[Fredrik H]

Jag har skrivit om det här förut, men någonstans runt 1982 så tog min storebror med mig till Tradition, en märklig liten butik som låg på Östermalm. Han var kanske tolv år och, som sådana var på den tiden, var han världsvan och insiktsfull inom en rad områden jag inte var bekant med. Jag var tio år gammal.
Han var där för rollspelens skull. Vi hade förstås spelat igenom Bland svartalfer och troll flera gånger och kämpat ner spindlarna Spinn och Dell i Spindelkonungens pyramid och han ville ha fler äventyr att spela. Men väl i butiken så drogs jag längre in i lokalen, för där stod en massa lådor med tuffa omslag; stridsvagnar och soldater sträckte sig från golv till tak och boxarna bar namn som jag ibland kände igen från mina militärhistoriska böcker som jag dagligen bläddrade i hemma i radhuset (jag är glad att jag växte upp innan sociala medier). Under en tidigare period i mitt liv tog jag alltid min veckopeng och vi åkte direkt till den lokala tobaksaffären och köpte en låda Airfix-figurer, det ligger fortfarande tusentals sådana på farsans vind. Militärhistoriska spel och den lille palt som var jag var a match made in heaven. 

Jag var där flera gånger och jag har varma minnen av besöken i Traditions olika butiker. Det tog ett par år innan jag köpte mitt första krigsspel, AH:s Russian Front. Ett utmärkt spel för övrigt. Men i den där första butiken på Storgatan 29 så stod en alldeles särskild samling spel nere till höger; GDW:s Europa-serie. Kartongerna hade en märklig form och såg på något sätt så seriösa ut för mellanstadie-Fredrik. Det var bara en karta på omslaget, med temat dramatiskt markerat.



Det tog ytterligare ett par år innan jag vågade köpa ett Europa-spel och då blev det Western Desert. Jag minns inte varför det blev just det, men jag kan tänka mig att det var en ren kostnadsfråga. Jag höll i Fire in the East många gånger, men insåg att mitt pojkrum aldrig skulle kunna husera den mängden kartor. Det är än idag ett av de Europa-spel jag aldrig testat (tung suck).

Anledningen till att det tog ett tag att köpa de där vuxna, serlösa spelen hade med baksidestexten att göra. GDW hade en för all del vettig komplexitets-skala på sina spel. Problemet var bara att Europa klassades löjligt högt, en spelserie med Einstein och hans kompisar i åtanke och inte den lille rödtotten med åttiotalets skolengelska i bagaget som jag insåg att jag var. Jag trodde inte jag var redo för Master complexity, the utmost level of simulation (haha), challenging for the veteran player!



Jag köpte det, insåg att det inte riktigt var så otroligt avancerat som jag fasat för (eller så hade jag helt enkelt bara levlat upp lite i branchen) och spelade det lite grann. Det var rätt fartfyllt vill jag minnas. Sedan såldes det tillsammans med 100+ andra spel till Spel och Sånt, en butik som köpte och sålde begagnat. Där finns det också varma minnen, jag fick jobba där under mina universitetsår. Jag skulle gärna träffa de killarna igen, även om jag inser att vi nu tillhör en mer mogen slags ungdom.

Nåväl, det här börjar bli lite väl mycket av en terapi-session. Jag köpte Western Desert och Torch av Robert på FF, egentligen enbart för att för några hundringar ge mig själv en möjlighet att försöka komma tillbaka till åttiotalet. Nostalgi blir allt viktigare med åren.

Regelboken är faktiskt bra. Den är kortfattad och skriver tydligt ut vad som gäller. Den täcker ganska många områden men man drunknar inte i information. Designen tar flyg på stort allvar, de reglerna är väldigt utförliga. Grafiken är Europa, har man sett ett har man sett alla. Jag ska, utan större förhoppningar, testa några turns. Varje turn är två veckor (ett märkligt beslut för vissa kampanjer) och set up visar hösten 1940.
Il Duce, som tänker mycket på Romarriket, ska erövra Egypten. Eller i alla fall den västligaste delen av Egypten, för man har stannat vid Sidi Barani. Det räckte tydligen med det. Wavell har skrämt ihop några indier och britter och ska motanfalla. Vi får väl se om jag kommer in i det.



 

 

[aegneus]

Ack nostalgi. Jag trodde inte jag skulle kunna ha en historia som matchar Hornegårds, men vi hör ju att han var sansad i sin ungdom... hur som helst, jag lade som fjortonåring en tråkig helg upp Drang Nach Osten (detta var före FitEs tid) på mitt pojkrumsgolv (3x3 m rum) och spelade flera drag. Det var synd jag inte spelade längre, hade jag haft kvar det hade hoppen från dörr till säng nog gett mig en plats i landslaget på Finnkampen 

Så det går att spela Europa i pojkrummet! Men det var inget vidare bra spel alltså 

[thermopylai]

Vem vill inte tillbaka till 80-talet (no woke, och en pigg tonårings-kropp!). Jag minns när Tradition låg i en skrubb på Österlånggatan, och SF-bokhandeln i Atlasområdet. Enda nackdelen var att då kände jag inga andra som var intresserade av krigsspel eller rollspel (inget internet!).

[Strv102r]

https://www.youtube.com/watch?v=nHO4wGZsVI8&list=RDnHO4wGZsVI8&start_radio=1

[Fredrik H]

https://www.youtube.com/watch?v=nHO4wGZsVI8&list=RDnHO4wGZsVI8&start_radio=1

Haha, vissa 80-talsfenomen ligger så djupt begravda att Freud själv skulle ha svårt att gräva fram dem. Jag saknar inte allt - uppenbarligen.

[aegneus]

Alltså brickorna är ju snyggare nu generellt sett, men det är något särskilt med GDWs natosymboler och font. Gillar.

[Fredrik H]

De första veckorna i december 40 så rullar det igång. Jag kan omedelbart konstatera att systemet inte riktigt tillåter det historiska utfallet, men jag kommer på mig själv med att gilla pillandet med det taktiska utförandet.

Wavell klubbar ihjäl ett par tre italienska divisioner och ringar in fem till. Märkligt nog har spelet inga brickor för OOS, så de små orangea brickorna är inlånade från Thunder in the East. Reglerna innehåller heller inga regler (som jag kan hitta) som tar död på OOS-enheter, så dessa måste anfallas. Det kan jag tycka känns lite märkligt med två veckor per turn.
Italienarna flyr allt vad dom kan mot Benghazi, men man försöker hålla Bardia och Tobruk. Jag kommer att rapportera lite sporadiskt, en runda av maximalt flyende är inte så intressant. I januari 41 kommer de första tyskarna, det blir nog intressantare då - om man lyckas tvåla till Malta tillräckligt väl så förbanden tar sig över havet utan problem.

Bilderna är blekare än verkligheten, jag ska se om jag kan få det bättre framöver. Jag håller med aegneus om att brickornas grafik är tilltalande. Sen kan man alltid tänka på the Gamers grafik och simsalabim så blir allt annat skitsnyggt. 

[Fredrik H]

I slutet på januari 41 så har drömmen om det nya Rom fått sig en törn. Bardia och Tobruk har fallit och Benghazi hålls av ett par LV-killar som inte kan röra på sig. Det enda konstruktiva italienarna har gjort är att förstöra sina egna flygbaser så de måste repareras.
Italienarna har också sett till att skydda sina mest värdefulla resurser som ingenjörer och artillerister. Designern är inget stort fan av italienskt infanteri, det kan man både ha och mista.

Wavell blev lite besviken när han blev tvungen att skicka hälften av sina trupper till Grekland, men de har nu ersatts med råge. Jag skulle också vilja läsa någon indisk soldats dagbok, det måste vara helt surrealistiskt att skickas runt på olika kontinenter för att förvara det imperium som ockuperar ens eget hemland. I alla händelser har indierna nu bytt egyptisk falafel mot grekiska oliver, detta för att snart få njuta av lite tysk bratwurst. Så kan det vara.

Tyskarna har inte fått några markförband på plats än, men en tysk luftflotta (den tionde vill jag minnas) har nu flyttats till Sicilien och en massiv bombkampanj mot Malta har inletts. Det här är ett litet spel i spelet, man måste trycka till Malta för att öka sannolikheten för att få över trupper utan problem, men varje Ju88 som bombar Malta bombar inte ökenråttor.
Rent praktiskt är det lite onödigt bök, 7-8 flygbrickor ska varje turn gå igenom FLAK och sedan slå typ 5+ på en tärning. Det är dock lätt att förlåta i ett spel med så få brickor. Som i alla ökenspel är det också roligt att titta på sina styrkors uppbyggnad över tid.

   

[tinG]

https://www.youtube.com/watch?v=nHO4wGZsVI8&list=RDnHO4wGZsVI8&start_radio=1

Haha, vissa 80-talsfenomen ligger så djupt begravda att Freud själv skulle ha svårt att gräva fram dem. Jag saknar inte allt - uppenbarligen.

80-talet, 80-talet,
När Regan löste tvisterna
och Europe låg på listorna!

[Fredrik H]

I slutet på mars är situationen lite märklig. Jag har stagat upp med allt tillgängligt italienskt infanteri samtidigt som italienska ingenjörer har anlagt flera nya landningsbanor för flyget. Nu har alla beståndsdelar till en tysk pansardivision med lite olika stödfunktioner kommit på plats och Ju87:orna varvar motorerna nära frontlinjen.
Samtidigt så fick Winston lite feeling och drog bort nästan tre divisioner från 8:e armén, tydligen är det något på gång i Grekland som är viktigare än centrala Libyen? Jaja, det kommer väl gå bra ändå, både här och i Grekland.

jag kan som krigsspelare inte riktigt se poängen med att försöka hålla så här långt fram med britterna. Jag förstår att man historiskt inte visste vad som skulle komma, men eftersom jag backade med italienarna så lär jag göra det med britterna också, det viktiga är att vi förstör hamnen i Benghazi innan vi tackar för kaffet. North Africa 41 gör nog rätt som startar här, det har mest varit en transportsträcka efter turn 1.

Malta har för övrigt bombats utförligt och framgångsrikt, transporterna går i princip obehindrade över havet. Bara nu inte Adolf drar igång något som kommer göra anspråk på Luftwaffe under sommaren 41 ska nog det här gå bra.

[Delirium]

Fin rapport och tidsdokument. Grafiken på flyget kan utvecklas.

[jerry]

Fina gamla spel, med sina brister o förtjänster.
Har haft turen att sätta upp scorched earth/fire in the east ett flertal ggr, men aldrig passerat in i 1942 (tror jag) men ett mycket mäktigt spel.

[thermopylai]

Bara nu inte Adolf drar igång något som kommer göra anspråk på Luftwaffe under sommaren 41 ska nog det här gå bra.

 

[thermopylai]

North Africa 41 gör nog rätt som startar här, det har mest varit en transportsträcka efter turn 1.

Liksom Rommel in the Desert.

[ErikLj]

I slutet på mars är situationen lite märklig. Jag har stagat upp med allt tillgängligt italienskt infanteri samtidigt som italienska ingenjörer har anlagt flera nya landningsbanor för flyget. Nu har alla beståndsdelar till en tysk pansardivision med lite olika stödfunktioner kommit på plats och Ju87:orna varvar motorerna nära frontlinjen.
Samtidigt så fick Winston lite feeling och drog bort nästan tre divisioner från 8:e armén, tydligen är det något på gång i Grekland som är viktigare än centrala Libyen? Jaja, det kommer väl gå bra ändå, både här och i Grekland.

Det är pga detta jag har lite svårt för kampanjspel på hela ökenkriget. Withdrawl och reinforcment var beroende på utfallet av kriget. Hade inte italienarna fått pisk hade inte DAK kommit och inte så många Wallies dragit till Grekland.

I de flesta spel är det scriptat till tidpunkter och helt frikopplat från utfallet av olika strider.

Däremot kan olika delar av ökenkriget vara kul.

/Erik