[Strv102r]

Den nyanlända blå mexikanska divisionen ska genomföra en kringgång av amerikanerna medan de slås av gul och röd division samt Ampudia. Det går segt att få till anfallsorder på gul och röd. Det amerikanska artilleriet skjuter som galningar och skapar oordning och en del förluster. Ampudia förbereder en push in i den amerikanska flanken. Det mexikanska kavalleriet ser till att projicera ett hot längs landsvägen så att försvaret av förträngningen stannar där.

[Strv102r]

Nu får min motpart otur. Amerikanen får bara 2 aktiveringar och Santa Anna 4!

Det gör att den blå divisionens kringgång snabbt flyter på, och Ampudias lätta infanteri kan trycka på rakt in i den amerikanska flanken. Ameriansk kavalelri, svaga som enheterna är, grupperar för att möta kringgången och gör avsittning.

Medan de röda och gula divisionerna i framför jänkarna har dålig till usel moral, så är ju Ampudias befäl bra, så två av tre amerikanska regementen faller bit för bit samman i rout.

[Strv102r]

Resterna av den amerikanska linjen krossas i rout och cheferna flyr ner i ravinen där det röda regementet försöker reorganisera sig. En bataljon har hunnit återsamlas uppe på platån, men är ännu i oordning när Ampudia skyndar ner i ravinen. Täterna fräsöker omedelbart anfalla upp för branten mot den oorganiserade röda bataljonen, men denna slår faktiskt tillbaka de lätta mexikanska infanteristerna. Den bakre brigaden,  ur den gula divisionen, som inte varit i strid än, rör sig mot Taylors rygg. De övriga brigaderna som var i strid håller på att återformera sig. Taylor har avdelat ett regemente, det enda i an aningen bakre ställning, till höger mot sin nu öppna flank.

Uppe till höger i bild försöker amerikanskt kavalleri förtvivlat att hålla den blå divisionen stången.

På det hela taget ser det rätt förtvivlat ut för amerikanerna.

[Strv102r]

Den mexikanska flodvågen väller vidare. Även det blå amerikanska regementet som avdelades får se en bataljon vika inför hotet om närstrid med stora antal mexikaner. Åter fick Santa Anna fyra aktiveringar och amerikanerna bara 2. Det är ödesdigert.

[Strv102r]

Det blå amerikanska regementet tvingas bak lite med förluster i form av rout, samtidigt som två bataljoner ur det orangea regementet, som försvarar förträngningen, lämnar sina bröstvärn uppe på höjderna och rör sig mot de blå regementet.

Tre amerikanska helt upprivna regementen försöker återsamla sin trupp precis ovanför de orangea bataljonerna i bild, nere på flatan. Amerikanskt kavalleri försvarar ravinen som den mexikanska röda divisionen försöker ta sig fram längs. Ampudia har rensat sig fram till branten ner mot flatan.

Bakom honom går en svag amerikansk bataljon avsuttet kavalleri till motanfall in i närstrid mot flanken på den blå mexikanska divisionen. Den svaga mexikanska moralen visar sig omedelbart när väsentligt starkare förband "routar" framför dem.

[Strv102r]

Nu försvaras vägen bara av ett batteri med två sexpundare och två 12 punds haubitsar, och 100 man infanteri ur det orangea regementet. Så jag ger framåt på mina Zapadores, sappörerna, med högst moral av alla i scenariot. Kavalleriet närmar sig också för att fullfölja när Zapadores forcerat bröstvärnet och tagit pjäserna.

Upp på höjden håller den sista bataljonen ur det blå regementet och 2 sexpundare och två tagna mexikanska fyrpundare hela den gula divisionen på avstånd. Moralen på de mexikanska milisförbanden är så låg att en motstöt kommer få dem i "rout" med 80% sannolikhet om de är i oordning, vilket de hamnar i väldigt lätt vid beskjutning. Ett vågat och aggressivt amerikanskt uppträdande kan ge väldigt god utdelning, som de visade mot den mexikanska blå divisionen, och fortsätter visa även detta GT. Fast de går åt nu. Men den blå divisionen är reducerad och står mot svaga avsuttna kavallerienheter.

Den röda divisionen trycker på trots flankerande eld från de orangea bataljonerna på de delar som är uppen på platån. Andra delar rycker fram i ravinen.

Ampudia möter de reorganiserade regementena och sammanstöten blir hyfsad för mexikanerna.

[Strv102r]

Mina Zapadores tar sig fram till bröstvärnet vid förträngningen, men den intensiva beskjutningen av pjäser och musköter gör att de tar stora förluster  i stormningen, vacklar, viker. Med över 50% förluster är de förbrukade. I brist på tillräckligt med "collapsed" brickor använder jag "fatigue" brickor.
Kavalleriet står berett att försöka.

Min gula, mest moralsvaga, division hålls enkelt på avstånd av fyra pjäser och 250 musköter.

Den röda tar sig ner för branten med täten, så de amerikanska orangea enheterna vinklar upp och utväxlar eld.

Ampudia knäcker de återsamlade amerikanska enheterna framför sig så de flyr på nytt. Hans befäl börjar bli slitet, men är fortfarande det mexikanska förband som har förmågan att gå jämnt med amrisarna.

Den kraftigt reducerade blå divisionen slås tillbaka av det svaga resterna av det amerikanska kavalleriet. Men amerikanerna viker frivilligt efter sammanstöten mot Ampudias rygg.

[Strv102r]

Kavalleriet misslyckas storma förträngningen. Flera gånger. Men den röda divisionen fortsätter ta sig ner för branten och in mot förträngningens försvars rygg... Försvaret faller till sist. Det innebär att kavalleriet kan rida längs vägen och ta autosegermålen utan att amerikanerna kan göra något åt det.

Uppe på platån börjar de amerikanska orangea bataljonerna omgruppera för att möta den nya 360 graders hotet. De är ju i omringade även om den gula mexikanska divisionen inte kommer en mm framåt.

Resterna av det amerikanska kavalleriet tar strid med Ampudias rygg, men kommer ju aldrig klara att Ampudia gör helt om nu när amerikanerna i hans front är nedkämpade. 

Amerikanerna kastar in handduken.

[Strv102r]

Nu byter vi till Scotts invasionsriktning. På vägen från Vera Cruz mot Mexiko har Santa Anna grupperat för försvar vid Cerro Gordo.

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Cerro_Gordo

Intressant att såväl Beauregard, R E Lee som Grant var med. 

[Strv102r]

Utgångsläget. De mexikanska brigaderna, som är små i antal bataljoner även om vissa bataljoner är väldigt, väldigt väl bemannade, är grupperade i huvudsak söder vägen mellan Vera Cruz och Mexiko City. I väster finns en större reserv, och Santa Anna personligen. Norr om vägen finns en postering uppe på toppen av höjden Atalaya. Också på norra sidan vägen men närmre vägen och mer västerut finns El telegrafo som försvaras av ett batteri och infanteri. Träd är fällda på östra halvan av ställningen. Mellan El telegrafo och vägen, nästan på vägen, finns Ampudias lilla brigad i reserv.

Amerikanerna har kommit in från öster på vägen med den gula divisionen under Twiggs, med två brigader, och sedan fortsatt längs det skymda stråk som löjtnant Beauregard upptäckte och ingenjörkapten R E Lee röjt lite för framkomlighet dit täten på tätbrigaden är nu, där den upptäcks av posteringen på Atalaya.

Mexikanerna är många fler, men har aktiveringsregler som gör att få förband kommer agera i ett givet game turn.

Historiskt tog slaget två dagar, men det är hoptryckt till 12 kontinuerliga GT i spelet. 

[Strv102r]

Efter GT1, blir inte foto efter varje aktivering här heller, har Twiggs division rört sig västerut snabbt, och de underställda kavallerenheterna, 1 och 2 dragonerna samt Tennessees frivilliga ansluter i kön. Mexikanerna låter en brigad röra sig från södra flanken mot bott för att skydda norra flanken, men Twiggs vinklar inte söderut som sagt, utan fortsätter ju västerut, så den mexikanska brigaden söder vägen längre västerut får också vinkla norrut och rör norrut in mot Twiggs flank.

[Strv102r]

Twiggs division vinklar upp mot hotet. Kavalleriet ansluter och gör avsittning.





Twiggs står still, bara lite justeringar på tätens gruppering. Ampudias lilla brigad vinklar norrut och rör sig mot Twiggs tät. Ännu en amerikansk brigad marsherar in efter Twiggs. Den mexikanska fronten får ditt flankskydd på plats, men den nya amerikanska brigaden vinklar inte söderut för att omfatta försvaret, utan fortsätter efter Twiggs.

[Strv102r]

Nu händer det mer på den mexikanska sidan. Den röda brigaden rör sig mot Twiggs tät, men då denna vinklat söderut hotar den Twiggs i flanken. Twiggs kan dock vinkla upp tätbrigaden mot mexikanerna innan något mer händer. Den bruna amerikanska divisionens tätbrigad fortsätter inte bara efter Twiggs utan vinklar söderut och framrycker in i luckan mitt i dem mexikanska grupperingen. Efterföljande bruna brigad går inte efter tätbrigaden, utan följer vägen och går frontalt mot de mexikanska väl förberedda förbanden på höjder och bakom förhuggningar, men med låg moral.







Den bruna amerikanska tätbrigaden vinklar upp mot ryggen på de mexikanska förband som står mot Twiggs köbrigad, men då dyker det starka mexikanska kavalleriet upp från väster och hotar jänkarna i flanken, så de vinklar upp mot det mexikanska kavalleriet. Den bruna köbrigaden stridsgrupperar mot de mexikanska frontförbandeb, och  förbereder anfall. Tätbrigaden på den röda amerikanska divisionen gör entré och tar samma väg som Twiggs. Än så länge i alla fall.

Inga strider än... Gått fort att spela.

[Strv102r]

Men nu brakar det loss.

De amerikanska avsuttna kavalleriförbandenntar sig upp för höjden Atalayas branter och slår ut posteringen. De rör sig sedan ner för sluttningarna mot ryggen på de extremt personalstyrka mexikanska förbanden framför Twiggs bakre brigad. Dessa anfaller samtidigt in i mexikanernas flank. Mexikanerna tar ansenliga förluster men lyckas backa ock vinkla upp om än i oordning.

Under tiden anfaller den röda mexikanska brigaden in i Twiggs tätbrigad. Denna biter ifrån sig rejält men i slutändan tvingas den vika och hälften av förbanden har routat. Mexikanerna tar större förluster både i bortskjutna och en stark bataljon som routar.

Det mexikanska kavalleriet tvekar länge, men till sist rider de chock mot den bruna tätbrigadens milis. Det går i huvudsak OK, milisen bågnar, men kollapsar inte.

I öster anfaller den bruna milisköbrigaden (vilket ord!) den mexikanska fronten norra delar. De två norra mexikanska brigaderna viker, tappar, sviker. De södra står fast. Kanske för att den mest södra inte engageras alls?

[Strv102r]

I öster verkar amerikanerna kulminera under GT. I centern erövras det sista mexikanska batteriet och man vänder sig söderut, men möter beslutsamt motstånd och avbryter anfallen. Vid vägen fortsätter striden i liten skala.

I väster stormar den röda amerikanska brigaden El telegrafo som faller direkt. Täten fullföljer ner på andra sidan in i Ampudias rygg. Den gula amerikanska divisionens östra brigad anfaller den mexikanska röda brigaden, och uppnår trots vissa förluster ganska stor framgång. Mexikanerna vacklar över hela linjen och tar stora förluster till rout. den bakre röda amerikanska brigaden är på väg in och kan komma utdela nådastöten?

Det mexikanska kavalleriet drar ur bakåt och ordnar en ny linje. Den bruna amerikanska milisbrigaden speglar detta.






Mexikanerna i väster drar sig bakåt och försöker få ihop en ny linje. det underlättas av att amerkanerna har många förband i oordning som behöver rätta in sig, vilket tar lite tid. En ny mexikansk reservbrigad kommer i i väster och grupperar längs i nordöst med två starka bataljoner, precis dit den bakre röda amerikanska brigaden marscherat för att omfatta eller kringgå mexikanerna.

I öst i princip stiltje.