[Strv102r]

Då tittar vi på de historiska taktiska slagen från det mexikanska kriget efter att ha spelat Halls of Montezuma som ju avhandlar kriget som helhet. Battles with the Gringos är en expansion till Gringo! Vi kommer spela slagen i kronologisk ordning, och alltså börja med två slag ur Battles with the Gringos.

[Strv102r]

Exempel på brickor.

[Strv102r]

Utgångsläget för Palo Alto 8 maj 1846 i norra Mexiko. Taylors mycket lilla Observationsarmé om tre "brigader", snarare 3 regementen, möter Aristas dubbelt så "stora" norra armé.

Historiskt blev det mest bara en artilleriduell som jänkarna utklassade mexikanerna i, så dessa drog söderut till Resaca de la Palma. Taylor följde efter och dagen efter stod ett slag till.

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Palo_Alto



 
Amerikanerna börjar och rör sig framåt på bred front. Det går långsammare i det höga gräset.






Jänkarna får fortsätta och de gör just det, fortsätter framryckningen, med en dragning åt sin höger. Ute på min vänster går de första mexikanska kanonskotten.






Min aktivering. Framåt! Visa gringos att de bara är en extra ful pinata! Torrejon med kavalleriet på min vänster byter order till attack! Canales med det irreguljära kavalleriet längst ute på vänstern ger sig ut på kringgång för att komma åt den amerikanska trossen.






Torrejons kavalleri är inte dåligt, men jänkarna har bra verkan i sin eld och hejdar felra lansiärenheter, men en amerikansk bataljon (av kompanis storlek) flyr i panik. Rout i spelet innebär att brickan tas av kartan tills brigaden kan återhämta och återformera dem. Osannolikt i detta slag med så lite förband att ersätta förband i linjen med som måste dras ur.

Vi får också stridskontakt i centern där jänkarna åter ha osannolikt bra utdelning på sin eld.

Canales kan rida på mot fiendens tross.






Jänkarna avdelar sina två dragonenheter för att ta hand om hotet mot trossen. I övrigt mest eldgivning längs befintliga linjer.

[Strv102r]

Den amerikanska högern (till vänster på bild alltså) gör ett bra jobb med att hålla det mexikanska kavalleriet på avstånd, och dragonerna har, med viss svårighet, hejdat Canales irreguljära kavalleri.

I centern går Garlands "brigad", den röda, hårt åt Garcias brigad, den bruna. Jänkaren har osannolik tur med främst sim musköteld. Hela tiden tickar det in förluster.






Mexikanerna försöker på nytt, men åter hejdas Torrejon och kavalleriet på vänstern. Och Garcias brigad börjar kollapsa. De la Vega inleder sin omfattning av den amerikanska vänstern.






Mexikanerna fortsätter tappert, men muskötelden är mördande. Hur många 8 och 9 kan man slå rad!? Garcia är för alla syften ur leken, och De la Vega tar stora förluster han med. Canales pressar dragonerna, men kommer inte framåt. Torrejon har bokstavligen tappat orken, eller snarare hans hästar.






Belknaps brigad, den orangea, smiskar upp De la Vega duktigt med sin förödande musköteld. Dennes vänstra brigadhalva upphör också existera för alla praktiska syften.

Och där passerar mexikanerna sin withdrawal level med god marginal.

USA-Mexiko: 1-0.

[Strv102r]

Resaca de la Palma dagen efter Palo Alto. Taylor förföljer Arista till dennes nya grupperingsplats vid en gammal nästan helt uttorkad flodbädd. Arista själv sitter i sitt tält och utför administrativt pappersarbete tillsammans med Ampudia när Taylors lilla styrka anländer längs vägen från norr. Jänkarna har automatiskt initiativet intill dess att Arista inser att det pågår ett slag, vilket är 20% chans per GT om inte jänkarna kommer inom 3 hex från hans tält. Kan ses som märkligt att sitta och administrera när det skjuts utanför, men tydligen övertalade Ampudia honom om att det bara var skärmytslingar med posteringarna som hördes... Ampudia var i första hand lojal mot sin egen karriär enligt principen att egen framgång är bra men andras motgång ska inte underskattas heller.






De amerikanska framsända spanarna och dragonerna får kontakt med posteringarna. Det framskjutna mexikanska artilleriet öppnar eld.






de mexikanska brigadcheferna reagerar mer ändamålsenligt än Arista. Torrejon grupperar fram kavalleriet för att kunna rida chock mot fienden om de går över flodbädden längs vägen. Infanteriet grupperar på linje och nyttjar flodbädden som improviserat bröstvärn.






de två amerikanska brigaderna stridsgrupperar med djup. Drgaonerna har gjort avsittning och utväxlar eld med mexikanerna. Posteringarna fortsätter lösa sin uppgift.






En postering flyr (rout).





Det mexikanska framskjutna artilleriet omgrupperar bakåt medan den andra posteringen också flyr. Förpostfäktningen är klar. Huvudstriden stundar. Nu borde kanske Arista inse att det är något på G, men han tubbas till inaktivitet av Ampudia.

[Strv102r]

Garlands brigad inleder ett anfall längs vägen rakt in i den mexikanska centern. Det går bra för den ena bataljonen, som tar sig ner i flodbädden in i dem mexikanska linjen, medan den andra bataljonen slås tillbaka.






Bataljonen som tog sig in ner i flodbädden vinklar åt öster/höger på bilden uch börjar rulla upp den mexikanska linjen. Belknaps brigad följer efter framåt.




 

Garcia håller på den mexikanska vänstern, men i centern har jänkarna ett genombrott. Det mexikanska artilleriet skjuter erbarmligt uselt.






De la Vega vinklar upp och förbereder ett motanfall.






Men Garland förekommer honom och anfaller först, men blandad framgång. Belknaps tät når det mexikanska artilleriet och erövrar ett batteri, trots egna förluster. Garcia står fast och orsakar förluster.






Garcia biter ifrån sig rejält. De la Vega och Garland har fastnat i ett dödläge för stunden och utväxlar eld. Men i centern erövrar jänkarna resten av det mexikanska artilleriet. Nu är det läge för Torrejon!






Men Torrejon misslyckas byta till attack-order. Däremot lyckas Garcia och anfaller och tar det amerikanska batteriet! Även De la Vega får framgång och båda amerikanska flankerna svajar betänkligt. Om bara Torrejon nu kan få till ett anfall mot den amerikanska centern så är segern nog ett faktum! Och där tittar Arista ut ur tältet och undrar vad det för ett fasligt oväsen?

Han ser att amerikanskt infanteri är 200 meter från hans tält, ingen egen trupp däremellan, och att hans artilleri är erövrat. Han ser inte vad som händer på flankerna. Han ser en katastrof som nästan är helt fullbordad. Han ger order om reträtt (withdrawal level är nådd)

Taylor ser sina flanker svikta. Han ser Torrejons kavalleri bortom hans center som delvis har flanken mot kavalleriet. Katastrofen är nära! Han ger order om reträtt (withdrawal level är nådd).

Oavgjort?

[Strv102r]

Taylor fortsätter mot sydväst mot Monterrey med en kraftigt förstärkt armé. Där finns Pedro Ampudia med en också förstärkt armé.

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Monterrey



Utgångsläget. Från väster finns en mexikansk brigad, orangea markeringar, på höjden rakt väster om staden. Delar av den finns på höjden  i skogen sydväst om staden, federationkullen. Dessa höjder dominerar vägarna mot sydväst och Saltillo. Nordväst om staden finns en kavalleribrigad på linje i den glesa fläckvisa skogen. I Monterreys västra 2/3 delar finns en brigad glest grupperad, den har röda markeringar. Nor staden, i citadellet på en brant höjd, som jänkarna kallar The Black Fort, med en brigad med svarta markeringar. Den har telegrafkontakt med Ampudia i staden. Citadellet är i princip ointagligt och historiskt försökte Taylor inte ens ta det. men det räcker med att man lyckas ta 4 hex för att få så många VP att Ampudias kapitulation blir automatisk. Öster om citadellet finns en svag kavalleribrigad under Torrejon. I östra 1/3 delen av staden finns en brigad med gula markeringar.

Jänkarna har två divisioner med nästan bara reguljär trupp, den orangea och den röda. Plus en med delstatsmilis, den ljusgula, plus en kavalleribrigad med ett dragonregemente och resten revolverbeväpnade psykopater från Texas som sedan skulle bli kärnan i texas rangers. Chfen för Texasborna heter Benjamin McCulloch och blev chef inom Texas rangers, senare fick han en viktig position inom sydstatskavalleriet och han stupade vid Pea Ridge.

https://en.wikipedia.org/wiki/Benjamin_McCulloch

Jänken tar in Worths division som historiskt i väster, men han tar in Twiggs i centern, och resten i öster. Historiskt kom alla in i öster utom Worth.

Ampudia kan ha en av tre sinnesstämningar som man väljer med en rad konsekvenser på gott och ont. Jag väljer aggressiv för att kunna operera utanför staden med kavalleriet med större effekt.

[Strv102r]

Worths division på den amerikanska ytterhögern gör entré först. Tätbrigaden breddgrupperar omedelbart medan köbrigaden fortsätter längs vägen. Nedan lite utzoomat så man ser vart det hela äger rum.








Nästa att agera (jag redovisar inte de förband som jag passar med) är det amerikanska kavalleriet som gör entré i öster.






Torrejon avser inte passivt stå och titta på och låta jänkarna köra sitt race så han vinklar upp och förbereder chock. En förband tvekar och stannar, men övriga rider an! Jänkarnas tunga Walker Colt ,44 revolvrar har bra eldkraft på korta håll, men de skjuter alla som krattor! Ingen verkan alls! Min motspelare lyckas slå tre nollor i rad igen. Tyvärr är de mexikanska förbanden mycket personalsvaga jämfört med texasborna, så det blir inga bra odds trots lansar och chock. men bara det mest norra förbandet retirerar. De två andra fastnat i stand off. Tyvärr kan den mest norra texasförbandet göra continued shock in i flanken på det norra mexikanska förbandet låst i stand off, så det blir rout på det. Det kan sedan upprepa continued shock igen och driva nästa förband på flykten (rout) också.





Jaha, det där gick ju inte som bra...






Den breddgrupperade brigaden, Smith, öppnar eld mot det mexikanska kavalleriet och får hyfsad verkan trots avståndet. Stanfords brigad breddgrupperar i vinkel mot Smith.





Twiggs division gör entré i centern. Den leds av Twiggs, och inte av Garland (en av brigadcheferna) som historiskt. Twiggs var nämligen paniskt rätt för att få ett bukskott. Inte för skottskadan i sig, utan för infektionen när tarminnehåll hamnar i såret. Han hade för vana att inta laxérmedel innan strid. Inför Monterreys första dag överdoserade han och tillbringade dagen på latrinen...

Garlands dotter gifte sig senare med en av Garlands underlydande yngre officerare. En viss James Longstreet. Hindrade inte Garland att ställa sig på unionens sida 1861, trots att han var Virginiabo, kort innan han dog av sjukdom. 

[Strv102r]

Torrejon med kvarvarande förband drar ur in bakom citadellets skyddande kanoner som tillsammans med La Tenerias batterier tar amerikanerna under beskjutning.






Twiggs division rör sig med täten söderut av vägen när den passerat bron.






Divisionen bestående av delstatsmilis gör entré bakom kavalleriet i öster.






Twiggs breddgrupperar.









Det mexikanska kavalleriet i väster omgrupperar.

Nedan helheten efter första timmen.

[Strv102r]

Amerikanerna ute på deras höger vinklar upp divisionen.





Det amerikanska kavalleriet flyttar sig ur vägen för milisdivisionen som marscherar framåt i två Nappe-enliga echelonger.








Den gode Twiggs låter sitt artilleri skjuta ett par salvor, och sedan påbörjar hans division rörelsen mot staden norra glesa utkanter.





Den främre echelongen ur milisdivisionen slår in i försvararna. Ute i öster vid La Teneria-redutten slås de tillbaka. Vid redutten i väster hejdas de, men i centern tar de sig in i min gruppering.






Bara Garland ur Twiggs division går sömlöst från "advance" till "attack". Delar av försvaret framför Garlands brigad upplöses i flykt.






Palmeros kavalleri kastas om från min vänster in mot Twiggs öppna flank.






Amerikanarna börjar manövrera mot den försvarade höjden.






Nu missade jag två foton, men det är Twiggs som aktiveras två gånger till. Garland tar sig helt i i staden och anfaller därefter österut. Wilson hänger på in i staden och vinklar västerut i stället. Mexikanarna kollapsar i flykt. Twiggs artilleri grupperas om mot Palmeros kavalleri och börjar beskjuta dessa och tätkavalleristerna viker.

Jag har varit ganska passiv, men artilleriet har skjutit sig varma i princip överallt.

[Strv102r]

Då redutten i 2409 anfalls både framifrån och bakifrån faller den. La Teneria förbeder sig för att sälja sig dyrt...






Nu får jag många aktiveringar på raken. Jag använder dem för att dra tillbaka försvaret till stadskärnans ytterkant.






Twiggs artilleri omgrupperar till del för att fortsätta verka mot Romeros kavalleri. Taylor beslutar sig för att avbryta anfallet för stunden och Twiggs som står bredvid håller med. Garland däremot tycker att det är att slänga bort initiativet och beslutar sig för att fortsätta anfallet (loose cannon resultat). Anfallet mot fienden vid Plaza de San Antonio går utmärkt, men huvudanfallet slutar illa och Garland slås tillbaks med förluster och flyende förband.




Romero förbereder anfall mot de amerikanska batterierna. Han får snart genomföra det, och jänkarna skjuter dåligt denna gång. Batterierna erövras!








Twiggs grupperar om lite.






Romero leder sina män i ett anfall in i den glesa bebyggelsen mot Twiggs rygg. Det blir delvis en framgång.






Ute i väster börjar kniptången runt höjden dras åt. Stridskontakt uppstår i östra delen nära biskopspalatset. Mexikanerna vid branten tvingas bakåt av amerikansk eld.

Nedan en helhetsbild.

[Strv102r]

Mexikanerna drivs bort från biskopspalatset, men jänkarna tar det inte än.





Ramirez misslyckas få till ett motanfall. Batterierna från biskopspalatsets bröstvärn omgrupperar in mnot staden.






Ramirez får en ny chans, men blir nervös och backar aningen istället (loose cannon resultat på orderbytet)





Romeros kavalleri utsätts för musköteld från Twiggs män, och drar sig undan lite. Twiggs drar sig lite söderut.






Milisdivisionen påbörjar en frontal anfallsrörelse över åkrarna och bäcken mot de mexikanska befästa ställningarna i staden nordöstra utkant.






Ramirez fattar lite mod, bara lite, och framgrupperar lite igen.





Den mest östra redutten intas förvånansvärt lätt, medan anfallen mot den västra slås tillbaka.






Den dubbla omfattningen är under slutförande.

1 GT kvar på denna stormningsintervall.

[Strv102r]

Twiggs division besätter Plaza de San Antonio. Det ger VP.






I väster har den dubbla omfattningen närmast blivit ett rygganfall, och Ramirez pressas norrut, men redutten i väster håller jänkarna på avstånd med sina fyra 6-pundare.

Snart är det dock bara redutten i väster på åsen kvar. Men den biter ifrån sig. Huvuddelen av mexarna har blivit routed och kan reorganiseras senare. Men just nu är brigaden effektivt slagen.







Milisdivisionen tar nästa ställning till mindre kostnad.







Den fortsätter in i bebyggelsen där tempot sjunker avsevärt.







Stridskontakt. Eldverkan är låg i bebyggelsen, men närstrid är ännu värre.
Som tur för jänkarna är det mexikanska förbandet mycket reducerat sedan striderna i norra utkanten av bebyggelsen. Det viker.





Till sist reagerar Ampudia och överger ställningarna vid kanalen i nordlig riktning för att möta upp flankhotet.

Och där är sista GT i stormningssekvens 1 (av fyra möjliga) klart. Historiskt tog slaget fem dagar med fyra dagar med strid.




Mexikanerna har tagit mycket stora förluster. Mest i rout. Det beror på att med en aggressiv Ampudia, som jag ville ha för att kunna möta upp med kavalleri utanför staden, så får man en mod på -2 på moralcheck före närstrid vilket ofta medför rout. Dessutom blir Ampudia mycket känsligare för motgång och risken att han kapitulerar mot goda villkor mångdubblas jämfört med om man väljer defensiv (närmast bunkermentalitet). Jag håller redutten på bästa åsen, men nog inte länge efter stridernas återstart. I Monterrey är jag intryckt i stadskärnan. Svarta fortet är intakt, men också ganska irrelevant.

Inför nästa stormningssekvens på 5 GT gör jänkarna inprincip inga omgrupperingar. Han har möjlighet att dra ut brigader av kartan för att återsamla routed förband, men han har bara tre routed enheter så det struntar han i. Han är nöjd med helheten.

Jag kan återsamla de som routade i staden, så de röda och gula brigaderna återfår mycket av sin styrka, men inte SP förluster. Två bra enheter från svarta fortet förstärker den återfordrade röda brigaden som grupperar i västra delen av stadskärnan. Den gula är ju öster så den stannar. Den orangea, Ramirez, utanför staden kan återsamla routed enligt spelets standardregler, alltså genom att gå i reserv under spelets gång. Det finns förband från brigaden på åsen söder om staden på andra sidan floden. De får gå i reserv och där återsamlas brigaden. Förhoppningsvis hinner de klart innan jänkarna tagit redutten i väster och sedan rört sig över floden mot den södra åsen. De kanske inte hinner fram under nästa stormningsperiod alls? Eller går de in iMonterrey efter att ha rensat den västra åsen?



Jag låter Ampudia gå till bunkermentalitet, defensiv, direkt och skippar cautious. Det gör förbanden hårdare inför närstrid och tuffar till Ampudia. Det blir en tuff uppgift för amerikanerna att ta sig an försvaret i innerstaden. Reglerna för strid i staden är lite bassliga, och det är tungrott att spela det. Mycket skrik för lite rörelse på kartan. Säkert helt relevant, men spelmässigt lite ointressant. Det som ska bli mest intressant är egentligen hur jänkarna ska göra med sin väster division när den västra åsen rensats? Tar de sig an den södra åsen? Hur? Hinner de? Hinner zRamirez reorganisera sin brigad?

Så kommer vi ihåg att vi måste räkna VP som jänkaren fått ihop hittills. 43, varav 20 för två slagna mexikanska brigader. Med aggressiv mentalitet så innebär det att Ampudia begär villkor på tärning 5-9. Med defensiv mentalitet hade det bara skett på 9.

Historiskt gav Taylor mycket goda villkor. Avtåga med vapen och allt. Klokt med tanke på hur förlustrika striderna i staden blev. I vår verklighet ännu klokare med tanke på styrkeförhållandena. Men oklokt av Taylor ur en annan aspekt. President Polk blev ursinnig när han fick veta att Ampudias armé fått traska söderut intakt. Taylor visade ju dessutom predidentambitioner. Kan ha bidragit till att Scotts idé om en ny kraftsamlingsriktning med en amfibieoperation mot Vera Cruz och sedan mot Mexiko fick stöd av Polk. Taylor fick lämna ifrån sig nästan all reguljär trupp och ersattes med milis. Han skulle stanna i Saltillo söder om Monterrey dit han hunnit vid det laget. Han var inte nöjd alls.

[Strv102r]

Som sagt, Taylor får lämna från sig sina reguljära förband till Scotts Vera Cruz-operation och ersätts med milis och blir tillsagd att stanna vid Saltillo. Presidenten är väldigt missnöjd med de kapitulationsvillkor som Ampudia erbjöds vid Monterrey och vad han uppfattar som president-ambitioner hos taylor. samtidigt har taylor vunnit alla tre slag han utkämpat, inte tack vare sitt obefintliga taktiska geni, och blivit lite av en nationalhjälte.

Oturligt nog snappar mexikanerna upp en kurir med en kopia på den amerikanska operationsordern. Den nye mexikanske chefen Santa Anna har en nyuppsatt armé som är stor, men inte vältränad (många rekryter har inte ens övningsskjutit sina vapen på order från Santa Anna för att spara ammunition), och han ser ett tillfälle. Han inträder sig rollen som Harald Goodwinson 1066 och rör sig så snabbt han kan norrut för att slå Taylor (Harald Hårdråde med dennes norska vikingar vid Stanford bridge), för atts edan rusa mot sydost och slå Scott vid Vera Cruz (Wilhelm Erövraren vid Hastings, om än förhoppningsvis med ett annat utfall).

Vägen norrut går genom ödemark och Santa Annas armé lider svårt och tar stora förluster redan på väg mot Saltillo. Taylor finns vid "en smutsig obetydlig hacienda" vid namn Buena Vista söder om Saltillo. Täterna möts och skärsmytslar. dagen efter är det upplagt för Slaget med stort S.



Terrängen består av en sluttande bergsida ner mot en platå med grunda vattendrag, rester av en flod i regntider. Bergsidan genomkorsas av uttorkade flod- och bäckfåror som ofta har mycket branta sidor ocm löper ner mot flodfåran nästan vinkelrätt och alltså tvär den mexikanska anfallsriktningen. I förträngningen mellan floden och bergsidans mest utskjutande parti har amerikanerna befäst sig och försvarar den nordgående vägen mellan Saltillo och San Luis Potosi.

[Strv102r]

Efter en timme har de röda och gula mexikanska divisionerna börjat ta sig upp för de inte så branta sluttningarna som leder den rakt frontalt mot amerikanernas linje. Det amerikanska artilleriet orsakar direkt förluster och oordning.Den blå divisionen och den sista gula brigaden gör entré.

På min höger anfaller Ampudia med det lätta infanteriet, som kvalitetsmässigt är jämbördigt med amerikanerna, och får framgång mot de betydligt svagare försvararna.