[Fredrik H]

2 Minutes to Midnight är, som kartongen antyder, ett spel om det kalla kriget. Hela kalla kriget i hela världen. Temat tilltalar mig utförligt och jag, som varit på gränsen till medvetslös i hobbyväg under våren, har faktiskt fått upp detta på bordet. Det var en kickstarter som damp ner (man vet aldrig hur många år sådana tar, det har ju hänt att jag glömt saker som plötsligt bara kommer).

För många är referenspunkten Twilight Struggle, så jag tänkte ägna några minuter av mitt korta sommarlov till att förklara varför det här, kartan till trots, INTE är TS och varför det kommer att spelas av mig. Men det det hela kräver några poster.

Spelet är designat av Stuart Tonge (som gjorde Blue Water Navy). Jag gillade det spelet skarpt, men regelboken är samma andas barn så man kan säga att allt inte är glasklart. Det blev till att läsa regler, kolla in BGG och några YT-klipp om spelflödet för att få lite ordning på vad som pågår. Regelboken är kanske 20+ sidor med regler, inte hobbyns tyngsta regelsamling.

[Fredrik H]

Den geografiska kartan, scenario 1 (1945) är uppställt. Man ser onekligen likheterna med TS, men en närmare koll visar hur väldigt annorlunda spelet är. Jag tar en närbild för att förklara läget, men globalt ser situationen ut som följer; Sovjetunionen har en rejält omfattande krigsmakt (har ett konventionellt övertag) men dras med stora problem. Dels har man ännu inte skaffat sig kärnvapenteknologi och dels har man omfattande problem på hemmaplan. Baltikum och Ukraina har omfattande partisanrörelser som behöver kväsas med våld. Man vill dessutom bygga upp Östeuropa så att det blir värdefullt och man vill samtidigt se till att inbördeskriget i framför allt Kina vinns av rätt lag. Mycket på brädet alltså.

USA leder teknologiskt men har en stor statsskuld efter kriget. Harry S behöver få ordning på statsfinanserna samtidigt som ett sönderbombat Europa måste byggas upp. Naturligtvis måste också den globala hydra som vi kallas kommunism stävjas.

Notera att Afrika fortfarande är koloniserat av "segrarmakterna" Frankrike och GBR. Frankrike här även en armé i Vietnam, som är drabbat av dubbla inbördeskrig.

[Fredrik H]

Ett sönderbombat Europa. Under de gula brickorna så finns det fabriker, som representerar ekonomisk styrka. Fabrikerna är nyckeln till seger, men det finns många vägar dit. De gula brickorna måste så att säga köpas bort för att ge någonting, så båda sidor måste investera kraftigt för att få igång sina respektive underhuggare.

I Grekland ligger i inbördeskrig, men USA/GBR har pumpat in pengar till den ena sidan, vilket ökar sannolikheten för seger.

GBR har en tech theft-bricka, vilket indikerar att dom har teknik värd att stjäla. Sovjet kommer skicka dit spioner och ta det som finns. Att spionera i USA turn 1 är den säkraste vägen till kärnvapen (varje turn är 5 år och spelt pågår i 9 turns om man inte spelar ett av många scenarion).

OCC-brickan betyder att landet i fråga är ockuperat, något som bidrar till unrest, som i sin tur kan leda till revolter.

Spelet har så oerhört många fler dimensioner än TS. TS är strålande på en sak, att göra folk paranoida (varför är han i Afrika, jag måste också dit). Det i sig är bra, men spelet gör i övrigt ingenting för mig. Det här spelet är så mycket mer högupplöst. Vi fortsätter. 

[Fredrik H]

Teknologibrädet, uppställt för 1945. Man håller alltså koll på kärnvapenteknologi, satelliter (som leder till rymdrace), industrier, flotta, flyg/armé och jordbruk. Detta genererar kärnvapenbalans, konventionell balans på marken, flottbalans och underrättelseövertag. Allt detta behöver man investera i (eller spionera på) för att utveckla. Det blir lite analys-paralys vid starten första gången, men det finns potential för många roliga utvecklingslinjer.

De olika balansfunktionerna ger också mekaniska för- och nackdelar i andra processer. 

[Fredrik H]

De båda sidorna har en display med respektive egenheter. Den sovjetiska ser ut som ovan. Oljeproduktion och export är en viktig del av ekonomin, man behöver få in dollar till det överlägsna kommunistiska systemet.

Det finns ljuvligt nog också femårsplaner, ryssarna ligger efter i allt från början och behöver  något slags plan för att få dem att inse att piskade trälar med plog inte är det modernaste jordbruksredskapet på 1900-talet.

Såklart kan man stjäla andras teknologi om man nu inte får möjlighet att helt handla med dem.

När det gäller ledarskapet så börjar man med Stalin, som kan tyckas vara lite rigid i vissa frågor. Sen får man se vilka hjältar som tar sig till partitoppen, men det är en balansakt för Politbyrån att reformera lagom; folk ska bli lite nöjda men inte kräva för mycket (ja du kan få köpa en bil men du får vänta 8 år på leverans). För stor reformiver kan leda till systemkollaps, för lite reformer så stagnerar imperiet. Snyggt gjort.

USA:s display är lite mindre omfattande, man balanserar statsskulden och sittande president har ett par av ett antal egenskaper som påverkar i diverse mekaniker.

Jag gillar sånt här eftersom det underlättar narrativet å det utförligaste.

[Fredrik H]

Spelet är kortdrivet men inte kortdrivet (ja jag jobbar som pedagog). Man har ett antal kort som alltid ligger i leken, sedan har man ett antal kort som läggs in under respektive turn. De turnberoende korten är väldigt ofta historiska events som ägde rum under innevarande runda. Dessa är inte givna utan väldigt ofta slår man en tärning och ser vad som händer. Det här ger både en påtaglig historisk känsla och stor variation mellan partier.

De kort som återkommer är till exempel money-korten. Med dem kan respektive spelare välja en av 11 olika optioner, investera i länder, anfalla länder, skicka spioner, forska etc. Det finns som sagt stor risk för AP med det här upplägget. Min historiska uppfattning om förloppet tror jag kommer att hjälpa mig.

Eventkorten och de återkommande korten läggs i hög och dras ett och ett tills högen är slut. Alla kort kommer att dras, man vet däremot inte vad som händer och NÄR saker händer spelar stor roll. Det är alltså korten som driver spelet, men spelaren har ingen kontroll alls över vilket kort som kommer när. Det underlättar solo-spel då det inte finns något ambush-kort eller liknande som blir lite knivigt att köra solitärt.

Jag stannar där, jag har inte kommit långt i spelet och jag kan återkomma med något slags dom när jag fått mer kläm på hur det funkar. Temat och anslaget är mycket bra och dessutom så är produkten av mycket hög kvalitet (monterad karta, många tillbehör etc). Jag hoppas att jag kommer att gilla det, världen behöver ett bra spel på det här synnerligen intressanta temat.

[Delirium]

Mycket intressant! Man blir nyfiken på hur de olika konflikterna, t ex Korea "utkämpas" i spelet och hur mycket man kan påverka som spelare, dvs mer än att spela events. Spännande.

[Fredrik H]

Mycket intressant! Man blir nyfiken på hur de olika konflikterna, t ex Korea "utkämpas" i spelet och hur mycket man kan påverka som spelare, dvs mer än att spela events. Spännande.

Krig kan ta sig tre olika former. Dels finns en hel del krig som kort, när man drar dem så följer man texten och slår en tärning (som i allmänhet modifieras av olika faktorer).

Sedan finns det också ren aggression från respektive supermakt. Då lägger man först en massa pengar på det, kollar hur den konventionella balansen ser ut (man behöver ha ett ordentligt övertag för att få ge sig på viktiga mål, annars bananrepubliker och mindre viktiga mål) och sedan kollar man om kärnvapenbalansen har avskräckt angriparen (MAD-kontroll, har fienden övertag så kan det hela blåsas av, det är en modifierad tärning). Om allt det är avklarat så slår man på en tabell för att se utfallet.

Den vanligaste formen av krig är vad spelet kallar civil war. Det behöver inte vara inbördeskrig egentligen, mest att det sker inom en ruta (som ofta representerar flera länder). I dessa krig så kan respektive sida stoppa in underrättelseresurser, pengar/vapen och, om regeringen gillar dig, en intervenerande armé (som då kan utveckla sin tech då dom får träna på att skjuta med sina nya vapen). Sedan slår man en gång per turn hur inbördeskriget går. Regeringen vill slå ut alla CW-brickor, rebellen vill kasta ut regeringen. Man slår modifierade T6:or och vill slå högt.

Har en supermakt satt in sin armé kan dom inte förlora kriget, men varje träff rebellen får in på den skapar en unrest-bricka i det sidans hemland. Det blir verkligen Vietnam, USA håller på tills det inte är värt det på hemmaplan, mycket snyggt.

Det är inget krigsspel, men krigandet har absolut sin plats.

Jag gnällde lite på reglerna, men mitt pågående parti är verkligen roligt att spela. Harry S Truman blev lönnmördad, araberna slog ner Israels försök att bli självständigt och Tito blev förbannad på Stalin och vände sig västerut istället. Turnen efter blev Che och Fidel skjutna redan på stranden så Kuba är fortfarande ett amerikanskt semesterparadis samtidigt som Vietnam så sakteliga demokratiseras efter 15 års krig.

Det är nästan hopplöst att göra en replay då det spelas ut 20+ kort varje turn, men är man intresserad av perioden så är det....ett spel som passar mig. Det saknar nog TS tävlingsnerv men ger en mycket roligare berättelse och man slipper sekvenser som "jag lägger inget på Kuba för snart kommer Fidel-kortet".

[aegneus]

75 pund + frakt, lika bra att kolla vad det kostar att läsa en Fredrik H-tråd.

TS är ju ett briljant spel och dessutom en bra simulering på sitt sätt - men precis som du säger blir det lite konstigt när man förutspått framtiden. (Inte enda spelet med det problemet )

[Fredrik H]

75 pund + frakt, lika bra att kolla vad det kostar att läsa en Fredrik H-tråd.

TS är ju ett briljant spel och dessutom en bra simulering på sitt sätt - men precis som du säger blir det lite konstigt när man förutspått framtiden. (Inte enda spelet med det problemet )

Haha, med dagens inflation så motsvarar det väl en grillad med bröd inom kort. Om du orkar masa dig till FF så kan du få en try before buy, själv är jag oftast i kategorin buy and never try.

[tinG]

75 pund + frakt, lika bra att kolla vad det kostar att läsa en Fredrik H-tråd.

  Vi är många som fastnat i Hornegårds hongungsfällor!

Haha, med dagens inflation så motsvarar det väl en grillad med bröd inom kort. Om du orkar masa dig till FF så kan du få en try before buy, själv är jag oftast i kategorin buy and never try.

I like the sound of "try before buy"