[Fredrik H]

Jag och min kära hustru har förpassat oss till landet över jul och här lever vi i splendid isolation. Snön lyser inte vit på taken, men det är i alla fall en krigsspelare vaken. Jag känner någon slags luthersk plikt att rapportera om det nyaste Next war-spelet, som alltså handlar om Vietnam. Där ser man.

Tanken bakom scenariot är att den kinesiska folkrepubliken (PRC) av någon anledning väljer att invadera den socialistiska republiken Vietnam (SRV). Många länder kan potentiellt bli inblandade, Filippinerna, Indonesien, Thailand, Malaysia och Samväldet (GBR + Australien). Kanske även Frankrike faktiskt. USA är liksom en given part, men man väljer vilken nivå de engagerar sig på (och bränner VP beroende på engagemang).
En rolig detalj är att man slår för vilken sida de olika småländerna krigar, det finns alltså en chans att se Thailands JAS-plan kriga för Kina mot USA. Bara det gör ju spelet värt att testa!

Jag har valt att spela vaniljscenariot Tactical surprise. Det mest unika med spelet visavi övriga i serien är smånationerna och dessutom Vietnams rätt unika krigsmakt. Det ska också bli kul att se PRC:s landstridskrafter i aktion, det var lite si och så med det i Taiwan. Vi får se hur det går, Jinpings folkarmé ska nu mäta sina krafter med ättlingarna från Giap och Ho Chi Minh. 

PRC har tre arméer grupperade med en till på ingång. En kommer västerifrån och tre norrifrån. SRV har en blandning av lokala försvarsområden och mobila förband i några olika kårer. USA fick nivå tre av fyra i engagemang (mycket flyg plus marinkåren), men inledningsvis är dom inte stridsgrupperade. Jag tar den operationella planen efterhand. Jag kan bli alldeles förundrad över att vårt avlånga konungarike skulle ha en eller två brickor på den här skalan...

Jag kan också notera att jag är mer bekant med södra Vietnams geografi  än den norra - av någon outgrundlig anledning. Hanoi är målet för PRC.

[EvilSpook]

Ser fram mot din rapport och ditt slutomdöme.
Mitt ex ligger under granen. 

//EvilSpook

[Granlid]

Ser fram mot din rapport och ditt slutomdöme.
Mitt ex ligger under granen. 

//EvilSpook

För att få mer tid att spela? 

[EvilSpook]

För att få mer tid att spela? 

Nä. Det är tjäle så jag kunde inte gräva ner henne. 

//EvilSpook

[thermopylai]

För att få mer tid att spela? 

Nä. Det är tjäle så jag kunde inte gräva ner henne. 

//EvilSpook

[Fredrik H]

De första tre dagarna av invasionen (dvs turn 1) är klara.

Anfallet inleddes med ett massivt missilbombande mot hamnar och flygfält. Flera flygbaser slogs ut, men SRV:s flyg klarade sig skapligt (utom transporthelikoptrarna som gick åt till sista rotorblad). Detta följdes upp med att diverse specialförband gick hårt åt Vietnams radarnät och SAM-installationer.  Sina mer avancerade kryssningsrobotar sparade PRC till den väntade kraftmätningen till havs, såväl amerikanska hangarfartyg som marinkår stånkar sig fram i Indiska oceanen...

De allierade (US + Vietnam) skötte signalspaningen bra och amerikanska specialförband slog ut den västliga invasionsriktningens underhåll, samtidigt som man gav sig på radarnäten i södra Kina. PRC nosade rätt på ett av SRV:s kårhögkvarter och skadade det ordentligt med hjälp av stora mängder dumma flygbomber.

Eftersom alla amerikanska plan var i Japan eller på Guam så avstod de allierade från att försöka ta luftherraväldet, det blev air supremacy för Kina (och AWACS till nivå 4).

Första (suddiga) bilden är från den nordliga huvudriktningen, två arméer angrep och en tredje dök upp i slutet på turnen. Eftersom det är en så kallad initiativ-turn så händer det mycket. Den vänstra armén slog sig igenom en infanteridivision i djungeln (en tuff nöt, inf dubblar och mek halveras) och lyckades nästan ta sig ut på slätten framför Hanoi. Rörelsen tvingade andra SRV-förband bakåt.

Den andra armén slog sig igenom gränsförsvaret, ringade in och isolerade en infanteridivision och lyckades rensa en hamn. Dom har i nuläget nått sin underhållsgräns och måste vänta in den förstärkande armén, detta då den armén kommer att öppna en bättre underhållsrutt längs kusten.

SRV har kallat in spridda lokalförvarsförband och börjat gruppera amerikanskt flyg på sina baser. Nästa turn är också en initiativ-turn, det kan bli tungt att hålla PRC från slätten...

[Fredrik H]

Den västliga anfallsriktningen saknar tyngd, men lyckades ändå väl.  Bakslaget med det utslagna underhållet fick åtgärdas, man kan skaffa sig nya depåer eller rörligt underhåll om man bara betalar med supply-poäng. Dessa används till väldigt mycket och är en synnerligen ändlig resurs, det svider att bränna poäng på det här under invasionsturnen.
Armén lyckas slå ut en fientlig division och lite spridda gränsförband, men det som blir tydligt är att det kommer att bli svårt att både täcka underhållslinjen och samla kraft i anfallsriktningen. Generalen i fråga får fundera på hur det ska lösas. Artilleri och flyg är centrala komponenter, men något säger mig att flygsituationen kan komma att förändras den närmaste veckan.

[Fredrik H]

Suddig bild igen, jag skärper mig till nästa turn.
En viktig del av konflikten är den tredimensionella kamp som pågår på, under och över vattnet utanför Kina och Vietnam. Tonkinbukten säkras utan större problem, men den Sydkinesiska sjön blir contested, en amerikansk ubåt är på plats och samarbetar med vietnamesiska robotbåtar och det stör de kinesiska planerna. Det blir ett problem för PRC, som måste säkra området.
PRC väljer därför att skicka hela sin offensiva flottstyrka för att hjälpa till med att säkra Paracels-öarna. Först flyger en jägarbrigad in på helikoptrar, sedan landsätts två mekaniserade marinbrigader på öarna, som nu stabilt är i kinesiska händer. Flera länder börjar grubbla på hur dom ska hantera det hela, men bara Malaysia agerar och väljer att ställa upp på de allierades sida - kavalleriet kommer!

Den amerikanska flottstyrkan närmar sig Spratley-öarna, men ett kinesiskt angrepp med kryssningsrobotar tvingar jänkarna att vända. Istället är det några vietnamesiska fartyg som tar sig ut osedda och börjar patrullera runt öarna för att försvåra en kinesisk invasion av öarna, detta i väntan på den amerikanska flottan.   

Jag märker att jag är ovan vid spelsystemet, men det är ändå ganska mycket som känns bekant. Det händer väldigt mycket varje turn och jag slår i regelboken nästan hela tiden, men det är ändå kul. Jag lyckades göra en större regeltabbe, som tur är upptäckte jag den precis innan den skulle gjort fortsatt spel helt fel. Nu gick det att göra om och göra rätt. Den känslan hänger alltid över en i det här systemet, men det har vi konstaterat förr. Det är fascinerande att se vilken krigsmakt PRC har byggt upp, välmotiverade förband med modern och avancerad utrustning i alla vapenslag (plus några Mig-21). Det ska bli intressant att se hur det går.

[Fredrik H]

Turn 2 avklarad.

Kina är ohotade i luften, det skeppas över allt fler amerikanska plan från Japan, men det går för långsamt. Det vietnamesiska flygbassystemet är inte berett på den kraftiga ökningen av plan så USA får även köra över markpersonal. Ett allvarligt bakslag drabbar US när kinesiska kryssningsrobotar lyckas slå ut ett antal F22 på marken.
PRC:s specialförband slår ner SRV:s radarnät ytterligare, luftvärnet kommer få det svårt med måldata om inte omfattande reparationer utförs.
De allierade väljer en annan väg, deras specialförband riktar helt in sig på vad som kan vara fiendens akilleshäl; underhållet. Några förband letar upp underhållsdepåerna och amerikanska förband angriper. På en enda turn slås samtliga kinesiska depåer ut! En hel armé står utan drivmedel och ammo och de andra arméerna får begränsade framryckningsmöjligheter.

I huvudriktningen är det hårda strider. En city-ruta längs kusten rensas och tack vare ett förödande luftherravälde lyckas de kinesiska förbanden pressa sig ut ur djungel-terrängen och nå slätten. SRV kämpar förtvivlat och lider omfattande förluster i striderna. PRC återupprättar en fungerande underhållslinje och bereder sig på att stöta mot Hanoi.

[Fredrik H]

Den västliga riktningen drabbas av supplyproblem och det begränsar deras offensiva förmåga. Den kinesiska armén lyckas slå ut flera fientliga förband och slår sig fram till en större ort, men kommer inte vidare i nuläget.
Den här situationen är ett intressant pussel för båda sidorna. Det kommer att komma en kinesisk armé till inom en vecka, det lär få fart på framryckningen - om inte supply-situationen fortsätter att sätta käppar i hjulet för kommunismens seger över socialismen.

[Fredrik H]

Den strategiska situationen förändras i lite olika riktningar.
Den amerikanska flottan tar sig till området runt Spratley-öarna. Det skickas en del missiler, men det resulterar inte i några allvarliga förluster för någondera  sidan. Malaysiska fallskärmsjägare besätter Spratley och marinkåren börjar snegla på de öar som PRC håller, men där finns det ordentligt med eldkraft...

På Filippinerna får Duerte för sig att han ska gå med i kriget  på USA:s sida, men till min stora tillfredsställelse bestämmer sig Thailand för att sluta upp på Kinas sida! Dom skickar en hel kår genom Laos och JAS tankar upp för att gå strid med det amerikanska flygvapnet! Thailand är på många sätt det viktigaste landet att få med sig då dom bidrar med både flyg och marktrupper. Det var 20% chans att dom går med Kina, nu blev det så. Det kan få betydelse för fortsättningen.

Regelletandet fortsätter, regeln finns någonstans - men var? Å andra sidan märker jag en sak jag verkligen gillar; när jag spelar PRC undrar jag hur i hela friden dom ska ha en chans att vinna, men när jag spelar SRV känner jag precis samma sak för den andra sidan. Dessutom så märker jag att jag skriver/tänker annorlunda i den här serien. Det finns inga direkta personligheter att ta fasta på, det narrativa värdet ligger i alla högupplösta detaljerna i den moderna krigföringen. Kryssningsmissiler, stealthplan, specialförband och elektronisk krigföring bidrar till berättelsen på ett sätt som karaktärer gör i andra spel. Det är intressant.

[Wes]

  "The milk Tea Alliance" är bruten. 

[Fredrik H]

"The milk Tea Alliance" är bruten. 

Om nu Thailands regering var med i den alliansen är inte glasklart, men nu står man upp för förtryck och militärt våld! Att byta fot då och då är bara uppfriskande, se på Italien och den heliga egoismen 1915. Finfina grejer för den moderna statsledningen (och krigsspelaren)

[Fredrik H]

Turn 3 avklarad strax före Kalle Anka. En isolerad jul har sina fördelar, och vi ska inte glömma att 2020 var året som man bara var välkommen på jobbet om man luktade sprit och var negativ. Allt blir inne bara man väntar.

Den här turnen kan kokas ner till en enda bild. Fronten, eller kanske snarare snaran, börjar dras åt runt Hanoi. Specialförbanden hade en tämligen tam omgång utan större framgångar. Det allierade övertaget börjar bli markant på den arenan, det lär få betydelse för fortsättningen. Kina skyddar nu sin supply med ordentliga truppmängder och i icke angreppsvänlig terräng och det hjälpte. Jag gillar när spel tvingar en till taktikförändringar under pågående parti, det bidrar till berättelsen.

Till havs skedde i princip ingenting. USA landsatte marinkårsförband i Vietnam och avser snart att börja mjuka upp PRC till havs, men inte denna turn.
Den västra armén pressade sig vidare och erövrade äntligen en stad som kan ge deras helikoptrar ett basområde. En ny armé är på ingång härifrån också, pressen ökar.
Centralt hade SRV en stark linje längs en Major river, men den talanglöse general Phan Dang Hornegård lämnade tydligen en svag punkt; kinesiska attackhelikoptrar, flygplan och artilleri sattes in som stöd för en mekaniserad brigads anfall över en bro  - och man slår sig över! Phan Dang får sparken på stående fot, men det hjälper inte alls, kinesiska förband jagar ikapp den slitna pansarbrigaden, nedgör den och isolerar Hai Phong! Två slitna infanteridivisioner innesluts.

Från söder tränger sig thailändska förband mot Hanoi, men i grevens tid kommer det amerikanska kavalleriet - gående! Det saknas transporthelikoptrar, så den amerikanska divisionen (82:a) får begagna apostlahästarna. Det är verkligen i sista stund, utan dem hade staden inneslutits och varit förlorad.

PRC har nu så många VP att om dom tar en ruta av huvudstaden så får dom slå för automatisk seger, men lite smolk i bägaren är att dom den här turnen bara skrapade ihop 14 VP, hade dom fått 15+ hade dom fått ytterligare en initativturn. Ouch, det hängde på en city-ruta som inte rensades i tid.

Nu har USA laddat upp för turn fyra, som kommer att bli contested. Nu kommer man sätta in flygvapnet för att utmana om luftherraväldet och dessutom har man byggt upp ett rejält förråd av kryssningsmissiler för kraftmätningen till sjöss. Dessutom landade 101st AB, som med sin enorma mobilitet kommer att ställa till det rejält för PRC.

Det är intressant att notera att 82 och 101 dyker upp i nästan alla spel, från Polen till Stilla havet. Det skulle vara intressant att samköra flera spel bara för att tvinga USA till jobbiga val (det finns regler för att samköra Taiwan, Vietnam och Korea, en blygsam bagatell som med fördel avhandlas före lunch). 

[Fredrik H]

Turn 4. Jag missade att säga att Indonesien valde att ställa upp på Kinas sida i kriget! PRC har haft ett osannolikt utfall på diplomatin, Malaysia måste omedelbart reagera för att skydda sig mot sitt mångdubbelt större grannland. Nu finns det AH64:or, F16 och mycket annat i koalitionen mot USA/SRV.

Efter tio dagars uppbyggnad så är USA redo att utmana om luftherraväldet. Jag har aldrig sett en dylik kraftmätning i systemet; massor med högkvalitativa plan på båda sidor redo att ge sig på varandra. Dessutom finns nästan alla världens toppmoderna plan representerade. När striderna drar igång så lyckas USA bättre än Kina, man tillfogar större förluster än man tar och får en air advantage (man slog bättre och fick ett marginellt övertag). För att lyckas med det satte man in allt flyg, även det man behövde för markattack (F16 och F15E) så trots framgången så är det Kina som fick in flest markattackuppdrag. JAS fick möta F15E i strider över Laos, man steplossade varandra och svensk industri kan se fram mot kompletterande beställningar.

Specialförbanden pulvriserar alla radarnäten på båda sidor och det känns nästan poänglöst att laga upp dem igen. De allierade skickar en bombstyrka med B52, stealth-jakt och EW-skydd, en imponerande uppvisning. Man bombar ett kinesiskt arméhögkvarter som slås ut helt, anfallet mot Hai Phong får skjutas upp medan man reorganiserar och för fram nya stabsfunktioner. USA markerar att flygsituationen nu har förändrats.