[jerry]

I detta forum diskuteras ju det mesta inom vår kära hobby , men !!
har det aldrig diskuterats Europa- serie -spelen ??

Är det INGEN som spelar dem / rekommenderar dem /avrekommenderar dem ??

/jerry

[Strv102r]

Spelade Case White och Case Yellow (vad det inte så Frankrike spelet hette?) för ca 25 årsedan. Minns att det var mängder av brickor varav många fristående bataljoner som man helt enkelt inte orkade hantera. Man skapade helt ohistoriska stackar av dem och hanterade dem som minidivisioner i egna mindre väsentliga riktningar. Spelsystemet verkar nu i efterhand vara optimerat för att ha en spelare per kår eller max armé. Då kan det bli bra.

[silversixx]

I detta forum diskuteras ju det mesta inom vår kära hobby , men !!
har det aldrig diskuterats Europa- serie -spelen ??

Är det INGEN som spelar dem / rekommenderar dem /avrekommenderar dem ??

/jerry

Det finns bättre, vackrare och smidigare.
Visst är det häftigt med att man kan sätta upp hela Europa och lite till, men fan ifalll det behövs alltså...

[jerry]

Anledningen till att jag frågar är att vi fick en ny spelare i föreningen o han tycker det är gammalt o lite "out of date" men jag kan inte riktigt hålla med. Kanske jag är nostalgisk och så tänkte jag att det faktiskt är väldigt tyst om denna serie här i forumet , så han kanske har rätt tat det är lite "out of date".
Själv tycker jag att det är ett kul system att man kan komponera sina egna kårer, o "fire in the east" är väl ett MEGAHÄFTIGT spel eller ??

/jerry "the oldtimer"

[Elias Nordling]

Jag kan känna litet nostalgi över Europa ibland, men ja, det är gammalt. En del av de mindre spelen, som Balkan Front, First to Fight och Western Desert är rätt bra.

[zilver]

Vi spelade 1942 scenariot på östfronten på fyra i höstas. Satt i en rödmålad stuga i oktober mitt på småländska höglandet. Ingen av oss hade spelat FiE/SE på nästan 20 år. Det var rena första världskriget. Ryssen stackade dubbellinje och tyskarna stångade sig sakta igenom under hela sommaren 1942. Jag spelade ryss och hade väl under fyra dagars kampanjande i realtid egentligen ingen anledning att gå till ett enda motanfall. 90 % av tiden ägnades åt att skyffla förstärkningar och replacements över kartan. Det är en formidabel skog av enheter. Det ska tilläggas att en hel del känns helt onödiga, som luftvärnsenheter och construction engineers. Så kul är det inte att bygga flygfält att du behöver särskilda enheter som bygger dem. Flygstriderna är lite festliga, men tar en osannolik lång tid. Det är samtidigt ett av de snyggaste spelen jag känner till. För sin tid var de briljanta, men nu känns de totalt överlastade i detaljer. Mycket typiskt för den tidens monsterspel. Tiden har med andra ord sprungit iväg lite. De mindre spelen i serien har en helt annan känsla.

[jerry]

Just det där med dubbla "overrun-säkrade" linjer rådde vi bot på genom att införa två små house-rules , varav den ena var anktionerad av deras egen tidning.
Det är att man slår en d-6 vid overrun , man måste komma upp i 5-1 odds därefter TROR jag att det , just när det gällde 5-1 skulle slås en 1;a på en d-6:a , o vid 6-1 så var det 1 eller 2 som gällde osv upp till autokill på 10-1.
Lyckades man inte fick man anstå till combatfasen o genomföra ett reguljärt anfall.
Den andra saken vi körde med (vilken vi för övrigt kört till ALLA spel hädanefter) är att man slår en d-100 när man skall bestämma oddsen, alltså om du har 8 attackpoäng o försvararen har 5 så blir det låt se.....
1,6 dvs 60% chans att få upp det till en 2-1:a .

Detta gjorde att vi tyckte spelet flöt betydligt smidigare o blev mer oförutsägbart, vilket blev rentut sagt förbannat bra.

/jerry

[zilver]

Verkar vettigt. Det är väldigt dikotomt när exakt 8 sp alltid är overrunsäkert. Hur påverkade det spelbalansen? Känns som att det kan bli väldigt chansartat?!?

Vi införde också procentslag. Nackdelen är att det påverkar stridstabellen ett halv hack uppåt som du antingen måste kompensera för, eller som du accepterar. Det roligaste var att en av mina motspelare tyckte att procenttabellen var nödvändig för att undvika optning, varpå han ägnade timmar åt att opta i alla fall...

För den som inte känner till det är FiE/SE ett fantastiskt spel när det gäller att "om jag plockar in en ingenjör värde två och ett luftvärnsförband värde ett så kanske jag kan...".

[Mode]

... det är ett kul system att man kan komponera sina egna kårer ...

Fast kårerna är ju egentligen bara en administrativ grej för att man inte ska behöva ha två långa linjer med åtta brickor i varje hex. Följderna av att stöta till bordet blir inte så katastrofala med kårmarkörerna. Var man gör av kårdisplayerna är dock en annan femma ...

[Mode]

... Ryssen stackade dubbellinje och tyskarna stångade sig sakta igenom under hela sommaren ...

Låter som en bra sammanfattning av ett genomsnittligt parti FitE.

För sisådär 20 år sedan var vi ett halvdussin personer som ägnade två veckor av semestern åt konstant FitE/SE drygt tolv timmar om dagen. Det roligaste var väl känslan av att spela konstant (uppdelat i momenten tänk en kvart - flytta brickor en timme - hämta motspelarna - rulla tärning en kvart - flytta brickor en halvtimme - ta paus i två timmar/tills motståndarna hämtar dig). Man fick kampanjkänsla men retade sig på mekanikens fyrkantighet och ålderstigenhet.

Jag spelade tysk och hade en armégrupp. Motståndarna hade en till två fronter vardera. Den uppdelningen är ganska lagom, då kan man hinna en runda på ungefär en timme om man är effektiv. Själv upplevde jag det som att min huvuduppgift var att reparera och konvertera spårvidden på järnvägsnätet samt att placera lastbilsbrickorna optimalt. Då och då kunde man skicka iväg några myror (motoriserade pvbat) på suicidala uppdrag framför linjen, i stil med att ta ett oförsvarat Kursk och skära av järnvägsförbindelsena för hela ryska sydfronten. Vi testade även de alternativa partisanreglerna men det gav så absurda resultat att vi började om partiet.

Just det här med overrunsäkra stackar är nog en av de största anledningarna till att det ryska spelsättet brukar bli kontinuerlig skyttegravslinje.

Ja, känslan att spela är kul - det är väl för att det är ett monsterspel - men spelmekaniken är en dinosaurie och den suger faktiskt rätt rejält! Och dessutom tar det (=FitE/SE) en hisklig tid att sätta upp, spela och plocka ner samt kräver ett pingisbord bara för kartan.

[A F]

Just det här med overrunsäkra stackar är nog en av de största anledningarna till att det ryska spelsättet brukar bli kontinuerlig skyttegravslinje.

Och hur kommer det sig, tro, att ingen när man när gjorde spelet en gång på världen la märke till detta "lilla problem"?

[jerry]

Testa gärna med den där overrun-chansningen md 5:1-odds o uppåt som jag nämnde innan , vi fick till ett klart mer rörligt o intressantare parti när vi testade.

[zilver]

Och hur kommer det sig, tro, att ingen när man när gjorde spelet en gång på världen la märke till detta "lilla problem"?

Utan att riktigt veta så är nog ett av skälen att problemet uppstår på riktigt först 1942 (Fire in the East som täckte fram till typ mars 1942 kom först). Det var nog inte alla som hann dit. Ett annat skäl var nog att hajpen var så stor att ingen ville se problemet.

En klassiker i Europa är annars den alternativa användningen av små motoriserade enheter, typ tungt motoriserat luftvärn, som rekognoseringsbataljoner för exploitation och kapande av fientliga järnvägar. Ett skoj men kanske inte helt historiskt sätt att använda en bataljon 88:or.

[jerry]

Jo det där med att rusa in med små förband...
Men man vill ju inte heller att de skall dö alldeles för enkelt så att rusa in med relativt viktiga 88:or .....nja.

[Mode]

... Men man vill ju inte heller att de skall dö alldeles för enkelt så att rusa in med relativt viktiga 88:or .....nja.

Säg inte det - jag tyckte absolut att det var värt en armor replacement point (eller vad det nu var det kostade att bygga upp bataljonen igen) för att kunna hindra halva ryska armén att åka tåg under en runda. I och med att vi tog Kursk med en myra kunde de inte genomföra den vanliga ordnade reträtten för att bilda ny linje, med påföljd att vi faktiskt lyckades få till en Kievficka varvid ett stort antal ryska förband eliminerades och armégrupp syd fick fart på framryckningen.

Inte heller ser jag 88:or som särskilt viktiga i sig, det där är mest nostalgi vad mig anbelangar. Deras främsta fördel är att en lvbat per infdiv ger divisionen 1/7 ATEC. Samma gäller för StuGbat, de ger 1/7 AEC ihop med en infdiv.

Men visst, i ett spel med divisioner/brigader som huvudbrickor känns det fånigt med lösa bataljoner. Det skulle måhända gå lika bra att administrativt underställa dem och ge divisionen 1/7 ATEC eller AEC (samt eventuellt "biffa upp" divisionen några poäng), men då skulle så mycket annat också behöva fixas så det blir lika bra att göra om och göra rätt.

Ser man till SF blir det ännu mer uppenbart. Amerikansk praxis i västeuropa var att i princip varje infdiv tilldelades en fristående strvbat som de sedan hängde ihop som ler och långhalm med intill krigsslutet. I Europatermer ger det som av en slump 1/7 AECA, AECD resp. ATEC (plus lite extra poäng i stacken) för en dylik division. Att då ha en lös bricka för strvbat uppmuntrar bara spelaren tilll att använda dem på ett sätt som inte gjordes historiskt enligt gällande operationsförfarande.
Men det kanske är en helt annan diskussion ...