Efter att jag sett Crossfire spelas på Little Wars TV blev jag väldigt sugen att prova själv. När sommarsemestern kom blev det dags att måla figurer och bygga terräng för att representera norra Frankrike 1944 och för några dagar sedan spelades det första partiet.
Crossfire är speciellt på så sätt att det inte finns fasta turns och det inte sker några mätningar. Du kan flytta dina trupper hur långt du vill... tills dess att någon kommer inom line of sight för fienden och tar skada av beskjutning, eller du misslyckas med att göra något annat.
Scenariot jag satt upp innebar att britterna med ett kompani om tre plutoner hade i uppgift att ta kontroll över en by som hölls av två plutoner med tyskar varav den ena fanns dold någonstans i terrängen. Bäggre sidorna hade också varsin tung kulspruta (tyskarnas dold) och en off-map granatkastare med ett begränsat antal elduppdrag och rökläggningsuppdrag.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Den västra infarten mot den fridfulla byn.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Tyskar på patrull innan striderna börjat.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Britternas första och andra pluton gör sig redo för framryckning norrifrån. Av någon anledning ville inte min motstånare nöja sig med att marchera fram längs vägen, utan gjorde komplexa kringgående rörelser och lade ut rök. Fegt av honom!
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Den tredje plutonen utgjorde den brittiska vänsterflanken vilken tills vidare stod i reserv.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Britterna tog tidigt kontroll över höjden väster om byn. Den tyska gruppen som var satta att försvara den upplevde sig snart numerärt underlägsna och drog sig in i ett av husen istället.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Efter ett antal längre elddueller som inte utvecklade sig till tyskarnas fördel, valde två tyska grupper att ta upp positioner i prästens hage. Britterna valde märkligt nog inte att springa rakt efter över öppen terräng medan en tysk pluton fortfarande fanns dold någonstans på spelplanen.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Mycket riktigt gömde det sig tyskar i kyrkan. Här har britterna tagit upp position bakom kyrkogårdsmuren. Det här med regler är ju alltid lite lurigt när man spelar ett spel första gången.
- Vad händer om jag skjuter med artilleri mot kyrkan? undrar min motståndare.
- Det blir krigsförbrytarrättegång och du hamnar i helvetet! svarar jag.
Men min motståndare visade sig vara ovanligt hårdhudad och brassade av sin granatkastare ändå. Efter fortsatt skjutande åt bägge håll hade snart också britterna tagit sig in i kyrkan och såväl min kompanichef som min eldledare i tornet hade blivit krigsfångar.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Den brittiska tredje plutonen som stått i reserv påbörjade sen en lång kringgående rörelse på vänsterflanken för att omringa tyskarna. När de vadade över ån hamnade plutonschefen inom skotthåll för en tysk krypskytt som gömde sig i byggnaden som syns i bildens bakgrund. Han missade och hade därmed gjort sitt, vilket var lite symptomatiskt för tyskarna den här dagen.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Tredje plutonen fullbordade en omringning av de kvarvarande tyskarna utanför kyrkan. Överlevande tyskar valde att gå i fångenskap.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
En sammanfattning av de viktigaste trupprörelserna.
Det blev ett intressant spel från start till slut. Man sitter som på nålar under motståndarens aktivering och vet inte vad som ska hända, eftersom han i princip kan flytta hur långt som helst där man inte har line of sight. När vi var färdiga tittade vi på klockan och undrade bägge hur det gått till att hon hunnit bli så mycket.
Några saker har man definitivt lärt sig till nästa parti. Hur terrängen egentligen påverkar vad man kan och vill göra var inte helt lätt att tänka sig in i på förhand. Att placera eldledaren för granatkastaren så att han kan se potentiella mål visade sig oväntat svårt. Och så spred jag nog ut mina tyskar lite för mycket under set up.
Individuellt basade figurer (normalt är de basade tre och tre, här fick den mittersta figuren utgöra centrum för en imaginär bas) och utseendemässigt ambitiös terräng gjorde att spelet blev lite pilligt, men det kan det vara värt. En britt försvann faktist under striderna. Inte förrän vi plockade ihop terrängen dök han upp.
Crossfire är speciellt på så sätt att det inte finns fasta turns och det inte sker några mätningar. Du kan flytta dina trupper hur långt du vill... tills dess att någon kommer inom line of sight för fienden och tar skada av beskjutning, eller du misslyckas med att göra något annat.
Scenariot jag satt upp innebar att britterna med ett kompani om tre plutoner hade i uppgift att ta kontroll över en by som hölls av två plutoner med tyskar varav den ena fanns dold någonstans i terrängen. Bäggre sidorna hade också varsin tung kulspruta (tyskarnas dold) och en off-map granatkastare med ett begränsat antal elduppdrag och rökläggningsuppdrag.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Den västra infarten mot den fridfulla byn.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Tyskar på patrull innan striderna börjat.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Britternas första och andra pluton gör sig redo för framryckning norrifrån. Av någon anledning ville inte min motstånare nöja sig med att marchera fram längs vägen, utan gjorde komplexa kringgående rörelser och lade ut rök. Fegt av honom!
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Den tredje plutonen utgjorde den brittiska vänsterflanken vilken tills vidare stod i reserv.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Britterna tog tidigt kontroll över höjden väster om byn. Den tyska gruppen som var satta att försvara den upplevde sig snart numerärt underlägsna och drog sig in i ett av husen istället.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Efter ett antal längre elddueller som inte utvecklade sig till tyskarnas fördel, valde två tyska grupper att ta upp positioner i prästens hage. Britterna valde märkligt nog inte att springa rakt efter över öppen terräng medan en tysk pluton fortfarande fanns dold någonstans på spelplanen.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Mycket riktigt gömde det sig tyskar i kyrkan. Här har britterna tagit upp position bakom kyrkogårdsmuren. Det här med regler är ju alltid lite lurigt när man spelar ett spel första gången.
- Vad händer om jag skjuter med artilleri mot kyrkan? undrar min motståndare.
- Det blir krigsförbrytarrättegång och du hamnar i helvetet! svarar jag.
Men min motståndare visade sig vara ovanligt hårdhudad och brassade av sin granatkastare ändå. Efter fortsatt skjutande åt bägge håll hade snart också britterna tagit sig in i kyrkan och såväl min kompanichef som min eldledare i tornet hade blivit krigsfångar.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Den brittiska tredje plutonen som stått i reserv påbörjade sen en lång kringgående rörelse på vänsterflanken för att omringa tyskarna. När de vadade över ån hamnade plutonschefen inom skotthåll för en tysk krypskytt som gömde sig i byggnaden som syns i bildens bakgrund. Han missade och hade därmed gjort sitt, vilket var lite symptomatiskt för tyskarna den här dagen.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
Tredje plutonen fullbordade en omringning av de kvarvarande tyskarna utanför kyrkan. Överlevande tyskar valde att gå i fångenskap.
Du kan inte se bilagor på denna tavla.
En sammanfattning av de viktigaste trupprörelserna.
Det blev ett intressant spel från start till slut. Man sitter som på nålar under motståndarens aktivering och vet inte vad som ska hända, eftersom han i princip kan flytta hur långt som helst där man inte har line of sight. När vi var färdiga tittade vi på klockan och undrade bägge hur det gått till att hon hunnit bli så mycket.
Några saker har man definitivt lärt sig till nästa parti. Hur terrängen egentligen påverkar vad man kan och vill göra var inte helt lätt att tänka sig in i på förhand. Att placera eldledaren för granatkastaren så att han kan se potentiella mål visade sig oväntat svårt. Och så spred jag nog ut mina tyskar lite för mycket under set up.
Individuellt basade figurer (normalt är de basade tre och tre, här fick den mittersta figuren utgöra centrum för en imaginär bas) och utseendemässigt ambitiös terräng gjorde att spelet blev lite pilligt, men det kan det vara värt. En britt försvann faktist under striderna. Inte förrän vi plockade ihop terrängen dök han upp.
