[Tommy Röhs]

Hej

Idag används NATO APP6a kartsymboler i svenska försvaret men vad användes under andra världskriget?

Någon som vet?



mvh
Tommy Röhs

[Strv102r]

Vet inte vad som gällde under VK2, men under 50-talets slut och under kalla kriget gällde ett system som var väldigt likt NATOs med huvudsakligt undantag av att fienden inte betecknades med romber utan med samma rektanglar för de blå. APP6 ska gälla idag, men det är en sanning med avsevärd modifikation. Det gäller för förbandsymboler (i huvudsak), men inte symboler för taktisk verksamhet. Det beror på att NATOs system i grunden är inkompatibelt med vår militära tradition och vår syn på uppdragstaktik och ledning.

[Fredrik H]

Vet inte vad som gällde under VK2, men under 50-talets slut och under kalla kriget gällde ett system som var väldigt likt NATOs med huvudsakligt undantag av att fienden inte betecknades med romber utan med samma rektanglar för de blå. APP6 ska gälla idag, men det är en sanning med avsevärd modifikation. Det gäller för förbandsymboler (i huvudsak), men inte symboler för taktisk verksamhet. Det beror på att NATOs system i grunden är inkompatibelt med vår militära tradition och vår syn på uppdragstaktik och ledning.

Trådkapning här, men vad är det i vår syn på ledning som gör att vi inte kan använda samma symboler som NATO?

[Strv102r]

Deras symboler för taktisk verksamhet, tecknen för seize, hold, disrupt, neutralize, defeat, destroy etc, är ju knutna till deras orderuttryck seize, hold, disrupt, neutralize, defeat, destroy etc. Innebörden av dessa är inkompatibel med våra uttryck slå, ta, fördröj, försvara etc. Våra orderuttrycks definitioner är ganska luddiga jämfört med deras som är mycket hårdare definierade och de har också många fler orderuttryck än vad vi har.

Har du fått defeat som order, då är det defeat och inte destroy eller neutralize som gäller. Du ska lösa tilldelad uppgift men inte mer.  Vi använder bara slå när de använder neutralize, deefat och destroy i ökande ambitionsnivå. Får vi slå så ska fiendens stridsvärde brytas. Om vi måste nedkämpa 10% av honom, eller 35 eller 78 är inte intressant. Vi är mer målbildstyrda i vårt tänkande än detaljstyrda.  Våra orderuttryck kan vara luddiga då de kvalificeras av syftet som ska uppnås. Om du får försvara men bataljonens syfte är att fördröja så kommer du tolka och genomföra striden med en mycket lägre ambitionsnivå än om du fått försvara inom ramen för att bataljonen ska skydda något. Syftet är viktigare än uppgiften för oss. Det inte bara kvalificerar uppgiften och ger tolkningsmån, det medger att du själv ändrar din uppgift om du anser att du bättre kan nå syftet på det sättet. Hela vår orderkultur och ledningstradition utgår från att den som tar emot en uppgift är en tänkande kreativ människa med ansvarsvilja och driv. Vårt sätt att ställa uppgifter gör att du måste analysera syfte, uppgift och alla andra ingångsvärden (kan gå mycket fort om man är tränad och det är en normaluppgift) för att komma fram till en (av säkert många) lämpliga lösningar för just denna unika stridssituation. Varje stridssituation är i vårt synsätt unik och det finns inga standardlösningar som alltid är rätt. Striden är dynamisk och oförutsägbar, det är människor och inte robotar på båda sidor och människor är inte rationella eller felfria så planer kommer inte att hålla. Det gör att alla måste känna till syftet för att ta initiativ som går mot syftet, snarare än att hålla sig till planen. Rörelse är lika viktigt som eldkraft för att sätta fienden i en ohållbar situation och besegra honom. Tänk Tyskland 1918-1945

NATOs metod med detaljstyrande ordrar hör hemma i en kultur som i grunden anser att strid leds bäst centralt och underlydande löser tilldelade uppgifter disciplinerat men helst utan att ta sig för egna idéer som gör att den centrala synkroniseringen kommer ur rytm. Det hela går ut på att organisationen är en fabrik som producerar eldkraft som ska maximera sin output likt ett löpande band. Fienden reduceras ofta till mål som ska avverkas enligt en prio-lista. Gärna med precisionstyrda indirekta vapensystem. Planerna blir komplexa och detaljerade och sträcker sig från operationens början till slutet och omfallsplanering syftar till att komma tillbaka till ursprungsplanen så fort som möjligt. Rörelsen syftar till att eldkraften ska nedkämpa fienden. Tänk Frankrike 1918-1940.

Deras syn på chefers roll, ledarskap och faktiskt enskilda individers roll ända ner till soldatnivå är väldigt annorlunda. Det är inte konstigt att det är det uppstår kompabilitetsproblem. Det som är konstigt är att det finns folk som på allvar tror att det är problemfritt att importera anglo-saxiska företeelser utan att det uppstår kulturkrockar. Vårt nya tvåbefälssystem (egentligen trebefälssystem) genomförs på en del ställen som en kopia av de anglo-saxiska systemen. Det är början till döden för vårt tradition av uppdragstaktik och ledarskap.

[Mode]

Eller också börjar man tänka efter före, innan man gör ctrl-A ctrl-C ctrl-V på NATO...   

Dock, har tyskarna inom NATO kunnat bevara sina metoder? Har de lyckats behålla sin Auftragstaktik, eller har de blivit inrättade i det anglo-saxiska ledet?

Apropå App 6, om vi ska vara petiga så lär det vara App 6B som officiellt ska användas, men jag har ännu aldrig sett det tillämpas fullt ut, emedan det då blir något rent jävelusiskt plottrigt på lägeskartan om man ska lägga in all info.
Ett belysande exempel:
Jag fick under en övning i våras hastigt den intressanta uppgiften att under två dagar agera flygsamverkansbefäl (ALO, eller i princip enmans TACP, om vi ska prata NATO-ekvivalenter) tillsammans med markstridsledaren från en basbat, vid en koordinerad insats med flyg- och marktrupper. Låt oss nöja oss med att konstatera att dag två hade jag gjort egna stridsledningsoleat och hade med mig egna, tomma kartor...   

Det verkar finnas en klar kulturskillnad (eller vad man nu ska kalla det) mellan oss som är upplärda under kalla krigets dagar och den nya generationen som NATO-anpassats.

[Strv102r]

Tyskarna mår skitkass... De vet att deras tradition är mer effektiv ( för mindre länder små inte har jänkarnas resurser så är det viktigt att vara så effektiv per man man kan) men de är intvingade in den amerikanska metoden till stor del. Pratar man om hur de ser på uppdragstaktik och deras nuvarande metoder grinar de illa.

Det ska också påtalas att skillnaden blir klart störst inom markstridskrafterna. Terrängen fragmenterar mycket mer än havet och lufthavet, mängden individer som kan och vill och måste fatta beslut är mycket större än i marin och flygstridskrafterna. Det betyder inte att vår tradition är sämre in NATOs i de försvarsgrenarna, men skillnaden blir mindre markant då de är mer centralstyrda även här om än inte som i NATO. Inom armén har anpassningen till NATO gått långsammare, och även våra yngre befäl, ner tom löjtnant, upplever att deras uppfostran och syn på ledarskap och chefens roll krockar med en del nya importerade metoder. Och inom armén slår pendeln tillbaka mot vår egen tradition väldigt snabbt nu. Vi återgår till våra egna signaleringsmetoder, vårt eget bokstaveringsalfabete och våra egna bedömandemetoder. Synkronisering är på väg att åter bli det det borde vara, ett skällsord. Samordning är väg tillbaka. 

[Tommy Röhs]

mao ingen vet.


Dax att göra ett besök på krigsarkivet då.



//Tommy