[ErikLj]

Avslutade just ett parti "The Mighty Endeavor" från SCS-serien. Invasionen av västeuropa från juni 1944 till maj 1945 på divionsnivå.

Spelet gav helt klart en känsla för kampanjen. För de allierade gällde de att välja landstigningsområde, fixa supply, bryta sig ut, köra igenom Frankrike och sen stånga sig igenom västvallen och över Rhen.

Tysken måste fördröja, spara trupper och långsamt, ibland snabbt, dra sig tillbaka.

En del intresant osymetriska regler med rätt bökiga supplyregler för den allierade och  attackbonus för tyskarna.

Ger inte spelet något toppbetyg. Lite för mycket pussel för den allierade med att räkna supplyräckvidd. Medans tysken i praktiken  får retirera hela tiden och har en passiv roll.

Ett tips för alla som ska spela allierade. Satsa på att slå ihjäl många tyskar. Lyckas tysken förskansa sig bakom Rhen med många bra trupper är det extremt svårt att ta sig över.

Vårt part slutade med en knapp tysk seger då den allierade först på sista omgången tog sig över Rhen.

/Erik

[BigPapaBear]

Jag har aldrig tyckt att supplyreglerna i ME har ställt till några besvär. Överlag är det ganska enkelt för de allierade att ha ett stabilt supplynät (eller så är det bara jag som är skadad från OCS).

Smaken är väl som baken, men jag gillar "fighting retreats". Vem som helst kan yxa på med storsläggan. Att optimera försvar är en konstart.  

Det jag saknar i ME är något starkare incitament för de allierade att ta Paris. I nuläget är det bara en punkt på kartan. Skulle kännas mer historiskt.

[ErikLj]

Nu kan jag inte jämföra med OCS då jag aldrig spelat det. Tyckte bara lite väl mycket speltid gick åt för den allierade att räkna MP för att få ihop sina supplykjedjor.

Visst fighting retreat har sin charm men då jag till sist insåg att jag vunnit som tysk  och endast gjort ca 5 anfall på 25 omgångar så behövs det nog en speciell läggning för att uppskatta att spela tysk. Men det var svåra avvägningar hela tiden, stanna eller retirera, var skapa en linje, motanfall, lämna en självmordsgarnisson för att hålla en hamn en omgång eller två, vakta mot ll och lst bakom linjerna osv

Men för att vinna behöver den allierade uppträda mer offensivt och anfall mera på annat än bra odds än vad som hände i vårt parti och då kanske mer motanfallsmöjligheter hade skapats.

Det finns en regel som säger att om Allierade tar Paris före omgång 8, tror jag, så vinner de spelet, under vissa förutsättningar. Annars är vinst helt kopplat till att ta städer väster om Rhen. Vilket jag tycker känns vettigt.

Bra saker med spelet är att det finns vissa möjligheter att landstiga på andra ställen än bara Normandie.  Samt att även om det går halvdåligt för tysken i början kan han rädda situatioen i slutet.

/Erik

[Snowfox]

>Det jag saknar i ME är något starkare incitament för de allierade att ta Paris. I nuläget är det bara en punkt på kartan. Skulle kännas mer historiskt.

Är inte det rätt realistiskt, de allierade var inte så värst intresserade av att erövra Paris, det var ju De Gaulle och den pansardivision som bemannades av flyktingar från Frankrike och de nordafrikanska Vichyområdena som rände dit på eget bevåg.

[BigPapaBear]

Är inte det rätt realistiskt

Jo, absolut. Men man får skilja på realistiskt och historiskt.

Realistiskt sett hade det varit smartare av tyskarna att inte invadera Sovjetunionen. Nu gjorde man det. Det är historiskt. Inte smart.

Det kokar väl ned till hur pass "skriptat" man vill ha sina spel. ME har ju en ganska hög what if-faktor, så det kanske är vettigt att inte lägga någon vikt vid Paris.

[Snowfox]

Jo, du har rätt i det. Hur mycket simulator i spelen som är önskvärt varirerar från spelsystem till spelsystem. Jag har för mig att det var i Carlos D'Estes bok om Normandie som beskrev att de allierade inte var intresserade av att ta Paris förrän det var absolut nödvändigt då de inte ville ta över försörjningsbördan för befolkningen i staden.

Ur det perspektivet är ju De Gaulles inhopp i befälskedjan närmast att betrakta som en "loose cannon" effekt.