[Elias Nordling]

Greek Tragedy är ett spel från tidningen World at War. Konstruktör är Richard Berg, som tidigare utgett det som DTP under BSO Games.

Spelet handlar om Italiens fälttåg mot Grekland vintern 1940-41. Det är ett ovanligt spel från Richard Berg såtillvida att det varken är ett detaljöverlastat mastodontprojekt eller lättsamt minimalistiskt spel, utan en klurig simulation av kriget med mycket intressanta mekanismer men ändå relativt få regler.

Den mest iögonfallande mekanismen är den som simulerar den italienska förrådssituationen. Att aktivera trupp, transportera in nya trupper, återuppbygga trupper med mera kräver hamnkapacitet, som man för protokoll över på särskilda displays. I början har Italienarna för få trupper för uppgiften, men transporterar de in mer trupp får de i stället brist på kapacitet, och måste ägna tid åt att uppgradera hamnarna. Det hela fungerar fint och relativt smärtfritt.

Stridssystemet tillhör de ovanligare, och är litet svårt att beskriva, men essensen är att anfallare och försvarare väljer om de ska slåss fegt eller aggressivt och slår på olika tabeller beroende på vad de valt. Ett vanligt utfall är att man slår mot enhetens kvalitetsvärde, med eller utan modifierare för att se om den reduceras. Naturligtvis är italienarna sämre än grekerna och tar därmed mer förluster, men stridssystemet tenderar att vara blodigt för bägge sidor.

Reglerna är litet stökiga och hade mått bra av en strängare developer än Decision Games, men de fyller trots allt sitt syfte, även om de kräver två genomläsningar för att allt ska hänga samman. De är ju rätt så korta, så det står man ut med.

Flygreglerna känns litet överarbetade, och spelet har en kraftig ergonomisk miss i att italienarna fördelar sina trupper på olika kårer. Varje enhet har en egen bricka som placeras i rätt kårbox, men det finns ingen visuell koppling mellan kårboxbrickan och enheten, så man måste läsa mycket liten text för att se vem som är vem. I praktiken fann jag att det är såpass få enheter inblandade att man rätt snabbt memorerade vem som hörde till vilken kår, åtminstone om man såg till att kårerna håller var sitt kåravsnitt.

Det finns två scenarior. Historiskt, och Italienskt drömscenario. Det senare rekommenderas av både konstruktör och mig. Det historiska scenariot kräver en seriöst masochistisk italienare (man kunde önska att konstruktören ansträngt sig för att balansera segervillkoren här), medan drömscenariot långtifrån är någon walk-over för italienarna.

Som helhet tycker jag att detta är ett mycket intressant spel på ett sällan simulerat fälttåg. Systemet är klurigt och fokuserar rätt bra på de kritiska faktorerna. Det är inte precis ett blixtkrigsfälttåg, så det krävs nog att du är intresserad av kampanjen till att börja med för att uppskatta spelet. Men gillar du spel på obskyra fälttåg, och uppskattar spel med regler som är skräddarsydda för situationen i stället för bara "Series-X-systemet på Grekland" så kan detta spel helt klart rekommenderas! Av mig får det en 4 av 5.

[jonjac]

Intressant.

Vad är det för segervillkor för respektive sida?

[Elias Nordling]

De är litet komplicerade, men i princip terrängbaserade. I historiska scenariot är de nästan ouppnåeliga för italienaren. I alternativscenariot måste italienaren välja geografiskt mål, men slumphändelse kan ge honom möjlighet att byta mål.

[Sten Ekedahl]

Greklandsfälttåget går väl inte till historien som någon av den italienska arméns mer storartade prestationer...

Finns en elak historia om detta:
Möte i italienska krigsledningen, kriget går uselt, stämningen är deprimerad och Il Duce klart irriterad. In kommer ordonans med telegram från fronten. Högläsning: "En grek tillfångatagit 1000 italienare."
Il Duce får ett raseriutbrott, tuggar fradga, vrålar och dunkar nävarna i bordet, etc, etc. Stämningen når bottennivå.
10 minuter senare knackar det på dörren igen. Ordonansen kommer med nytt telegram från fronten. Högläsning: "Tidigare telegram fel. Skall vara; 1000 italienare tillfångatagit en grek."
 

[Elias Nordling]

De som försöker ärerädda den italienska armén genom att hävda att a) de bästa trupperna slogs på östfronten, och där slogs de bra, b) britterna spöade upp kolonialslödder i öknen, c) när italienarna skickade riktig trupp gick det mycket bättre i öknen, och d) Sicilien räknas inte, då var Italien redan på väg ut, har bekvämt valt att hoppa över det grekiska fälttåget.

[silversixx]

Det Italienska storriket började ju inte så bra (infödingar med spjut och musköter anyone?), och slutade katastrofalt...

[Elias Nordling]

Ah, men invasionen av Albanien 1939 gick ju lysande! Kung Zog fick fly hals över huvud!

[silversixx]

Det är faktiskt jätteroligt att han hette Zog, på alla sätt och vis.

[Elias Nordling]

Eller hur?

[Snowfox]

Och sen flyttade han in in Signoury Weavers kylskåp i väntan på att få en värdig motståndare i the Ghostbusters....?  

Den grekiska kampanjen drevs enligt den tillhörande artikeln i spelet av Il Duce himself, italienska generalerna försökte få honom att förstå att det inte var smart att inleda invasionen samtidigt som hösten gjorde alla militära operationer nästintill omöjliga för en arme som inte var mekaniserad.

Jag betvivlar att det fanns mer än möjligen tyskarna som skulle ha kunnat lösa uppgiften hösten 1940. Britter, fransmän och ryssar skulle troligen framstått som lika patetiska som den italienska armen under samma förutsättningar.

[Elias Nordling]

Andra arméer skulle ha kört fast direkt, men det krävdes italienare för att Grekerna skulle kunna gå till motanfall och ta sig in i Albanien.

Europa-scenariot på fälttåget är faktiskt riktigt kul, om än något överdrivet.

[Mode]

Finns en elak historia ...

En annan elak historia är den från början av operation Compass när en brittisk plutonchef rapporterar till bataljonsstaben och på frågan hur många krigsfångar han tagit svarar: "As far as I can see, there are twenty acres of officers and a hundred acres of men."