[Strv102r]

Nu när Grant nått positionen av chef i hela västra krigsskådeplatsen ska vi bli lite retroaktiva och se hur hans karriär egentligen började. LPD, som jag har noll erfarenhet av, har gett ut denna titel med tre av hans tidiga slag; Belmont, Fort Donelson och Shiloh. Efter Battle above the Clouds ska vi börja med Belmont som ligger mittemot Columbus, på andra sidan MISSISSIPPI, i västra Kentucky. Jag har aldrig hört talas om denna ganska begränsade drabbning så en liten bakgrund kan väl vara bra. Det var i Columbus Polk parkerade sin första styrka under 1861.



Så här ser detaljkartan ut.



Idén var att hindra Polk från att förstärka Price i Missouri varför Fremont (som var chef här borta innan han fick chansen att spöa Jackson i Shenandoah...) beordrade Grant att binda Polk i Columbus. När han kom till Belmont på andra sidan floden slog han snabbt en mindre  styrka under den mycket mediokre begåvningen Pillow. Polk reagerade dock genom att skicka över mer folk till andra sidan floden och nu under befäl av den betydligt mer duglige Cheatham. Grant höll på att bli avskuren och fick slår sig ur för att embarkera och ge sig av igen.

Brickor:

[Strv102r]

Utgångsläget. Grant har en division om två brigader. McClernads brigad är nästan helt iland och Doughertys är fortfarande ombord på båtarna. På min sida finns bara motsvarande en svag brigad under Tappan på Belmontsidan av floden. Lite intressant att spelet rankar McClernand som dugligare än genomsnittet. Få böcker eller spel som gör det. Cheatham har samma ranking vilket inte heller är oomstritt, men inte unikt.

[Strv102r]

Jag grupperar fram Tappan för att skapa tid för Pillow att hinna embarkera på ångbåtar och ta sig över floden. Denne tar sin brigad till piren nedanför COLUMBUS. Grant för sina förband framåt.






Pillow är på väg över. Tappan fördröjer. So far, so good!





Pillow är över och börjar förstärka Tappan som vikit bakåt. Jag ska försöka kopiera det historiska förloppet där Pillow och Tappan drivs bakåt intill floden och de federala börjar plundra lägret varpå Cheathams landstigning i den öppna terrängen på fälten rakt under PPI i MISSISSIPPI hotade att avskära Grant när Cheatham började kringgå.

[Strv102r]

Både de federala och de mina reorganiserar sig. Under tiden börjar Cheatham skeppas över.







De federala anfaller på nytt när de fått ordning på sina förband. Men denna gång slås de tillbaka. Det är inte säkert att de federala alls kommer fram till floden så den historiska planen med Cheatham kanske inte är den bästa. jag väljer att istället landsätta Cheatham på piren och sedan omfatta från söder istället.






Nästa anfall från de federala tränger mig åter tillbaka. Under tiden har Cheathams tät kommit på plats på västra sidan MISSISSIPPI. Det är ju typiskt. Nu ser det ju kanske ut som om det varit bättre med den historiska planen i alla fall!







Ett nytt anfall slår resterna av Pillows brigad helt och McClernands slitna brigad kommer fram till floden. Under tiden har Cheatham börjat få sin stora brigad på plats. Snart dags för ett större motanfall!

[Strv102r]

Med understöd av allt fast "kyustartilleri" på andra sidan floden så lyckas Tappan jaga bort McClernand. Det kostar dock och även Cheathams anfall mot kavalleriet för att omfatta fienden inför nästa speldrag kostar. Det federala kavalleriet är dock borta och för att undvika omfattningen drar sig Grant bakåt med hela sin styrka.







Dougherty är lite felgrupperad för att skydda de övrigas flank. Cheatham kan smita förbi på vägen utan att Dougherty kan påverka det och anfalla Grant och McClernand i flanken. Anfallet blir en framgång och det ser ut som om omfattningen kommer lyckas över förväntan och Grant slås innan hans karriär tagit fart. Men Grant får till ett motanfall som tränger Cheatham lite bakåt.






Cheatham anfaller igen men det går illa. Sedan anfaller Dougherty in bakifrån med stor framgång och nu återstår bara spillror av Cheathams brigad med stridsvärde!





Cheatham tar sna få stridsdugliga delar och drar bakåt mot skyddet från kustartilleribatterierna. Grant väljer att inte återgå till offensiven för att plundra lägret utan att i lugn och ro embarkera och åka tillbaka till PADUCAH. Pillow, Tappan och Cheatham är slagna men det är McClernand också. Båda sidor är demoraliserade. Men mina förluster är större. Union desicive mot det historiska draw.

[Strv102r]

Det som brukar utmärka ACW är ju den stora variationen på befälhavarnas kvalitet. De flesta var kass eller ännu sämre, ett antal medelmåttor och ett fåtal begåvade. De flesta spelsystem har ju någon form av ledningsregler för att få med detta. GBACW hade inga i första utgåvan men TCT versionen byggde helt på detta med sin tabell och den senaste versionen har ju "chit-draw". The Gamers har sitt ordersystem och West End Games Chickamauga sitt planeringspoäng/stridsledningspoängsystem. Till och med APs War between the states har ett i och för sig abstrakt men tydligt ledningssystem för att vida på effekterna. Spelen på operativ nivå bygger ofta helt på ledningssystemen som i Army of the Heartland, GCACW etc.
Även detta lilla spel har en motsvarighet. Varje GT börjar man med att omgruppera sina ledare till den plats man anser att de gör mest nytta beroende på vad de ska göra som att leda anfall, återsamla trupp i oordning, gruppera artilleri, reorganisera sina förband eller delta i krigsråd. Efter det slår man en tärning som modifieras med individens taktiska värdering och är resulterat 4 eller över är han kvar på kartan. Annars tas brickan bort och individen är otillgänglig då han gör något annat som läsa rapporter, gräla på någon, pusta stövlar, äta lunch, supa, ta en tupplur, skriva en rapport, whatever. Systemet fungerar väl lika bra som något av de andra i slutändan. Det uppstår ledningssvackor, anfall genomförs inte i tid, återsamling tar tid etc etc.

I övrigt är systemet väldigt standard med lite Napoelons last battles quad över det hela. Snabbspelat och med en hel del action. Stridstabellen känns också igen med DR, AR, AE, DE eller EX men de senare betyder inte att alla elimineras utan att en bricka per sida, den starkaste, elimineras.

Det hela fungerar bra och är väl lämpat för storleken på spelet. Brickorna är snygga men lite svåra att få ur ramarna utan att ytlagret skadas.

Belmont var ett bra litet spel som tog kanske 1½ h effektiv tid. Vidare mot Fort Donelson!

[Strv102r]

Efter Belmont följer ju Fort Henrys fall innan Fort Donelson, men då Henry tydligen föll till kanonbåtars beskjutning och Grant knappt hunnit fram så finns det inget spel på det i paketet utan man går direkt på Donelson.




Donelson försvaras av Pillows kår med Buckners och Bushrod Johnsons divisioner samt Forrests kavalleribrigad och Heads brigad som är själva garnisonen. Grants kår (som det ska vara, inte division) består av C F Smiths, MCClernands och Lew Wallaces (han som skrev Ben Hur) divisioner varav den sista anländer dag 2.






På morgonen, ca 0900, rör sig C G Smith för att komma i läger för ett anfall på Buckners flygel. Floyds divisions tätbrigad anländer till Donelson med ångbåten General Anderson. Den förstärker södra flygeln där jag funderar på att gå till anfall mot McClernand med Floyd, när denne är komplett, och Johnson. Syftet är att dels slå McClernand och dels att hålla urdragningsvägen österut längs floden mot NASHVILLE öppen.






C F Smith anfaller men slås tillbaka. Dock var det inte självklart att det skulle sluta så. Jag behöver kanske förstärka här...





Medan C F Smith återhämtar med hjälp av Grant anfaller MClernand i centern istället. Han anfaller två hex varav det ena anfallet slås tillbaka (den röda stjärnan) och det andra driver mig ur bröstvärnen (den blå stjärnan). Han väljer dock att inte besätta bröstvärnen då jag skulle kunna genomföra motanfall från tre håll då det andra anfallet misslyckades.





Floyds tillkommnade brigad skickas mot Buckners flygel. Ungefär lunchtid nu.





Strax innan  skymning anfaller C F Smith igen och nu tar de sig in i bröstvärnen.





Buckner måste återsamla truppen innan ett motanfall kan sättas in. Samtidigt reformerar sig fienden.





I skymningen fallerar ledningen och inget motanfall kan sättas in mot C F Smith. Denne väljer att inte fortsätta i mörkret.





I gryningen kan Pillow samordna delar av Buckners, Floyds och Heads förband och genomför ett motanfall som kastar de federala ur bröstvärnen. När solen går upp är ordningen återställd. Det var en intensiv första dag! Litet spel men många beslut!

 

[Elias Nordling]

Efter Belmont följer ju Fort Henrys fall innan Fort Donelson, men då Henry tydligen föll till kanonbåtars beskjutning och Grant knappt hunnit fram så finns det inget spel på det i paketet utan man går direkt på Donelson.

Vill minnas att Fort Henry byggdes på en låg revel som helt enkelt översvämmades av stigande vatten också.

[Strv102r]

Efter Belmont följer ju Fort Henrys fall innan Fort Donelson, men då Henry tydligen föll till kanonbåtars beskjutning och Grant knappt hunnit fram så finns det inget spel på det i paketet utan man går direkt på Donelson.

Vill minnas att Fort Henry byggdes på en låg revel som helt enkelt översvämmades av stigande vatten också.

Fortifikatören i fråga fick nog enklare uppgifter framöver. Som att visitera att latringroparna hade rätt djup...

[Strv102r]

På morgonen dagen efter anländer täten på Lew Wallaces division. Jag skickar ut kavalleri för att fördröja federalt framträngande mot floden i sydost. Antigen blir det en rokad där Wallce tar Smirth splats och denne i sin tur puttar ut McClernand mot floden (enklast i spel) eller så går Wallace runt bakom de nadra och tar positionen i sydost (mest realistiskt).





Wallace får in mer av sin division och rör sig framåt.





Timmarna går och Wallace rör sig bakom de övriga.






Fram på eftermiddagen börjar Wallace komma på plats och då anfaller Smith igen mot Buckner, men mer mot Buckners center. De federala får framgång och tar bröstvärnen. McClernand kan inte anfalla samtidigt pga ledningsproblem.






Buckner måste reorganisera sina förband och drar sig en aning bakåt. De federala gör likaledes och fullföljer inte omedelbart. McClernand fortsätter att strula och även Wallace verkar trött efter marschen.





I skymningen Smith får till ett uppföljningsanfall mot Buckers högerflygel som också lyckas. Nu verkar ställningarna rämna i nordväst...






I gryningen lyckas Pillow, Buckner och Head äntligen få till ett motanfall som driver tillbaka Smith ur den nordvästra flygeln, men Smith är kvar i Buckners center. Vad som är mycket värre är att MCClernand på morgonen anfaller ett brett frontalanfall och jagar bort mig från bröstvärnen i centern. Strax efter det anfaller Wallace och tar bröstvärnen i sydost. Kollapsen förefaller vara nära. Jag ska nog försöka rädda undan vad som räddas kan med ångbåten general Anderson.

[Strv102r]

Kl 0800 sista dagen. Att slänga ut fienden över hela linjen bedömer jag som omöjligt. Att göra det på en punkt innebär bara att jag blir sårbar för överflyglingar. Jag backar tillbaka till en ny linje istället och förbereder evakuering med hjälp av ångbåten General Anderson.  De federala återformerar sig.







Forrest tar med sig sitt kavalleri och stora delar av Floyds brigad ombord. Sedan avseglar ångbåten men den återkommer om två timmar. De federala fortsätter sin återformering vilket drar ut på tiden pga ledningsproblem. men de sätter in sina kanonbåtar för att hindra fortsatt evakuering. i striden med mina fasta batterier får de bra utdelning och slår ut de ena batteriet, men det kostar dem två träffade Timberclads som dessutom fattar eld!







De svagare skyddare fartygen fortsätter striden med mitt kvarvarande kustbatteri medan Carondolet, en ironclad, fortsätter mot piren för att hindra General Anderson att återkomma. De träffade fartygen får inte elden under kontroll utan tar mer skada.





Elden på de brinnade fartygen är nu helt utan kontroll och båda fartygen sjunker. Dock lyckas man nu tysta även mitt sista batteri. Mina vanliga fältartilleriförband som omgrupperat mot stranden lyckas skjuta flera träff på Carondolet, men bara en ger verkan. Carondolet slår ut ett batteri. Wallace ansätter ett nytt anfall som tränger mig bakåt. Snart tappar jag piren...






Jag tar en rövare och låter General Anderson ta sig in i igen och passera Carondolet! Den lastar upp fullt med blandad trupp men tar mycket stryk på vägen ut igen och fattar eld. Rundan efter att den lämnat kartan sjunker den. Dock måste nu de federala fartygen också lämna området. Då har mina fältbatterier skadat ännu en timberclad så att den sjunker. C F Smith har lyckats ta sig in i själva Fort Donelsons kärna, men nästa GT lyckas jag kasta ut honom igen med ett desperat motanfall. De federala kan omedelbart anfalla i sin tur igen och nu faller fästningen till sist. Jag sitter då på strandkanten och kan inte göra mycket mer än kapitulera i skymningen.

Övertygande federal seger om än lite mindre i VP än historiskt då jag tillfogade mer förluster än Pillow lyckades med och faktiskt evakuerade en del trupp. Buckner går i fångenskap, som historiskt, men han blev ju utväxlad senare.

Återigen en ganska litet och snabbspelat scenario. Många GT men andra dagen var ju nästan bara väntan. Spännande och annorlunda. Det närmsta man kommer med situationen är väl S&T Baton Rouge.

[Elias Nordling]

Det finns faktiskt ett till spel på Donelson, Unconditional Surrender tror jag det heter, från The Wargamer. Det ska vara riktigt bra.

[Strv102r]

Ser man på!



Fast brickorna och kartan var riktigt 70-taliga...

[Strv102r]

Så det sista scenariot i paketet. Det finns ju ingen brist på olika versioner av det slaget direkt. Shiloh.

Utgångsläget nedan. Alla federala utom Prentiss division är i oordning när spelet börjar. Den skarpögde ser att många av Braggs grå brigader finns mitt i Hardees röda hord. Beauregards plan var ju att framrycka med kårerna som var sin echelong istället för att  har en som varje flygel. Det innebär att tillkommande kårer kommer in på hela bredden och är svåra att leda. Bara det faktum att A S Johnston godkände den planen tyder på att han är övervärderad i spelet (samma värdring som Forrest, Grant och Sherman).

[Strv102r]

Det börjar illa för Prentiss son förlorar två av sina brigader till Bragg och Hardee innan han hinner göra någonting alls. Det kostar Bragg en brigad för all del. Jag försöker få över de delar av Braggs kår som kommer in bakom Hardee till Bragg, men det går inte så enkelt.





2h senare har även Sherman anfallits och tappat halva divisionen. Han drar sig bakåt bajom en å som ny linje. Prentiss är i princip utplånad med Hurlbut och McClernand har nu kunnat formera en ny linje.






Polk och Bragg tränger Hurlbut bakåt så att han ståt med ryggen mot CLOUD FIELD. Hadee har ledningsproblem medan Breckinridge med reservkåren som nu anlänt gör att A S Johnstons armé är komplett.






Breckinridge och Polk anfaller Sherman och McClernand i centern och tränder dem tillbaka. Wallace backar med dem och Hardee följer efter.







Anfall mot både Hurlbut och MClernand tränger de federala än närmare PITTBURGS LANDING. Hardee är lite avvaktande då jag vet att Lew Wallaces divison kommer in fån norr, rakt in i Hardees flank, när de federala slår en 1:a.