[Elias Nordling]

Julian är ett tidningsspel från Decision Games, gjort av Joe Miranda, som utspelar sig i Romarriket från ca 350 till 400, det vill säga den sista storhetstiden före kollapsen i väst. Det är inte precis en exakt simulation, tidsskalan är abstrakt, och det finns två scenarior "Mid 4th Century" och "Late 4th Century". Den främsta skillnaden är att hunnerna dyker upp i det senare och börjar bråka med både romare och barbarer.

Spelet bygger på systemet "They Died With Their Boots On", vilket innebär att enheter aktiveras med brickor som dras ur mugg. Det finns en bricka för varje barbarnation, en bricka för varje romersk ledare och en för varje romersk provins.

Den här gången har JM kommit på en riktigt kreativ twist på det här med att dra brickor för att aktivera. Spelarna turas nämligen om att dra brickor, och det spelar roll VEM det är som drar brickan i fråga! Om barbaren drar en romarbricka aktiveras den normalt, såvida han inte har stratagem-brickan foederati på hand, för då kan han spela den för att skapa ett uppror. Drar romaren en barbar kan han likaledes ta kontroll över dessa för en omgång med en Foederati-bricka, eller låta bli och då aktiveras de inte alls denna omgång.

Vilka barbarnationer som aktiveras varje omgång kan alltså variera kraftigt, vilket ger en mycket intressant dynamik. Barbarerna får stratagem-brickor bland annat genom att vinna militära segrar och plundra städer, medan romarna kan köpa dem för pengar. Andra ovärdeliga stratagem-markörer är Military som dubblar stridsvärdet och Dux som gör att en annan styrka, vars bricka redan dragits, kan aktiveras tillsammans med den nation som nu dragits.

Vad som i förstone ser ut som att man hinner gå och flytta rätt begränsat på en omgång kan tack vare stratagem, slumphändelser, krismarkörer (andra typer av brickor som finns i koppen) snabbt eskalera till regelrätta plundringståg hela vägen till Rom eller Konstantinopel. Förflyttningsvärdena är annars rätt låga, men vägarna gör att man ändå kan ta sig rätt långt. Gå och slåss funkar annars på traditionellt vis, med undantaget att vinnaren i strid vid vissa resultat får anfalla igen.

Förstärkningar kommer också när nationen aktiveras, romarna köper dem, barbarernas tickar upp automatiskt. Trupper tenderar att komma tillbaka rätt snart, om man inte lyckas få till Catastrophy-resultat i strid, då slår man en tärning för varje utplånad enhet som dröjer så många omgångar innan den kommer tillbaka.

Romarna har ett skalförsvar med svaga gränsenheter som fungerar bra för att fördröja fienden och tvingar honom att bygga upp tillräcklig styrka innan anfall. Sedan har man ett antal starka armeer som måste pinna runt mellan kriserna, men lämna för guds skull inte Konstantinopel för svagt försvarat, för då kan man åka på en autoförlust som jag gjorde.

Barbarerna har mycket mer styrka än romarna, men långt ifrån allt aktiverar varje omgång, och de är svåra att koordinera. De måste upprätthålla trycket hela tiden om inte romarnas skattkista ska svämma över.

Jag tycker att det här var ett jättekul spel, med intressanta mekanismer som ger en spännande dynamik, och bra känsla för epoken. Möjligen kan spelet bli litet repetitivt i längden, när samma barbarstyrkor ska försöka ta sig igenom på samma ställen igen och igen, har inte spelat tillräckligt för att kunna säga. Ett av de bästa antika spel på strategisk nivå jag spelat. Betyget är en stark fyra, kanske till och med en femma. Jag skulle gärna spela det mer, och gärna med en annan levande människa.

[Jon]

Nummer två på min "att spela-lista" just nu. Har aldrig kommit upp på bordet av någon anledning, men snart så.

Detta var för övrigt ännu ett bevis på att Elias har recenserat alla spel jag tänker spela. Och att vi har samma tavelram-lösning.

[jonjac]

Trevlig recension om ett spel som ser väldigt trevligt ut!

Finns det solitärregler?

[Elias Nordling]

Nej, och det innehåller viss inform,ation som är dold för motspelaren.

[Klas Malmström]

Här är en bild av en spelning på senaste Friendly Fire: http://i215.photobucket.com/albums/cc15 ... 7772f3.jpg

Rensarn och jag har spelat detta två-tre gånger och tycker också att detta är ett trevligt litet spel. Vi upplevde dock några oklarheter i reglerna - dock inget som vi inte kunde "spela runt".