[Elias Nordling]

Efter framgången med Kunlun Pass beslöt jag mig att doppa tårna litet djupare i Area/Impulse-träsket. Se http://www.krigsspel.se/forum/viewtopic.php?t=2470 för bakgrunden.

Ämnet är det brittiska motanfallet vid Arras, som mest var en förvirrad räd men visar vad man hade kunnat åstadkomma om man på allvar försökt bryta sig ut ur den tyska inringningen av trupperna i Belgien.

Jämfört med Kunlun Pass tillhör Arras den "amerikanska" grenen av Area/Impulse-trädet. Det innebär att det inte finns några kort eller chits. Stridssystemet ser litet annorlunda ut. Strid sker automatiskt om man går in i en ruta, och är inte en separat aktivering. Anfallaren summerar värdet av en enhet +1 för varje ytterligare enhet + två tärningar. Försvararen försvarsvärdet +1 för varje ytterligare oanvänd enhet +terrängvärdet +2 tärningar. Med fyra tärningar kan resultatet alltså slå vilt, och om bägge använder understöd av artilleri eller flyg blir det sex tärningar!

Förlorar anfallaren utplånas den enhet som användes till stridsvärdet och resten retirerar. Vinner han måste försvararen ta mellanskillnaden i flippade, retirerade och utplånade enheter. Stridssystemet är i mina ögon nästan fullständigt oförutsägbart med drastiska effekter antingen för anfallaren eller försvararen. Tycker inte så mycket om.

Spelet känns väldigt mycket som ett pussel, där man kan grubbla i evighet över vilken sekvens man ska ha på förflyttning och anfall, och de beslut man fattar känns betydligt mer speltekniska än militärtaktiska. Till exempel att bara anfalla med en bra pansarenhet uppbackat av infanteri, för den andra pansarenheten gör ingen extra nytta jämfört med infanteriet utan är bättre att använda i en annan attack. Eller att först anfalla med infanteriet för att sänka förflyttningskostnaden i en ruta så att stridsvagnarna ska kunna nå fram till samma ruta.

När jag grubblar och grubblar och optimerar och optimerar upptäcker jag till slut att jag lyckats hitta ett sätt för britterna att vinna en automatisk seger genom att bryta sig igenom den tyska linjen omgång ett. Detta med förbehållen att jag använde den historiska setupen som klart och tydligt anges som optional, och att det bygger på ett inledande anfall som långt ifrån är säkert att lyckas. (Alla anfall kan misslyckas katastrofalt i detta system, som sagt)

Det gjorde ju förstås spelet snabbt spelat. Jag känner inget omedelbart sug efter att ställa upp det och försöka igen, tycker fortfarande att systemet känns för mycket spel och för litet verklighet. Om någon annan gärna ville spela det med mig skulle jag däremot inte säga nej, för så illa tyckte jag inte om det. En trea av fem i betyg, alltså.


[/img]

[Elias Nordling]

Ska tilläggas att det var halvmycket förtydliganden från Consimworld, och ett par av dem hade jag nog aldrig klurat ut på egen hand.

[silversixx]

Jag måste säga att Battles Magazine verkligen har en tilltalande produkt ur en grafisk synvinkel!
Nästan så att man blir sugen på att slänga 800:- på nåt som man inte ens vet ifall man tycker det är bra

[Elias Nordling]

Kan vara bra att veta att spelen närmast är sekundära. Halva storleken jämfört mot vad du får i S&T. Det är tidningen som är grejen, och den är riktigt snygg och bra! Men är du inte intresserad av tidningen skulle jag inte betala så mycket för bara spelen, även om de är snygga.

Inte för att jag betalat något, förstås, jag har tvärtom fått betalt för att skriva i tidningen.

[Mode]

... den historiska setupen som klart och tydligt anges som optional ...

... och där tappade jag i stort sett allt intresse för spelet, men framför allt diskvalificerade nog designern sig - med en dylik inställning - på livstid.    

[Snowfox]

Du köper Battles om du vill ha en tidning om krigsspel, artiklarna är som i de flesta moderna tidningar ganska korta, sidorna fylls i stället med grafik. Artiklarna är främst beskrivande och det analytiska djupet i dem tämligen begränsat. Det är inte krigsspelens Harvard Business Review vi pratar om.

Nu när Fire & Movement har gått i graven är det i stort sett ditt enda engelskspråkiga alternativ om du vill ha en tidning som handlar om krigsspel och inte om militärhistoria.

[Elias Nordling]

... och där tappade jag i stort sett allt intresse för spelet, men framför allt diskvalificerade nog designern sig - med en dylik inställning - på livstid.

Ett förtydligande kanske är på plats här: I standardscenariot har man fri uppställning på bägge sidor. Detta på inrådan av utvecklaren, då han ansåg att spelet blev en smula för begränsat om man bara kör med historisk setup. Med den historiska uppställningen finns det egentligen inget utrymme för alternativa planer, vilket du får med fri setup.

Det går som sagt utmärkt att spela även med historisk setup, spelkonstruktören bär ingen skuld i att den historiska uppställningen är optional, och min mirakelplan kräver litet tur.

[Elias Nordling]

Du köper Battles om du vill ha en tidning om krigsspel, artiklarna är som i de flesta moderna tidningar ganska korta, sidorna fylls i stället med grafik.

Jag, som skrivit och vet hur många tecken som går in på en sida, skulle säga att artiklarna är ganska långa med modern standard. Du har alldeles rätt i att det inte är Läkartidningen vi talar om, men det är definitivt inte Aftonbladet heller.

[Snowfox]

Du köper Battles om du vill ha en tidning om krigsspel, artiklarna är som i de flesta moderna tidningar ganska korta, sidorna fylls i stället med grafik.

Jag, som skrivit och vet hur många tecken som går in på en sida, skulle säga att artiklarna är ganska långa med modern standard. Du har alldeles rätt i att det inte är Läkartidningen vi talar om, men det är definitivt inte Aftonbladet heller.

Nej, som jag sade i mitt inlägg, som en typisk modern tidning, lite text och mycket bilder så läsaren inte tappar intresset.  

Så länge man är medveten om att tidningen inte har högre ambition än så så blir man inte besviken vid ett köp. Sen, räkna ord, jovisst, men det intressanta är djupet på författarens analys. Trava ord kan vem som helst göra.

Du skulle behöva kasta ett öga på The General från guldåren, den typen av fullmatade tidningar med analys och diskussion hör en svunnen tid förbi, och tyvärr stämmer klyschan i just det här fallet: Det var bättre förr.

[silversixx]

Under Generals guldår fanns inget internet.

[Snowfox]

Under Generals guldår fanns inget internet.

Och det mediokra hade inte upphöjts till Rktmärket.