[Kanger]

Förutom vissa drm, så hoppar Chang även upp ett steg på skalan varje gång Churchill gör det (framgång föder vilja att vara med och dela på kakan).

[Fredrik H]

Förutom vissa drm, så hoppar Chang även upp ett steg på skalan varje gång Churchill gör det (framgång föder vilja att vara med och dela på kakan).

Jag har spelat det som att Chang hoppar upp ett steg om Churchill gör det netto över en turn, inte varje gång han jojobantar upp och ner. Han ligger nu på två, han skulle ligga på fyra om jag flyttat upp honom varje gång Churchill blivit glad över Slims insatser. Men jag har kanske gjort fel?  Jag tänker att Chang skulle vara rätt försiktig när kriget går Japans väg, men jag rättar gärna till det hela om jag fått något om bakfoten.

[Kanger]

Om du har lyckats få Churchill att hoppa ett steg tre gånger så ska nog Chang göra det också. Att sen Churchill gnölar om att det inte är bra nog och sjunker ner igen är en annan sak. Att Churchill går upp representerar det Slim och Stilwell har lyckats på marken, och det är det som Chang ser och blir pressad av att hänga på. Lament är mer internt gnölande. Aktivering håller dessutom bara i sig under den gameturnen.

Sen är det ju -1 på tärningen om det finns en Yunnan-enhet bland losses, vilket inte är så svårt för japanen att åstadkomma. Förluster är avkylande för Chang.

[Fredrik H]

Om du har lyckats få Churchill att hoppa ett steg tre gånger så ska nog Chang göra det också. Att sen Churchill gnölar om att det inte är bra nog och sjunker ner igen är en annan sak. Att Churchill går upp representerar det Slim och Stilwell har lyckats på marken, och det är det som Chang ser och blir pressad av att hänga på. Lament är mer internt gnölande. Aktivering håller dessutom bara i sig under den gameturnen.

Sen är det ju -1 på tärningen om det finns en Yunnan-enhet bland losses, vilket inte är så svårt för japanen att åstadkomma. Förluster är avkylande för Chang.

Tack och bock, rimlig förklaring. Chang verkar riktigt upplivad, han pekar på kartan och gör ljudeffekter till sina tänkta offensiver fram tills att logistikchefen påpekar lite om verkligheten. Men Chang är på gång!

[Fredrik H]

Under andra halvan av maj så börjar de första monsunregnen falla över Burma. Japanerna drabbas av malaria och det börjar bli lite motigare att motivera imperiets ungdom till ännu ett offer för kejsaren (replacements går från 5 till 3 för japanen).

Vid Imphal och Kohima så kan man nu höra hur den feta damen börjar ta ton. Efter en omfattande flyginsats så kommer det in fler förnödenheter till den inringade staden, i grevens tid! Samtidigt offrar japanerna blod för att fortsätta hålla Kohima, något man lyckas med trots intensivt tryck.

Emellertid så fick britten den här rundan in tillräckligt med transporter för att kunna inleda en kringgångsmanöver runt bergen, vilket plötsligt hotar att inringa inringaren. Dessutom pressar Imphalgarnisonen nu så hårt att linjen till Kohima hålls av en enda bataljon.

Jag har svårt att se något alternativ till att slå till reträtt. Den division som kom in förra turnen hade kunnat stabilera det här, men den behövdes också mot Stilwell. Det är intressanta avvägningar som behöver göras för alla inblandade. 

[Fredrik H]

Burma i övrigt ser ut som ovan. Stilwell pressar på mot en gradvis tillbakaryckande japan, men det finns, efter de japanska förstärkningarna, ingen direkt anledning till oro. Det kommer att gå långsamt här, inte minst sedan regnandet gjort att mindre floder nu räknas som större floder.

Den sista chinditen har nu flugits in och fortsätter att värja sig mot ideliga japanska angrepp. Man byter i princip förluster, men nu finns det inga fler som kommer. Japan kommer rimligen att ta det ena flygfältet, men knappast båda (det andra hålls av två högkvalitativa brigader som grävt ner sig).

Chang Kai-Shek visar tecken på organiskt liv och beordrar anfall i sydost. Anfallet är en måttlig framgång och kräver lite reaktion från Japanen för att täcka till. Changs underhåll är det som begränsar honom mest, det finns onekligen svaga punkter i det japanska försvaret. Men klart är att japanen kommer att behöva använda sina förband på ett vettigt sätt här för att inte Chang ska bli ett onödigt stort problem.

[Fredrik H]

Dramatiken fortsätter under den första halvan av juni. Allt pekade på att britterna skulle slå upp inringningen, men man kan inte riktigt spela japan och backa när det börjar bli lite motigt. Japanen täcker upp det han kan och hoppas på det bästa - vilket också händer! Britternas tre anfall mot Kohima med omnejd slår alla ettor och tvåor och när dimman lagt sig så hålls Kohima av en ingenjörsbataljon. Det blir en lång rad utmärkelser till karlarna som ännu återstår.

Som om inte det räckte misslyckades britten med att få in nytt underhåll till Imphal, trots maximal insats! Det sista underhållet är nu förbrukat och britterna har en sista chans att slå upp försörjningen annars kommer det att sluta illa.

Churchill är nu nere på två i nöjdhet, Hirohito på sju - det är inte omöjligt med en autoseger för Japan. Winston koncentrerar sig nu mer på Overlord, men för Slim är det hela onödigt spännande.

[Kanger]

Dags att betala resource points samt flytta fram trupper till senare ankomst, för att få maximal drm på replenishment dieroll (imphal)

[Fredrik H]

Dags att betala resource points samt flytta fram trupper till senare ankomst, för att få maximal drm på replenishment dieroll (imphal)

De två senaste rundorna har jag lagt maximala +2 på det, men tärningen håller på Japan (nu senast en tvåa).

[Fredrik H]

En helhetsbild i början av juni. De brittiska motgångarna i väster förstärktes av att japanerna slog ut den östligaste chinditen och till slut erövrade ett flygfält! Mutaguchi log i flera sekunder när den efterlängtade nyheten nådde honom. Nu finns det flera regementen som kan sättas in i andra strider.

Chang passade på att ta en paus (slog en sexa), men Stilwell börjar få alltmer eldkraft och resurser och det kommer nog bli allt svårare att stoppa kines-amerikanerna i den riktningen.

Varje turn har man möjlighet att välja vilket chit man inleder med (bara det inte är samma som avslutade den förra turnen). Britterna har nu ett riktigt jobbigt val. Någon sorts anfallchit för att slå upp inringningen (japanen går alltid först och kan ställa till det) eller reinforcements för att på 3-6 kunna flyga in underhåll?
Slim sitter ensam på kammaren med pannan i djupa veck. Churchill är upprörd och missnöjd och inget går riktigt som Slim vill.
Mutaguchi däremot är tämligen tillfreds. Snart kommer de tunga monsunregnen. Kanske kan han hålla Burma året ut? Kejsaren verkar nöjd trots de blygsamma framgångarna. Det måste betyda att kriget till havs inte riktigt går Japans väg om han är nöjd med småsegrar i Burma.  Vad den unge kejsaren egentligen tänker är dock bortom hans förmåga att förstå. För en soldat finns bara plikten.

[Fredrik H]

Så, i slutet på juni, lyckas Slims britter äntligen slå bort de sista försvararna runt Kohima. Det är inte riktigt den jublande seger man tänkt sig, trots att underhåll äntligen kan börja rulla in i Imphal så är känslan att det är lite för sent. Inom ett par veckor kommer de allt tyngre monsunregnen att försvåra all förflyttning och sommaren kommer att bli ett tröstlöst vadande i gyttja. Imphal är räddat, men Churchill ville vinna något i Burma, inte nätt och jämt undgå att förlora.

Japanerna faller tillbaka där man måste, i övrigt gäller att tagen terräng hålls.

[Fredrik H]

I övrigt händer det inte mycket. Mot Stilwell lyckas japanen hålla och dom har nu en rätt stabil linje med hjälp av floder och bunkrar.

Chinditerna är nu helt stillastående. Det finns egentligen inget intresse för någon av sidorna att plöja ner resurser i fortsatta strider kring flygfälten.

Chang får anfalla, men hittar inga lägen. Som bäst kan jag få ihop kanske 1:1. Det är en rätt tuff tabell som knappast leder till något. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra. Dessutom får man bara tre anfall per fas och det finns bättre attacker på andra ställen. Här är det något jag inte fått grepp på.

Nästa turn startar monsunregnen på allvar. All förflyttning halveras, det kommer att bli en ordentlig bromskloss på aktiviteterna. Jag tror inte att Slim hinner vända på steken de återstående tre rundorna.

Kan nu också påpeka att spelet går fort att spela. Det går mycket fortare att spela en turn än att skriva om den känns det som, med reservation för att mitt solitärspelande inte letar efter att maximera varje runda.

[Fredrik H]

Helhetsbild turn 8. Ihållande regn dämpar det offensiva trycket från britterna. Man byter förluster i striderna, men japanerna håller sig kvar på den Indiska sidan av gränsen. I övrigt står fronten helt still. Stilwell hämmas av de kraftiga regnen, som begränsar hans redan begränsade logistik ytterligare. Dom har inga alternativ till frontalangrepp, något som passar de befästa japanerna.

Chang kommer ingenstans, alla potentiella attacker ställs in till förmån för Slim. Flygunderstödet har också avtagit i takt med att regnet ökar. Churchill är på riktigt dåligt humör (tillbaka på två) efter sitt temporära lyft efter Kohimas återerövring. Hirohito börjar också surna en aning, det är allt större förluster och inga framgångar att läsa om (han ligger på sex just nu).

[Fredrik H]

Turn 9 längs indiska gränsen. Britterna pressar nu ut fienden ut ur landet och japanen har egentligen inga andra val än att falla bakåt. Längs frontens norra del sker ett genombrott som tar en viktig by som är oförsvarad. Japanen får välja, att försvara allt är att försvara inget. Monsunregnen gör att det ändå aldrig blir fråga om några stora framryckningar, allt rör sig som i sirap.

Längst ner i söder börjar pressen också att kännas av, japanen byter blod mot tid. Hirohito gillar inte de snabbt ökande förlustsiffrorna.

[Fredrik H]

I centern sker ingenting som är värt att rapportera. Även här kan japanen välja att hålla (med lite högre förluster) än att backa. Det blir inga genombrott. Stilwell kommer inte att erövra något av värde i spelet, men dom sög till sig värdefulla resurser som japanerna kunde använt på andra håll. Han får vara nöjd med det, fast det är han sannolikt inte.

Chang slår ytterligare en sexa, men jag skulle inte offrat några anfall på honom i alla fall, framgångsmöjligheterna är begränsade.

Hirohito är betänkligt missnöjd med rundan, han går ner i humör samtidigt som Churchill går upp. Kanske att det finns en möjlighet för britten i alla fall.