[Elias Nordling]

Race to the Reichstag är ett spel av Joe Miranda om slutstriden vid Berlin. Spelet särskiljer sig från Against the Odds spel i ungefär samma skala genom att använda det gamla Battle for Germany-knepet. Det innebär att spelarna delar på samma sida så att man har var sin rysk front som försöker komma först till riksdagen, och varsin uppsättning tyskar som försvarar. Battles Magazine hade nyligen ett spel med samma upplägg, men det skildrade hela kampanjen från Oder till Berlin.

Mekanismerna är rätt enkla och traditionella med gå och slåss och oddsbaserad strid. Det finns två stridstabeller att välja mellan men tysken är dum om han inte sätter upp i terräng där ryssen måste använda assault-tabellen.

Setupen är rätt omständlig där man drar tyska brickor tillhörande olika grupper och måste hålla i minnet vad mer man får senare i setupen för att planera försvaret. Det är inte helt lyckat och dessutom har man ju ingen aning om vad som är smart första gången man spelar.

Det finns en hel del tyska krom-enheter som förstärker storytelling-aspekten en smula samtidigt som det ger spelet en lite serietidningsartad känsla. Flak-torn dubblar försvarare inom två hexer, det finns snipers som kan ställas upp i efterhand, förrådsdepåer som kan ge förstärkningar mm.

Det som förstör spelet för mig är assault-tabellen. Konstruktören har resonerat att mer trupp leder till mer förluster för anfallaren, och gjort så att chansen för ett blodbadsresultat ökar successivt till 50 procent på högsta tabellen! Blodbad inbebär att hälften av anfallarna utplånas, vilket om man har 6:1-odds ger helt oproportionerligt resultat. En sniper har 50 procents chans att slå ut en rysk stridsvagnskår, och stoppar man in fler trupper är det bara fler ryssar som dör.

Konstruktörens resonemang må verka logiskt, men det funkar bara inte. Bägge sidor anstränger sig för att minimera oddsen i stället för att maximera dem. Terrängen är trång och tiden är kort så fördröjningsstrid är en bra ide. Ryssen vill ABSOLUT inte ha artilleriunderstöd, för det pressar upp oddsen osv.

Motsatsen förekommer dock. Tysken har en del bra enheter som kan ställas upp till superstackar som i praktiken är omöjliga att få bättre än 1:1-odds mot. Det faktum att strid är obligatoriskt bredvid fienden gör det svårt att manövrera runt dem.

Det ger inte en bild av slutstriden om Berlin som jag upplever som trovärdig. För mig blir det en svag trea i betyg.

[Mode]

Det innebär att spelarna delar på samma sida så att man har var sin rysk front som försöker komma först till riksdagen, och varsin uppsättning tyskar som försvarar.

Är det ett fungerande koncept? Jag har aldrig provat något spel med liknande system, men Sicilien 1943 känns som en annan kampanj som skulle kunna använda det upplägget.

Ryssen vill ABSOLUT inte ha artilleriunderstöd, för det pressar upp oddsen osv.

Känns instinktivt som helt uppåt väggarna. För mig är själva sinnebilden av Berlin 1945 en B-4 som skjuter direktriktat längs en gata. Förmodligen präglat av diverse filmsekvenser i dokumentärer på "the Hitler Channel" (eller the History Channel som den väl heter officiellt...   ) och Discovery.

För mig blir det en svag trea i betyg.

Varför så snäll? Det betyget är för mig ungefär antagligen ett OK spel men jag orkar inte bry mig om det snarare än den sågning jag får intrycket av.

[thermopylai]

Elias Nordling skrev:
Det innebär att spelarna delar på samma sida så att man har var sin rysk front som försöker komma först till riksdagen, och varsin uppsättning tyskar som försvarar.

Är det ett fungerande koncept? Jag har aldrig provat något spel med liknande system, men Sicilien 1943 känns som en annan kampanj som skulle kunna använda det upplägget.

Det funkar jättebra i Battle for Germany. Hur kul är det annars att spela tysk? Det är förstås jätteviktigt att det känns naturligt att dela upp sidorna i två naturliga fronter. Lätt att dela på västallierad/Sovjet eller Britt/Amerikan på Sicilien, litet klurigare att dela upp tyskarnas styrkor på två fronter utan att det blir orealistiska beslut. Oftast får man väl ta till helt artificella mekanismer som att "mina tyskar får inte gå öster om hexrad xx".

Jag tycker också Elias har på tok för "snälla" betyg. Det är roligare med en riktig totalsågning  

[Elias Nordling]

Battle for Germany fungerar som sagt utmärkt. Av det fåtal andra spel som använder samma koncept tyckte jag även att Berlin-spelet i Battles Magazine fungerade väl. No Prisoners på Mellanöstern-kampanjen under 1a världskriget kändes inte lika klockren, och uppdelningen av centralmakternas trupper kändes artificiell.

Jo jag vet att jag sätter snälla betyg. Men jag tycker inte att jag kan såga detta spel bara för att det har en mekanism jag retar mig på. En trea betyder för mig ett spel jag förmodligen inte kommer att få lust att ta fram och spela igen, men om någon an an vurmar för spelet kan jag låta mig övertalas att spela det igen. Det gäller detta spel. En tvåa är ett spel jag inte skulle spela ens om någon tjatade på mig. En etta är ett spel jag hatar med glödande intensitet

För mig är denna betygsskala logisk och intuitiv, men visst finns det spel jag ger treor som är på gränsen till för dåliga för det. Därför brukar jag ange om det är en svag eller en stark trea.

[zilver]

Skillnaden mot Battle for Germany är väl att där är de olika sidorna på helt olika delar av kartan. Här verkar allt ske på en mindre yta, vilket teoretiskt skulle kunna leda till lite "gamey" situationer, där spelarna avsiktligt positionerar försvaret lite taffligt för att de egna styrkorna ska kunna hitta en bakdörr in i Berlin. Helt utan att veta hur det verkligen funkar just i det här spelet. Är de gula Konevs armé och de röda Zhukovs?

Det verkar vara något med Berlinspel, var det inte någon helt konstig regel för artilleri i Against-the-Odds variant på samma slag? Något om att ju fler enheter i samma ruta ju mindre effekt gör artilleriet?

[Elias Nordling]

Skillnaden mot Battle for Germany är väl att där är de olika sidorna på helt olika delar av kartan. Här verkar allt ske på en mindre yta, vilket teoretiskt skulle kunna leda till lite "gamey" situationer, där spelarna avsiktligt positionerar försvaret lite taffligt för att de egna styrkorna ska kunna hitta en bakdörr in i Berlin. Helt utan att veta hur det verkligen funkar just i det här spelet.

Bägge sidors trupper är hårdlåsta till zonindelningen, och inte ens ZOC gäller över...

Är de gula Konevs armé och de röda Zhukovs?

Japp.

Det verkar vara något med Berlinspel, var det inte någon helt konstig regel för artilleri i Against-the-Odds variant på samma slag? Något om att ju fler enheter i samma ruta ju mindre effekt gör artilleriet?

Jo, oddsbaserad artilleribeskjutning. Alltid lika dum idé att ha som regel.

[Mode]

Jo, oddsbaserad artilleribeskjutning. Alltid lika dum idé att ha som regel.

Oddsbaserade strider börjar över huvud taget kännas ganska fel i strider där antingen modern teknik är inblandad eller när sidorna är väldigt asymmetriska i sammansättning. Slentriantänkande speldesigner, månntro?

[Elias Nordling]

Odds är ljusår bättre än differenstabeller. I taktiska situationer kan man ha "bägge sidor skjuter" men annars tycker jag odds för strid är den bästa lösningen för det mesta när det gäller modern krigföring. Inte för före första världskriget.

[Mode]

Vad 17 har differenstabeller med saken att göra?
Att ett system fungerar dåligt betyder inte att ett enda annat system är allena saliggörande och enda alternativet i alla lägen. Det är ungefär samma argumentation som republikanska föreningen brukar ha angående monarkin.

Och apropå dem: främsta skälet till bibehållen monarki är om alternativet skulle vara republik.    

[Strv102r]

Vad 17 har differenstabeller med saken att göra?
Att ett system fungerar dåligt betyder inte att ett enda annat system är allena saliggörande och enda alternativet i alla lägen. Det är ungefär samma argumentation som republikanska föreningen brukar ha angående monarkin.

Och apropå dem: främsta skälet till bibehållen monarki är om alternativet skulle vara republik.    

   

[Elias Nordling]

Differenstabeller har med saken att göra eftersom det är det vanligaste alternativet, efter "skjuta" (som jag också nämnde) och "hinkar med tärningar" (som jag inte nämnde men som inte är väsenskilt från skjuta). Kan du komma på några fler alternativ?

Och för övrigt behöver du inte reagera som om jag ifrågasatt din mammas vandel. Om det beror på att din mamma är en differenstabell ber jag förstås om ursäkt.

[Mode]

Det finns mängder av alternativa system, exempelvis sådana med inslag av boolesk algebra eller fördelningsfunktioner, vars för- och nackdelar i olika sammanhang vi förmodligen kan debattera till döddagar utan att komma överens.
Det var dock inte min huvudsakliga reflektion, snarare hypotesen huruvida designern helt enkelt verkat indolent och likgiltig vid valet av system. Eftersom du inte verkar tycka att det funkar i spelet stipulerade jag att du kanske hade något bättre alternativ i detta fall eller eventuellt någon teori om varför.

Jag kanske skulle varit lite tydligare med min fråga i tidigare inlägg: varför hävdar du att oddssystem fungerar bäst när du just skrivit att det inte fungerar? Vilket system borde i just detta fall använts för bättre effekt?

[Elias Nordling]

I det här fallet var det inte det faktum att man använde oddstabell i sig så mycket som utfallen. En tabell där blodbadsresultat blir vanligare ju högre upp man kommer i tabellen, och dessa resultat innebär att hälften av anfallarens styrka utplånas. Eftersom man kan vara rätt säker på att utplåna försvararen från 3:1 och uppåt i tabellen betyder det att högre odds bara är sämre.

Hade ett blodbadsresultat inneburit att anfallaren förlorade lika mycket som försvararen hade saken varit rätt annorlunda, men som det är nu gör man som ryss allt för att undvika att få för höga odds, och det inkluderar att man undviker eldunderstöd. Ett annat sätt att lösa det hade varit om eldunderstöd gav plus på tärningen i stället för att skifta oddsen uppåt.

Sedan är jag genuint intresserad av alternativa sätt att avgöra strid, även om jag förstår att man ofta landar i oddstabeller. De är välbekanta och har färre nackdelar än både hinkar med tärningar och differenstabeller som också är familjära för de flesta spelare.

[Mode]

Jag har också ett intresse för alternativa sätt p.g.a. att jag upplever oddssystem som mindre lämpliga för moderna strider, där ökad densitet för "försvararen" (d.v.s. lägre odds) brukar betyda att denne tar mer förluster, inte mindre, vilket brukar bli fallet med konventionellt upplaggda oddstabeller. Typfallet är just artilleri.

Några spel har en mer distinkt lösning genom att frikoppla artilleri från övriga enheter och att göra effekten enbart en funktion av vad som skjuter och terrängen. Vad eller hur mycket som finns i rutan spelar ingen roll, alla riskerar att ta stryk. Det känns som ett betydligt mer relevant system för Berlinstrider och att dela upp striden i direkta/indirekta artilleriattacker (enligt ovan) följt av "vanlig" strid kanske skulle ge ryssen incitament för historisk användning av artilleri i detta fall, alternativt mer konventionella utfall i oddstabellen än vad som tycks vara fallet.
Miranda är en designer som varit med ett tag och när man ser en del spel (syftar inte specifikt på honom här utan det är en mer generell iakttagelse för en del som exempelvis Ty Bomba, Perry Moore, Richard Berg m.fl. gjort) verkar det som om spelet antingen går på tomgång i gamla banor eller helt enkelt är en "klipp-och-klistra". Sedan kan man undra om det beror på lathet eller om man tror att spelarna vill ha det som känns invant. Jag misstänker tyvärr starkt att designern är mer benägen att ta risken med något nytt än vad spelföretaget är.

Att rulla mängder av tärningar lockar inte mig, det känns bara jobbigt och jag fick nog av sådant när jag spelade Bismarck och Tobruk från AH. Matematiskt brukar det gå att få ungefär samma utfall med ett enda procentslag om man vill.
Att modellera historiska utfall i statistiska tabeller och i vilken grad eller form man kan (eller bör) abstrahera är inget att ta lätt på och jag hade en mycket intressant diskussion med Lee B-W om detta över en kopp kaffe förra sommaren. Exemplet var luftstriderna under Falklandskriget och huruvida man skulle ha flera faser och tärningsslag eller kondensera allt till en enda sannolikhet. Fler faser/utfall ger mer "bling" och fler val men man måste då motionera tärningarna oftare.

[Elias Nordling]

Ja, separering av artilleri och närstrid är för det mesta en bra ide.

Vad gäller Joe Miranda är nog hans problem att han måste trycka ur sig så många spel om året för att de ska kunna fylla tre tidningar med spel.