[Elias Nordling]

Hinge of Fate är ett spel ur World at War magazine konstruerat av Ty Bomba. De som är bekanta med hans verk vet att de ofta har rätt enkla och eleganta system som i bästa fall genererar roliga och snabbspelade spel.

Temat denna gång är Polen-fälttåget, men med en twist. Spelet har ett historiskt scenario, men huvudnumret utgår från att fransmännen hade ansträngt sig lite mer i sitt anfall i Saar. Något som i backspegeln hade varit en bra idé då tyskarna på västfronten endast hade ammunition för fyra dagars strid, och Polen-fälttåget i stort sett tömde Tysklands ammunitionslager.

Det gör spelet inte helt olikt 1940: What if, som jag recenserat tidigare. Liksom det spelet, som utgår från att Tyskland anfaller Sovjet i stället för Frankrike 1940 har man två kartor, en för östfronten och en för västfronten. 1940 var ett riktigt lyckat spel, som innehöll en del svåra spelbeslut som hur tyskarna allokerar sina resurser mellan fronterna och hur de sköter sitt försvar av Ruhr.

Hinge of Fate är tyvärr ett betydligt mindre intressant spel, av flera skäl. För det första är uppställningen strikt historisk, och det finns ingen möjlighet för tyskarna att välja prioritering mellan öst och väst eller för Polen att välja mellan gränsförsvar eller försvar på djupet. För det andra hävdar designern att det tyska järnvägssystemet var överbelastat av att driva fälttåget mot Polen och att tyskarna därför inte ges möjlighet att flytta förstärkningar från öst till väst (något som för övrigt motsägs av historien och artikeln i tidningen, då tyskarna faktiskt skiftade trupper från öst till väst när fransmännen började röra på sig). Det finns alltså i princip ingen interaktion mellan fronterna.

För det tredje är skalan satt till kårnivå, och det leder till väldigt få enheter per yta. Polackerna har så lite trupp att de inte ens kan besätta sina gränsbefästningar med dem, och deras försvar liknar knappt det historiska. Det blir stora artificiella hål i fronten på bägge sidor. På västfronten får tyskarna fem (!) enheter och inga förstärkningar. Eftersom fransmännen har en fight-move-sekvens består tyskens försvar av att falla tillbaka en ruta varje drag. Det funkar bara till viss gräns eftersom det begränsade antalet enheter inte kan täcka den expanderande fronten. Det känns väldigt artificiellt, då bara ett litet utsnitt av västfronten finns med.

Tyskarna vinner spelet om de ockuperar alla polska städer och befästningar, och förlorar om Hitler avsätts i en kupp. Det senare avgörs av ett tärningsslag som beror huvudsakligen på hur många tyska städer som fransmännen ockuperar. Det finns ytterligare en knorr, och det är en rätt krystad sådan, och det är att slumpslaget som kan orsaka tysk kollaps även kan trigga sovjetisk intervention. På polackernas sida. Mycket långsökt säger jag. Händer det är hursomhelst spelet ändå i praktiken över för tyskarna kan på grund av den låga truppdensiteten inte hindra ryssen från att gå in i ostpreussen vilket ytterligare skruvar upp kuppslaget.

Spelet fungerar såtillvida att utgången är oviss om tysken ska lyckas avsluta det polska fälttåget innan situationen på västfronten blir kritisk. Men det finns inte många intressanta spelbeslut på vägen dit. Betyget blir därför en trea av fem, vilket betyder att jag inte känner någon lust att spela det igen men skulle kunna låta mig övertalas till det av någon annan med mer entusiasm för spelet.