[Strv102r]

Åter franska framgångar i Europa! regementena i Louisbourg fylls upp till full styrka efter smittkopporna.






Abercomby anländer till Albany med lätt infanteri.






Montcalm kallar på sina allierade irokeser.





Johnson leder en rejd med Mohawk--allierade mot en irokesbosättning. Spöar upp irokeserna, men rejden i sig gör ingen större skada.








Abercomby rör sig norrut till det franska fortet vid Crown Point, och lämnar efter hand trupp som ska befästa underhållslinjen. Fransmännen tar skydd i fortet så en belägring inleds.








I Europa sluter Frankrike och Österrike, de normala ärkefienderna i tidigare krig, en allians mot Preussen. Det är tre år senare än historiskt (vi är inne på 1759 nu).






Med hjälp av mörsare når belägringen av Crown Point tillfället att storma, men stormningen misslyckas. Belägringen kvarstår.






Nya rejder mot Gloucester vd kusten och Northampton där milis möter upp.







Murray går mot Montcalm, men han slås tillbaka av den taktiskt överlägsne Montcalm.




1759 är över. Belägrarna av Crown Point lider under vintern och tar märkbara förluster.

[Strv102r]

Nu har jag kort som inte ger mig mycket att agera med. Inga förstärkningar, vare sig franska eller indianska. mina franska trupper är uppbundna i fort och fästningar.  det blir till att använda de indianer jag har till rejder.




Men vi börjar med att reparera skadan på fortet i Crown Point.






Montcalm går på Murray. Men slås tillbaka.








Webb får befälet över tre nytillkomna regementen i söder.

Jag rejdrar ineffektivt.






Abercomby driver belägringen, också ineffektivt.

Fortsatta ineffektiva räder från mig, mycket på grund av hans milis.






Britterna kan ersätta stora delar av sina förluster.






De första skotska förbanden anländer. 1759 är slut. Nu har engelsmannen trycket på sig. Om han inte tar en del VP vinner fransmannen i slutet av 1760. Kanada förblir franskt!

[Strv102r]

Alltså, det här med belägringar är inte Abercombys cup of tea. Det går inte framåt.






Nya räder i norr förbereds. Montreal är det nya Minas Morgul.






Men det han inte har i belägringsmetodik har han i övertalningsförmåga och list. Försvararna går med på att överlämna fortet om de får gå till fortet i Ile aux noix.






Milisen går ut och möter ett rejdande "warparty" som nedkämpas, de andra kan rejda i fred. Utdelningen blir dock synnerligen skral...








Murray går mot Montcalm igen, som lyckas med ett bakhåll som tillfogar rejäla förluster. men di engelske är ändå så överlägsna att de tillfogar Montcalm ett nederlag, så han faller tillbaka till Oswego.








Där ersätter han stora delar av förlusterna med lokala utskrivningar.






Webb ansluter till Abercomby med tre fräscha nya regementen från Europa.






Abercomby går vidare norrut.






Mina indianer slår ut en lyckad rejd.






Abercomby går till Ile aux noix. Ooops! Mitt fort var ju inte färdigställt. Det hade glömts. Så garnisonen viker till Montreal.






Levis förstärker garnisonen i Montreal genom att tömma Quebec.

Där är 1760 över. Engelsmännen har nu klart tagit initiativet, men har press att ta VP för att inte förlora i slutet av 1761.

[Strv102r]

Lite slitna krigarskaror samlas i bergen för nya rejder i norr. Trots att de är slitna lyckas de driva milisen på flykten och få avsedd verkan i ormådet.







Engelsmännen vill också spela det spelet och försöker trumma upp irokeser som allierade. de lyckas ung tre gånger så bra som fransmännen gjorde med samma målgrupp!








Abercomby marscherar till Montreal där Levis accepterar ett fältslag. Abercomby är starkare, en Levis är skickligare och vinner slaget.








Johnson tar med sig hälften av irokesbanden norrut och för att rejda Cataraqui, men slås tillbaka av försvaret.

[Strv102r]

Ännu ett försök görs. Och denna gång jagas försvararna bort och palissaden bränns.








Abercomby försöker igen, och vinner slaget denna gång, så Levis tar skydd i fästningen i Montreal. Abercomby skyndar på med belägringen, klockan går som en elvisp för engelsmännen, med de franska mörsarna skjuter sönder mycket av belägringsarbetena.








Mer brittiska förstärkningar strömmar till Halifax som gör att en amfibieoperation mot Louisbourg kan bli aktuell igen. Fransmännen börjar åter befästa de områden som kan bli nästa steg efter Louisbourg.








Abercombys belägring går framåt sakta. Lite väl sakta.






Fortsatta franska befästningsarbeten i nordost. Indianer och skogslöpare är förbrukade. franska förband sitter i garnisoner. Engelsmannen har allt initiativ och handlingsfrihet, men ingen tid...






Levis och hans män håller ut och belägringen går i stå. Kanske aktiva utfall? Finns inget kort för det, men de engelska belägringstärningslaget ger inget denna gång heller.






Ytterligare befästningsarbeten för fransoserna.






Abercomby har slut på energi. Britterna gör inget av vikt. (inga tillräckligt höga kort), och de franska forten är klara i nordost. Styrkan som byggt går till Quebec för att invänta Abercombys nästa drag när Montreal till sist faller.

Där är 1761 slut. Montreal håller än. Louisbourg håller. Fort Duquesne har fallit långt nere i vildmarken, men istället håller Montcalm det tagna fort Oswego.

Engelsmännen går med på fred med fransmännen i princip på status ante bellum. Kanada förblir franskt! I spelet klar fransk seger.

Hade Abercomby lyckas bättre vid Montreal hade kriget mycket väl fortsatt till 1762. Då hade engelsmännen kunnat ta Loiusbourg från Halifax med lite tur, Abercomy kunde kanske ha tagit Quebec och Murray Oswego också. Hade kunnat ge Engelsk seger.

Engelsmannen hade otur som aldrig fick korten Quiberon Bay (franska flottan besegras) eller William Pitt (som medger bättre högre chefer). I denna alternativa historia prioriterade London aldrig Nordamerika helt enkelt. Vare sig med sjöstridskrafter eller annat.

För j-vla bra spel! Annorlunda, enkelt, men svårt (ni vet vad jag menar), snabbspelat och roligt. Och så får man inte missa att se Den Siste Mohikanen på Netflix.

[thermopylai]

Det är min erfarenhet som jag redogjort för nån gång. 1755-scenariet avgörs av tur med kritiska kort; William Pitt, Diplomatic Revolution, Highlanders, Quiberon Bay. I Annus Mirabilis scenariet slipper man den faktorn, då dessa kort redan anses spelade enligt historiskt mönster. Då är initiativet definitivt brittiskt, men de har en mkt tajt tidtabell. Så 1755 är ju kul, om man kan stå ut med tur/otur.

[Fredrik H]

Tack för en, som alltid, bra rapport! Jag tycker att kortdrivna spel är jobbiga att göra replays på, men du visar att det snarare rör sig om att jag är arbetsblyg. Nåväl.

Beträffande spelets påstådda förträfflighet så tänker jag mig att så inte är fallet, huvudsakligen för att jag sålde det utan att ha spelat en enda turn. Nu kan ju det verka korkat, men bara om spelet är bra. Således framhärdar jag i att min känsla slår empiri. 

Jag uppskattar att du bara ångar på med nya spel på bordet i alla väder, en förmåga många av oss saknar.

[Strv102r]

Tackar!

Just rädslan för att sälja något som visar sig vara bra har hittills förmått mig att inte sälja något. Men jag har några som jag egentligen borde avyttra.