[Strv102r]

Ovan en oförstärkt bild av läget söder om landsvägen, Longstreets flygel numera, som bättre ger en helhet än en med en massa flaggor på. Som synes har Morells och Sylkes divisioner, de gröna, kommit pålats och format en ny linje bakom den nu helt slagna Kings/Hatch/Sullivans division (inte mycket oranga brickor kvar)  och även Reynolds (de rosa) som börjar ta stryk. Jones divison är på plats mellan Kemper och Hood medan Wilcox marscherar bakom Ewell som grupperat om för att möta Renos två divisioner som förväntas anfalla mot GROVETON.

Bilden nedan visar hur förbanden är grupperade. Seymors brigad kollapsar infor Corses anfall medan Jackson i stort håller Andersons (täten ur Jones division) samt Law, som nu rör sig västerut mot resten av Hoods division och ersätts av Benning ur Jones division, stångna. Seymors kollaps tvingar Meade att backa och överge sina bröstvärn vilket får Jenjins att börja röra sig framåt. MacDowell stupar när Seymor tar stryk och ersätts av Wright. Hoods brigad börjar tappa stinget på grund av utmattning efter att ha nitat Doubleday igen och det verkar som om Buchanan kan hålla. Resterna av Kings/Hatchs/Sullivans division dras nu ur då den är helt slagen. Med understöd av artiller tvingar Evans det federala kavalleriet på CHINN RIDGE bakåt, men det köper tid för Sykes division med Chapman och Warren att anlända. Frågan är om Evans kan driva dem bakåt av resten av höjden eller om han ska backa ner i svackan och låta artilleriet på höjden bakom mjuka upp de federala? Ewell vinklar upp sin division för att möta ett väntat anfall från Reno längs landsvägen mot GROVETON. Lawton rör sig framåt trots sin utmattning för att hota Macleans med ett anfall vilket om det lyckas hotar Renos södra flank. Samtidigt grupperar Trimbles nötta brigad för försvar av själva GROVETON medan Early grupperar för att flankera vägen med eld. Trimble förstärks med Longstreets artillerireserv. Och strax därefter kommer täten på fienden! Samtidigt som flera brigader rör sig norrut mot Johnstons brigad och Jackson flygel sp rör sig täten på Reno mot Trimble. Det räcker dock med att artilleriet öppnar eld för att jaga ned dem i svackan de kom ifrån igen. Wilcox är nu på väg bakom Ewells division och jag avser nog avlösa Evans med Wilcox medan artilleriet mjukar upp fienden på CHINN RIDGE. Jones division ska i stort avlösa hela Hoods övriga division så att denna kan börja återhämta inför morgondagen. Kemper och Jones ska slå resten av Reynolds division och därefter slå eller driva Morell bakåt medan Wilcox gör detsamma med Sykes.








En ren bild av läget i norr. Här der man tydligt den federala kraftsamlingen med Reno mot kilen mellan mina flyglar. Denna kil är dock en killing ground utan dess like. Som beskrevs ovan blev den federala täten ur Farnsworths brigad omedelbart tillbakavisad. Intressant är linjen med Stahel, Nagle och Ferrero (bortse från de två helt felaktiga McLeansymbolerna) som rör sig vinkelrät mot Forno och Starke. Kearny och Hooker, Heintzelmans kår, står still längst i norr.

[Strv102r]

De federala överger STUARTS HILL och Kemper grupperar fram sin division. Av Reynolds division är det ny bara Meades brigad kvar då Jackson i sin i och för sig framgångsrika strid också nötts ner rejält. Bufords kavalleri ansluter fram för att skydda den federala flanken. I centern anfaller Jones division med Benning och Dryton och river upp Butterfields brigad helt. Ett genombrott hägrar!  I försöket att följa upp framgången anfaller Dryton en liten höjd framför sig och Pryor ur Wilcox division, men höjden hålls av 1 US Sharpshooters och de anställer en massaker på det frontalt anfallande 51 Georgia (går från 9SP till 3SP och kollapsar) Därpå beskjuter de federala även Wilcox grupperande förband med ett batteri på samma höjd och ställer till stor oreda. Dessutom går Griffin till motanfall mot Dryton och Benning och trycker tillbaka dem. Dessutom slår Buchanan tillbaka ett anfall från Hoods brigad. I övre högra delen på bilden ser man Stevems division ur Renos IX kår som nu marscherar söderut för att förstärka de federala.





På denna bild ser man att inte så mycket har hänt. Men man ser att båda divisionerna ur Renos kår är på väg söderut och att även Hookers division lämnat III kåren och marscherar söderut.





Den rejäla försvagningen av den federala norra flanken leder till att jag börjar gruppera om A P Hills division, och även Taliaferros division, från ett djupförsvar till en anfallsgruppering. Artilleriet framgrupperas och kraftsamlas för att kunna skapa förutsättningar för ett anfall. Bortse från namnet Groveton. Textremsan hamnade fel och undvek upptäckt.

[Strv102r]

Jenkins anfaller och försker överflygla Meade, men möter kraftigt motstånd och Jenkins själv faller. Bayards kavelleri, som tillhör III kåren, anländer för att avlösa Buford, som är helt fristående. Anderson i Jones division ansätter ett nytt anfall mot Jackson . Dryton/Wilcox och Griffin bekämpar varandra med ganska likvärdig ömsesidig verkan. Pryor försöker organisera förbanden men elden från 1 US Sharpshooters och deras batteri gör det mycket svårt. Ett par batterier grupperas för att beskjuta höjden fienden finns på, men med begränsad verkan. Hood får order att övergå från anfall till att dra ur för återhämrtning. Gillar han inte! Istället sätter han igång ett nytt anfall mot Buchanan. Och han slås inte direkt tillbaka i alla fall. Law ersätter Featherson i linjen vilket medger för Featherston att omgruppera bakom Hood för att ansluta till Pryor och Wilcox.






På denna bild ser man att Renos två divisioner ur IX kåren stannat och står i någon form av reserv med Steven i söder och Reno själv längre norrut. Var har Hooker tagit vägen?






Den kraftsamling jag gjort med artilleri hos Pender och Starke har inte gått fienden förbi, ej hellar att A P Hill framgrupperat och Kearny har fallit tillbaka, samt att Roberstons kavalleribrigad börjat röra sig mot Fitz Lees kavalleribrigad. Han ser nu ett hot mot sin uttunnade högerflygel. Så Hooker får vända om och marschera tillbaka igen. Mitt artilleri påbörjar bekämpning av Kryzianowskis och Schimmelpfennigs brigader med viss verkan.






Långs ute på högerflygeln för de federala har en brigad avdelat för att möta ett eventuellt hot om överflygling av mitt snart kratsamlade kavalleri. Och det var i sista minuten, för här kommer JEB Stuart med två brigader!

[Strv102r]

Höjdarspel!

Har någon annat provat det och med vilket förlopp och utfall? Att upprepa det historiska förloppet är väl lika sannolikt som att man som tysk kan upprepa västfälttåget 1940 mot en fiende som vet hur det gick, men inte är bunden av regler som tvingar honom att upprepa historiska misstag.

[Strv102r]

Meade och Roberts börjar dra sig tillbaka och Bayard avlöser Buford för att med avsuttet kavalleri skydda den federala flanken. Jenkins pressar på med Corse men tar flruster, vilket även fienden gör så klart. Wilcox reorganiserar sina linjer och för fram Featherton medan Pryor och Wilcox brigader utbyter bly på lite längre håll med de federala. 1st US Sharpshooters och deras batteri överger till sist kullen de varit grupperade på. Ett regemenete ur Pryors brigad besätter den snabbt. Tätbrigaden Carroll, ur Duryeas division anländer.






Im Mitten nichts neues.






När mitt artilleri fått effekten jag ösnkat, att Kryzianowskis och Schimmelpfennigs brigader drivit ur sina bröstvärn på Matthews Hill, eller i alla fall blivit desorganiserade, anfaller först Penders brigad, och sedan Taliaferros division, denna på kolonn med Starke i täten, och tar krönet och hamnar i en rasande eldstrid med de federala på andra sidan. Här står ju hela Hookers division så någon dramatisk fortsättning väntar jag mig inte. Bakomvarande brigader ur Taliaferros division ska vinkla upp södeut och ta Koltes position. Nedan en lite renare bild som komplement.









Läget i stort. Nedan en renare bild. Så ska ett krigsspel se ut! Massor av brickor över hela kartan!

[Strv102r]

Wilcox fortsätter trycka på när Griffins och Butterfields brigader i princip slagits. Tur för de federala att Stevens division redan påbörjat en rörlse åt det hållet för nu får de Leisures  brigad på plats snabbt och Farnsworth rör sig för att sluta linjen bort till III kåren, där ju också Robertsons brigad ur V kåren finns. Jones hänger på Wilcox och Jacksons federala brigad tar stora förluster. Hunton anfaller frontalt och driver Roberston bakåt.

I centern, Ewells avsnitt, händer inget alls så vi till norra delen av stridsfältet.



Medan Shurtz division i princip slagits av A P Hill och Taliaferro så har Hooker gett stadga nedanför krönet. Strake tar stora flruster på krönet likosm Pender. De tvingas backa bort lite och reorganisera.

Branchs anfall förstärks nu med Thomas och Fields brigader och de får framgång mot Keranys division.

För att skapa bilden av överhängade katastrof över hela linjen grupperar Fornos brigad nu också fram för att hota med ett anfall mot Milroy medam artilleriet börjar bekämpa Milroys batterier. Klockan är 1900 och snart är dagen slut.

[Strv102r]

Det skymmer och striderna i söder saktar ner märkbart. Jag är nöjd med vad som gjorts och förbanden är mer eller mindre slutkörda. Duerayus division har nu fått in tre brigader (Carroll, Thoburn och Styles).

I det sista dagsljuset tar A P Hills brigader (Fields, Thomas och Branch) anfallsmålet, höjden, och slår Poes brigad. Hookers division håller nu hela det avsnitt som Shurz höll men står nedanför höjden som jag tagit. Fiendens sista reserv, Renos division ur Renos IX kår grupperar nu in bakom Heintzelmanns kår.

Räkningen under dagen: federala förluster 14500 man, mina förluster 8750 man. Att jag har bättre moral på många förband gör stor skillnad. också att jag har anfallit och kunnat ge mig på redan nötta förband som då brutit ihop. Gissar att en rejäl andel av förlusterna är "stragglers" som uppkommer då en förband i oordning får ett sådant resultat till. Säkert är nästan hälften i den kategorin, främst för de federala.

[Strv102r]

Inför den kommande dagen är min plan att återuppta anfallen med A P Hill i syfte att slå Hookers division och helst Kearnys också. I söder får Wilcox, Jones och Kemper binda fienden. Kraftsamlingen blir att med Longstreets sista tillkommande division, Anderson, och Hood samt Ewell anfalla mot Warrens brigad och bryte genom centern för att sedan vika av norrut och falla Sigel och Hooker i ryggen vilket innebär att jag tar mig fram till landsvägen och skär av fienden från vägen till WASHINGTON.

[Strv102r]

Jag och motspelaren hade en diskussion efter dagen och inför den kommande dagen. Rent speltekniskt hade jag kunnat avbryta allt och bli rent passiv och bara vänta och ändå vinna. Fienden skulle vara tvungen att anfalla och ta en del del terräng vilket kanske inte skulle förbättra läget egentligen, utan bara öppna för motanfall. Taktiskt sett är slaget förlorat.

Operativt så har vi samma situation som rådde efter det historiska slaget men efter ett dygn mindre. Att stanna och ta en dag till innebär att hela den federala armén riskeras vilket riskerar Washington och kanske kriget. Bättre att erkänna sig besegrad och dra ur för att ha ett spelkort kvar och kunna nyttja i samklang med McClellans armé  än att slåss på ett Fürherbefehl till sista patron.

Både speltekniskt och rent taktiskt och operativt finns det inga skäl att fortsätta slaget för de federala. Det skulle bara bli brickflyttande och tärningslagande för rent stridstekniska situationer där det skulle gälla att minimera katastrofen. Kul för mig kanske...

Därefetr diskuterar vi hur en urdragnings skulle gå till och om det är lönt att spela på den som vi gjorde på Bloody April. Skillnaden är att nu är det natt. Vi räknar lite och inser att han kommer undan om han går över till marsch, vilket alla kommer kunna göra under natten, och jag får svårt att följa efter i samma takt om jag ska slåss med honom. De få förband jag skulle kunna fånga är inte värda tidsinsatsen.

Vi bryter där.  Historiskt tappade de federala 14000 man och rebellerna 9000. Våra siffror var ju 14500 och 8750, men de inkluderar "stragglers" vilket kanske är närmare 35-45% av de federala och25-30% för mig. Vårrt slag blev nog mindre blodigt än det historiska, men det var ju en dag kortare. De operativa konsekvenserna av slaget är de historiska. Pope är slagen men drar sig ur i någotsådär skick.

Kul spel! Men segervillkoren försöker tvinga fram ett historiskt förlopp med kraftiga federala anfall vilket inte känns direkt lockande för en spelare som kan historien. Men att lära av historien innebär att man helt lämnar initiativet till Lee... I efterhand förstår man att det finns ganska få spel på detta slag. Svårt att få till bra trots att systemet i sig är jättebra.