[ErikLj]

Hur kunde det hände? Löjtnant Anbuki titta ut över det brinnande flygfältet med tårar i ögonen. För bara en vecka sedan hade hans elitenhet bestått av nästan 100 Zerojaktplan. En enhet som vunnit otal segrar över Filipinerna, Sumatra och Borneo. Nu fanns bara 30 kvar, resten var brinnande sönderbomba vrak runtomkring honom.

För en vecka sedan, när de varit baserade på en atoll norr om Borneo hade rykten gått. Vart skulle de nu? Fortsätt understöd av arméns framgångsrika anfall mot Borneo och Java? Iväg till Burmafronten där en stor offensiv var på gång och det tydligen saknades flygunderstöd? Samtidigt gick det ryckte om amerikanska flottstyrkor på väg mot hemlandet från norr.

Istället hade en panikorder kommit. Armén hade återigen blivit tillbakaslagen vid Port Moresby med stora förluster. Inte nog med det, deras flygunderstöd hade mer eller mindre blivit förintade av några få australiensiska Hurricanes som fortfarande fanns kvar. Nu riskerade basen i Buna att inte bara bli avskuren från sitt underhåll utan också fullständigt krossade om ett motanfall skede. Flygunderstöd, och det nu, var av vital vikt.

Startordern kom direkt trots invändningar om att det var sent på dagen och det fanns risk att mörkret skulle fall innan de var framme. Men nu var tiden av yttersta vikt och de startade i den varma eftermiddagssolen. Tyvärr gjorde motvinden att det var mörkt när de närmade sig landningen och delar av förbandet måste ha navigerat fel. Själv genomförde han en perfekt landning men hans bästa vän och rote två, Ito, dök aldrig upp. Förhoppningsvis hade han nödlandat på någon annan bas men troligtvis hade havet tagit honom och hans plan.

Men det var på morgonen som den stor katastrof hade inträffat. Armén verkade i bättres skick än rapporterat och hade bjud på en fantastisk frukost. Piloterna hade sovit länge efter gårdagens krävande flygning. Det först som hördes var ett lågt dovt muller från söder och strax efter hade bomberna börjar fall över basen och de parkerade flygplanen. På hög höjd sågs amerikansk fyrmotoriga bombplan, B17, som med öppna bukar, släppte mängder av bomber med perfekt precision. Flygplan efter flygplan vräktes omkull av sprängvågorna, fattade eld eller blev genomborrade av splitter. Buna var återigen utan jaktskydd!


Samtidigt, långt därifrån, stack kapten Dawson, från Royal Armored Corps, upp huvudet ur sin Stuart och konstaterade torrt att japanerna drar sig tillbaka. Som vanligt gick ingenting som planerat. Transporten till Singapore blev aldrig av istället hade de blivit skickade till Burma, strax söder om Rangoon för att ge understöd till den infanterikår av blandade förband som skulle försvara Burma. "Finns inga skottar så duger Indier" som han sergeant, född och uppvuxen i London,  kort konstaterat.

De hade stridit i veckor med stora förluster men aldrig vikit. Japanerna hade anfallit i våg efter våg, berusade av sina framgångar från början av året men nu blev det stopp. Till och med japanska stridsvagnar hade dykt upp men slagit tillbaka av kapten Dawson och resten av regementet. Även om det inte gjorde mycket nytta så hade det varit en riktig moralhöjare att ha RAF över huvudet och inget japanskt flyg. Hoppas nu inte rykten att Holländska armén var på gränsen till kapitualtion borta på Java var sanna.

----------
April nästan klart. Japan rensar upp på Timor och Java. Stor anfall mot Port Moresby slås tillbaka med stor japanska förluster. Den engelska fronten i Burma håller. Flottorna i mycket inaktiva. Inga hangarfartyg har setts på länge. Konstiga rykten om flottstyrkor på väg mot Japan, Doolitle, flukturerar.

/Erik

[Mats Eden]

 

[tinG]

Håller också upp tummen  Kul!

Är också omåttligt avundsjuk!

[Delirium]

 

[jerry]

suck har ägt spelet i 30 år o aldrig kommit längre än till i princip setupen........
är också avundsjuk

[Thomas Bergman]

Häftigt  Kommer gärna förbi någon gång. Bor strax utanför Uppsala.

[ErikLj]

Häftigt  Kommer gärna förbi någon gång. Bor strax utanför Uppsala.

Thomas: PM skickat

[ErikLj]

På Pacific kartan hände inte mycket igår. Vi flyttade runt lite enheter mellan olika baser. Mer hände vid sidan om. Ubåtskriget rasar på med förvånansvärt stora förluster av japanska handelfartyg och eskort, 2/2, även en ubåt strök med. När planeringen för maj 1942 presenterade visade det sig att för första gången tar US täten och blir den agerande parten tack vare en rejäl resurssatsning. Nu ser vi med spänning fram emot vad som kommer hända!

Varje månad får repektive sida ett antal resurspoäng. USA enligt datum och ett tärningsslag. Japan genom att jämföra fabriker, erövrade naturtillgångar och handelsfartyg. En del kan sparas till framtiden. Därefter bjuder man hur många poäng man planerar att satsa på sin operation. Den som bjuder mest blir agerande och aktiverar därefter enheter för bjudna poäng och börjar flytta. Vid ett tillfälle som styrs av underrättelseläge och slump bryter den andra förflyttningen, aktiverar och flyttar  ett begränsat antal av sina enheter och därefter börja själva stridsfasen.

Nu blir det paus i minst två veckor pga julfester.

[ErikLj]

Nu har det hänt saker. De allierade tog iniativet en månad och satsade fullt. Från USS Hornet startade Doolitle och var 30 sekunder över Tokyo i en väl genomförd operation. Hornet försvann sen oskadd tillbaka mot trygg hemmahamn.

Samtidigt med understöd från fyra hangarfartyg, genom regn av bomber, landsteg USA på Mili, längts till öster i Marshallöarna och efter en del strider togs ön och flygfältet från det försvarande reservregementet.

Shokaku och Zuikaku tillsammans med landbaserat flyg gick till motangrepp och sänkte kryssare och jagare samt skadade landstigningsfartyg. Men fick själv ta emot ett överraskande anfall från de amerikanska hangarfartyg som skadade båda två men framförallt förstörde 75 flygplan på däck. Därefter drog sig båda parter bort, amerikanerna pga bränslebrist.

Spännande fortsättning följer  med en väldigt utsatt ny amerikansk bas på Marshall.

/Erik

[ErikLj]

Den japanska rapporten

"Högsta Japanska ledningen togs med total överraskning, när de Allierade genomförde den största och längsta operationen hittills. Vår egen plan var tänkt att gå ut på att erövra de sista delarna av Java, men endast en liten del av den operationen kom igång. Det anfallet slogs raskt tillbaka av de hårda och tuffa Holländarna. De farligaste och bäst tränade soldaterna bland de Allierade.
I stället blev Tokyo bombat (dock utan skador) av plötsligt uppdykande tvåmotoriga flygplan. Vi upptäckte samtidigt också hangarfartygsstyrkor utanför Marshallöarna.
Truk larmades och ubåtar, flyg och hangarfartyg ryckte ut för att skydda de Japanska besittningarna. USA satte igång en intensiv bombning av de japanska försvararna, på en av atollerna vid Marshall öarna, med hangarfartygsbaserat flyg. Efter uppmjukning, gick landstigningsstyrkan in mot öarna vid skymningen. Japanskt Flyg med lång räckvidd omgrupperade för att försvara öarna. De skickliga piloterna svepte in och sänkte tre transportjagare men tyvärr kom tillräckligt med trupp i land. De Japanska piloterna hade inga problem att flyga hem och nattlanda.
Några timmar senare, vid gryningen, kommer den japanska hangarfartygstyrkan inom räckvidd till atollerna. De koordinerar ett anfall med landbaserat flyg och lyckas sänka 2 tunga amerikanska kryssare och 6 jagare vid ögruppen i ett perfekt anfall. Uppmuntrade av framgången satte styrkan av, i full fart, mot de Amerikanska hangarfartygen. Vår spaning kunde dock inte hitta de fientliga hangarfartygen, trots idogt sökande. Istället hördes flygplansmuller i skyn och 250 amerikanska hangarfartygsbaserade flygplan anföll våra två hangarfartyg, där alla våra plan stod på däck. De flesta av de otränade amerikanska piloterna missade våra fartyg men några förlupna bomber träffade de båda hangarfartygen. Det eskorterande slagskeppet anfölls inte. Vi insåg plötligt att vi slogs mot fyra hangarfartyg och vände hem mot Truk. Med en kombination av tur och skicklighet lyckas vi komma undan och både de Japanska och Amerikanska styrkorna tog sig hem till sina hembaser. Hangarfartygen går att reparera, men många av våra bästa piloter stupade utan att ens komma upp i luften. Dessa blir svåra att ersätta.

Admiral Nishiyama"

Flygsystemet är uppbyggt av enheter om sex steps, varje step är ca 15 flygplan. Typerna är generiska och finns som jakt, lätta bombplan, tunga bombplan (ej japan) och hangarfartygsplan. Utöver det finns speciella spaningsplan med lång räckvidd.

Det intressanta är att varje typ har tre nivåer, L0 dåliga till L2 elit. Japan börja med ca 90 step L2 och resten L1. De allierade med hälften L1 och hälften L0.

Varje månad får man sen nya flygsteps som förstärkning, Japan få, Allierade många. Beroende på hur länge man sen tränar sina nya steps innan man sätter ut steps på kartan får de olika nivåer, 4 månader L0, 12 månaders L1 och 24 månader L2. Längst tränade måste alltid ut först. 1943 får de Allierade 6 månader bonusträning.

I praktiken innebär det att japan aldrig kan ersätta sina elit L2 och varje förstörd L2 är en stor seger och att i slutet av kriget kan USA pumpa ut L2 flyg.

Erik

Skickat från min SGP511 via Tapatalk

[ErikLj]

Senaste rapporten från Japan:
"Japan är tillbaka på offensiven. Anfallet på Java förstärks av ytterligare en elitdivision. Flygangrepp överaskar det holländska flyget på marken. Utan flygstöd, och under massiv bombning, ger det Allierade ABDA högkvarteret upp efter någon veckas strider.

I Burma sker flera stora flygstrider, med en hel del flygförluster, men trupperna på båda sidorna härdar ut. Två japanska divisioner understödda av pansar och ytterligare regementen och brigader anfaller mot Rangoon för att erövra de sista resurscenterna vi behöver. Det hela resulterar i häftiga strider, med stora förluster på båda sidor. Kommer japanerna bryta igenom? Svaret kommer kanske i mellandagarna"

[ErikLj]

Idag blir det Pacific War igen. Inte mycket har hänt sen sist. Flottor har ombaserat en del i smyg så underrättelseläget är osäkert på båda sidor. En strid kring den nyss av USA erövrade basen på Mili är nog sannolikt, se bild.

Den engelska linjen i Burma håller efter ännu ett exchangeresultat. Då de allierade får ungefär tre gånger så många replacementpoints så är det långsiktigt inte en bra utveckling för Japan.

Ännu en Holländs division om tre i moral och ett step kvar av ursprungligt sex fick tas bort på Java, se bild. Motståndaren var en Japansk moral sex division med 15 step som till Holländarnas stora glädje även tappade ett step.

/Erik

.

[ErikLj]

Under gårdagen, juli 1942, hände inte mycket. Något förvånat tog de allierade iniativet och gjorde en del omförflyttningar. Japan var förvånansvärt passiv, suprised. En del flygstrider var det dock. De allierade försökte bomba flygbasen Buna med blandat resultat. Mest förluster för de allierade men några japanska elitflygare strök med. I Burma lyckades engelsmännen bomba bort några japanska övningsflygplan, L0.

Det sista Holländska regementet blev utplånat med tog med sig fyra japanska elitbataljoner i fallet. Den holländska arméen är nog spelets stora hjältar. Höll ut till juli 1942 utan hjälp och gav lika mycket som de tog. Drivor av döda japaner överallt.

Japan börjar spelet med 100 RP infanteri och får 10 per månad. En RP motsvara ett step och är ungefär en bataljon. Deras totala förluster är nu drygt 100. De allierade får nu ca 20 per månad som sen ökar.

Bifogar två bilder, en över södra fronten med Australien längst bort och en över Burma med omgivning. Två resurscenter vid Rangoon som japanerna vill ha hålles fortfarande av de allierade.

/Erik

[ErikLj]

Vi har nu hunnit till november 1942. Japan har lyckats breda ut sig som historisk förutom att britterna fortfarande håller Burma och resurserna där. USA håller Guadacanal och bygger en bas på Gilbertöarna. Flygbasen på Mili som erövrades tidigare har japan tagit tillbaka.

Båda sidor har varit försiktiga med sina flottor fram till oktober 1942 och har alla hangarfatyg kvar. Däremot har det varit en hel del flyg och arméförlusten på båda sidor som japan har svårt att ersätta till skillnad från de allierade.

Sen kommer vi till oktober 1942, en svart månad för den amerikanska flottan. Ännu ett bevis på att slagskeppens tid är förbi. Garnisonen på Guadacanal behövde hjälp och en  undsättningsstyrka löpte ut. Dels en trupptransport eskorterat av jagare och ett slagskepp. Dels en hangarfartygstyrka som fjärreskort.

När de närmade sig Guadacanal kom de under anfall av stora mängder hangarfartygbaserat flyg, det visade sig senare att större delen av japans hangarfartyg löpte ut, ca tio CV.  I skydd av nattens mörker landsattes förstärkningarna och flottan flydde sen i panik. På vägen hem sänktes dock jagarna, slagskeppet och trupptransporterna. Det blev inte bättre när japanerna fortsatte mot de amerikanska hamnarna och sänkte två slagskepp till som låg för ankare. Den enda glädjen för amerikanerna var att ett japanskt hangarfartyg blev skadat och många japanska elitflygare mötte sitt öde.

Spännande fortsättning följer!

[ErikLj]

December 1942 klar och ännu en japansk seger, dock en blodig.

Stora delar av den japanska flottan löper ut, se bild. Målet visade sig vara Gudalcanal där en stor lanstigning gjordes. US Marines lyckades dock förorsaka japanerna stora förluster, ca sju bataljoner, men de biter sig fast på ön.

Utanför möttes till sist hangarfartygen. Japanern, med sex CV, slog till först och lyckades i två strider sänka Lexington och svårt skada Enterprise, se bild. Därefter slog US Naval tillbaka.  Shōkaku  skadat och Zuikaku svårt skadat.

Flygförlustern på båda sidor var mycket stora.  Förluster som USA har bättre möjlighet att ersätta.

/Erik