offensiven runt hans flank och förstärka försvaret av PARIS. Detta öppnar i sin tur för det förstärkta Detachment B att slå belgarna helt och för 2. armén att försöka överflygla mig längs kusten. Detta hejdas av 9. armén medan den starka tyska 1. armén slår min 6. armé helt men hejdas av britterna.

Alsacemarkören är helt fel...

[Strv102r]

1. armén försöker stånga sig genom BEF men misslyckas trots att BEF tar mycket stryk. Detachment B rensar upp bakom de tyska täterna för att säkra underhållslinjerna som jag sökt skära av med mindre förband. Tyska 4. armén driver min 5. armé bakåt.

[Strv102r]

När det återstår tre GT så är läget det att tysken har många fler än de 6 VP han behöver för att vinna, men han har inte dubbelt så många som jag vilket också krävs för seger. Tyska 4. armén tränger sig fram och hotar PARIS! Den återskapade men svaga 6. armén hejdar honom i COMPIEGNE. Härnäst avser jag för tredje gången söka tvinga honom bakåt med en indirekt metod genom att hota hans underhållslinjer. 5. armén ska anfalla norrut mot St QUENTIN.




I öster händer det plötsligt mycket! Tyska 6. armén går till motoffensiv och i en serie hårda slag nästan förintas min Alsacearmé och han återtar all terräng han förlorat! Nu har han mer än dubbelt så många VP också...

[Strv102r]

Min 5. armé anfaller norrut mot St QUENTIN som planerat med 3 armén som flankskydd. Detta utlöser precis den tyska reaktion jag hoppats på. Han anfaller bakåt med 4. armén och det blir ett blodigt slag. Fienden lyckas inte få bort mig med bara 4. armén så han sätter in Nord-armén också. 5 armén slås nästan helt men uppgiften är löst. Problemet är att den senaste tidens slag har kostat mig många kårer helt utslagna, medan tysken klarat sig betydligt lindrigare. Jag håller på att nötas ned...





Detaljläget i öst.






Detaljläget i väst.

[Strv102r]

Tysken identifierar min 3 armé som den svagaste då den är sämst nedgrävd samtidigt som han kan ta VP genom att slå den, vilket 6. armén inte erbjuder. Således anfaller han 3. armén med sin egen 3. armé. Han blir dock hejdad. Jag gör ett motanfall som skär av han 3. armé med min 4. armé. Detta ger dock ingen större effekt då det är sista GT.




Slutläget. Schlieffenplanen har misslyckats. PARIS har inte fallit. Frankrike är inte utslaget ur kriget. Tysken har ett tvåfrontskrig. Ett operativt misslyckande med strategiska konsekvenser. Dock har han tagit mer terräng än historiskt, och pryglat upp fransmännen bättre, vilket ger bättre förutsättningar för att föra det utdragna ställningskriget. Tysk seger i spelet.

[BigPapaBear]

Bra replay!

Vad tycker du om spelbalansen?

I mina ögon är det ett kanonbra spel, men det behöver tweakas lite till fransmännens fördel. Tyskarna vinner jämt, IMO...

[Strv102r]

Efter bara en genomspelning kan det vara vanskligt att uttala sig för mycket om balansen. Jag har dock en känsla av att tysken gynnas i det långa loppet. Utnötningen var mycket i hans favör vilket inte berodde på att någon av oss slog konstiga tärningsslag. Men spelet som helhet var jättebra! Min motspelare var inte lika imponerad som jag då han kände att underhållsreglerna och det begränsade antalet hex och mängden förband begränsade manöverfriheten rätt rejält. Men det är kanske så att verkliga begränsningar för infanterimassarméerna från 1914 känns betungande för en pansarkrigare från det förhållandevis obegränsade kalla krigets södra Sverige. Jag gillade det verkligen.

[Sten Ekedahl]

Efter bara en genomspelning kan det vara vanskligt att uttala sig för mycket om balansen. Jag har dock en känsla av att tysken gynnas i det långa loppet. Utnötningen var mycket i hans favör vilket inte berodde på att någon av oss slog konstiga tärningsslag. Men spelet som helhet var jättebra! Min motspelare var inte lika imponerad som jag då han kände att underhållsreglerna och det begränsade antalet hex och mängden förband begränsade manöverfriheten rätt rejält. Men det är kanske så att verkliga begränsningar för infanterimassarméerna från 1914 känns betungande för en pansarkrigare från det förhållandevis obegränsade kalla krigets södra Sverige. Jag gillade det verkligen.

Bristen på manöverutrymme tror jag nog är ganska historiskt korrekt. Schliefenplanen har intresserat många historiker och jag läste för några år sedan en studie av den (har nu glömt författaren). Kontentan var att det rent fysiskt var omöjligt att tillräckligt stora tyska förband skulle kunna genomföra "högerkroken" runt Paris. Om man räknar på antalet divisioner,  längden på en division under marsch (ca 30 km på en väg - om jag minns rätt), marschhastighet och antalet tillgängliga vägar, så var det fysiskt omöjligt att genomföra detta inom den planerade tidsramen. Det fanns helt enkelt för få vägar, så de som fanns var m.a.o. knökfulla med marscherande förband och manöverutrymmet blev i det närmaste obefintligt.

Dessutom underlättades inte det hela av att vädret i augusti 1914 var exceptionellt torrt och varmt och slet oerhört hårt på soldaterna. Som exempel kan nämnas att när BEF, efter två dagars ilmarsch söderut efter slaget vid Mons 23 aug, gör halt på kvällen den 25 aug vid Le Cateau, beslutar chefen för II Corps (gen Smith-Dorrien) att gå i ställning och ta en drabbning med de förföljande tyskarna dagen därpå, i stället för att fortsätta reträtten. En starkt bidragande orsak till detta beslut var att hans soldater var nästan totalt utmattade och en fördröjande drabbning skulle ge de överlevande en chans att "vila upp sig" inför fortsatt reträtt söderut.

[pelle]

I boken On Supply, som har diskuterats på forumet tidigare, sågas också planen utifrån rent logistiska hänsyn, typ att det skulle vara helt omöjligt att få fram ammo och käk speciellt många dagar till även om de hade kunnat fortsätta framåt över Marne, räknat på antalet tillgängliga järnvägar och hästkärror mm.

[BigPapaBear]

I boken On Supply, som har diskuterats på forumet tidigare, sågas också planen utifrån rent logistiska hänsyn, typ att det skulle vara helt omöjligt att få fram ammo och käk speciellt många dagar till även om de hade kunnat fortsätta framåt över Marne, räknat på antalet tillgängliga järnvägar och hästkärror mm.

Faktum är att Schlieffen själv insåg och påpekade det.

[Strv102r]

Och ända var det så nära! Bara det faktumet gör faktiskt att van Creveldt går att ifrågasätta. Vilket många gör. Men hans bok är mycket läsvärd även om man inte tar alla hans slutsatser som 100% uppenbarelse given av LogGuden.

[BigPapaBear]

Och ända var det så nära! Bara det faktumet gör faktiskt att van Creveldt går att ifrågasätta. Vilket många gör. Men hans bok är mycket läsvärd även om man inte tar alla hans slutsatser som 100% uppenbarelse given av LogGuden.

LogGuden...   Feeding Mars är ett bra komplement till Creveld. Tipsa gärna om mer logistikporr om du har några förslag, Ola!  

Men var det verkligen så nära egentligen? Vet inte om jag vill hålla med om det. Men det beror väl mestadels på hur man definierar "nära".

[pelle]

Hans teori är dålig för 1914-krigsspelande, så det är bra om den har brister.

[BigPapaBear]

Hans teori är dålig för 1914-krigsspelande, så det är bra om den har brister.

Faktum är att Schlieffenplanen på pappret ändå känns görbar, jämfört med Sichelschnitt genom Ardennerna 26 år senare. DET var en vågad manöver som man ju tycker borde ha misslyckats.