[Strv102r]

Börjar dra ihop sig för finalen.

[Strv102r]

Exempel på brickor.

[Strv102r]

En av kartorna.

[Andreas Lundin]

Något som är kul med Landskrona, är att slagfältet fortfarande ser ut som för dryga 300 år sedan (i alla fall rent topografiskt). Mycket lite är bebyggt. Det som kan skilja är vattendrag som naturligt blir lite annorlunda på några århundraden och kanske att dränering och stengärdsgårdar kan förändrats. Du kan dock se hela slagfältet från vissa strategiskt valda punkter i landskapet.

[Strv102r]

Jag stått på Rönneberga backar vid minst fyra tillfällen genom åren på olika fältövningar. Viss terräng är intressant genom århundradena.

[Strv102r]

Nyborg 1659. Den svenska armén, till stor del tyska veteraner, är grupperad i en utmärkt defensiv ställning bakom häckar och bakom en å. Deras kavalleri, de tyska veteranerna, är mycket bättre än mina danskar, kejserliga, kroater och polacker. Men de nederländska delarna av mitt infanteri är bättre är det rikssvenska infanteriet, som i sin tur är bättre än mitt danska infanteri.

Jag måste anfalla med Quast och Eberstein, åtminstone tills de får kontakt. Eberstein som var kårchef var rädd att von Schack, arméchefen (de avskydde för övrigt varandra) , inte skulle anfalla, så han satte igång ett skeende som de tre andra flyglarna, Schacks kår, tvingades ingripa i.

Jag avser anfalla till kontakt, men inte mer än så med Eberstein och Quast, de har små små möjligheter att lyckas mot de bättre svenskarna i sin fina ställning. Möjligen kan de två holländska bataljonerna lyckas mot Stenbocks infanteri i centern.  Vill inte upprepa de historiska misslyckade anfallen på flyglarna. Sedan grupperar jag fram H Ahlefelds holländare i centern och bryter genom Stenbocks infanteri.

[Strv102r]

Som sagt stridskontakt. Eberstein försöker ge sig på den svenska infantericentern med en blandning av danskar och holländare, precis vid S i Stenbock, men slås tillbaka.







Stridkontakten minimeras. Nu ska von Schacks kår fram och i synnerhet H Ahlefeldt i centern.






Det är inte så enkelt att få fram honom. Svensken gör inte så mycket. Samma läge som jakobiterna i Aughrim scenariot. Står utmärkt. Inget har hänt som kräver en aktiv åtgärd.






Efter flera GT bökande med att få fram H Ahlefeldt, byta ordrar, tajta ihop gruppering med mera, så anfaller han och Quast  mot centern. Det går sämre än jag hoppats. Salvorna river stora hål och två av tre anfall misslyckas och H Ahlefeldt såras. Bara ett lyckas, det som von Schack leder personligen. Det erövrar ett batteri och svenskarna flyr bakåt. Den svenske arméchefen Sulzbach omgrupperar för att återsamla och reformera bataljonen som vek. Denne Sulzbach var tydligen inte bara en duglig befälhavare, utan också en riktig hårding. Han dödade personligen åtta fiender i detta slag. Däribland en polsk överstelöjtnant och en dansk överste.

[Engelbrekt]

Sulzbach ja, krigisk galenpanna. Det låg i blodet kanske, är en släkting till Karl X, båda ur Pfalz-ätten som ju producerade en rad liknande typer, med förkärlek och talang för våld och fälttåg: det tar först slut vid Fredrikshald 1718.

[Strv102r]

Jag för fram vad jag kan mot en brutna svenska centern. Det blir lite trångt. Bötticher och Horn backar en aning.








C Ahlefeldt rör dig genom centern upp mot Horns flank. Horn backar ytterligare lite och vinklar delvis mot C Ahlefeldt.





Rampe vinklar upp mot Bötticher som rör sig bakåt mot Stenbock. Quast går över ån men hans höger möts av ett par svenska skvadroner som rider chock. Eberstein följer försiktigt efter Bötticher. Det är trångt i centern och många förband behöver lägga tid på inrättning.

[Strv102r]

Quast anfaller Horn vilket har begränsat med hopp om framgång, men syftet är främst att bädda för H Ahlefeldts uppföljande anfall. Quast kavalleri rivs upp, som väntat, men Ahlefeldt verkar tycka att det är tillräckligt attvara åskådare. Aj aj... om Horn går till anfall mot Quast är katastrofen nära! Som tur är tvekar även han.

På andra flygeln anfaller Bötticher mot Trampe som rivs upp, men Bötticher förband splittras och hamnar i oordning.






Quast drabbas av handlingsförlamning och inget händer. Likaså H Ahlefeldt. Horn får en ny chans, men han gör ingenting. Eberstein anfaller Bötticher, men utfallet blir mediokert. Mycket mer händer inte sista GT.

Det svenska infanteriet är kraftigt reducerat och artilleriet förlorat. Förlusterna ungefär lika i övrigt. Minor coalition victory vilket är sämre en koalitionen lyckades med historiskt.

[Strv102r]

Utgångsläget Fehrbellin 1675. Svenskarna väntar på att RN bro ska repareras bakom dem, så att den operativa reträtten kan fortsätta. Brandenburgarna kommer ikapp.

[Strv102r]

Jag grupperar fram Homburgs kavalleri till en mer sammanhållen grupp för att sedan anfalla de svenska vänstern, dvs på min högra sida. Men svensken tänker tydligen inte bara invänta min stormning med kvalitativt och numerärt bättre kavalleri. Han rider framåt med båda kavalleriflyglarna för att förekomma mig men lyckas inte följa upp. Han står nu på bekvämt stormningsavstånd för mig. Ooops.... Hand infanteri skulle ha rört sig mot Derfflinger för att ta mina pjäser. Som historiskt försöktes. Men de rör sig inte.






Utfall. Hans vänster utplånas nästan. Hans höger tar 50% förluster. Infanteriet rör sig fortfarande inte.






Hans höger drar sig bakåt mot hans vänster. Infanteriet breddar ut för att det inte ska gå att omfatta honom. De mina reorganiserar.

[Strv102r]

Svenskarna grupperar färdigt. Resterna, de sista procenten det vill säga en skvadron, av vänstern grupperar bakom högern. Min reorganisation är i princip färdig. Snart är det dags.






Jag grupperar fram till minsta stormavstånd då Homburg tvekar att anfalla Förhoppningvis tar han sig i kragen och anfaller i en uppföljning, men inte. Kanske beror på att det svenska infanteriet grupperat i igelkott?






Så anfaller Homburg mot det svenska kavalleriet på min höger. Fienden vacklar och läget är upplagt för en uppföljning som fullföljer, slår hål och rider runt flanken. Men Homburg är med tätförbandet i stridskontakt  och får tydligen inte till en kommunikation med bakre led att fullfölja. Derfflinger anfaller en svensk infanteribataljon som är inordning efter artilleri och nedkämpar en.

Tyvärr tar det slut där. Men det blir ändå brandenburger desicive mot det historiska draw. Hade kunnat bli helt annorlunda om svenskarna fått till en uppföljning GT1, vilket dock kvaliteten på cheferna gör mindre sannolikt.

[Strv102r]

Utgångsläget för Halmstad 1675.







Svenskarna påbörjar framryckning. Utom centern som rättar in sig efter marschen till utgångsgrupperingen.  Fersen stannar efter bäcken för att rätta in sin flygel. Det är ett gyllene tillfälle för min höger att slå till, men flygelchefen tvekar.






Svenskarnas flyglar stormar. Min höger stormar tillbaka och utfallet är jämlikt. Min vänster tar mer stryk, men inte alls lika illa som historiskt. Den svenska centern trampar framåt.

[Strv102r]

Fortfarande ingen stridskontakt i cente4n, men det fäktas vidare på flyglarna.






Stridskontakt i centern! Det danska infanteriets salvor är ganska ineffektiva och svenskarna nästan krossar det danska centern direkt. På min höger är det ett standoff, på min vänster håller svenskarna på att sakta nedkämpa mina kvarvarande förband.






Den svenska centern reorganiserar. Min vänster håller på att nedkämpas, men den biter ifrån sig. Resterna av den danska centern verkar ha kommit på hur det funkar. Deras salvor är nu mycket effektiva. Svenskarna håller på att slå min armé helt, men det kostar en hel del.