[Strv102r]

På svenskens höger, där jag bara har kvar arkebusiärerna reorganiserar båda. I centern börjar svensken gruppera för förnyat anfall. Hans hessiska bataljon på min sida av dalgången skjuter min sista 2-hex bataljon till flykt. Knyphausen anfaller till sist också och jag viker bakåt.






Medan svenskarna börjar bli klara med reorganisationen på sin höger, men inte blir anfallsberedda, så viker mina arkebusiärer. I praktiken är min vänster utplånad. Knyphausen fortsätter och nu har min höger bara en kyrassiär kvar också. I centern hinner svenskarna inte komma i kontakt igen. Det är sista GT. Men att de skulle köra över mig där om jag stannar och tar strid är nog ganska klart.

[Strv102r]

Det hade ju kunnat gå annorlunda med andra tärningsslag. Hade svensken inte fått till sina motanfall hade det kunnat sluta med ett annat resultat. Samtidigt så var tärningsslagen i stort i linje med sannolikhetsläran.

Att resultat borde vara en avgörande svensk seger är klart anser vi.

[Strv102r]

Strax dags för nästa slag. Pfaffenhofen 1633. Kanske David är den bäst lämpade att redogöra för förutsättning och läge?

[Engelbrekt]

Ja det kan jag göra, måste läsa på lite först och återkommer med en text.

[Strv102r]

Tack! I morgon sker dukning. På fredag är det batalj!

[Engelbrekt]

Spännande, jag sitter själv med det nu. Scenario 1 (det längre). Har uppdaterat några saker, skickar ny version.

[Strv102r]

Scenario 2 dukat! Nedan med flygelchefernas namn inlagda.

[magnus lindström]

Känner igen grabbarna från Nördlingen

[Andreas Lundin]

Ser ut att vara lagom storlek på detta...

[Engelbrekt]

Strax dags för nästa slag. Pfaffenhofen 1633. Kanske David är den bäst lämpade att redogöra för förutsättning och läge?

OK, lite bakgrund till slaget vid Pfaffenhofen. Med brasklapp för att detta var mer komplicerat än jag trodde. Snårig politik, och kluriga texter på franska och tyska.

I alla fall: den större strategiska bakgrunden är dels Frankrikes ambitioner under Richelieu och dess fruktan för en inringning av Habsburgarna, och dels Spaniens önskan att hålla "den spanska vägen" öppen (transportrutten till sina besittningar i Nederländerna). Till denna konflikt kommer en plötslig överraskning i form av de extraordinära framgångarna för den svenska armén, som sveper fram med oroväckande hastighet mot Frankrikes gränser.

Det är här stackars Charles IV, hertig av Lorraine, kommer i kläm. Landskapen Lorraine och Alsace (Lothringen och Elsass) ligger mitt i smeten, med stormakter på alla håll. Viktiga fästningar och städer kantar Rhen, som alla gärna vill kontrollera. Frankrike vill helt enkelt ockupera Lorraine, framförallt den viktiga fästningen Nancy, och pressar hertigen med militära styrkeuppvisningar att ge upp det. Lorraine har dock några kort på hand. Han har fått till en neutralitetsförklaring med Sverige och även mottagit subsidier från den spanske kungen Philip. Dessa pengar använder han för att värva en egen armé, vilket ogillas i Paris. Spanjorerna nämner även att de har lite planer på att marschera över alperna med en stor armé, för att reda upp saker och ting i Tyskland... (detta skedde senare under år 1634 med spanjorer i slaget vid Nördlingen).

I Alsace finns samtidigt en kejserlig armé sedan tiden innan svenskarnas ankomst till Tyskland. Den främsta fästningen är staden Hagenau som en svensk armé börjar belägra. Charles känner pressen från två håll nu och spelar högt för att komma ur knipan. Han försöker få svenskarna att avbryta belägringen mot att han, som vänlig neutral, övertar fästningen istället för de kejserliga. På detta sätt hoppas han nog få ryggen fri och med uppbackning av de kejserliga trupperna kunna värja sig mot de franska kraven (den franska armén var vid den här tiden inte mycket att hänga i julgranen, men de skulle komma att lära sig fort). Detta ogillas av svenskarna, som misstänker att han i brott mot neutraliteten understöder deras fiender med skydd och förråd.

Charles samlar i mitten av juli 1633 en armé vid staden Zabern med uppgift att undsätta Hagenau, där det finns tecken på att en stormning är nära förestående. Skärmytslingar med svenskarna börjar öka. I slutet på juli bryter armén upp under sin befälhavare Florainville (Charles stannar hemma i Nancy). På vägen mot Hagenau finns det ett antal små städer och fort som det kan vara klokt att ha i sin ägo. En av dessa är Pfaffenhofen, där hela 6 stycken svenska soldater är förlagda som garnison. Lorrainarna uppmanar med en trumpetare staden att ge sig, vilket nekas. En mindre belägring eller rättare sagt beskjutning påbörjas den 1 augusti. De medeltida murarna är så tunna att de bara skjuts igenom utan att rasa samman, vilket gör att staden kan hålla ut ett tag. De belägrade har lyckas skicka ett bud till Hagenau och den svenska armén under pfalzgreven Christian av Birkenfeld. Han bryter genast upp och anländer på eftermiddagen i närheten av staden och tar upp en stark defensiv position. Lorrainarna funderar en stund och utnyttjar sen ett oväder till att dolt göra en rejäl omfattningsmanöver mot svenskarnas flank. Christian förstår vad som sker, svänger runt och möter dem på en höjd sydöst om staden. Slaget börjar!

[Delirium]

Det var onekligen komplicerat men en riktigt bra redogörelse! Bara av den här texten förstår man varför trettioåriga kriget är så svårt att göra rättvisa på en strategisk nivå.

[Strv102r]

 

[Strv102r]

Den lorrainska vänstern.





Och centern.






Och högern.

[Strv102r]

Nedan den svenska slagordningen från vänster till höger.

[Strv102r]

Jag startar framryckningen med alla flyglar. Svensken framgrupperar alla sina flyglar en aning.






Min center stannar upp och genomför inrättning. Det är besvärligt när de svenska batterierna skjuter effektivt. Min vänster och den svenska högern dammar ihop i en serie chocker och motchocker. Svensken får ett visst övertag. På andra sidan vill jag stanna och invänta utfallet i centern innan jag anfaller. Det räcker med att svensken vänsterflygel binds. Men den tanken går inte fram för flygelchefen Salm fortsätter anloppet. Det blir bara en stridskontakt och där viker de svenska ryttarna.






I centern och på min vänster sker mest inrättning och fortsatt artilleribeskjutning som håller mina bataljoner i oordning. Salm är offensiv och struntar i min tanke och fullföljer anfallet. Det lyckas i stort och krönet på höjden tas. Dock är hans flygel i behov av rejäl inrättning efter anfallet uppför sluttningen och den efterföljande fäktningen. Men det får kanske anstå. Både centern och vänstra flygeln är ju under rally just nu. Jag vill ju inte hamna i situationen att svensken vinner på sudden death...