[BigPapaBear]

Hittade ingen tråd om spelet.

Håller på att sätta mig in i det tillsammans med en kamrat (lär mig aldrig vad Jan heter på forumet).

Hittills har vi klarat av det minsta scenariot för att lära oss reglerna. Ingen av oss vet riktigt om vi gillar systemet eller inte efter den genomspelningen. Det känns lite kaotiskt och gamey, men samtidigt ganska roligt.

För att komma tillrätta med våra egna känslor satte vi upp det största scenariot, vilket ska börja spelas imorgon. Efter det borde vi ha åsiktsmaterial.

Någon annan som provat och har åsikter?

[Andreas Lundin]

Jag har spelat 4 scenarier och är sugen på mer. De stora scenarierna blir lite tradiga tycker jag, men de små är riktigt skojiga. För närvarande är detta mitt favoritspel på stridsteknisk nivå (och då räknar jag bort TCS - eftersom det sällan eller aldrig får speltid).

Är det en bra sim? Nja, det vette katten, men det är ett roligt och lättfattligt spel med många kluriga detaljer.


Några detaljer jag gillar.

Inga helt fast antal rundor scenarierna slutar. Efter ett tag in i scenarierna slår man två tärningar och ska slå över en summa för att scenariet ska fortsätta.  

Man drar skadebrickor, så det är hela tiden lite osäkerhet inblandad huruvida en "träff" tar eller inte tar hårt.

Ordersystemet med kuber blir ett spel i spelet, vilket alltid är kul. -  "Om jag gör så så gör motspelaren så... Då gör jag så istället..." etc.

Vad gillar jag inte? Inte så mycket faktiskt.

Min upplevelse hittills är att scenarierna är lite väl pro-tyska, men det kan också vara att vi valt de pro-tyska scenarierna eller att ryssen haft "otur". Några av slagen har varit jämna som attan!

Trots att det inte är ett fast antal rundor blir det ändå lätt så att man spelar spelet till det bittra slutet (oftast på grund av segervillkoren), vilket kan bli mer spel och mindre sim.

Ett sånt här spel ska inte ta så himla mycket tid, men de stora scenarierna är långa och sega.

För få små scenarier.

Slutkläm: "It's a keeper" och jag hoppas nya expansioner är på G!

[Snowfox]

Efter att ha spelat 4 scenarior plus introt.

Det är ett bra spelsystem som skapar många intressanta avvägningar inför varje beslut. Designern har valt metoder som ibland går stick i stäv med vad som är inympat sedan Panzerblitz men de fungerar och reglerna är lätta att ta till sig när man lyckats hiva ut "som alla andra har gjort"-bråten.

Jag gillar att spelet har både små och stora scenarier som ger variation. Jag ser fram emot att pröva på de där båda sidorna har regimentesstora styrkor som går lös på varandra. Varje scenario har en unik karta baserad på terrängen från de faktiska slagfälten, dvs inga PB/ASL/PG kartor.

Sudden deathreglerna ger en nerv till spelet. Det var en positiv överraskning när vi upptäckte att ordersystemet inte bara var ett sätt att välja vem som fick göra vad i vilken ordning utan att det även gav dig möjlighet att stöka till planeringsprocessen för motståndaren då orderkuberna är gemensamma för båda sidorna. Och att allt du gör kostar initiativ vilket ger dig möjligheten att förstöra dina chanser att vinna helt utan hjälp från motståndaren.  

Mitt intryck är att den sovjetiska sidan är något svårare att bemästra då spelets ordersystem försöker återspegla deras sämre ledningsförmåga.

Opportunity fire reglerna gillar jag skarpt, allt ifrån initiativkostnaden till att du kan skjuta fler gånger så länge som du har tur med tärningsslagen. Det ger en dynamik till försvaret som inte finns i mer traditionella spel på samma nivå.

Ska man leta svagheter så omfattar scenarierna tiden mellan sommaren 1942 och våren 1943 samt att kartorna har väldigt traditionella terrängsymboler, de känns nästan lite SPI. Dvs det finns inte mycket att gnälla på.  

Som spel är det mycket bra, de unika regelmodulerna hänger ihop på ett intuitivt sätt och bildar en gedigen helhet.

Som simulation, nja. Svårt att säga, jag väljer nog hellre TCS om det är det jag vill ha ut av spelandet.  Men det kan vara ovanan med designerns unika spelsystem som ställer till det.  

Det är ett spel som vi lär spela om ett antal gånger framgent.

[BigPapaBear]

Det var en positiv överraskning när vi upptäckte att ordersystemet inte bara var ett sätt att välja vem som fick göra vad i vilken ordning utan att det även gav dig möjlighet att stöka till planeringsprocessen för motståndaren då orderkuberna är gemensamma för båda sidorna. Och att allt du gör kostar initiativ vilket ger dig möjligheten att förstöra dina chanser att vinna helt utan hjälp från motståndaren.  

Jag tycker att det blir för gamey. Har du initiativet i början på rundan kan du enkelt stjäla alla de billiga kuberna och därmed få göra fler saker än motståndaren. Slutet på varje runda går ut på att slippa ta den sista initiativkuben.

Som spel är det mycket bra, de unika regelmodulerna hänger ihop på ett intuitivt sätt och bildar en gedigen helhet.

Unika regelmodulerna? Vet inte riktigt vad du menar, men jag måste nog tillstå att det är en av de mest ostrukturerade regelböcker jag har stött på i modern tid.


Vad gäller scenariorna så är lärdomen av gårdagens spelande att man ska hålla sig till de minsta scenariorna. De stora blir på tok för sega.

Jag gillar tanken med olika tärningskombinationer skarpt, men sammantaget blir det FÖR mycket tärningsrullande.

Det finns mycket att gnälla på tycker jag, men ändå är det kul på något sätt. Spelar det gärna igen, trots dess brister.

[Snowfox]

>Unika regelmodulerna? Vet inte riktigt vad du menar, men jag måste nog tillstå att det är en av de mest ostrukturerade regelböcker jag har stött på i modern tid.

När jag läste de detaljerade exemplen så föll bitarna på plats. Faktum är att det är ett måste för, som du säger, när man läst regelboken första gången så var min övergripande tanke, jaha, vad gör man nu. Designen faller inte tillbaka så värst mycket traditionella regellösningar. Jag antar den som spelat Combat Commander kan ha viss hjälp i inlärningen.

Ja, du kan kalla det gamey, men det är ett spel, inte en simulation så jag ser det mer som ytterligare en dimension som du måste hantera för att spela bra. Och spelet lyckas med det som är viktigast när du spelar mot en motståndare, det är kul, vilket i min bok innebär att man tar fram lådan vid nästa spelmöte.

På Elias skala skulle jag idag sätta 5 av 5 på spelet som spel och 2 eller 3 av 5 som simulation.