[Fredrik H]

Absolute war! är ett relativt nytt spel från GMT. Spelet avhandlar den blygsamma bagatellen östfronten och designern är Carl Paradis, mest känd för No retreat hit och dit. Jag gillar mycket med No retreat, men har inte fått till en känsla av att jag fattar dem, så det var med viss tvekan jag köpte det här. Absolute war är mycket lättare att förstå, reglerna är i allmänhet begripliga redan i regelboken och även om jag slår en del i den så har jag intrycket av att jag gör rätt.



Skalan är som synes tämligen strategisk. Axeln har armé-brickor och sovjeten har fronter (med en del mindre elitförband över tid), varje turn är två månader (utom juni 41) och spelet är kortassisterat. Brickorna har någon sorts färgmarkering (stjärnor) som markerar stridskvalitet. Det finns fem olika sorters stjärnor och alla funkar olika, systemet är alltså mer subtilt än vad en första anblick ger intryck av. Spelets skala gör att alla beslut känns strategiska, det blir tankar om anfallsriktningar, väderlek och terräng snarare än att hex 1231 stryper supply.

Jag tänkte att jag i alla fall kan flåsa mig igenom 1941. Ola har fått dra ett alldeles för stort lass på forumet ett tag, jag har bara sorterat navelludd och läst hans rapporter. Dessutom har jag betyg att sätta, så replayen sker under den stolta devisen allt utom arbete.

[Fredrik H]

Lite om spelets USP. Det finns två sorters kort. Det ena är offensiver, man drar ett sådant per drag och väljer om man vill genomföra den eller inte. Vissa offensiver är årsbundna och kan bara spelas rätt år, andra är alltid tillgängliga. Ibland får man kort där Hitler/Stalin kräver en offensiv och då är det bara att se glad ut och anfalla. Offensiver ger vissa fördelar, framför allt ger de möjligheter till större inringningsslag och dessutom så kan man, om offensiven går bra, få War Status Points (vp egentligen).
De andra korten kallas events. Dessa får man fyra per turn. De kan bytas mot replacements, spelas för eventen eller användas i vissa typer av strid. Dessutom utgör dessa stridsresultaten; längst ner på korten ser ni spelets CRT - man använder ingen tärning. Säg att tyskarna har +4 på en attack, då drar dom ett kort och ser vad resultatet blir. Elegant nog har tyskarna och ryssarna olika utfall på sina respektive kort, tyskarna är helt enkelt effektivare. Jag saknar inte tärningen alls, det här systemet ger precis samma känsla vid utfall.

Man skiljer på battle och assault-combat. Det senare är strid i tätare terräng och blir blodigare och långsammare.

De runda brickorna till höger är spelarens resurser, en ovanlig och intressant mekanism. Man har ett bestämt antal attacker varje turn, ett bestämt att supports och ett antal mobile-brickor. Dessa används till olika saker, anfall, genombrott, längre förflyttningar, reservförflyttningar och annat. Man måste helt enkelt fundera på hur man ska fördela sina resurser och vad som är viktigast. De olika sidornas resurser skiftar naturligtvis över tid. Jag gillar den här delen, det är ett lätt och överskådligt system för något som inte alltid låter sig skildras så lätt.

Men det är dags att anfalla. Den 22 juni 1941 så inleds operation Barbarossa. Det är enligt Gröfaz bara att sparka in dörren till det kommunistiska fuskbygget så kommer hela korthuset att rasa tämligen omgående. Den största militära kraftmätningen i världshistorien inleds under några tidiga sommartimmar, fågelsång och artillerield blandas med Stuka-sirener och nyvakna sovjeter. Barbarossa-kortet är givet av scenariot, jag drar fyra event-kort.

[Strv102r]

Det här verkar ju både genomtänkt och nydanande! Roligt!

[Andreas Lundin]

Intressant! Jag har också införskaffat spelet och ställt upp och genomfört torrövning medelst spelexemplet i Playbook. Gav mersmak som sagt.

[Fredrik H]

Barbarossa drar igång. Lite övertydlighet turn ett med utplacerandet av attack/support/armor. Anfaller man under vissa omständigheter kan man försöka ringa in fienden - därav pincers. Det är effektivt för att slå ut fienden (som får ge sig istället för att retirera) men det kan vara svårt att få till. Att ha ett bra event-kort underlättar. Alla som vet någonting om någonting vet ju att von Kluge inte var placerad i armégrupp Nord, men här är han tydligen det. Han leder den fjärde pansargruppens inringningsförsök i Lettland/Litauen.
AGN:s alla tre arméer anfaller det nordvästra militärdistriktet, AGC det västra och AGS slår mot Lvov och de pansarförstärkta förbanden i den riktningen. Barbarossas tyngdpunkt (sprängbrickorna) ligger på AGC och AGS, inringningarna ligger på AGC och AGN.

Finnarna gör en insats på näset medans rumänerna tar en välbehövlig fika. Adolf litade inte riktigt på rumänerna så dom informerades om Barbarossa i ett väldigt sent skede. Därför klassas dom som disrupted under turn ett och jag chansar inte med dem. Dom får samla ihop sig för en avgörande insats nästa turn.

[Fredrik H]

Efter tyskens turn ser det ut som ovan. AGN lyckades med inringningen, tog enorma mängder fångar och exploitade med pansarförbanden förbi Dvina (Riga föll på vägen). AGC lyckades också med sin kessel och lyckades slå sig vidare och erövrade Minsk (jag gillar spel där Minsk kan falla i juni, det var det historiska utfallet men omöjligt i en del spel). Om ryssarna lyckas befria en area med en pocket så får dom en VP, annars får tyskarna en. Kul mekanism, de stora fickorna med krigsfångar lyckas designers inte alltid med, här blir det abstrakt men narrativt rätt.

I söder gick det bättre än väntat för Rundstedts glada gossar. Dom besegrar sin motpart och slår sig fram längre än historiskt, Kiev är hotat redan i början på juli! Här kan det vara en alternativ historia på gång.

Rumänerna fikar klart och finnarna bygger på sin redan ansenliga reserv av tallkottar. Mannerheim förklarar sig nöjd med krigsinsatsen och angör en bastu, deras krig är nu slut fram tills dess ryssarna vill ha tillbaka sina kottar. Många spel och historier gör en stor grej av finnarnas insatser under kriget, men ur ett strategiskt perspektiv är dom rätt menlösa. Rumänerna och ungrarna gör avsevärt större insatser under kriget, men finnarna har tuffa reservister som prickskjuter bra. Ur ett ryskt perspektiv slutar dom väl vara ett problem när dom avstår från att hota Leningrad. Spelet illustrerar det väl.

[Fredrik H]

Under den sovjetiska rundan levererar spelet, korten ger berättelsen. Ryssen har oturen att dra en offensiv han måste spela - Stalin kräver en motoffensiv! Det är verkligen inte läge, men det är heller inte läge att säga nej när Josef är förbannad. Eller glad. Eller bara vid liv. Stalin kräver två angrepp och låser sedan in sig för att titta på en imperialistisk western-film i smyg.

Som tur är är två av eventkorten användbara. Det ena innebär att reservförband görs tillgängliga och man kan hastigt återbygga Sydvästfronten. Sedan drog vi Zhukov, en general som avsevärt ökar sannolikheten för framgång. Zhukov skickas till Kiev och får organisera ett anfall mot den första pansargruppen. Till sitt förfogande har han begränsat med resurser, men anfallet genomförs. Luftwaffe ingriper.  Stalin ber Beria att göra plats för lite interna förhör om någon skulle misslyckas. Tack vare Zhukov får ryssarna dra resultatet ur den tyska korthögen.

Anfallet blir bara en begränsad framgång. De sovjetiska förbanden tränger in i området men lyckas inte trycka tillbaka tyskarna, Luftwaffe slits under oupphörliga operationer och behöver återhämta sig. Offensiven räknas som misslyckad (tyska VP) men hotet mot Kiev är antagligen lite mindre påtagligt. Stalin låter skjuta några generaler, men Zhukov klarar sig. Resten av rundan blir det att skyffla runt reserver och bygga en linje.

[Fredrik H]

Situationen i slutet på juni. Det finns en sovjetisk linje, men tyskarna är starkare överallt. Pansaret tenderar att springa ifrån infanteriet, det är en knepig balansgång.  Nu kommer också krigshundarna från Rumänien att släppas lösa på stäppen. Tack vare den misslyckade offensiven ryssarna gjorde så tjänade tyskarna VP (War Status Points). Det kan komma att bli betydelsefullt. Nu är det två månader per turn och färre bilder - jag vill se vad som händer.

[Fredrik H]

Läget i slutet på augusti. AGN har erövrat hela Baltikum och närmar sig Leningrad. Terrängen börjar nu ställa till det för pansargruppen, eventuellt så får von Leeb skicka sina mekaniserade förband söderut.

I centern så slog fällan igen runt Vitebsk och Guderian hann också med att erövra Smolensk. Pansargrupp tre vände sig söderut och lyckades, med hjälp av AGS, ringa in två hela fronter runt Kiev. I samband med AGC:s framgångar så upptäckte man spår av massakern vid Katyn (en tysk VP).

AGS lyckades rensa Dniepers västra strand och har relativt få fientliga förband framför sig. Längst ner i söder har rumänerna nått fram till Odessa och förbereder sig på att anfalla staden.

Ryssarna hade ingenting att komma med utan var helt reaktiva. Det oroväckande är VP-läget, just nu 12-0 i tysk favör. Vid 19 poäng slutar man räkna utan drar då ner fiendens istället. Vid 19-0 blir det autoseger.

Som synes så är situationen tämligen historisk. Trots den strategiska skalan och mycket abstraherande så är det verkligen östfronten som spelas. Hur ryssarna ska vända på VP-läget vet jag inte, men en titt på tidslinjalen avslöjar att vädret blir sämre under hösten. Vi får se om det hjälper. Om jag latar mig med en bild per turn känns det som det går ganska fort att spela och skriva. Spelet som sådant är verkligen snabbspelat, det räcker med att se mängden brickor och areas för att förstå det. Men besluten känns relevanta.

[Fredrik H]

Under september och oktober så faller regnet i strida strömmar. Leran stoppar upp den tyska framryckningen, Hitler skriker att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder och beordrar anfall längs hela linjen. VP-balansen är så pass nära en tysk auto-seger att det inte går att slå av på takten.

AGN lyckas i en samordnad stöt erövra Novgorod och slå sig fram till Leningrads utkanter. Väl där upptäcker man att staden är ordentligt befäst och att det kommer att krävas ordentliga resurser för att våga sig in bland ruinerna. Den store strategen Adolf resignerar och beslutar sig för att svälta ut miljonstaden. 

I centern försöker man genomföra en pansarstöt i leran kring Vyasma, men man kommer ingenstans (väldigt dåligt utfall på CRT). AGC stoppas av väder och kommunistisk övertygelse, Stalin vädrar morgonluft - är det nu det vänder? Svårt att veta när man ständigt skjuter alla som inte är ja-sägare, men hoppet finns ju. Även utanför Orel går det trögt för tyskarna, vädret ställer till det ordentligt.

När det blåser snålt och motgångarna hopas så är det tur att man har rumänerna på sin sida. Ett tysk-rumänskt anfall lyckas, med en del flygförluster, erövra Odessa! Rumänerna är nu egentligen nöjda med sitt lilla krig, men det är svårt att dra sig ur nu. De rumänska bondpojkarna marscherar lydigt österut i ett stäpplandskap som så sakteliga ser snöflingorna falla.

Ryssarna släcker bara bränder och lappar ihop hål stora som länder. Det jobbiga med sovjetens position är att det inte är så lätt att få VP när man aldrig anfaller. Det måste hända något snart.

[Fredrik H]

I mitten på november faller den första snön. marken fryser till och tyskarna spelar ut den stora offensiven Tyfon. Man erövrar Vyasma och följer upp med att stöta hela vägen fram till Tula, som faller i december. Man ser nu ljusen från Moskva på nätterna. Det är så nära!

I söder så lyckas tyskarna över förväntan. I Kharkov så inringas stora mängder sovjetiska soldater och man når fram till Don. man slår sig också fram till näset vid Krim, där det 11:e armén förbereder sig för att ta sig in på halvön för att erövra Sevastopol. Tyskarna har redan börjat samla ihop järnvägsartilleri för att slå hål på stadens befästningar (ett tyskt kort, hoppas dom kan behålla det tills det behövs).

Tyfon blir en stor framgång, alla offensiva stötar lyckas. Tyskarna går upp på 19 VP och börjar nu dra ner sovjeten mot 0.

Samtidigt, i en galax långt långt borta så anfalls Pearl Harbor och USA går med i kriget! Stalin får en synnerligen välbehövlig liten buffert i VP och kan förbereda sig på motoffensiver under januari 42. Först ut måste säkrandet av huvudstaden vara.

1941 är slut, det har bara gått fyra turns. AGN håller den historiska positionen, vilket nästan kan sägas om hela fronten. Spelet är välbalanserat och det känns ordentligt testat. Jag kommer att köra på in i 42, det blir intressant att se om systemet också kan hantera fortsättningen av kriget.

[Strv102r]

Jag tycker du fortsätter hela vägen! Med rapporter.

[Fredrik H]

I januari och februari 42 så återtar ryssarna en del terräng och lyckas tillfoga tyskarna en hel del stryk (deras första egentliga steploss). Dom rosa brickorna är General Winter - brickor som ger offensivbonusar till sovjeten. Dessutom anländer de första lend-lease-konvojerna och ryssarna kan börja räkna in en automatisk resurs varje runda. Tyskarna känns emellertid stabila och det blir ingen vinterpanik att tala om, mest lite taktiska reträtter.

[Fredrik H]

Mars och april innebär lera och begränsad förflyttning. Tyskarna är nu förbi den värsta perioden och kan återigen börja fundera på offensiv verksamhet, inte minst då ungrarna har beslutat sig för att skicka in en hel armé till korståget mot bolsjevikerna. Man tar terräng för att skaffa sig goda utgångsställningar inför sommaroffensiven Adolf har beställt. Tydligen så är den planerad att äga rum söderut, tre hela pansararméer finns nu på den södra halvan av kartan. Offensiven är tänkt att utgå från Rostov och Orel.

Den här rundan så kommer de nedmonterade och till Sibirien skickade sovjetiska fabrikerna äntligen igång och börjar leverera välbehövlig utrustning. Från och med nu kommer sovjeten få uppgradera två brickor per turn, något som över tid kommer att öka både deras anfallskraft och försvarskraft. Dessutom har man nu fått tillgång till sina första flygstridskrafter.

Sommaren är i antågande. Adolf lovar att korthuset kommer att rasa vilken dag som helst, Goebbels berättar att segern egentligen redan är vunnen och Rosenberg filar på en artikel i vilken han grubblar över om fienden skall klassas som flora eller fauna. Finnarna bastar.

[Fredrik H]

Jag kan förstå om det hela verkar lite blodlöst, men jag kan intyga att varje turn har relevanta beslut och att korten bidrar till en rolig berättelse. Jag orkar bara inte skriva om varje kort, det skulle ta alldeles för lång tid i ett spel som annars går väldigt fort (solo så tar det mig kanske 15 minuter per turn om jag inte ägnar min tankemöda åt annat än spelet). För att illustrera det kan jag visa korten de båda sidorna valt att samla på sig inför sommarens strider.

Tyskarna har passande nog offensiven Fall Blau, ett rejält offensivkort som kommer att göra stor skada på proletariatets diktatur. Dessutom har man flera offensiva kort som ger bonus i strider, extra förflyttningar, potentiella inringningar och belägringsartilleri.

Ryssarna har laddat upp både offensivt och defensivt; soviet tenacity och prepared defenses kommer att stoppa upp en del anfall, Vatutin och flyget kommer att generera offensiva möjligheter. Varje gång korten spelas ut är det lite lättare att beskriva narrativet för sig själv och det ger ett stort mervärde (aha - en marxistisk term).

Det är ju så att man bara får ha ett visst antal kort och dessutom är sakade kort också den viktigaste källan till replacements, så det är verkligen inte givet när och hur dom ska användas.

Har man aldrig spelat ett bra östfrontsspel till slut så tror jag att det här är den bästa chans man får. Har man spelat andra östfrontspel till slut kommer det här att kännas som att åren flyger förbi i ett tempo som Europa-serien inte riktigt lyckas få till...