[Fredrik H]

Kartan känns som en impressionistisk tavla, det är folk och färger överallt. Tyskarna kämpar på och exchange-resultaten fortsätter att hagla in. Det är turn tio och nu börjar tysken få VP för att Adolf är vid liv, men faller hans ruta förlorar man omedelbart. Kan vara värt att fundera på att låta Adolf skjuta sig, tärnings-slagen har gett så mycket ryska förluster (VP) att man kanske kan vinna. Jag vet inte om det känns gamey att göra så, han tog ju faktiskt sig själv av daga. Hm.

Flaktornen håller ännu en dag och nu får det vara nog, det ger ingenting att ödsla resurser på dem. Dessutom behövs de sovjetiska förbanden på annat håll, förlusterna tunnar ut anfallarna. Zjukovs förband lyckas kämpa ner Nordlands tunga stridsvagnsbataljon efter att en hel pansarkår har slagits med den fyra dagar i sträck längs floden Sprees norra strand. Tiergarten rensas på tysk ungdom och nu slåss man runt Brandenburger Tor. En dryg kilometer söder om bunkern så lyckas ryskt infanteri erövra Gestapos högkvarter och pressa tillbaka Himmlers personliga livvaktsbataljon. Himmler själv är långt borta och vill inleda fredsförhandlingar med väst, han tycker ju inte om att se blod.

Flottisterna håller marinministeriet, som passande nog ligger vid floden. Även biblioteket hålls, har man inget lånekort är man inte välkommen. Ryssarna måste få fram mer infanteri för att kunna hota bunkern och angränsande byggnader, något som borde gå att få fram nu när parken är rensad.

[Elias Nordling]

Precis som jag minns är det nästan omöjligt att se på färgerna på brickan vilken sida de tillhör. Jag har för mig att de med ljus gradient till vänster är tyskar, men rent kognitivt är det som att titta på en sån där bild där parallella linjer ser ut att konvergera. Om jag tittar noga på en och en ser jag vilken sida de tillhör men tittar jag på kartan som helhet ser jag ingen skillnad mellan dem.

[Wes]

Vad är streckkoden på vissa av brickorna till för? 

[Fredrik H]

Den första maj - arbetarnas egen dag - väljer Hitler att skjuta sig i munnen. Det var alldeles för trist att leta efter Lebensraum i den fuktiga bunkern. Goebbels väljer att följa sin ledare i döden, men först efter en ordentlig nekrolog i Pansarbjörnen.
Hitlers självmord får flera effekter. Alla ss- och folkstormsförband måste slå om dom deserterar, det är 50/50. Ett tiotal förband tycker att dom gjort sitt för saken och lägger ned vapnen, däribland nästan hela division Nordland, bara en stridsgrupp fortsätter slåss. Armén slår inte alls, dom ger sig när dom får order om det, inte innan. Sedan skiftar fokus från bunkern till riksdagshuset, faller riksdagshuset så slutar spelet. Det borde jag kanske kollat innan, det finns nästan inget mellan fyra ryska skyttedivisioner och riksdagsbyggnaden.

Ryssarna sätter in allt dom har i den anfallsriktningen och lyckas på kvällen den första maj trycka undan de tyska försvararna och hissa den sovjetiska flaggan på riksdagshuset. Stalin är lyrisk över datumsymboliken och Zjukov är minst lika glad eftersom det faktiskt är hans förband som kan ta åt sig äran för segern. Konjevs stridsvagnar rullar förbi ytterligare ett par förkolnade lik utan att egentligen veta hur nära dom var att ta Adolf till fånga. Riksdagshuset är rutan med en liten tärning på.

Det vi ser är alltså slutläget. Det hade tänkbart varit lite mer taktiskt (ur VP-synpunkt) att dra ut på anfallet en turn till för att döda av lite mer tyska förband, men meh. Så skulle Zjukov aldrig ha tänkt.

Tyskarna får VP för att hålla saker, döda ryssar, köra ut lite mek och få ut ledare. Dom skramlar, om jag räknat rätt, ihop 78 poäng. Ryssarna får poäng för döda (ej deserterande) tyskar och tagna ledare. Dom får ihop 76 poäng. Jag ser det som oavgjort, konstaterar att jag är ungefär lika bra på att spela som mig själv och att spelet onekligen är rätt välbalanserat.

Systemet är inte jättesmidigt alla gånger, men inte särskilt svårt. Stridstabellen är lite för omständlig, inte svår men tar lite onödigt med tid. Som tidningsspel är det nog ändå ett lyckat spel. Temat är udda och man lyckas få till den dystra stämningen och desperata känslan trots udda val av skala på enheterna. Det är ett slag som känns svårt att skildra på ett rimligt sätt, men trots mitt inledande gnäll över designteamet tycker jag att dom fått ihop det bra.
Det är ingen odödlig klassiker på något sätt, men jag avslutar med känslan att det är slaget om Berlin som spelats och det är nog det viktigaste för mig. 

[Fredrik H]

Vad är streckkoden på vissa av brickorna till för? 

Osäker på vilken kod som avses. Är det DR är dom disrupted, annars är alla streck och linjer försök att visa organisationstillhörighet. Det är inte alltid helt lätt, men när man väl spelar är det skapligt görbart. Brickornas grafik är det första jag skulle ändra på om jag kunde.

Edit: Nu slog det mig att du kanske menar tyska motoriserade förband, man ser ett transportfordon ovanifrån. Min förvirring över frågan tydliggör onekligen grafikens brister.

[Fredrik H]

Precis som jag minns är det nästan omöjligt att se på färgerna på brickan vilken sida de tillhör. Jag har för mig att de med ljus gradient till vänster är tyskar, men rent kognitivt är det som att titta på en sån där bild där parallella linjer ser ut att konvergera. Om jag tittar noga på en och en ser jag vilken sida de tillhör men tittar jag på kartan som helhet ser jag ingen skillnad mellan dem.

Ja det är inte elegant det är det inte, men jag tycker att väl inne i spelet känns det hanterbart. Man har liksom koll på sina förband och lär sig snabbt se skillnad på de båda sidorna eftersom skalan gör att deras värden är dramatiskt olika (i alla fall infanteriet).

[Delirium]

Tack för en mycket målerisk rapport. För oss som följde den kändes inte själva spelmekaniken lika intressant som att faktiskt insupa känslan av att striderna böljar runt alla tyska nationella landmärken (då) och turistattraktioner (nu), det ger en spännande dimension. Stadsstrider är något speciellt onekligen, La Bataille de Dresde hade en väldigt detaljerad karta av Dresden, inklusive en Tiergarten där också om jag inte minns fel.

[Fredrik H]

Tack för en mycket målerisk rapport. För oss som följde den kändes inte själva spelmekaniken lika intressant som att faktiskt insupa känslan av att striderna böljar runt alla tyska nationella landmärken (då) och turistattraktioner (nu), det ger en spännande dimension. Stadsstrider är något speciellt onekligen, La Bataille de Dresde hade en väldigt detaljerad karta av Dresden, inklusive en Tiergarten där också om jag inte minns fel.

Tack själv, nej jag valde händelserna framför systemet. Det föredrar jag nästan alltid i mitt spelande, även om en del system ibland kan hjälpa en med just det tillvägagångssättet. Stadsstrider är onekligen knepiga att få till. Jag köpte ett monsterspel om Stalingrad (hela enchiladan på kompaninivå) av Lars här på forumet och det måste ju testas någon gång. Det låter lite ambitiöst men eftersom det är i stadsmiljö tänker jag att jag i alla fall slipper sitta med sytråd och kolla line of sight.

[Wes]

Edit: Nu slog det mig att du kanske menar tyska motoriserade förband, man ser ett transportfordon ovanifrån. Min förvirring över frågan tydliggör onekligen grafikens brister.

Det var meningen lite som ett skämt. Fast jag tyckte det såg ut som en streckkod före jag zoomade in och såg att det var... typ en Sd. Kfz 7 kanske.

[tinG]

Alltid lika underhållande. Tack!

[Elias Nordling]

Klart skumt att ryssen får poäng för tyska förluster när alla kommer att vara besegrade när spelet är slut. Det känns inte genomtänkt.

[Kanger]

Egentligen borde tysken bara ha en typ av VP, nämligen att lyckas evakuera höjdare (som sen hjältemodigt smiter vidare till Sydamerika). Enda anledningen till att inte genast föra ut dem är att moral och/eller något logistisk kollapsar för varje ledares smitning. Dessutom bör en lyckad smitning vara avhängig av att ryssen hålls på avstånd och/eller inte ockuperar vissa ställen. Det betyder att om tysken för ut en höjdare så blir det enklare för ryssen att rycka fram och i sin tur försvåra framtida evakueringar.

Ryssen i sin tur vill ta staden så snabbt som möjligt, vilket gör att tyska höjdare bör vara kvar så länge som möjligt för att förhindra detta.

Typ så, måste finslipas lite

[Elias Nordling]

Det finns faktiskt en variant på det, med mer regler för ledarna.

[Fredrik H]

Det finns nog olika sätt att hantera segervillkoren i den här märkliga situationen. Det jag uppfattar att man gjort är att balansera hur bra man valt att hantera sina resurser, det vill säga vilken spelare som lyckats bäst (dödat flest) samt belöna hållandet av symbolisk geografi. Eftersom Hitler och sedan riksdagen båda ligger nära varandra i centrum så finns det en tydlig geografisk riktning på alla anfall.

Jag tänker att alla eventuella segervillkor som tysken ska uppfylla kommer att kännas konstruerade, kriget kommer att förloras och staden kommer att erövras. Gjorde man en bra taktisk insats i försvaret så länge chefen var vid liv funkar som riktlinje för mig, även om jag egentligen skulle varit nöjd med  ta Hitler eller riksdagshuset asap. I nuläget blir det en ren spelseger utan verklighetskoppling till eventuella historiska mål. Som jag och Björn varit inne på så är hela slaget bisarrt i min värld.

Spelet innehåller en hel del varianter, dels ledarna (som jag använde, basic är bara Hitler) och dels diverse tyska förstärkningar. Det finns nog bra återspelbarhet i spelet, extra så då det är ett tidningsspel.

[Kanger]

Såg närmare på spelets counter-art på BGG. Huvva! Något så obegripligt psykedeliskt, och där bägge sidor ser typ likadana ut.

Ge gärna kartan några gritty färgnyanser också. ATO, gör om, gör rätt. 

Annars verkar spelet kul.